Att överleva mot alla odds

När författaren Christina Wahldén var i Israel fick hon, via gemensamma vänner, kontakt med en kvinna som heter Kaja Finkler. Senare träffades de båda i Kajas hem i USA och under tre dagar berättade Kaja om sitt liv för Christina. Hennes berättelse blev sedan till boken Mitt käraste gyllene barn. 

Kaja föds i en judisk familj i Warszawa i Polen. Hennes familj har det gott ställt och hennes pappa är rabbin och en person som många människor ser upp till. Kaja är fyra år gammal när Andra världskriget bryter ut. I början tror Kajas familj att Warszawa är den tryggaste platsen att vara på för judar, men det visar sig snart att de har fel. Judarna i staden tvingas in i ett getto och när tyfus börjar härja där smugglar Kajas morbror ut Kaja ur gettot och hon förs till sin far i en annan del av Polen. Kajas mamma tar sig också dit en tid senare, men det dröjer inte länge innan familjen splittras igen. Kajas mamma blir bortförd till arbetsläger och pappan blir så svårt misshandlad att han dör. Övriga släktingar försvinner också och när Kaja är åtta år står hon helt ensam i världen. Hon hamnar i två olika förintelseläger där tillvaron är fullkomligt outhärdlig, men mot alla odds överlever hon. När kriget tar slut och lägret där Kaja befinner sig befrias av britterna väger Kaja elva kilo. 

Man kan läsa hur många böcker som helst om förintelsen och ändå bli lika drabbad och chockad över den fasansfulla grymhet som utspelade sig och de förfärliga öden som så många människor gick till mötes. Christina Wahldén skriver enkelt och lättfattligt om Kajas verklighet utan att väja för det svåra. Läs gärna också hennes böcker Spionen i äppelträdet och Tulpanpojken, som också utspelar sig runt tiden för Andra världskriget. 

Om att stanna eller ge sig av

 

Ella är uppvuxen på Gården. Där bor hon tillsammans med Familjen, som består av tre vuxna, åtta barn och så Far. Far är den som bestämmer, som alltid vet bäst och som är den ende som har en egen säng, i ett eget rum, med en dörr att stänga. Annars är regeln på Gården att alla dörrar ska vara öppna, för en stängd dörr är ett stängt hjärta. Vem som är Ellas biologiska föräldrar vet hon inte. Kanske är det några av de vuxna som finns på Gården nu, eller kanske några av de som bott där förut. Ella är nummer tre i barnaskaran. Det betyder att hon är den som är tillräckligt stor för att ta ansvar för de små, men som samtidigt är tillräckligt liten för att kunna luta sig mot de äldre och be dem om råd. 

Utanför Gården finns den andra världen. Där lever de förlorade. De äter giftig mat, krigar och förorenar miljön. Datorerna och mobiltelefonerna har tagit över deras liv. De förlorades sätt att leva har gjort att kollapsen är nära. Det säger Far och de andra vuxna på Gården. 

Innanför Gården lever Familjen i frid och harmoni. Deras motton är att Försakelsen är det största glädjen och att Det bästa är allas bästa. De har djur och odlar sin egen mat, som alltid måste välsignas innan den får ätas. För att få ihop de pengar de behöver syr de vuxna vackra lapptäcken. Helst vill de bli fler på Gården så att de kan producera allt de behöver själva och klara sig när alla andra går under i kollapsen.  

Runt gårdens ägor finns ett stängsel. Ella har aldrig varit utanför det, men hon har upptäckt att det finns ett hål på ett ställe. En dag när Ella är ute och går träffar hon på en okänd pojke på andra sidan stängslet. Hon har aldrig pratat med någon av de förlorade förut och blir förvirrad över att han ser så frisk och glad ut. Inte ett dugg förgiftad eller olycklig. Det blir starten på en oväntad vänskap. I början tänker Ella att hon måste rädda pojken och få honom att flytta till Familjen. Men efter ett tag inser hon att det kanske är hon som måste räddas istället. Pojken får henne att förstå att livet utanför Gården kanske inte är som hon alltid har trott. I samma veva blir hennes närmaste vän på Gården svårt sjuk och inget de vuxna gör för att bota honom verkar hjälpa. Dessutom verkar Far inte vara den han alltid utgett sig för att vara. Ett frö börjar gro hos Ella - är det verkligen på Gården hon ska bo i hela sitt liv?

När Cecilia Lidbecks bok kom ut förra våren började jag läsa den ganska direkt, men slutade efter bara några sidor. Tyckte att den var lite märklig och undrade fördomsfullt om temat sekter verkligen skulle funka i en bok för mellanåldern. Men så gav jag den en ny chans och upptäckte att jag hade haft helt fel! Familjen är en riktigt fin läsupplevelse om en ung flickas utveckling från övertygad till tvivlande. Om fasan när man inser att det man alltid trott var sant kanske inte stämmer och om rätten att bilda sig en egen uppfattning och leva sitt eget liv. Funkar bra för både egen läsning och högläsning! 

Skräcken på Wakenhyrst

Vad hände egentligen den där dagen när historikern Edmund Stearne plötsligt blev en mördare vid hans gotiska gods Wake’s End vid kärret i Wakenhyrst?  Den enda som tycks ha en aning är dottern Maud. Men under årtionden har hon valt att gömma sig i godset och inte uttala sig mer än nödvändigt. Sanningen om sin far har hon valt att behålla för sig själv.  

Men nu har hon inget val. Hon måste berätta sin historia.

Edmund är en dominant herre som styr sin familj och gods med järnhand. Maud är förtryckt och ensam, särskilt efter mammans död.

I byns kyrka upptäcks en medeltida målning föreställande mänsklighetens straff i helvetet. Den får namnet Domen och verkar ha en nästan magisk påverkan på Edmund Stearne. Hans forskning tar honom allt djupare in i hans egna mörka förflutna och Maud följer hans mani genom att läsa hans dagböcker och följa hans arbete. Men vad är det han är rädd för? Vad är han beredd att göra för sin egen frid? Maud är en ensam, ung kvinna på 1910-talet som ingen av männen i närheten i beredd att lyssna på. Vad kan hon göra för att förhindra en katastrof?

Michelle Paver har gjort det igen och skrivit en gotisk rysare som man dras in i, upprörs av och som berör. Inledningen hintar om en häxroman men de spåren glöms snabbt bort i Wake’s Ends gotiska rum och i kärrets mörka dragningskraft. Och Maud. Fantastiska Maud. Som man känner med henne. Som man vill slåss med henne.

Om förortsliv

Christina Wahldén är en författare som skriver om brännande och aktuella ämnen, inte sällan med tjejers utsatthet som tema. Hennes senaste bok Falafelflickorna utspelar sig i en storstadsförort, som är utpekad som ett problemområde.  Där bor Hawa, som inte riktigt känner igen bilden som finns av hennes bostadsområde, för henne är det ju hemma. Visst finns det problem, men det finns också mycket som är bra. Och problemen vill Hawa gärna vara med och hjälpa till att lösa. Hennes stora dröm är nämligen att bli polis! Dels för att det är ett jobb där man för folk tryggare, men också för att det inte finns så många kvinnliga poliser som ser ut som hon gör. Hawa har varit inne på polisens hemsida på nätet och hon är tveksam till om hon skulle klara inträdesprovet till Polishögskolan, det är många moment som verkar väldigt svåra. Dessutom dröjer det ju väldigt många år innan hon kan söka in. Därför startar hon detektivbyrån Hemliga Hawa, som åtar sig alla typer av uppdrag under fullständig diskretion. Och Hawa hinner inte ens få upp reklamskylten för sin detektivbyrå innan uppdragen börjar ramla in. Först är det hennes kompis Halima. Hennes föräldrar vill gifta bort henne fast hon bara är tretton år. Sen är det Leia, vars pappa hotar att döda henne efter att ha kommit på henne med att hångla med sin flickvän.

Hawa är god vän med bibliotekarien, Barbro, som jobbar på det lokala biblioteket. Barbro har åkt på semester till Indien och bett Hawa att passa hennes hund Bilbo under tiden. Hawa bor trångt i en liten lägenhet med fyra syskon, pappa och en höggravid mamma. Det finns inte plats för någon hund hemma hos henne. Därför får Bilbo bo i biblioteket och Hawa har fått nyckeln dit för att kunna gå dit och se till honom. Nu blir biblioteket inte bara bostad för hunden utan även för Halima och Leia. Hawa gömmer dem nämligen där under tiden som hon försöker fundera ut vad hon ska göra för att kunna hjälpa dem.

Jag tyckte väldigt mycket om Falafelflickorna. Det är en extremt viktig bok där författaren lyckas med konststycket att behandla frågor som barnäktenskap, hedersrelaterat våld och gängkriminalitet på ett lättläst och spännande sätt. Den funkar jättebra som underlag till diskussioner, men lika bra att sätta i händerna på alla barn som gillar deckare och mysterier.

Haj-Jenny

Lisa Lundmark vann debutantpriset Slangbellan 2017 för bästa barn- och ungdomsbok. Haj- Jenny handlar om Jenny som går i andra klass. Det bästa hon vet är att läsa, speciellt om hajar. Jenny känner sig nämligen som en haj. Hon gillar att vara ensam, tyst och att göra vad hon vill. Ingen bråkar med en haj. Hon har till och med en vass hajtand. Jennys lärare däremot tycker att alla elever ska vara som bläckfiskar med åtta armar som de kan räcka upp. Varje gång han ställer en fråga till Jenny ber han henne PRATA HÖGRE!

Jenny har en kompis som heter Amina. Hon bor i samma hus men går i en annan skola. När de umgås brukar Amina rita och Jenny läsa. Jenny brukar få vara hos Amina när hennes mamma jobbar, vilket hon gör ofta. Ibland hälsar Jenny på sin morfar. Han saknar sin fru som gick bort för ett par år sedan. Jenny tycker att huset har förvandlats till ett mormor-museum och vill hjälpa sin morfar att gå vidare.

Jennys lärare har förvarnat henne om att de måste prata om att hon är så tyst under det kommande utvecklingssamtalet. Hur ska Jenny få läraren att förstå att hon faktiskt är en haj och att det är bra? Allt förändras när klassen besöker stadens akvarium och Jenny får träffa en riktig haj. En stenkrabba rymmer och den enda som kan tänka klart är Jenny.

Haj-Jenny är en väldigt fin berättelse om vänskap, blyghet och olika sorters ensamhet. Charlotte Ramel har gjort de fina illustrationerna.

I rosens mitt

Martin Widmark har skrivit en en ny spännande, historisk roman för mellanåldern. I rosens mitt utspelar sig 1918 i Stockholm. De vackra illustrationerna är gjorda av Ola Skogäng. 

Stefan och hans pappa firar jul på egen hand, då mamman tog livet av sig tidigare under hösten. Självmordet kom som en chock för dem båda och var totalt oväntat. På julafton, när pappan plötsligt måste åka till jobbet, hittar Stefan ett paket under granen. Det står "Till Stefan, god jul från din mammas vän". I paketet ligger det ett förstoringsglas. Stefan blir nyfiken och hittar brev som hans föräldrar skrivit till varandra. Genom breven, som är skrivna strax före mammans död, förstår han att hon är rädd. Stefan börjar nysta i ledtråd efter ledtråd, och han upptäcker strax att han är förföljd...

Spännande historia som först var jullovsföljetong i Sveriges radio julen 2015.

Handbok för ett begagnat hjärta

 

Böcker på temat döden har ju varit populärt de senaste åren (exempelvis John Greenes Förr eller senare exploderar jag, som haft mängder av läsare) och jag tillhör kategorin som tycker om att läsa sorgliga berättelser ibland. Att få gråta litegrann över påhittade personers öden och samtidigt bli påmind om hur mycket man har att vara tacksam för i sitt eget liv. Därför lade jag genast beslag på Tamsyn Murrays Handbok för ett begagnat hjärta när den kom, även om det sedan tog ett tag innan jag kom igång att läsa den.

Boken berättas vartannat kapitel ur Jonnys perspektiv och vartannat ur Niamhs. Jonny är svårt hjärtsjuk och har tillbringat i princip hela sitt liv på sjukhus. Nu står han i kö för en hjärttransplantation och vet att det är bråttom, bråttom. Niamh är en ganska sur och tvär tjej som upplever sig stå i skuggan av sin omtyckta tvillingbror Leo. Under en utflykt till stranden utmanar Leo Niamh att tävla uppför klipporna. Men Leo faller och slår sitt huvud så hårt att hans hjärna dör. Innan läkarna stänger av de livsuppehållande maskinerna tar Niamh och hennes föräldrar det svåra beslutet av Leos organ ska doneras. Och Leos hjärta passar perfekt för Jonny!

För Jonny är det naturligtvis fantastiskt att äntligen bli frisk och få leva ett vanligt liv. Men han har tillbringat så mycket tid som sjuk att han inte riktigt vet vem han är utanför sjukhuset. Han tror att det ska bli lättare att kännas sig hel om han får veta vem hans nya hjärta har tillhört och därför googlar han som besatt på olyckor med dödlig utgång vid tiden för hans transplantation. Samtidigt kämpar Niamh med sin sorg och sina motstridiga känslor inför sin döde bror. Hon är arg på sig själv för att hon gick med på den dumma tävlingen och hon är arg på Leo för att han ens kom på idén. Och någonstans känner hon att alla runtomkring nog hade tyckt att det hade varit bättre om det hade varit hon som hade dött istället. Mitt i allt detta har Jonnys eftersökningar lett fram till Leo och hans och Niamhs liv vävs samman.

Jag tyckte verkligen om den här boken! Jonnys och Niamhs liv och tankar beskrivs så fint och äkta på nåt sätt. Och när man läser författarens efterord och får ta del av hennes research inför skrivandet så förstår man att det just det hon har velat uppnå. Så kryp upp i soffan, tänd ett ljus och ha näsduken i beredskap för eventuella tårar! 

I bergets hjärta

Sonja lämnar Göteborg och ger sig iväg på en resa upp till Norrland. Där ska hon träffa sin farfar, som är över hundra år. De har aldrig setts men det är mycket viktigt att hon skyndar sig dit. Sonjas pappa dog innan hon föddes så hon har aldrig varit i hans hembygd.

Redan på resan händer konstiga saker. Det är egentligen en buss som ska ta henne sista vägen fram till Årbergsholm. Men hon kommer till en gammaldags tågstation och hamnar på en tågvagn som dras av ett ånglok. Hon åker förbi ett torp och ser en kvinna med ett barn på armen ta farväl av en man. Samma man ser hon senare i tågfönstrets spegelbild och hur han byter om från enkla kläder till en kostym han inte verkar vara bekväm med. När hon kommer fram hämtar hennes pappas halvbror Carl henne. Han är otrevlig, skäller ut henne för att hon inte stått på hållplatsen som det var sagt och att hon ljuger om att hon åkt tåg eftersom inga tåg längre går. 

Sonja blir inte alls väl mottagen, huset hon ska bo i är stort och ogästvänligt. Det kommer en mycket obehaglig advokat och främmande män som ska diskutera något. Sonja vill åka tillbaka hem igen, men hennes kusin Seth tror henne när hon berättar om det konstiga som hänt och följer med henne på saker som anknyter till förr i tiden. De hittar ett viktigt brev i ett lönnfack i farfars skrivbord. De hamnar i ett farligt äventyr i den igenmurade grottan där det finns guld. Seth håller nästan på att dö eftersom han dessutom är svårt sjuk i en muskelsjukdom. Någon från förr i tiden vill att Seth och Sonja ska reda upp hemligheter som varit dolda i många år. Nutid och dåtid går mystiskt in i varandra och det blir bråttom att stoppa tilltänkt gruvdrift i berget.

Norrland är en intressant miljö att låta denna spännande berättelse äga rum. Boken heter I bergets hjärta och är skriven av Mårten Sandén. / Carina

Om jag får stanna

Stella och Ilona går i 6:an och har varit bästa kompisar sedan förskoleklass, då Ilona kom till Sverige. Ilona bor tillsammans med sin familj (mamma, pappa, lillebror Milo) i ett kloster tillsammans med nunnorna, några ensamkommande flyktingar och ett helt gäng andra familjer som väntar på att få uppehållstillstånd. Ilona och Milo går i skolan i hemlighet och föräldrarna måste gömma sig och får inte lämna klostret.

Stella bor med sin mamma, pappa och storebror Sandro i en villa. De har andra bekymmer, Sandro är nämligen en hemmasittare. Han har inte varit i skolan på två år. Stella tycker att det är jättejobbigt att han är hemma och tycker att föräldrarna bara bryr sig om honom.

Ilona och Stella är berättaren i vartannat kapitel. Om jag får stanna är en väldigt varm och kärleksfull berättelse skriven av Kajsa Gordan. Som läsare får man en bra insikt om hur det kan vara att ryckas upp från sitt hemland och sedan behöva oroa sig över om man får stanna när man rotat sig i sitt nya land i sex år. Hur det är att behöva tränga ihop sig i ett rum med fördragna gardiner när man samtidigt går i skolan och spelar fotboll som vilket barn som helst. Jag skulle tro att den passar utmärkt som högläsningsbok också.

Billie x 2

Billies mamma är sjuk och kan inte ta hand om Billie. Därför får Billie åka tåg sju timmar från Stockholm till ett litet samhälle långt ute i ingenstans som heter Bokarp. Där ska hon bo hos en fosterfamilj tills hennes mamma har blivit bättre och hon kan flytta hem igen. Förhoppningsvis ska det inte dröja så länge, men med Billies mamma går det inte så lätt att veta. Hemma hos Billie och mamma gör man lite som vill. Äter när man vill, går och lägger sig när man vill, kollar på serier på datorn hur länge man vill. Därför blir det en chock för Billie när hon kommer fram till Bokarp. Familjen Persson, som hon ska bo hos, har MASSOR  av regler. Billies fostersyskon verkar inte tycka att det är något konstigt med det, de gör alltid precis det som förväntas av dem, men för Billie, som aldrig behövt följa en enda regel hemma i hela sitt liv, känns det väldigt konstigt.

I skolan finns det också en massa regler för hur man ska bete sig. Man ska liksom vara lagom hela tiden. Billie är inte alls som de andra tjejerna och hon fattar oftast inte varför vissa saker är så viktiga, men hon anstränger sig ändå för att försöka förstå. Hon har lovat sin mamma det - att inte köra sitt eget race utan försöka passa in. Och de nya kompisarna tycker att hon är supercool med sina dreadlooks och sin alldeles egen stil. Hon blir faktiskt så populär att hon måste göra ett schema över vem hon ska följa med hem efter skolan, eftersom alla vill vara med henne. Hon lyckas även komma in under skinnet på familjen Persson, som verkar så perfekta, men bär på massor av sår och hemligheter om man skrapar lite på ytan. Men även om Billies mål är att vara som alla andra, så kan hon ändå inte låta bli att vara sig själv väldigt mycket. Och det är tur – för det behövs en Billie både i skolan och hos familjen Persson. Efter att ha läst de båda böckerna om Billie (Avgång 9:42 till nya livet och Du är bäst) känner jag mig övertygad om att det faktiskt skulle behövas en Billie i varenda skolklass! Nån som ruskar om och ifrågasätter och inte bara accepterar allt som det är. Heja Billie och heja Sara Kadefors, som skrivit dessa fantastiska böcker!

Adventsboken 2016

Vi har för andra året i rad läst Rabén & Sjögens adventsbok. 2015 läste vi den fantastiska Skorstensjul av Mårten Sandén. I december läste vi årets bok En förtrollad jul av Siri Spont.

Den handlar om Martha som bor i ett förortsområde med sin mamma, pappa och bror Fadi. Livet rullar på med skola, bästisen Leah och hamsterdrömmar. En dag förändras Marthas värld då mamma och pappa berättar att Marthas kusin Yusuf ska komma och bo hos dem. Han har kommit till Sverige från mammans krigshärjade land. Det är inte bara det att han ska bo hos dem utan han ska dessutom bo i Marthas rum, och hon får dela rum med sin lillebror. Som plåster på såren får Martha och Fadi köpa varsin hamster nästa dag.
Martha är arg på Yusuf. Hon tycker att han förstör allt, speciellt relationen med Leah. Droppen är när han en dag har tagit med Marthas hamster ut till skogen! Men Yusuf lyckas övertala Martha att följa med ut till skogen och ett äventyr tar sin början. Yusuf och Martha har ett viktigt uppdrag som bara de kan lösa!
Hela familjen gillade den här berättelsen. Ibland läste vi ett kapitel om dagen och ibland flera i följd, mest beroende på tid. Alexander Jansson har illustrerat boken väldigt bra, med fina miljöer. Den rekommenderas varmt!

Den fantastiska historien om katten som försvann

Redan från början så dras jag in i berättelsen på grund av själva berättandet. För det är verkligen det som är grejen med Den fantastiska historien om katten som försvann av Michael Morpurgo. Berättelsen. Det är en riktigt berättelse. Visst är handlingen fin och charmig, men den hamnar ändå i bakgrunden här.

Det handlar om Lily som växer upp på landsbygden i södra England under andra världskriget. Precis i det området där trupperna ska öva inför landstigningen i Normandie, så byarna måste evakueras och Lily och hennes familj tvingas att flytta. Det här är hennes dagbok. Hon skriver om skolan, vännerna, familjen, pappan som är i kriget, om katten Tips som försvinner vid flytten och om vänskapen med den amerikanska soldaten Adie.

Som sagt var en charmig och bra handling, som är allt annat än negativ och sorglig utan som snarare är hoppfull och med många glädjeämnen. En annorlunda skildring av vardagen för en familj under andra världskriget. Och en fantastisk historia om mer än bara en katt. Jag kan dessutom tänka mig att den här fungerar alldeles utmärkt som högläsning.

Du föll och jag för dig

Frida kommer från en välordnad familj där pappan är präst. Hon är van vid stabilitet hemma och ganska mycket frihet. Hon gillar att måla och att äta kakor ihop med sin bästa kompis Linn.
Jakob lever med en mamma som smygsuper och en överaktiv lillebror som det strular för i skolan. Pappan är ganska arg av sig. Jakob hänger mycket i hockeyhallen och hemma hos Jocke, som har en egen lägenhet. Det blir rätt mycket alkohol och ganska ofta sysslar de också med starkare saker än så.
En dag möts Fridas och Jakobs blickar i korridoren i skolan. Frida hälsar, det är liksom bara de två där, så det känns fånigt att inte göra det. Jakob hälsar tillbaka, lite förvånat. Trots att de inte känner varandra överhuvudtaget blir Frida kär. Det är något med hans blick. Sen upptäcker hon att det är något med hela honom: huden, håret, läpparna, nacken. Det enda hon vill är att få röra vid honom.

Genom gemensamma kompisar börjar Frida och Jakob röra sig i varandras riktningar, men det händer inget. Inte förrän en dag när de hamnar bredvid varandra i korridoren igen och börjar prata lite trevande. Jakob vet inte vad han ska säga, så han berättar om kattungen som hans lillebrorsa släpat hem. Frågar om Frida vill följa med hem och titta på den. Och så plötsligt sitter de bredvid varandra i Jakobs säng och lyssnar på Metallica, fast de egentligen har lektion. Lite närmre än man gör om man bara är kompisar. Och snart är de inte bara kompisar längre.

Men lyckan vara inte så jättelänge. Hemma hos Frida bryts den stabila tillvaron av att pappan plötsligt säger upp sig från sitt jobb. Han vill flytta och börja om. Frida har bara ett år kvar på gymnasiet och vill varken flytta ifrån skolan, kompisarna eller Jakob. Och så får hon på omväg veta att Jakob håller på med droger. Själv festar hon gärna, men droger är hon absolut emot. Kanske är hon och Jakob trots allt för olika för att kunna vara tillsammans?

Oceanen vid vägens slut

Neil Gaimans Oceanen vid vägens slut har redan fått en massa finfina recensioner och jag vet knappt hur jag ska skriva om den här boken. Men Gaiman alltså. Han ger mig exakt den där känslan som jag vill ha när jag läser. Att jag får försvinna bort, att skräcken liksom når till ryggen, men inte längre, och blandas med vardaglig realism och bortomvärldslig magi som triggar fantasin.

På grund av en begravning återvänder en man till sin barndoms nejder. Medvetet, eller inte medvetet, så hamnar han på Hempstocks gård. Det var där som Lettie bodde tillsammans med sin mamma och mormor. Men Lettie försvann, han kan bara inte riktigt minnas hur eller vart. Flyttade hon kanske till Australien? Han sätter sig vid dammen på baksidan, den som Lettie kallade för ocean. Det verkar ju dumt men han har en känsla av att det ändå inte är helt otroligt. När han sitter där vid dammen så börjar han minnas sommaren när han var sju år och allt det som hände då. Det som började med att den inneboende gruvarbetaren tog livet av sig. Efter det så vaknade pojken av att han höll på att kvävas av ett mynt och sen flyttade barnflickan Ursula Monkton in. Hon charmade alla men pojken visste att hon var ondskan själv.

Skräcken finns både i Ursula men det finns också en mer realistisk skräck som handlar om att pojken inte längre kan lita på sin familj. Han vet inte hur de ska reagera på det han säger och gör och det skrämmer honom, han är rädd för sin pappas vrede.

Ja, jag vet inte vad jag ska säga mer. Läs den! Låt Gaiman förföra.

Snöret, fågeln och jag

Ellen Karlssons debut Snöret, fågeln och jag belönades, för någon vecka sedan, med Lilla Augustpriset årets bästa barn- och ungdomsbok.
Det är en fin historia om 7-åriga Selma. Hon ska åka till mormor och morfar på landet och tillbringa sommarlovet där. Till hösten ska hon börja en ny klass på en ny skola. Kanske kommer hon att få en bästis där? Fågeln i Selmas kropp påminner hela tiden Selma om att hon faktiskt inte har någon bästis. Den pickar rakt in i hennes hjärta.
Plötsligt dyker Snöret upp från ingenstans. Snöret är en jämnårig tjej som också bor hos sin mormor över sommarlovet. De passar varandra perfekt. De bildar en Naturklubb i Selmas nya klubbhus (lekstuga). Fågeln pickar inte alls lika ofta i Selmas hjärta nu.
Jag gillar Snöret, fågeln och jag väldigt mycket. Selmas fågel pickar till en början även i mitt hjärta. Selma är så klok och gör så finurliga betraktelser av livet, vilket gör att jag bara vill att hon ska vara lycklig.

Gul utanpå

Patrik Lundbergs självbiografi Gul utanpå handlar om att inte riktigt känna sig hemma någonstans. Han adopterades från Sydkorea till svenska Sölvesborg när han var nio månader gammal. Hela uppväxten har han känt sig annorlunda, utanför,  som om han inte riktigt hör till. Han får väldigt ofta frågan om vad han kommer ifrån på riktigt och folk tilltalar honom på engelska eller kinesiska.

En dag bestämmer han sig för att söka sina rötter i Korea. Han får stipendium för att studera på Inha University i Incheon. Där upplever han en minst lika stor kulturkrock. Plötsligt ser han ut som precis vem som helst i Korea, fast han kan varken språket eller kulturen.

Patrik Lundberg beskriver problematiken med att inte känna tillhörighet på ett mycket trovärdigt och lovande sätt. Alla andra adopterade som han träffat under sin uppväxt i Sverige och som han träffar under sitt sökande efter sina rötter i Korea verkar dela hans känsla. Det är säkert till stor hjälp för andra adopterade att läsa Gul utanpå. Att få reda på att det inte är konstigt att känna rotlöshet och att det finns fler som känner samma sak. För mig som inte är adopterad var den intressant, upplysande och underhållande.

Lättläst fotbollsidol

I juni kommer Zlatans ack så populära och bästsäljande biografi ut som lättläst. Det tackar vi och bockar för. Aldrig har det varit så lång kö på en bok på mitt skolbibliotek, dessutom består kön nästan uteslutande av de som inte ens visste att man kunde köa på böcker... Det är lycka för ett skolbibliotekariehjärta! 

En lättläst variant kommer nog att passa några av dem som handen i handsken eftersom en del tyckt att originalet varit lite väl långt och svårläst.

Pojkarna, pojkarna, pojkarna

Trots hemskt goda föresatser blev det här ett segdraget projekt för min del. Jag har läst lite i den lite då och då och nu är jag äntligen klar. Att den tilldelades Augustpriset satte ytterligare press på mig.

Kim, Momo och Bella är på väg in i puberteten men vill fortfarande hålla fast vid barndomen. Att bli kvinna är en process, inte utan smärta och ångest. En underlig blomma ger dem kraften att förvandlas till pojkar - och de får se världen ur ett annat perspektiv. Att vara av manligt kön är att kunna vara anonym, att inte behöva få sin kropp synad och utdömd som svag, att inte bli kränkt. Det är en lockelse att kunna fly flickkropparna, men medan Momo och Bella snart tröttnar blir det ett måste för Kim, att varje natt förvandlas till pojke och erövra världen. Förr eller senare har allt ett slut...

Så vad ska jag säga? Jag försöker samla tankarna, men lyckas inte få fatt på något att greppa. Vacker bok, vackert språk och vackert formulerade tankar. Men konstig, som en elev sa. Jo, för tonåringar framstår den nog som något märklig. Jag tror inte att jag själv hade uppskattat den i min ungdom. Jag hade också tyckt att den var konstig. Det här är mer en ungdomsbok för vuxna. Jag tror att jag kan uppskatta den just för att jag har en distans till min uppväxt och ser den ur ett annat perspektiv. Det är på något sätt en glimt av det som var, en gång i tiden. Vacker, men märklig.

Härligt om att hitta sig själv

Jag tror banne mig jag har en till favoritförfattare. Jag tyckte så mycket om Jellicoe Road att jag tog in ytterligare en bok av Melina Marchetta; Looking for Alibrandi. Jag är lika förtjust i den.

Josephine Alibrandi är tredje generationens italienska invandrare i Australien. Hon lever ensam med modern, med mormor som en ständigt vakande och gnatande hök. Fadern har hon aldrig sett eller hört ifrån och lika bra är det. Ingen hon saknar.

Så en dag har mormor Katia besök av en man, som ser misstänkt bekant ut. Snart har både Josie och mormor listat ut att det är den förlorade fadern. Han är dock inte alls redo att bli pappa, än mindre tonårsfar på direkten. Josie vill inte heller ha något med honom att göra, men hamnar snart i en knipa och kontaktar honom för att få hjälp. Bit för bit trevar de sig fram och lär känna varandra, om än något motvilligt.

Där finns dessutom de två killar som Josie slits mellan - den väluppfostrade, intelligente och känslige John och så den mer ruffige, men charmige Jacob. Puppy love är inte så lätt alla gånger och kompliceras än mer av att Josie har svårt att hitta sin plats i livet. Hon är för mycket italienska för att passera som aussie, men har kommit för långt bort från traditionerna för att riktigt passa in som italienska. Åtminstone i mormors ögon. För tänk vad det skulle skvallras om familjen om Josie gjorde något som inte passade sig!

Så härligt skrivet om att växa upp och att hitta sig själv. Marchetta beskriver relationerna på ett underbart sätt som får mig att känna igen mig, att må bra och att fälla ett par tårar. Inga störtfloder, men några. Mmm... Härlig bok.

Jag upptäckte också att boken blev film år 2000. Gissa om jag ska se den?!

När det otänkbara händer

Alice är bara 11 år gammal när en olycka ödelägger det liv hon känner till. Hon förlorar både sin far och sin lillasyster. När uppståndelsen efter olyckan och begravningen har lagt sig börjar hennes mor bli alltmer frånvarande - och till slut åker hon bort och lämnar Alice ensam kvar. Ensam i det stora huset med alla minnen.

Gripande om sorg, relationer, vänskap och om hur man går vidare även när det tycks omöjligt. Boken är mycket välskriven och författarinnan lyckas verkligen få fram känslostormarna när Alice ska bearbeta sorgen och försöka komma på rätt köl i en tillvaro som har vänts upp och ned. Rekommenderas varmt!