Jennifer Niven är tillbaka med ny ungdomsbok!

                                              

Den amerikanska författaren Jennifer Niven är tillbaka med en ny fängslande ungdomsbok, Andetag. Hon gjorde succé med sin debut för unga vuxna, Som stjärnor i natten (2015), som även har blivit filmatiserad. Jag tror inte att något fan av ovan nämnda bok kommer bli besviken på hennes nya roman.

18-åriga Claude, eller Claudine som hon egentligen heter, lever med sin mamma, pappa och husdjur i en sömnig stad i Ohio. Nedräkningen till studenten har börjat och det är då livet ska sätta fart på riktigt! Hon och bästa vännen Saz ska åka på roadtrip innan hon ska börja på college i New York och hon räknar dagarna. Men så släpper hennes föräldrar bomben bara några veckor innan skolan ska sluta; de ska separera och Claude ska spendera sommaren med sin mamma på en avlägsen ö utanför Georgias kust. Hennes värld och den idyll hon trodde sig leva i rasar samman. Skolan slutar och snart befinner hon sig på en båt på väg till ön och hon är inte nöjd! På den här ön bor det främst säsongsarbetare och den är känd för sitt naturliv. För en 18-åring som precis innan skulle lägga in en stöt på sin hemliga förälskelse kunde det inte komma mer olägligt. När båten lägger till möts de av några yngre killar i Claudes egen ålder som jobbar på ön. Behövs det sägas att det direkt tänds gnistor mellan Claude och den ena killen, Jeremiah Crew? Sommaren kommer att bli allt annat än vad Claude har föreställt sig.

Precis som i Som stjärnor i natten är det inte bara en dans på rosor i den här boken och det är ändå det jag själv uppskattar med Nivens böcker. I Andetag får vi vara med om den där första riktiga himlastormande känslan av att vara kär och den omöjliga sommarromansen som man inte kan låta bli även om man kanske borde…Niven har förmågan att sätta ord på tonårskänslorna utan att det blir banalt eller orimligt lyckligt och hon finns där för de som inte får sitt lyckliga och efterlängtade slut.

Finstämt om ljus och mörker

Igår tillkännagavs nomineringarna till årets Augustpris. En av de nominerade böckerna i kategorin Årets svenska barn- och ungdomsbok är Sara Stridsbergs bilderbok Dyksommar, som jag läste för ett tag sedan. 

Boken handlar om Zoe som bor med sin mamma och pappa. Men plötsligt en dag är pappan bara borta. Han har hamnat på ett sjukhus med låsta dörrar. På sjukhuset finns det ängar som ser till att pappa håller sig på jorden och inte flyger iväg, för pappa är så ledsen att han inte vill leva. Och Zoe ställer sig frågan som troligtvis alla barn till suicidala föräldrar ställer sig: Hur kan man inte vilja leva när jag finns? En dag vill inte pappa ha besök längre. Men i hemlighet fortsätter Zoe åka till sjukhuset ändå, fast ingen där vet var pappa finns. Där blir hon vän med Sabina, som planerar att simma över Stilla havet och som lär Zoe att flickor kan göra allt de vill. Det blir en speciell vänskap som bär Zoe genom sommaren tills pappa en dag är tillbaka. 

Dyksommar är definitivt inte någon okomplicerad bilderbok. När jag läste den för mina barn blev de märkvärdigt tysta när jag hade läst klart. Jag vet inte om de tyckte att boken var märklig eller om de helt enkelt blev mållösa av allvaret i den. Att det finns människor som mår så dåligt att de inte vill leva är något de inte konfronterats med tidigare. Hur som helst är det här är en bok man som vuxen gärna kan läsa igenom innan man högläser, för att vara beredd på eventuella frågor. Det är dock inte en bok man behöver undvika - barn klarar ofta mer än man tror och svåra saker drabbar ju oss alla förr eller senare. Dyksommar är vacker, både textmässigt och bildmässigt. Sara Lundbergs färgstarka, men samtidigt stillsamma, bilder passar så väl ihop med berättelsen. Och vissa textrader etsar sig liksom fast i medvetandet: Min pappa blev aldrig riktigt glad, men det gick ganska bra för honom ändå. Så sorgligt, men samtidigt hoppfullt! 

Är det nu allt börjar?

Alltså, wow! Jag är faktiskt lite tagen efter att ha läst Siri Sponts första ungdomsbok Är det nu allt börjar?. Huvudpersonen Tilda känns igen från Sponts mellanålderstrilogi som inleds med Utan djur så dör jag. De böckerna tyckte jag var riktigt bra, men Är det nu allt börjar? är STRÅLANDE!

Tilda går i åttan och bor i ett litet samhälle som heter Knivsjö och ligger i Dalarna. Hon är less på ALLT! Kompisarna (som inte känns som kompisar på riktigt), alla störiga killar, att dricka sig full utanför Folkandiscot på helgerna, att vara en som inte syns, att bli kallad ful av killarna... Ja, listan kan göra hur lång som helst. Men som en gnistrande stjärna i allt det vardagsgrå finns Emmy. Emmy bor i Skåne och hon och Tilda har aldrig träffats. Men de har chattat och sms:at  med varandra i ett halvår och båda drömmer om att göra något annat. Att ta sig iväg, bort. Allra helst till London! När Emmy föreslår att de båda ska åka på språkresa till Brighton under sommarlovet är det som om något faller på plats inne i Tilda. Det vore bara så perfekt! Och någonstans så märker mamma och pappa hur viktigt det här är för Tilda, för de låter henne åka, fast det egentligen är alldeles för dyrt.

I Brighton ska Tildas liv äntligen börja! Där vet ingen vem hon är och hon kan få börja om från noll. Tillsammans med sin tvillingsjäl Emmy. Och allt börjar så bra, med pubbesök där ingen frågar efter ålder och snygga, spännande killar i språkkursklassen. Men snart märker Tilda att de sociala hierarkierna är lika tydliga i Brighton som hemma i Knivsjö. Att det är lika svårt att bli en som räknas, att de coola och självsäkra tar lika mycket plats, att festerna blir lika urspårade... Och alla Tildas tankar och känslor är så fantastiskt bra beskrivna. Alla stämningar, varenda nyans, är fångade mitt i prick! Jag behöver kanske inte säga att Brighton inte blir vad Tilda har tänkt sig. Och att Emmy inte heller är som hon har tänkt sig. Men hon hittar nåt annat i England - en del av henne själv som helt enkelt har tröttnat på att ta skit från andra.

Mordön

Tolvåriga Ellen ska tillbringa en månad av sommarlovet hos sin mormor och morfar som bor vid kusten. Hennes föräldrar jobbar väldigt mycket och har inte riktigt tid med henne. De jobbar faktiskt till och med på midsommarafton. Ellen trivs bra med mormor och morfar, men önskar nog att mamma och pappa skulle ägna sig lite mer åt henne. Mormor och morfar har flyttat ganska nyligen och det är första gången som Ellen är och hälsar på dem i det nya huset. Granne med mormor och morfar bor Karzan, en kille i hennes egen ålder. De träffas för första gången när Ellen står och blickar ut över ett märkligt hus som ligger på en ö alldeles i närheten.

Huset stod mitt på ön. Ellen hade aldrig sett ett så märkligt hus förut. Det var både fint och kusligt på samma gång. Den som hade ritat huset hade säkert försökt få det att likna ett slott, fast i miniatyr. Huset hade samma grå färg som dimma och gaveln bestod av ett torn med rostigt plåttak. 

Karzan berättar att ön i folkmun kallas Mordön, efter att en ung kvinna blivit mördad där för 70 år sen. Efter det har ingen velat flytta dit och huset har stått och förfallit. Karzan berättar också att blodfläcken efter den mördade kvinnan finns kvar i ett av rummen och Ellen blir nyfiken på huset. De bestämmer att de ska ge sig ut till ön på midsommarnatten och det är ett beslut som de snabbt kommer att ångra.

Jag har tyckt väldigt mycket om Camilla Lagerqvists historiska böcker och kanske hade jag därför lite för höga förväntningar när jag började läsa Mordön. Kanske var historien också lite för osannolik för min smak (även om barnrysare förstås har all rätt att vara just det). Och kanske har det också gått lite inflation i den här typen av böcker: Sommarlovsmysterier med en tjej och en kille som nyss lärt känna varandra som huvudpersoner. Men det är onekligen en genre som är populär hos mellanåldern och Mordön är bitvis väldigt spännande, även om jag inte tycker att den hör till Camilla Lagerqvists bästa böcker.

Om förortsliv

Christina Wahldén är en författare som skriver om brännande och aktuella ämnen, inte sällan med tjejers utsatthet som tema. Hennes senaste bok Falafelflickorna utspelar sig i en storstadsförort, som är utpekad som ett problemområde.  Där bor Hawa, som inte riktigt känner igen bilden som finns av hennes bostadsområde, för henne är det ju hemma. Visst finns det problem, men det finns också mycket som är bra. Och problemen vill Hawa gärna vara med och hjälpa till att lösa. Hennes stora dröm är nämligen att bli polis! Dels för att det är ett jobb där man för folk tryggare, men också för att det inte finns så många kvinnliga poliser som ser ut som hon gör. Hawa har varit inne på polisens hemsida på nätet och hon är tveksam till om hon skulle klara inträdesprovet till Polishögskolan, det är många moment som verkar väldigt svåra. Dessutom dröjer det ju väldigt många år innan hon kan söka in. Därför startar hon detektivbyrån Hemliga Hawa, som åtar sig alla typer av uppdrag under fullständig diskretion. Och Hawa hinner inte ens få upp reklamskylten för sin detektivbyrå innan uppdragen börjar ramla in. Först är det hennes kompis Halima. Hennes föräldrar vill gifta bort henne fast hon bara är tretton år. Sen är det Leia, vars pappa hotar att döda henne efter att ha kommit på henne med att hångla med sin flickvän.

Hawa är god vän med bibliotekarien, Barbro, som jobbar på det lokala biblioteket. Barbro har åkt på semester till Indien och bett Hawa att passa hennes hund Bilbo under tiden. Hawa bor trångt i en liten lägenhet med fyra syskon, pappa och en höggravid mamma. Det finns inte plats för någon hund hemma hos henne. Därför får Bilbo bo i biblioteket och Hawa har fått nyckeln dit för att kunna gå dit och se till honom. Nu blir biblioteket inte bara bostad för hunden utan även för Halima och Leia. Hawa gömmer dem nämligen där under tiden som hon försöker fundera ut vad hon ska göra för att kunna hjälpa dem.

Jag tyckte väldigt mycket om Falafelflickorna. Det är en extremt viktig bok där författaren lyckas med konststycket att behandla frågor som barnäktenskap, hedersrelaterat våld och gängkriminalitet på ett lättläst och spännande sätt. Den funkar jättebra som underlag till diskussioner, men lika bra att sätta i händerna på alla barn som gillar deckare och mysterier.

Wursten och Veganen

Wursten (som egentligen heter Bodil, men kallas för Wursten eftersom hon älskade korv så mycket när hon var liten) har sommarlov och den här sommaren är det mycket i hennes liv som kommer att förändras. Det beror främst på två personer: Veronika och Diana. Veronika är Wurstens bästa kompis. Eller var Wurstens bästa kompis - den här sommaren blir det mer och mer tydligt att de två kanske inte har så mycket gemensamt längre. Veronika hänger mer och mer med Emmy och att umgås alla tre funkar bara inte, för Wursten och Emmy gillar verkligen inte varandra. Emmy har stringtrosor, nagellack och kille. Och förutom att hon har en kille så pratar hon dessutom om killar hela tiden. Själv är Wursten liksom inte där än (och när man läser boken har man svårt att tro att hon någonsin kommer bli som Emmy). Diana träffar Wursten på sin morfars äldreboende. Dianas pappas nya tjej jobbar nämligen där. Diana är nyinflyttad och vegan (båda sakerna berättar hon väldigt snabbt) och på något sätt så glider hon bara in i Wurstens liv. Diana ser sånt som Wursten inte riktigt ser, som att hennes kompisar inte alls är särskilt schyssta mot henne. Hon får henne också att göra saker som hon aldrig trodde att hon skulle göra, exempelvis att utföra en politisk aktion mot kiosken vid badplatsen och att ge sig ut i skogen mitt i natten för att leta efter en bortsprungen iller. Med Diana blir det liksom aldrig händelselöst, även om man kan tycka att hon styr och ställer lite väl mycket ibland.


Det här är en bok som handlar om brytningstiden mellan barn och tonår och om hur svårt det kan vara när kompisar som hängt ihop sen de var små plötsligt växer ifrån varandra. Tyvärr blir det aldrig riktigt fängslande eller spännande, men Åsa Asptjärn har absolut skrivit en helt okej och läsvärd bok. Ett extra plus för vegantemat!

Labyrintens hemlighet

Oliver och Nikki är plastsyskon och deras föräldrar har bestämt sig för att gifta sig i Las Vegas och ha en lång bröllopsresa i USA. Utan barnen då förstås. Barnen ska istället få tillbringa sommaren hos Nikkis gammelmorbror Lorentz på en gammal herrgård. De är milt sagt så där pepp på det här upplägget. Inte tycker de egentligen om varandra så mycket heller, Oliver och Nikki. Och Lorentz visar sig vara en rätt så butter typ och herrgården är stor och mörk och de får inte riktigt vistas i den heller, bara i sin egen flygel. Och de får absolut inte gå in i den gamla överväxta labyrinten som finns i herrgårdens park. Oliver och Nikki får Lorentz att visa dem runt på herrgården och han visar alla gamla antikviteter som finns samlade där. Som en liten hämnd för hans dåliga humör, och för att hon är allmänt sur för att hon måste vara ifrån sina vänner hela sommaren, fotar Nikki allt och lägger sen ut i sociala medier. En dum idé, ska det visa sig. Snart börjar det hända mystiska saker kring herrgården. En vit skåpbil verkar spana in stället och nattetid ser Oliver och Nikki hur det lyser längst in i labyrinten.

Det här är alldeles lagom spännande med korta kapitel och mystisk story. Man vill fortsätta läsa hela tiden :-) Boken tar ju också upp faran med att lägga ut saker om andra på sociala medier och vad det kan få för konsekvenser. Helt klart läsvärt!

Lägret

Jag känner mig så kluven till Lägret av Lena Ollmark. Den är spännande och det är ju en så otroligt bra idé, den mörka skogen runt det lilla, intima konfirmationslägret. Ondskan som lurar i skuggorna och i blickarna. Godheten som ibland känns krystad. Som upplagt för mörker, intriger och obehagliga händelser. Men ändå så sitter jag och liksom väntar, jag väntar på att det ska komma igång, jag väntar på att det ska börja krypa. Och när det är slut så kan jag inte släppa känslan av att det är något som saknas. Jag vill ha mer av allt det som bara nämns, av det som man inte får svaren på.

Hannah har bestämt sig för att åka på konfirmationsläger. Inte för att hon egentligen tror på Gud och Jesus och allt det där, utan för att hon hoppas på att hitta tillbaka till sin kompis Emil som av någon anledning ska konfirmera sig. De har alltid hängt ihop, hon och Emil. Men den senaste tiden har han varit annorlunda och betett sig helskumt. Hannah hoppas att de under tiden på lägret ska bli vänner igen. Dessutom är lägret även ett musikläger och det intresserar Hannah. Hon vill verkligen vara en sån där cool tjej som spelar gitarr på ett avslappnat sätt. På lägret utvecklas en naturlig gemenskap mellan lägerdeltagarna som alla verkar vara goda kristna och fantastiska musiker. Hannah känner sig utanför, de andra drar gärna med henne i gemenskapen men hon kan inte riktigt känna den. Hon känner att hon är en betraktare och att hennes tvivel gör henne till en sämre människa. 

Med på lägret finns också Jonatan. Även han står utanför gemenskapen och han är kritisk till det mesta. En natt går Hannah i sömnen och hittar Jonatan i skogen; rädd, chockad och nerblodad. Vad är det som har hänt? Finns det någon sanning i de spökhistorier som berättas om gården? Finns det en ondska som lurar i skuggorna och kanske även bland deltagarna? 

Som sagt. Ett superbra upplägg och en mycket spännande historia. Finns även tusen saker att diskutera så den fungerar säkert superbra i bokcirklar och boksamtal. Men jag saknar något, man får känslan av att det egentligen är något mer som ligger under ytan än vad som sen kommer fram i upplösningen. Jag vill veta vad. 

Spökflickan

Jag trodde aldrig att jag skulle säga det, men jag börjar nästan bli lite trött på spökhistorier och böcker om mystiska hus. Det har kommit så många såna berättelser den senaste tiden. Ändå kunde jag inte låta blir att läsa Katarina Genars Spökflickan, som handlar om just detta. Spökhistorier är trots allt en av mina favoritgenrer och Katarina Genar brukar aldrig göra mig besviken!

Mycket i boken känns igen från andra liknande böcker. Bokens huvudperson Anna flyttar, mot sin vilja, från storstan till landet där föräldrarna har köpt ett hus. Hon längtar hem och saknar sin bästis och saken blir inte bättre av att hon får höra rykten om att det spökar i huset som blivit hennes nya hem. Samtidigt börjar hon drömma märkliga drömmar - det är som att drömmarna vill säga henne något. Det verkar finnas en hemlighet kring huset som hon måste ta reda på. Som sagt, en ganska välbekant spökhistoriestory, men Katarina Genar har något i sina böcker som skiljer dem från andra. De är ofta ganska tunna till formatet, lättlästa och spännande, men har samtidigt ett allvar och ett djup som gör att de blir bättre och bättre ju fler sidor man läser! Dessutom utspelar sig den här boken på sommaren, vilket gör den till perfekt sommarlovsläsning till lediga barn i slukaråldern!

Att få vara den man är!

Måns ska tillbringa sommaren i Malmö tillsammans med sin mamma. Mamman har världens konstigaste jobb - hon gör röster åt tecknade figurer i animerade filmer och nu har hon fått jobb nere i Skåne. Redan första dagen i Malmö träffar Måns jämnåriga Mikkel. I början tycker Måns att Mikkel ser totalt livsfarlig ut, med tatueringar över hela kroppen, guldigt gläns i ögonen och en skånska så grov att alla svordomar som kommer ur hans mun låter ungefär som dödshot. Men efter att ha tävlat på skateboardrampen (Måns är mer eller mindre född på skateboarden eftersom hans pappa gillar allt som rullar och samtidigt är miljövänligt) blir de vänner. Och inte bara vänner, de blir blodsbröder. Måns ramlar nämligen i rampen och får ett stort blödande sår i pannan. Mikkel anser att han har räddat hans liv och efter det blir de blodsbröder. Att vara blodsbröder innebär att man ställer upp för varandra och alltid säger sanningen och är ärliga.

För Måns är detta att vara någons blodsbror väldigt stort. Han har inga syskon, så det är ingen som har kallat honom för brorsa förut (eller brusha, som Mikkel säger på skånska). Men det är stort att bli kallad för brorsa av en annan anledning också: Måns är ju kille, men han är född med snippa. I hans pass står det inte Måns, utan Michelle. Måns har alltid vetat att han är kille, så för honom är det egentligen inget konstigt. Bara genom att googla lite har han kommit fram till att det finns tusentals som är som honom. Men för de runt omkring verkar det inte lika lätt att förstå. Mamma har fattat nu, men pappa grät i flera dagar när han fick veta. Han har fortfarande inte hämtat sig från chocken. Och Mikkel - hur ska han ta det? Måste Måns ens berätta? De har ju lovat att vara ärliga mot varandra, men det är ju inte som att han ljuger om han inte säger något, han är ju faktiskt bara sig själv.

Jenny Jägerfeld har skrivit en så himla fin och rolig och sorglig berättelse om vänskap och hur viktigt det är att få vara den man är. Jag blir glad av att läsa om hur Måns gradvis blir accepterad som Måns istället för Michelle, även om jag förstås hade önskat att han hade sluppit kämpa så mycket. Och jag hoppas att detta är en bok som kommer att läsas högt i många mellanstadieklassrum runt om i landet!

En kamp mot klockan

Elvaåriga Benny skriver forskningsrapporter på sitt rum som han kallar för Spaningscentralen. Det är hans högkvarter och det är därifrån han bedriver sin forskning. Han har studerat sin familj och framförallt sina föräldrar för att lära sig hur vuxna fungerar och hur man bäst ska hantera dem. Benny har nämligen väldigt stränga och oroliga föräldrar och om han ska få dem dit han vill så måste han vara väldigt listig. Men nu är det sommarlov och Benny, Leo, Alice och Valentina hoppas att få några veckor i lugn och ro i Alice källare, som är deras frihetszon. Allt känns rätt bra faktiskt, hela sommaren ligger framför dem med mängder av dataspel. Men Benny hinner inte mer än till sin tredje rapport innan allt det roliga byts till katastrof: Gänget får veta att Valentina snart måste flytta. Till Bosnien!! Valentinas hus har drabbats av hussvamp och eftersom hennes mamma är arbetslös har de inte haft råd att betala sin hemförsäkring. Det betyder att de måste betala hela renoveringen av huset själva. Det kostar pengar. Väldigt mycket pengar. Närmare bestämt en halv miljon. Pengar som Valentinas föräldrar inte har, så nu måste hela familjen flytta till Valentinas mormor i Bosnien. De har liksom inget annat val.

En halv miljon är galet mycket pengar, det förstår Benny och hans kompisar, även om det är svårtatt greppa EXAKT hur mycket det är. Inte ens när de räknar ut att det skulle räcka till sjutusen pizzor kan de förstå den ofattbara summan. Ändå bestämmer de sig för att de måste få ihop de där pengarna under sommaren så att Valentina slipper flytta. Frågan är bara hur... Hur får man ihop en halv miljon på bara några veckor? Ja, det får ni veta om ni läser Bennys hemliga rapporter! Benny och hans kompisar är otroligt uppfinningsrika, måste jag säga. Och roliga! Den händer inte så ofta att jag skrattar högt när jag läser en bok, men det gjorde jag nu, och den känslan är ju faktiskt rätt underbar.

Den vita döden

Trettonåriga Julia kommer till ett slott som är omgjort till ett sanatorium, ett slags sjukhus, för barn och vuxna som är sjuka i tuberkolos, tbc. Det är en hemsk sjukdom som var vanligare här förr. Slottet ligger här i Småland, men Julias familj bor långt därifrån. Hon får inte besök som flera av de andra. På sanatoriet ska barnen försöka äta och gå upp i vikt, få frisk luft och olika behandlingar, en del gör mer skada än nytta. Julia delar rum med några tjejer och en av dem blir hennes första bästa vän. Det blir spännande när det kommer en pojke till sanatoriet. Han heter Luca och hans familj jobbar på en cirkus. Luca är både snygg och snäll och Julia blir kär. Det är lite konstigt att hinna bli kär när de båda egentligen är dödssjuka. De smiter ifrån och Julia får vara med och titta på en fantastisk cirkusföreställning. Hon har aldrig tidigare varit så lycklig. Julia och Luca träffas så mycket de bara kan. Ibland sitter de högt upp i ett äppelträd eller är nere vid stranden. Det händer också andra saker som när Julia och hennes kompisar gräver upp en grav i skogen och får både skämmas och ångra sig. De tror att den ovanliga pojken Arvid grävt ner en flicka där. Det som är ledsamt är att rätt som det är kan någon av de vuxna eller barnen ha dött. En del blir bra men många blir det inte. Läs denna så får ni veta hur det går för Julia och Luca. En bok som man både blir glad och ledsen av och som är svår att sluta läsa.  /Carina

Hemsökta

Magnus Nordins senaste bok heter Hemsökta. Framsidan avslöjar väldigt lite om vad boken handlar om, men en ryslig känsla infinner sig när man får boken i sin hand och börjar läsa. Det är Elin och Denise som är huvudpersonerna i boken, två glada tjejer som har fått det bästa sommarjobbet – att ta hand om ett hus på en skärgårdsö. Egentligen är ju bokens början med sol, bad och sommarlov raka motsatsen till ryslig, men en bit in i boken nystas öns historia upp bit för bit för läsaren. I princip så sträckläste jag boken och ett par gånger tänkte jag ”Nu dör hon, nu dör hon”.  Nordins historia fångande verkligen mig och jag gillar hans sätt att berätta en historia där saker inte händer som man har tänkt sig eller slutar som man tror. I efterhand förstår man ju precis varför boken heter som den heter och vad bokens framsida berättar. Läs den!

Lidbeck x 2

Den här hösten har varit lite som julafton eftersom favvoförfattaren Petter Lidbeck har kommit ut med inte mindre än TVÅ nya böcker med bara några veckors mellanrum; Det vita huset och Becca. Jag hade förstås hoppats att hinna läsa dem direkt när de kom ut, men så blev det inte riktigt.

Det vita huset är en thriller där huvudpersonen Yusef luras av några äldre kompisar att ta sig in ett okänt lyxhus, där han av misstag begår en stöld (låter lite märkligt, men så är det). Efteråt är Yussef fullkomligt skräckslagen - han har blivit kriminell, vad kommer att hända med honom om någon kommer på vad han har gjort? Kommer han att hamna i fängelse? Och varför är Hellman, som också var med vid inbrottet, plötsligt spårlöst försvunnen? Utöver den spännande storyn är detta än bok som också tar upp frågor om bland annat grupptryck och klasskillnader. 

Becca handlar om Daphne som bor på barnhem. Förutom att hon är föräldralös har hon dessutom oturen att ha fötts med en missbildning som är så hemsk att folk ryggar tillbaka när de får se henne. Både barnen och föreståndarinnan på barnhemmet gör sitt bästa för att aldrig låta Daphne glömma hur ful hon är. Att hon skulle bli vald av några av de vuxna som besöker barnhemmet för att hitta ett adoptivbarn kan hon bara glömma. Men en dag händer något fantastiskt - Daphne stöter på en man när hon är ute och promenerar. Mannen är precis på väg att kasta sig utför en klippa, men Daphne stoppar honom. Efteråt är mannen, som visar sig vara en berömd skådespelare, utom sig av tacksamhet för att Dapne räddat hans liv. Deras vänskap blir början på ett helt nytt liv för Daphne och äntligen får hon chans att lämna barnhemmet. För ingen plats på jorden kan väl vara värre att vara på än där? Eller...? Becca har lanserats som en krypande rysare, och krypande är den stundtals, men inte särskilt läskig. Läsare som förväntar sig att bli skrämda lär nog bli besvikna, men jag ger ändå tummen upp för Becca!

Monstret i natten

Den här boken börjar väldigt sorgligt. Frank, bokens huvudperson, fyller nio år och hans föräldrar har fixat ett födelsedagskalas till honom. De har hängt upp ballonger i träden, bakat tårta och planerat lekar. Allt är förberett in i minsta detalj. Problemet är bara att Frank inte har några vänner, och av alla klasskompisar som mamma skickat inbjudningskort till är det ingen som kommer. Den enda som dyker upp är granntanten Alice och hennes hund Uffe. Här börjar mitt hjärta blöda och jag vill egentligen inte läsa mer. Men lyckligtvis har man redan i bokens inledning fått veta att det misslyckade kalaset inte är den enda händelsen på Franks födelsedag. Första meningen lyder nämligen så här:  

Jag blev ett monster på min nionde födelsedag. Fast jag förstod det inte just då. 

Det här låter ju förstås hur skumt som helst, men det är faktiskt så att grannhunden Uffe råkar bita Frank i fingret när Frank matar honom med en bit av sin födelsedagstårta. Kort därefter börjar konstiga saker hända. Frank drömmer att han är ute och springer mitt i natten, fort, fort, på pälsklädda tassar. Alla som ser honom blir livrädda, de verkar inte fatta att han är snäll. När han vaknar är hans fötter alldeles smutsiga och det är lera och kvistar på golvet. Det kanske inte var en dröm?

På TV och radio pumpas nyheten ut att ett hemskt monster synts i trakten. Ett monster som attackerar människor. Frank blir alldeles förtvivlad. Han vill inte vara något monster! Men han förvandlas flera gånger, utan att kunna göra något åt det. Det verkar ha något med fullmånen att göra. I samhället där han bor pratas det inte om något annat än det farliga monstret, fast det enda Frank egentligen vill som förvandlad är att bli klappad på magen. Om han kände sig ensam innan han blev biten av Uffe är det ingenting emot hur han känner sig nu… 

Nu ska jag inte berätta för mycket av handlingen, men för att det hela inte ska låta alltför ledsamt kan jag avslöja att det mot slutet av boken börjar ljusna en aning för Frank. Jag tyckte att det här är en fantastiskt fin bok, som stundtals även är ganska läskig och spännande (de blåtonade och ganska snälla bilderna dämpar dock det läskiga litegrann). Jag tror att det här är en perfekt högläsningsbok, som både vuxna och barn kommer att gilla! Monstret i natten är den första boken i serien om Monstret Frank och jag ser verkligen fram emot att läsa fortsättningen!

Ljug för mig

Ljug för mig är en väldigt passande titel. Lögnerna snårar sig åt alla håll och snärjer in huvudpersonen Stella ordentligt. Men det är faktiskt inte bara hon som har hemligheter.

Stella är inte hennes riktiga namn. Hon blev vittne till ett hur en av Philadelphias största knarkkungar begick ett mord och nu kan man väl säga att hon är ett eftersökt byte. I väntan på rättegången sätter polisen henne under vittnesskydd och tvingar henne att byta identitet och flytta från sitt älskade Philly och pojkvännen Reed. Hon hamnar i Thunder Basin, mitt i Nebraskas ingenmansland. Hon hatar det från början och hon tänker inte göra det lätt, inte för sig själv eller för någon annan.
En av de första hon träffar på är Chet, en charmig kille som direkt naglar fast Stella med sina blå ögon. Trots hennes höga skyddsmurar så är det något med honom som gör att hon sakta börjar att acceptera sin nya identitet och själva Thunder Basin. Det blir en efterlängtad verklighetsflykt. Men sanningen tränger sig på och Stella vågar inte helt släppa taget. Lögnerna tonar upp sig och någonstans finns en farlig man som letar efter henne.

Jag fastnar faktiskt rätt ordentligt när jag läser det här, det ger kanske ingen djupare insikt eller stannar kvar särskilt länge men det fungerar alldeles utmärkt i stunden. Becca Fitzpatrick har även skrivit böckerna i serien Fallen ängel och ungdomsthrillern Black Ice. Och hon vet väl helt enkelt vilka knappar hon ska trycka på för att göra det lagom lättläst, spännande och romantiskt. Intrigen är inte särskilt krånglig och håller ett rätt så högt tempo och det hela kryddas med en ordentlig mängd tonårsromantik. Svårare än så behöver det inte heller alltid va.

Rum 213 som film

För ett tag sedan skrev vi om den glada nyheten att en uppföljare till Ingelin Angerborns mysrysare Rum 213 är på gång. Som om detta inte vore nog ska Rum 213 även bli film! Regissör är Emelie Lindblom och filmen ska börja spelas in under sommaren. Sen dröjer det förstås ett tag innan det blir premiär, men om allt går enligt planerna ska filmen kunna ses under sportlovet 2017. Jag, som älskade boken, är mycket nyfiken på att se hur storyn gör sig i filmatiserad form. Det kommer säkert att bli kanonbra!

Som eld

Anna och Lollo ser varandra för första gången på båten ut till skärgården. Anna och hennes pappa åker dit varje sommar till sitt hus. För Lollo är det första gången, men hon önskar att det vore den sista. Hennes föräldrar har just köpt ett hus där och familjen ska tillbringa ett par veckor vid kusten innan de åker vidare till sommarhuset i Spanien. Det känns som att de hamnar vid världens ände och Lollo vill bara hem till sina kompisar. Anna, däremot, älskar att vara ute på ön. Att hon är isolerad från omvärlden gör henne inte det minsta. Fast hennes och pappas lilla hus börjar bli risigt. Taket behöver tätas till exempel. Pappa säger hela tiden att han ska göra det. Men han har så ont i ryggen, och så är han mer intresserad av att dricka öl.

Lollo tycker att Annas pappa ser skabbig ut och att Anna själv verkar lite konstig. Hon ser ut som en kille med stövlar och knotiga ben i shorts. Anna tycker att Lollo och hennes familj är snobbar, med sitt stora, fina hus och en båt som är dubbelt så lång som hennes och pappas.

Men så möts de vid båtbryggan en kväll. Lollo följer med Anna i hennes lilla båt för att lägga ut nät. De småpratar och Lollo frågar Anna om det finns några snygga killar på hennes skola. ”Jag gillar nog tjejer mer.” säger Anna. Orden bara slinker ur henne. Hon har faktiskt aldrig formulerat dem högt förrän nu. Där börjar Annas och Lollos historia. Lollo har aldrig tänkt på tjejer på det viset innan, men det är något speciellt med Anna. Fast deras världar är totalt olika dras de till varandra som magneter. Anna är lite förvånad över sina känslor för rikemanstjejen, men lycklig – det är så här det känns att ha en tjej! Men för Lollo är det betydligt mer komplicerat. Vad gör man när man blir kär i någon som inte passar in i ens liv på något sätt?

När författare som gjort sig kända som vuxenboksförfattare ger sig in i barn- och ungdomsboksgenren blir jag alltid lite nyfiken. Sara Lövestam gör det bra tycker jag! Som eld är en bok som berör med sin trevande kärlekshistoria. Man bara önskar att tjejerna ska strunta i alla uppsatta regler och påhittade mallar och följa sina hjärtan!