När man blir ensammast i världen

Adrian och Emma ska börja nian och det har alltid varit de två mot världen. Det har alltid varit de som stått lägst. De som ingen annan vill prata med och dem som de andra hånar och gör sig löjliga över. Men det har inte gjort så mycket så länge de har haft varandra. Men strax före höstterminen ska börja så förändras spelreglerna. Emma berättar för Adrian att hon tycker att de kanske inte ska umgås så mycket längre. Nu är Adrian helt ensam. Och då är det så mycket svårare att stå emot kommentarerna som fälls. Det blir inte lättare av att Emma verkar ha börjat umgås med ett par tjejer i klassen och dessutom skaffat pojkvän under sommaren.

Samtidigt som Emma bryter med Adrian så dör hans mormor. För att komma ifrån ensamheten en stund så bestämmer sig Adrian för att åka till morfadern i Luleå och hålla honom sällskap under höstlovet. Under ett biblioteksbesök så träffar han Vega, hon är cool och spontan, precis allt som Adrian känner att han inte är. Men med Vega och i Luleå så skulle han kunna vara sån som han inte vågar vara hemma. Den där höstlovsveckan blir underbar. Han och morfadern kommer varandra nära och piggar upp varandra samtidigt som Adrian och Vega blir närmre och närmre. Men när hon börjar prata om att komma och hälsa på honom i Ö-vik får han panik. Där är han ju en tönt.

Säg nåt då! av Ida Ömalm Ronvall är rakt igenom en fin bok. Det är lagom mörkt och dunkelt med lagom mycket ljusglimtar som håller hoppet vid liv. Man hejar på Adrian och vill honom så väl, och det byggs upp en fin relation mellan honom och morfadern som får det att sticka lite i hjärtat. Det som krävs för att man ska må bra. 

Skräcken på Wakenhyrst

Vad hände egentligen den där dagen när historikern Edmund Stearne plötsligt blev en mördare vid hans gotiska gods Wake’s End vid kärret i Wakenhyrst?  Den enda som tycks ha en aning är dottern Maud. Men under årtionden har hon valt att gömma sig i godset och inte uttala sig mer än nödvändigt. Sanningen om sin far har hon valt att behålla för sig själv.  

Men nu har hon inget val. Hon måste berätta sin historia.

Edmund är en dominant herre som styr sin familj och gods med järnhand. Maud är förtryckt och ensam, särskilt efter mammans död.

I byns kyrka upptäcks en medeltida målning föreställande mänsklighetens straff i helvetet. Den får namnet Domen och verkar ha en nästan magisk påverkan på Edmund Stearne. Hans forskning tar honom allt djupare in i hans egna mörka förflutna och Maud följer hans mani genom att läsa hans dagböcker och följa hans arbete. Men vad är det han är rädd för? Vad är han beredd att göra för sin egen frid? Maud är en ensam, ung kvinna på 1910-talet som ingen av männen i närheten i beredd att lyssna på. Vad kan hon göra för att förhindra en katastrof?

Michelle Paver har gjort det igen och skrivit en gotisk rysare som man dras in i, upprörs av och som berör. Inledningen hintar om en häxroman men de spåren glöms snabbt bort i Wake’s Ends gotiska rum och i kärrets mörka dragningskraft. Och Maud. Fantastiska Maud. Som man känner med henne. Som man vill slåss med henne.

Welcome to Lovecraft (om du vågar)

Den som letar efter skräckfantasy på Netflix har med största sannolikhet börjat kolla på Locke & Key vid det här laget. Vad kan då passa bättre än att läsa den otroligt snygga och spännande serieromanen som den bygger på?
Locke & Key: Welcome på Lovecraft är skriven av Joe Hill och illustrerad av Gabriel Rodriguez. Det handlar om syskonen Locke som tillsammans med sin mamma Nina flyttar till det gamla familjegodset Keyhouse i Lovecraft, Massachusetts. De flyttar dit efter det att pappan i familjen blivit brutalt mördad och alla bearbetar sin sorg och ilska på olika sätt. Keyhouse gömmer på många gamla hemligheter, de flesta av dem är inte särskilt goda. Den yngste brodern Bode hittar en nyckel och en dörröppning som förvandlar honom till ett spöke, men det visar sig finnas fler nycklar och fler som vill åt dem. Vad är det för mörka skuggor som döljer sig på Keyhouse ägor?
Det här är grymt, blodigt, tragiskt och spännande, en familjetragedi med mörka hemligheter som är väl förankrade i de gotiska rötterna.

Historiens dömda kvinnor

I Dömda kvinnor- Förbryterskor i Sveriges historia får vi lära känna några av de kvinnor som blivit dömda för brott från 1400-talet och framåt. De flesta av brotten som beskrivs räknas inte som brott idag, t.ex. äktenskapsbrott, häxeri och fosterfördrivning. Här är förbryterskorna snarare offer för sin tid och den samhällssyn som då rådde. Medan andra brott som barnamord, mord och spioneri är mer ”riktiga” brott med ”riktiga” förbryterskor.

I boken får vi träffa 17 olika kvinnor med 17 olika öden. Vi får träffa Ärmgard som 1475 dömdes till att naken gå genom Stockholm med tunga stenar hängande runt halsen för att hon hade haft sex utanför äktenskapet. Vi får också läsa om Märet som dömdes som häxa efter det att hennes styvdotter ljugit om hur hon blivit tagen till Blåkulla. Och om Britta som ensam födde sitt oäkta barn ute i en snöstorm och som sedan dömdes för barnamord sedan barnet dött av förlossningsskadorna. Däremot får jag mindre sympati för änglamakerskan Hilda som 1917 dömdes för mord på minst åtta fosterbarn. Men jag får ”upp på barrikaderna”-känsla av att läsa om Clary som drev på hungerkravallerna under första världskrigets nödår och om Britt som sände piratradio på 1960-talet. 

Kapitlen är korta och historierna presenteras på ett väldigt lättillgängligt och läsvänligt sätt. Det här är ett väldigt bra sätt att få sig en god dos historia och kunna förfära sig över orättvisa människo(kvinno)öden samtidigt. Bör väl tilläggas vissa av historierna och straffen är rätt så otäcka.  

Elin Hägg är etnolog och har skrivit en bra och viktig bok om den historia som också är vår.