Glad sommar!

Nu börjar det bli sommar på riktigt och dagarna börjar bli lite mer splittrade. Vi går snart på sommarledigt i lite olika omgångar och läsandet och solandet förpassas till solstolar och badbryggor (och myggiga skogar). Därför hintar vi för att vi inte kommer att vara särskilt aktiva på bloggen under sommaren men kommer tillbaka i augusti. Då med sommarhögarna avklarade! Förhoppningsvis.
Ha en fantastisk sommar!!
//Martina och Mari

Näcken på Oblivion High

När jag läste del ett i den här tecknade fantasyserien, Oblivion High, så vet jag att jag tyckte att själva intrigen var lite virrig. Det kan jag meddela löser sig när man läser del två för här får man en massa mer information om vad som har hänt och hur saker och ting hänger ihop.
På högstadieskolan där kompisarna Soon Mi och Nin går i sjuan fortsätter livet på typiskt högstadie vis. Eller nja, för just dem är det kanske inte så typiskt. De har ju fått veta att den japanska utbytesstudenten Nix egentligen är självaste Näcken och han har en viss förmåga att liksom göra saker och ting lite krångligare... och orättvisare. Trots att de tre egentligen har utegångsförbud så får nämligen Nix vara med och spela på den efterlängtade och upphipade strandfesten, men Soon Mi och Nin måste stanna hemma och vara barnvakter. Men den där festen går ändå inte riktigt som någon tänkt sig, och det beror främst på Nix. Och så är det ju det där med vikarien som är elak på riktigt och som dessutom verkar väldigt intresserad av vad Nix har för sig.

Som sagt var så är det en hel del som klarnar nu och jag tycker om stämningen i Oblivion High. Det är magiskt men ändå så mycket av det vanliga med att vara tretton och tycka att livet och skolan är rätt så jobbigt.

Ännu en sommarhög

Jag vill ju inte vara sämre än Martina så jag började också kolla igenom mina sommarböcker.
Neil Gaimans Oceanen vid vägens slut är ju självskriven, likaså Sätt mig i brand! av Tahereh Mafi. 14 av Alexandra-Therese Keining har jag gått och klämt på ett tag nu och Färgen på drömmar av Ruta Sepetys verkar ju fantastisk. Också givetvis lite spänning och skräck med Martin Jerns thriller Svensk synd och Petrus Dahlins nya bok Hjärtlös.
Kan nog bli bra det här.

Jägaren

Att läsa Harlan Coben’s thrillers om Mickey Bolitar är sannerligen att streckläsa. För det måste man, dels för att man bara måste få veta vad som händer, och dels för att komma ihåg alla olika trådar och händelseutvecklingar. För det händer verkligen en hel del.

I Jägaren (man bör ha läst första boken, Beskyddaren, innan man sätter tänderna i den här) fortsätter Mickey att nysta i mysteriet med sin pappas död. Eller är han verkligen död? Kan det vara så att Tokkärringen hade rätt när hon sa att han fortfarande lever? Och vem är egentligen ”Bödeln från Łódź”, mannen som är med på en bild från Andra världskriget men som Mickey VET var ambulansmannen som körde iväg med hans pappa efter olyckan?

När Mickeys kompis Rachel blir skjuten så blir han misstänksam. Det verkar som att polisen faktiskt försöker dölja vad som verkligen hände den kvällen. Så Mickey börjar själv nysta i fallet, tillsammans med Ema och Spoon såklart. Och återigen så verkar det som att det har kopplingar till saker som är såååå mycket större.

Precis som i Beskyddaren så händer det saker hela hela tiden, inte en tråkig minut. Och det gäller att hänga med i svängarna för det är mycket att hålla reda på. Men så spännande! Och bra. Och underhållande. Och fantastiska Mickey, fantastiska Ema och fantastiska Spoon! Tack och lov att de finns! För utan Emas sarkastiska kommentarer och Spoons faktautläggningar så hade nog världen varit lite tråkigare.  

Min sommarlovshög

Jag börjar så sakteliga fylla på min vill-hinna-läsa-i-sommar-hög. Som vanligt kommer jag säkert inte hinna läsa det jag vill, men ambitionen är som vanligt hög:) Dessa böcker ligger på tur nu i alla fall:
20 över 7 av Ewa Christina Johansson
Pappersstäder av John Green
Hjärta av damm av Ingelin Angerborn
Jägaren av Harlan Coben
Oceanen vid vägens slut av Neil Gaiman

Aktuella ämnen

Christina Wahldén skriver alltid om aktuella och svåra ämnen. För Nypon förlag skriver hon lättlästa böcker med teman som det finns mycket att diskutera omkring. Jag har läst Det här är privat och Brott på nätet.
Det här är privat handlar om Jojo som är tillsammans med Ivar. Han vill ta nakenbilder av Jojo. Hon tycker inte att det känns helt bra, men han lovar att han inte ska visa dem för någon. Men plötsligt säger Jojos bästa kompis att hon har sett nakenbilder på Jojo på Instagram. Karusellen är igång. Den här boken tar ju upp ett högaktuellt ämne och den passar bra att läsa och diskutera på högstadiet. Förutom det här med foton på Internet, kan man även diskutera omgivningens reaktioner, Jojos reaktion, pengar, sex, svek m.m.

Brott på nätet tror jag passar utmärkt som diskussionsunderlag på främst mellanstadiet men även högstadiet. Boken handlar om Ronja, tjejen som känner sig lite osäker och klumpig och som helst av allt vill bli kompis med Lisa. En dag när Ronja loggar in på Facebook har Lisa skickat ett meddelande där det står "Tjockis!". Sedan kommer det fler meddelanden och i skolan blir hon utfryst av populära Lisa med följeslagare. När Ronjas storasyster Hanna för nys om det skickar hon ett meddelande till Lisa om att det är från Polisen och att de vet vad hon håller på med. Det i sin tur gör att Lisa blir rädd. I den tid vi lever i där nätmobbning tyvärr är vardagsmat är detta en viktig bok att ta upp till diskussion.

Tecknad Lovecraft

Jag blir just nu extra lycklig varje gång jag ser att det kommer ut nya klassiker i serieformat. Skräcken i Dunwich och andra berättelser (av H.P. Lovecraft såklart) kom ut i mars men jag har lyckats missa den helt. Trots att jag ju tycker lite extra mycket om Lovecraft (och Poe som fick stå för förra delen i LL-förlagets serie Tecknade klassiker)...

Jaja, snygg verkar den vara hur som. Och det är något särskilt med att läsa skräck i serieformat. Kusligheten kryper sig liksom på lite långsamt.

Beställer den nu.

Författarbesök!

Bokklubbarna som huserar på Vetlanda bibliotek hade terminsavslutning förra torsdagen. Och då fick vi finbesök av ingen mindre än självaste Ingelin Angerborn. Hon berättade väldigt inspirerande om sina böcker, om hur det är att vara författare och varifrån hon får sina idéer. Dessutom så läste hon ett kapitel ur sin nya bok, Hjärta av damm, som kommer ut i juni. Det var mycket spännande och vi misstänker att kön till den boken kommer att bli lång...
Hon är ju fantastiskt populär och Vetlandas ungdomar är verkligen inga undantag. Efteråt tog de flesta chansen att få prata med Ingelin, ta bilder och såklart få sina böcker signerade. Alla hade tidigare fått Tredje tecknet, men några hade med sig alla Ingelins böcker som de hade hemma :-) Så pennan gick varm.
Här kommer lite frågor och svar från det som Ingelin berättade om:

Hur länge har du jobbat som författare?
Det är 12 år sedan min första bok, Pelle Pyton på friarstråt, kom ut.

Vet du alltid början och slutet på berättelsen innan du börjar skriva?
Ja, jag brukar ha slutet klart för mig. Sedan kan det hända att jag ändrar slutet om jag kommer på något bättre eller om berättelsen har tagit en annan väg.

Tror du på spöken?
Jag hoppas på spöken. Jag vill att de ska finnas. Jag har varit med om några spökiga saker.

Många av dina böcker handlar ju om djur. Har du några djur själv?
Jag har haft väldigt många djur, allt från hamstrar till akvariefiskar. Men just nu har jag inga. Min kanariefågel dog tyvärr för två veckor sedan.

Varför skriver du mysrysare?
Jag började med roliga böcker för jag trodde att det skulle vara lätt. Sedan visade det sig att det var ungefär det svåraste man kunde skriva. Men som ung blev jag inspirerad av Maria Gripes böcker och har sedan dess alltid haft en önskan att skriva lite rysliga böcker.

Är det jobbigt att skriva en bok?
Både och. Det är roligt innan man börjar skriva, när man funderar på idén. Mitt i processen blir det jobbigt, när man ska ta beslut åt vilka vägar berättelsen ska ta. Sedan när man börjar få ihop trådarna i slutet blir det kul igen. Det är många olika faser man går igenom.

Är det roligt att vara författare?
Ja, men man är ju väldigt ensam i sitt arbete. Det är bra att trivas i sitt eget sällskap.

Saknar man karaktärerna när man skrivit klart en bok?
Nä, jag är dödstrött på dem och vill aldrig träffa dem igen :-)

Kan du spanska?
Nej, jag fick ta hjälp när jag skrev Tredje tecknet.

Får du skriva vad du vill för ditt förlag?
Ja, i stort sett. I bland kan de komma med önskemål.

För nybörjarläsaren

Cecilia Lidbeck har skrivit böckerna i serien Hemliga fyran. De är fyra till antalet än så länge; Hunden som försvann, Spökjakt!, Prutten hittar en skatt och Vampyrens hemlighet. De är perfekt lagom till nybörjarläsaren och ungefär i samma stil som exempelvis Jo Salmsons Hjälp-serie.
Hemliga fyran består av systrarna Peggy och Pyret, deras hund Prutten och deras granne Hamid. De är experter på att lösa diverse mysterium.

Försvunnen

Försvunnen av Torsten Bengtsson är helt klart en spännande berättelse. Men det är inte spänningen som skapar den där klumpen i magen.

Olle och Adam är bästa vänner och spelar i samma fotbollslag. De har känt varandra hela livet men ändå så vet Olle egentligen inte så jättemycket om Adams familj och hur han har det hemma. Oftast är det Adam som är kommer hem till honom. Men Olle vet att Adams pappa inte är helt stabil. Han är arbetslös och dricker alldeles för mycket. Ofta kommer han till deras matcher, då är han full och skriker på både domaren och Adam.

Efter en match försvinner Adams mobil. Hans pappa blir som vanligt alldeles galen och den här gången orkar inte Adam mer utan han springer iväg, bort från sin pappa och lägenheten. Nästa dag dyker inte Adam upp när han och Olle ska gå på bio med ett par tjejer. Inte heller kommer han till skolan på måndagen. Olle och kompisarna blir såklart jätteoroliga och bestämmer sig för att de måste hitta Adam.

Det här är en bok om utsatthet, ensamhet och skam. Och om vänskap och tillhörighet.

Valborg!

Nu vankas det Valborg och lite ledigt och det liksom känns i luften :-) Även om jag minsann har arbetstid på fredag så är eleverna lediga och jag kan passa på att gotta in mig ordentligt i saker. Så jag tänkte passa på att läsa ut Torsten Bengtssons Försvunnen och läsa in mig på teorier kring läsförståelse genom textsamtal för framtida läsprojekt på skolan. Känns som att det kan bli en helt okej jobb-fredag ändå :-)

Förövrigt så har jag lyckats skapa mig en besatthet av The Mortal Instruments- serien. Ja, jag ligger lite efter och har inte läst den innan. Men nu plöjer jag and I love it!

Ha en skön helg!

I huvudet på Colin Fisher

Colin Fisher har Aspergers syndrom. Och nu ska han börja high school. Det är mycket att tänka på för Colin som inte tycker om förändringar, som gillar att ha struktur på saker och ting och som antecknar allt som han behöver tänka lite mer på i sin älskade Anteckningsbok (som han alltid bär med sig, tryckt mot bröstet). Första dagen blir heller ingen toppdag. Redan före lunch så trycker Colins gamla plågoande Wayne ner hans huvud i toaletten. Och sen så avlossas en pistol i matsalen. Alla tror att det är Wayne som är den skyldige, det är liksom mest logiskt. Men Colin vet att det inte kan ha varit han… det är nämligen fullt med glasyr på pistolen och Wayne åt sin tårta mycket prydligt och fint. Colin som inte riktigt tål att saker inte löses på rätt sätt ser som sin uppgift att rentvå Wayne. Trots att han typ är den hemskaste människa som Collin vet.

Alltså, I huvudet på Colin Fisher är fin. Och Colin är så genialisk. En liten tragisk sidohistoria i det hela är hur Colins bror Danny faktiskt inte riktigt kan acceptera sin storebror. Han skäms över honom och önskar att han bara kunde vara lite mer normal. Inte för att vara elak, utan helt enkelt för att det vore så mycket lättare. Colin är i alla fall bästa hjälten.