Gökungen

Gökungen. Ja, den här boken gjorde vad den skulle för fantasin och läsmagin. Och det fantastiskt fina omslaget blir bara finare när man kommit in en bit i berättelsen och man börjar förstå huvudpersonen Tris. Om det nu är hon som är Tris. För hon är inte helt säker på att det är så när hon vaknar upp efter en feberattack. Hennes minnen är liksom lite skeva och hon känner att hennes kostym skaver lite mot hur hon förväntas bete sig. Hennes lillasyster Pen är inte den som skräder med orden när hon kommer in i Tris sjukrum: "Hon låtsas bara! Ser ni inte det? Hon är inte på riktigt! Är det ingen av er som märker skillnaden?" Vad är det Pen ser men inte de andra? Vad är det Pen vet? Tris börjar minnas mer och mer samtidigt som hon inser vad som är felet med henne, och att det är inte något som har hänt via en olycka. Hon är en del av något annat, något större, någons plan.

Gökungen av Frances Hardinge är vacker och mörk. Det vilar hela tiden något tragiskt över det som händer, där finns sorg, djupa sprickor och känslan av att vara den som står utanför. Men det är också väldigt spännande och det är väldigt lätt att fastna och bli sittande när man läser.
Jag har inte läst hennes tidigare Lögnernas träd (som också har ett så sjukt fint omslag) men det får jag nog ta tag i. Till sommaren kanske.

Fandom

Fandom av Anna Day. Man får ju förväntningar på sjukt mycket fanlit och referenser åt höger och vänster. Och de infrias. Det här är fanlit, en kärleksförklaring till alla romantiska och spännande dystopier som existerar runt omkring oss. Och referenser finns det gott om, man behöver inte heller leta efter dem utan de skrivs ut rätt ut.

Violet, hennes lillebror Nate och hennes bästa vänner Alice och Katie älskar boken och filmen Galgdansen. En berättelse som utspelar sig i ett dystopiskt London och som befolkas av impar (typ vanliga människor) och gemmar (genetiskt förbättrade människor). Huvudpersonen Rose är rebell som försöker motverka gemmarnas hårda styra och vidriga behandling av imparna. Hon förälskar sig i gemmen Willow och i slutet startar revolutionen när han förklarar sin kärlek till henne när hon ska hängas i gemmarnas skådespel Galgdansen.
Violet och de andra är på besök på Comic con (givetvis utklädda till karaktärer från boken) när de på ett mystiskt sätt hamnar mitt Galgdansen. Genom ett lite obetänksamt beslut råkar de avslöja Rose's position och få henne dödad. De förs iväg av några andar impar som de känner igen från boken och inser snart att det hänger på dem att se till att historien ändå fulländas. Det måste starta en revolution för att de ska kunna återvända hem. Violet är mest lik Rose och får spela hennes roll. Nu måste hon alltså få den fantastiskt snygga och perfekta Willow att bli förälskad i henne, en helt vanlig tjej och inte alls är särskilt stark, modig eller hjältinnemässig. Violet och Alice har varit förälskade i karaktären Willow sedan de första gången läste boken och det pirrar i Violet när hon tänker på det. Men det dyker upp något annat på vägen dit. Ash. En imp som i boken bara är en bikaraktär men som så många andra så har även han en historia som aldrig berättas i boken och Violet faller för honom. Willow är istället ytlig och perfekt, med honom följer hon bokens manus, med Ash finns inget manus. Men berättelsen vill ändå framåt och för henne brutalt genom historien, ända fram till den slutgiltiga hängningen.

Jo, jag gillar det här. Jag blir lite fanlit glad och känner att man gärna dras med i den här förälskelsevärlden. Framförallt gillar jag Violet i allt det här. Hon är så himla bra och hon växer så fantastiskt fint under berättelsens gång. Jag gillar också Ash och deras relation. Den är fin. Kanske för att den är i så tydlig kontrast till tönt-Willow. Däremot så stör jag mig lite på att boken är så tydlig, referenser och ledtrådar och allt sånt där förklaras liksom i klartext. Ibland vill man få sitta och leta lite och tänka lite själv och pussla ihop hur det hänger ihop. För det händer ju en massa saker på vägen fram i den här boken och förtroenden sätts definitivt på spel.
Helt klart värt att läsa!

Monstress

Under min julledighet har jag njutit något oerhört av valet av läsning. Alltså Monstress. En grafisk roman av Marjorie Liu och Sana Takeda, fantasy med härlig steampunk-känsla som får det att rysa utmed ryggraden. Det är vackert, spännande, brutalt och magiskt. Allt.
Världen är ett matriarkaliskt, gammalt Asien, styrt av mäktiga häxor som tagit makten genom våld och krig. Maika Halfwolf är ett tonårigt halvblod: halvt mänsklig, halvt en av de uråldriga. Hon lider av hemska minnen från kriget och söker svaret på vad som egentligen hände med hennes mamma. Inom sig bär hon på en demon och hennes speciella egenskaper gör att hon är ett villebråd för både häxorna, de uråldriga, halvbloden och de gamla gudarna.
Det här är så värt att söka upp och att läsa. Än så länge finns det två samlingsvolymer att gotta ner sig i. Sa jag att det är galet snyggt också? För det är det.

En väktares bekännelser och lite ditt och datt

En av de mer förvirrande, och roligaste, sakerna med att komma tillbaka till jobbet efter ett drygt år är att försöka få en överblick över allt som hänt på bokfronten och som jag har missat. Genast så inser jag också hur mycket jag har att läsa nu, så mycket att ta igen, så mycket böcker, så lite tid.

Jag började istället att re lite i vad som ska komma ut under hösten (för att slippa lägga upp böckerna i läsordning) och till min stora lycka så såg jag att fortsättningen på Elin Säfströms debut En väktares bekännelser kommer redan i början av september! Hur härligt är inte det?

I En väktares bekännelser får vi träffa Tilda som jobbar som väktare i Stockholm. En väktares uppgift är att se till att människor inte märker av att det kryllar av troll, älvor, vättar och tomtar. Tilda ska helt enkelt se till att de olika väsendena sköter sig och håller sig på mattan. Ibland är det lättare sagt än gjort. Medierna börjar rapportera om att flera människor försvunnit spårlöst och Tilda börjar misstänka att det är något onaturligt på gång. Men uppgiften känns stor och hon saknar sin trygga mormor som också är väktare.

Det här är fantasy på bra nivå. Storyn är kvick, spännande och rolig och det går inte att inte älska Tilde och hennes något gamla, slitna hund. Det som jag tycker extra bra om med svensk fantasy är just hur den gamla folktron med tomtar och troll uppdateras till vår tid och placeras in i en spännande urban fantasy värld där Stockholm gör oväntat bra ifrån sig.

Alltså: Visheten vaknar kommer i september.

Änglafall

Det ska väl erkännas att jag inte hade skyhöga förväntningar inför läsningen av den här boken. Jag är ju inte ett fan av änglar. Tycker att de funkar ibland, men det är något med deras stora vingar som liksom hela tiden känns… i vägen.

Men jag blev glatt överraskad av Änglafall. Det är några veckor sedan änglarna anföll jorden och tog över. Världen är i förfall och det gäller att gömma sig och att överleva. Bland människorna finns gott om rövargäng som tar allt de ser och om nätterna finns demonerna och änglarna. Penryn är tillsammans med sin psykiskt sjuka mamma och rullstolsbundna lillasyster Paige när det en natt dimper ner ett gäng änglar framför dem. Men änglarna lägger inte märke till dem, de har fullt upp med sina egna bekymmer. En av dem verkar ha begått något orätt och de andra slår ner honom och skär av honom hans vingar. Paige kvider till av medkänsla och änglarna hör henne. Trots att Penryn gör sitt bästa för att locka iväg dem får en av änglarna ändå tag på Pagie och flyger iväg med henne i natten. Penryn inser att den enda chansen att få reda på vart de tar henne är att rädda den skadade ängeln och få honom att berättar det för henne. Så det gör hon. Hon lyckas få honom att läkas någorlunda och eftersom hon även sparade vingarna så har han ett eget intresse av att ta sig till änglarnas näste. Han vill få sina vingar påsydda igen.

Jag gillar det här. Jag är helt klart nöjd. Det är rätt så mycket handling och inte alldeles för mycket lite väl sliskig dragningskraft mellan Penryn och Raffe. Självklart dras de till varandra (Raffe är ju ändå en ängel och uppenbarligen överjordiskt snygg), men det är inte hela tiden och hon lägger inte märke till hans muskler varje gång hon tittar på honom. Det är helt enkelt lite lagom av den biten. Penryn är även sjukt självständig och klarar sig alldeles utmärkt även utan Raffe, hon behöver honom mest för att visa vägen. Jag kommer helt klart att läsa del två. Den heter Världen efter och kommer i augusti

Mörk ängel

Det var rätt så längesen som min vän för första gången visade mig Mörk ängel och sa att ”den här är faktiskt helt okej”. Sen tog det ett tag. Sen lånade jag hem den. Nu har jag läst den. Och lånat hem del två.

Hon hade nämligen rätt. Mörk ängel av Laini Taylor är en faktiskt helt okej urbanfantasy som är helt klart värd att läsa.

Karou har blått hår, många tatueringar, bor i Prag, läser på konstskola och har ett hemligt liv. Hon är uppvuxen i Annonstädes, i en liten butik där Brimstone sysslar med affärer som har med tänder att göra. Riktigt vad har Karou aldrig fått veta, och hon har egentligen heller aldrig varit någon annanstans i Annonstädes än just i Brimstones butik. I butiken finns en portal som förflyttar henne till jorden där hon nu bor. Allt i sitt liv tecknar hon noga ner i sina teckningsblock och hon bär på en ständig känsla av att hon egentligen är menad att göra något annat. Men hon kan inte sätta fingret på vad.

Så stöter hon på Akiva. Han är en ängel, en seraf. Han som borde vara hennes dödsfiende men som visar sig vara något helt annat.

Det här är bra på ett typiskt urbanfantasy-sätt. Det är snabbt, magiskt och hett men blir aldrig sliskigt. Och trots att Akiva är skitsnygg, stark och typ oförstörbar så rer sig Karou alldeles utmärkt själv och lider inte det minsta av någon bristande självkontroll. Änglar är dock inte mina favoriter bland mytologiska varelser och Akivas vingar verkar ta sjukt stor plats i Karous pyttelilla etta. Men jag får väl ändå acceptera änglarnas roll i det här fallet. Akvia verkar ju kunna hantera det även om han beter sig lite ovant i människornas värld.

Så summa summarum: Ja, den är faktiskt helt okej och grymt svår att lägga ifrån sig.

Ny urban fantasy

Om en vecka så släpps en ny bok av författaren till Beautiful Creatures, Kami Garcia. Den nya serien heter Mörkrets demoner och första delen är Ondskan vaknar. Den handlar om spöken och övernaturliga krafter. Förlaget har bland annat med det här i beskrivningen: "Hemsökta hus, hämndlystna andar, magiska symboler och pistoler laddade med salt [...] För de onda andarna vilar aldrig."
Urban fantasy, spänning och romantik. Spökjakten börjar om en vecka alltså. :-)

Ny fantasy!

Alltså, det här verkar ju lovande! Holly Black och Cassandra Clare har slagit sina påsar ihop. Resultatet av det samarbetet är Järnprovet, första delen av fem i serien Magisterium. Black har ju tidigare skrivit serien Berörarna och Clare har skrivit serien The Mortal Instruments. Det måste ju bara bli bra!? Järnprovet kom ut tidigare i veckan och jag lägger genast till den i kundvagnen.

PAX

 

Syskonen Magnar och Estrid bor i Mariefred. De är väktare för det flera hundra år gamla hemliga biblioteket. Men ju äldre de blir desto svagare blir deras skydd. Det måste snart komma några yngre väktare. Biblioteket måste vaktas, eftersom det innehåller så mycket kunskap som inte får komma i orätta, onda händer.

 

Bröderna Alrik och Viggo lever ett minst sagt stökigt liv. Nu har de fått göra en omstart hos nya fosterföräldrarna Anders och Laylah. Fast längtan efter deras riktiga mamma, och ett tryggt och ordnat liv tillsammans med henne, är stark. Men det går fel redan första skoldagen för bröderna. Viggo vägrar låta skolans gäng, med Simon i spetsen, hitta på egna regler i fotbollsspelet på rasten. Det slutar med slagsmål som båda bröderna blir inblandade i. Skolans träslöjdslärare Thomas som är först på plats är dessutom Simons pappa, så det är inte så svårt att räkna ut vilken sida han står på.

 

I all frustration kastar Alrik en sten i Magnars växthus på vägen hem. För att betala skulden för det sönderslagna fönstret får de hjälpa dem med trädgården. Estrid och Magnar funderar på om inte bröderna kan vara väktarna som de har väntat på. De bestämmer sig för att sätta dem på prov. De tar med dem den långa vägen ner till biblioteket. De får i uppgift att damma och städa, men de får restriktioner att absolut inte röra en speciell hylla med böcker som står bakom lås och bom. Estrid lägger nyckeln i sin ficka och så låser de in dem. Viggo, som är en väldigt skicklig ficktjuv, kan ju bara inte låta bli att ta den. Vad som händer sedan är starten på en oerhört spännande kamp mot de onda krafterna som vill ta över Mariefred.

Nidstången är Åsa Larsson och Ingela Korsells första del i serien som heter PAX. Andra delen Grimmen kom ut samtidigt, och totalt ska det komma tio böcker i serien. Boken är välskriven, fantastiskt spännande och oerhört händelserik från början till slut.