Mörker och mystik i Jämtlands skogar

Camilla Sten, som tidigare skrivit serien om Havsfolket (Djurgraven, Sjörök och Mareld) är nu tillbaka med del ett i en planerad trilogi vid namn Järvhögatrilogin. Järvhöga är en fiktiv liten ort i Jämtland och där bor Julia, som går på gymnasiet. Hon går på det allmänna gymnasiet, men på orten finns även Järvhöga Läroverk, som är en anrik internatskola. Det är vinter och mörkt och kallt och uppståndelsen blir stor när en av killarna, Markus, från läroverket en dag går ut i skogen och sedan inte kommer tillbaka. Polisen kopplas in och Missing people drar igång skallgångskedjor. Men av Markus syns inte ett spår. Under skallgången träffar Julia Markus rumskamrat Emil och de lär känna varandra. Markus är en extremt viktig person i Emils liv och han vill inget hellre än att hitta honom.

I skolan ska Julia skriva ett arbete om Järvhögas historia under 1900-talet. Att ha med den del om läroverket känns självklart eftersom det har präglat bygden så mycket. Men Julia inser att det underligt nog finns väldigt lite information att hitta om skolan. Hon inser också att Markus inte är den enda pojken i Järvshöga som har försvunnit spårlöst ut i skogen och att väldigt få vill prata om detta märkliga faktum. Istället verkar det vara något som de flesta har accepterat: Det är bara så här i Järvshöga. Ibland går pojkarna här ut i skogen och försvinner. Men Julia vägrar att acceptera och tillsammans med Emil börjar hon gräva i vad som kan ha hänt både Markus och pojkarna som har försvunnit längre bak i tiden. Har det hela en naturlig förklaring eller är det något annat som ligger bakom, något ännu mera skrämmande?

Bergtagen är helt klart en läsvärd bok, även om jag nog hade hoppats på att den skulle vara lite mera spännande. Kanske på grund av det fantastiskt fina omslaget, som bidrar till höga förväntningar på läsupplevelsen. I epilogen serveras dock en riktig cliffhanger, som gör att jag redan längtar efter att Camilla Sten ska skriva klart del två!

Efterlängtad fortsättning

Alla ni som läste och gillade Ann-Helén Laestadius Augustprisade bok Tio över ett kan nu glädjas åt att uppföljaren Inte längre min har kommit ut. Eller, egentligen kom den redan i höstas, men den har varit utlånad här på biblioteket hela tiden, så jag har inte kunnat läsa den förrän nu. Platsen (ett Kiruna i förvandling) och personerna är desamma, men allt är ganska annorlunda. Maja och hennes familj har nu tvingats flytta till andra sidan av stan och Maja försöker vänja sig. Men när hon får veta att hennes gamla hus inte ska rivas, som hon först trott, utan flyttas, väcks hoppet om att familjen ska kunna flytta tillbaka till den gamla lägenheten. Den idén får hon dock inte något gehör för hos övriga familjen. Speciellt inte från lillsyrran, som äntligen har fått ett eget rum. Bästisen Julia har flyttat med sin mamma till Luleå och även där finns en liten spira av hopp - att hon ska komma tillbaka igen. Men Julia känns mer och mer långt borta, inte bara fysiskt utan även mentalt. Hon har börjat skapa sig ett nytt liv och Maja känner mer och mer att Julia nog inte längre är hennes. På plussidan finns dock att Maja mår betydligt bättre och inte längre lider av panikångest. Och så Albin förstås, hennes kille. Även om han stundtals verkar bry sig mer om hockey än om sin flickvän. Sammantaget kan man nog säga att Maja har förvandlats till en ganska ensam och lite vilsen tjej. Och vem skulle inte känns sig vilsen när allt man är van vid plötsligt förändras och försvinner? Jag tycker att Ann-Helén Laestadius på ett alldeles strålande sätt skildrar de svårigheter som kan finnas med Kirunas stora flytt och vilka konsekvenser en så här stor förändring kan få för den enskilda människan.

Gryningsstjärna

Här kommer ytterligare en trilogi. Gryningsstjärna är andra delen i Idijärvi-triologin. Första delen, Middagsmörker utkom i början av 2016 och trean Midnattsljus kommer 2018. Böckerna handlar om Aili, en tjej som växt upp i Skåne. Hennes mamma är född same, och dog när Aili var liten. När hennes pappa dör behöver hon flytta till de släktingar hon har kvar, sin farfar i Lappland. Till en början gillar hon inte detta, men ju mer hon lär känna natur och människor i samebyn upptäcker Aili en sida hos sig som varit undantryckt. Aili är den som vid födsel blivit utvald och fått kraft att skydda samerna, en noaidi. Hon ger aldrig upp och utsätter sig själv för fara i olika situationer. Hon lär sig använda sin magi, för att bekämpa Borri noaidi, hotet mot samerna och hitta den magiska urseiten. Böckerna är spännande och en läsning jag rekommenderar. Jag ser fram emot den avslutande boken.

Korpmåne

Ja, den här boken gillade jag. Korpmåne är författarens debutbok och den handlar om 17:åriga Saga. Hon bor i Ytterstbyn i norra Sverige - enligt Saga själv, en liten plats där det inte händer så mycket. Samtidigt känns det som Saga är närmare naturen än storstaden, och att hon egentligen trivs med sin tillvaro. Saga är gärna för sig själv, och kanske beror det på att hennes pappa nyligen dött. Snart börjar det dock hända saker. Till det lilla samhället flyttar jämnåriga Seth och hans mamma. Saga är nyfiken på de nya grannarna som flyttat in i ett fallfärdigt hus nära Saga. En dag går hon dit, men ingen är där. Ändå känns det som om någon betraktar henne…

Seth har en hemlighet - han kan förändra sig till en kråka när det är fullmåne…eller Korpmåne. Det händer saker hela tiden i boken. Ena stunden undrar man hur det ska gå mellan Sagas expojkvän Jonas och Seth – Jonas verkar inte vilja lämna Seth ifred. Nästa stund undrar man vem Lilian är och varför hon vill komma nära Seth. Seth berättar sin hemlighet för Saga, och det visar sig att det inte är helt oproblematiskt. Seth behöver Sagas hjälp.