Lägret

Jag känner mig så kluven till Lägret av Lena Ollmark. Den är spännande och det är ju en så otroligt bra idé, den mörka skogen runt det lilla, intima konfirmationslägret. Ondskan som lurar i skuggorna och i blickarna. Godheten som ibland känns krystad. Som upplagt för mörker, intriger och obehagliga händelser. Men ändå så sitter jag och liksom väntar, jag väntar på att det ska komma igång, jag väntar på att det ska börja krypa. Och när det är slut så kan jag inte släppa känslan av att det är något som saknas. Jag vill ha mer av allt det som bara nämns, av det som man inte får svaren på.

Hannah har bestämt sig för att åka på konfirmationsläger. Inte för att hon egentligen tror på Gud och Jesus och allt det där, utan för att hon hoppas på att hitta tillbaka till sin kompis Emil som av någon anledning ska konfirmera sig. De har alltid hängt ihop, hon och Emil. Men den senaste tiden har han varit annorlunda och betett sig helskumt. Hannah hoppas att de under tiden på lägret ska bli vänner igen. Dessutom är lägret även ett musikläger och det intresserar Hannah. Hon vill verkligen vara en sån där cool tjej som spelar gitarr på ett avslappnat sätt. På lägret utvecklas en naturlig gemenskap mellan lägerdeltagarna som alla verkar vara goda kristna och fantastiska musiker. Hannah känner sig utanför, de andra drar gärna med henne i gemenskapen men hon kan inte riktigt känna den. Hon känner att hon är en betraktare och att hennes tvivel gör henne till en sämre människa. 

Med på lägret finns också Jonatan. Även han står utanför gemenskapen och han är kritisk till det mesta. En natt går Hannah i sömnen och hittar Jonatan i skogen; rädd, chockad och nerblodad. Vad är det som har hänt? Finns det någon sanning i de spökhistorier som berättas om gården? Finns det en ondska som lurar i skuggorna och kanske även bland deltagarna? 

Som sagt. Ett superbra upplägg och en mycket spännande historia. Finns även tusen saker att diskutera så den fungerar säkert superbra i bokcirklar och boksamtal. Men jag saknar något, man får känslan av att det egentligen är något mer som ligger under ytan än vad som sen kommer fram i upplösningen. Jag vill veta vad. 

Vilda gröna ögon

Jag tyckte att det var dags att gräva fram en gammal goding och vad passar väl då bättre än en Joyce Carol Oates? Just nu läser vi Vilda gröna ögon i min bokcirkel på skolan. Den är spännande att använda i sådana sammanhang eftersom det finns otroligt mycket att prata om och mycket att upptäcka under ytan.

Det handlar om Franky, dotter till den välkända och charmiga sportprofilen Reid Pierson. Reid är en person som det nästan är helt omöjligt att inte älska. Inte minst för hans familj. Men Franky och hennes syskon blir varse om att den lyckliga familjen inte är mer än en fasad när mamma Krista börjar vara borta långa perioder. Reid är otroligt angelägen om att det inte får synas utåt och vänder barnen mot sin mamma. För Franky blir det en chock när allt som hon trodde var på riktigt visar sig vara en lögn. Och vem ska hon egentligen lita på?

Det här en riktigt psykologisk spänningsroman som liksom letar sig in under huden. Den passar inte för allt för unga läsare, dels för att den är obehaglig och dels för att kunna förstå de underliggande hoten.

Bokcirkel-tips!

Bokcirkel finns som ett alternativ under Elevens val på alla tre högstadieskolor. Här på Mogärdeskolan har jag samma grupp under en hel termin, vilket innebär att vi hinner läsa ganska mycket. Första omgången fick eleverna välja egna böcker, och i onsdags fick de berätta om dem. Alla hade valt olika fantastyserier den här gången.

"På ödets vingar" är första delen i en triologi som heter Nyckelväktarna. Den är skriven av den 17-åriga författaren Julia Sandström. Hon vann en Eragontävling 2006 och fick därigenom möjlighet att ge ut denna triologi. Eleven som läst den här tyckte att den var bra och spännande, även om den inte var lika bra som Eragon. Flera andra elever har läst den och gett den bra omdöme och väntar med spänning på sista delen som kommer ut i april.

"Hoppets tempel" är fjärde delen i en serie som heter De fem utvalda. Det ska alltså komma ut en sista del senare i år. Anthony Horowitz heter författaren och han har även skrivit serien om tonårsagenten Alex Rider. Eleven tyckte att den var bra men för att förstå allt behöver man nog läsa hela serien. Han har nu lånat första delen, Korpens port, och förhoppningsvis rätar det ut några frågetecken.

"Isfågeln" av Lene Kaaberböl är den sista delen i triologin Katriona. Eleven har läst alla tre delar och rekommenderar verkligen serien. Författaren har även skrivit böckerna om Skämmerskans dotter.

En serie som är väldigt populär i bland annat Tyskland och USA är Bläck-triologin av Cornelia Funke. Serien består av Bläckhjärta, Bläckmagi och Bläckdöd. Eleven som läst hela serien tycker att den är riktigt bra och spännande. Själv har jag tänkt läsa första delen flera gånger, men det har inte blivit av. Men när jag hört eleven berätta om den måste jag bara läsa den.