fredag 12 juni 2015

Sommarlov!


Nu går vi in i viloläge en stund och tar helt enkelt lite sommarlov. Ha en underbar sommar!
//Martina och Mari

Årets sommarhög

Så här ser årets sommhög ut. Lite nytt blandat med några borde-ha-läst-förlängesen-böcker. Den kommer säkert att förändras lite under sommaren :-)


















Huset mittemot
av Alex Haridi
Borta för alltid av Darlene Ryan
Den viskande dödskallen av Jonathan Stroud
Fangirl av Rainbow Rowell
Kamp av Pascale Vallin Johansson
Ringar på svart vatten av Gull Åkerblom
Kurragömma av Petrus Dahlin

torsdag 11 juni 2015

I ljusets makt

Alina är allt som en hjälte inte är. Liten, tanig, otränad, grå och passar sällan in i några sammanhang. Hon och hennes bästa vän Mal växte upp som fosterbarn, de växte upp och de växte liksom ihop. Nu är hon kartritarlärling i landet Ravkas arme och Mal ingår i spanargruppen. När truppen ska ta sig genom landet måste de passera Skuggsänkan, ett mörker där det döljer sig hiskeliga och farliga monster, volkror. Under övergången så blir de attackerade och när Mal blir skadad väcks något inom Alina. En enorm kraft som får mörkret att skingras och volkrorna att försvinna. Det här är kraften som Ravka har väntat på. Alina skickas genast till grishorna, den magiska eliten i landet, för att tränas upp. Men hon har svårt att hitta sin kraft, hon orkar inte med träningen och hon känner att hon inte passar in i palatset och bland alla lärda. Hon har överhudtaget svårt att förstå att hon skulle kunna ha någon kraft alls, hon väntar hela tiden på att bli avslöjad som det misslyckande som hon själv tycker att hon är. Men grishornas ledare, Skuggmästaren, är övertygad om att hon är Solbringaren, den som ska skingra mörkret.

När jag läste I ljusets makt av Leigh Bardugo så fick jag lite samma känsla som när jag läste Tankeläsaren, första delen i De utvalda, även om det inte var riktigt, riktigt lika bra. Men det betyder inte att jag inte tycker om boken, för det gör jag. Det är bra, magisk fantasy som börjar lite trevande men som tar sig efterhand. Men stundtals så tycker jag ändå att det kommer in lite fåniga sekvenser, som när Alina och Genya provar klänningar i drottningens garderob, jag kan inte riktigt se syftet med den scenen och det gör absolut inget för Alinas karaktär förutom att hon blir just lite fånigare. För egentligen tycker jag ju om Alina, jag tycker om att ingenting med henne är självklart och hon har långt till den klassiska hjälterollen. Men hon ger heller inte upp, trots att allt går henne emot och trots att hon inte ens kan använda sin kraft. Hon analyserar grishornas spel runt omkring henne och hon går starkare ur varje motgång. Och som vanligt efter att jag har läst ut en bra fantasy så önskar jag att jag väntat så jag hade kunnat streckläsa hela serien på än gång. Men del två, I stormens öga, kommer faktiskt redan i september så väntan blir ju inte överdrivet lång. :-)