onsdag 9 juli 2014

Sommarläsning

Ingelin Angerborns Hjärta av damm fick äran att bli först läst i min sommarhög. Den handlar om tolvåriga Bella som ska gå en teaterkurs på höstlovet. Kursen äger rum på den gamla Ekmanska teatern. Hon skulle egentligen gått kursen tillsammans med sin bästis Tove, men hon fick förhinder. Bella tycker det känns pirrigt att gå dit själv men de två ledarna Miriam och Roland verkar snälla så nervositeten släpper ganska snart. På kursen går bland annat också Nelli, Shirin och Hilding som är lika gamla som Bella. Hon känner igen dem från skolan.

Det går en skröna om Ekmanska teatern och om teaterdirektören som försvann. På fredagen är det Halloween och då ska de sova över på teatern, för att sedan spela upp sin pjäs för familjerna på lördagen. Ganska snart börjar konstiga saker hända.

Angerborn lyckas återigen med att ge läsaren den där mysrys-känslan. Hjärta av damm är minst lika bra som hennes andra böcker i genren. Den innehåller även kompisrelationer, familjerelationer och lite härlig pirrig nybörjarkärlek. Den passar de flesta barn och jag tror att den kommer att bli en lika stor succé som Rum 213. Läs!

fredag 4 juli 2014

Oceanen vid vägens slut

Neil Gaimans Oceanen vid vägens slut har redan fått en massa finfina recensioner och jag vet knappt hur jag ska skriva om den här boken. Men Gaiman alltså. Han ger mig exakt den där känslan som jag vill ha när jag läser. Att jag får försvinna bort, att skräcken liksom når till ryggen, men inte längre, och blandas med vardaglig realism och bortomvärldslig magi som triggar fantasin.

På grund av en begravning återvänder en man till sin barndoms nejder. Medvetet, eller inte medvetet, så hamnar han på Hempstocks gård. Det var där som Lettie bodde tillsammans med sin mamma och mormor. Men Lettie försvann, han kan bara inte riktigt minnas hur eller vart. Flyttade hon kanske till Australien? Han sätter sig vid dammen på baksidan, den som Lettie kallade för ocean. Det verkar ju dumt men han har en känsla av att det ändå inte är helt otroligt. När han sitter där vid dammen så börjar han minnas sommaren när han var sju år och allt det som hände då. Det som började med att den inneboende gruvarbetaren tog livet av sig. Efter det så vaknade pojken av att han höll på att kvävas av ett mynt och sen flyttade barnflickan Ursula Monkton in. Hon charmade alla men pojken visste att hon var ondskan själv.

Skräcken finns både i Ursula men det finns också en mer realistisk skräck som handlar om att pojken inte längre kan lita på sin familj. Han vet inte hur de ska reagera på det han säger och gör och det skrämmer honom, han är rädd för sin pappas vrede.

Ja, jag vet inte vad jag ska säga mer. Läs den! Låt Gaiman förföra.