fredag 5 mars 2021

Om att stanna eller ge sig av

 

Ella är uppvuxen på Gården. Där bor hon tillsammans med Familjen, som består av tre vuxna, åtta barn och så Far. Far är den som bestämmer, som alltid vet bäst och som är den ende som har en egen säng, i ett eget rum, med en dörr att stänga. Annars är regeln på Gården att alla dörrar ska vara öppna, för en stängd dörr är ett stängt hjärta. Vem som är Ellas biologiska föräldrar vet hon inte. Kanske är det några av de vuxna som finns på Gården nu, eller kanske några av de som bott där förut. Ella är nummer tre i barnaskaran. Det betyder att hon är den som är tillräckligt stor för att ta ansvar för de små, men som samtidigt är tillräckligt liten för att kunna luta sig mot de äldre och be dem om råd. 

Utanför Gården finns den andra världen. Där lever de förlorade. De äter giftig mat, krigar och förorenar miljön. Datorerna och mobiltelefonerna har tagit över deras liv. De förlorades sätt att leva har gjort att kollapsen är nära. Det säger Far och de andra vuxna på Gården. 

Innanför Gården lever Familjen i frid och harmoni. Deras motton är att Försakelsen är det största glädjen och att Det bästa är allas bästa. De har djur och odlar sin egen mat, som alltid måste välsignas innan den får ätas. För att få ihop de pengar de behöver syr de vuxna vackra lapptäcken. Helst vill de bli fler på Gården så att de kan producera allt de behöver själva och klara sig när alla andra går under i kollapsen.  

Runt gårdens ägor finns ett stängsel. Ella har aldrig varit utanför det, men hon har upptäckt att det finns ett hål på ett ställe. En dag när Ella är ute och går träffar hon på en okänd pojke på andra sidan stängslet. Hon har aldrig pratat med någon av de förlorade förut och blir förvirrad över att han ser så frisk och glad ut. Inte ett dugg förgiftad eller olycklig. Det blir starten på en oväntad vänskap. I början tänker Ella att hon måste rädda pojken och få honom att flytta till Familjen. Men efter ett tag inser hon att det kanske är hon som måste räddas istället. Pojken får henne att förstå att livet utanför Gården kanske inte är som hon alltid har trott. I samma veva blir hennes närmaste vän på Gården svårt sjuk och inget de vuxna gör för att bota honom verkar hjälpa. Dessutom verkar Far inte vara den han alltid utgett sig för att vara. Ett frö börjar gro hos Ella - är det verkligen på Gården hon ska bo i hela sitt liv?

När Cecilia Lidbecks bok kom ut förra våren började jag läsa den ganska direkt, men slutade efter bara några sidor. Tyckte att den var lite märklig och undrade fördomsfullt om temat sekter verkligen skulle funka i en bok för mellanåldern. Men så gav jag den en ny chans och upptäckte att jag hade haft helt fel! Familjen är en riktigt fin läsupplevelse om en ung flickas utveckling från övertygad till tvivlande. Om fasan när man inser att det man alltid trott var sant kanske inte stämmer och om rätten att bilda sig en egen uppfattning och leva sitt eget liv. Funkar bra för både egen läsning och högläsning!