En ocean av kärlek

Tahere Mafis bok En ocean av kärlek utspelar sig i USA år 2002. Det är ett år efter de stora 11 september-attackerna och det är en tid då det inte är lätt att vara amerikansk muslim med rötter från mellanöstern. En som vet allt om detta är 16-åriga Shirin. Hennes föräldrar kommer båda från Iran, men själv har hon bott i hela sitt liv i USA. Föräldrarna har alltid strävat efter att ge sin familj ett bättre liv och därför har de flyttat oändligt många gånger. Till större hus, bättre jobb, bättre skolor... En god tanke, men den har också fört med sig att Shirin och hennes bror inte har kunnat rota sig ordentligt någonstans. Nu har de precis bytt skola för tredje gången på bara ett år och Shirin har slutat försöka få några nya vänner. Hon kommer ändå aldrig att hinna lära känna dem innan det är dags för nästa flytt. Dessutom möts hon av så många rasistiska påhopp och fördomar på grund av sin familjs bakgrund att det ändå inte är lönt. På nya skolan är hon den enda som bär slöja och reaktionerna låter inte vänta på sig. Shirin har bestämt sig för att ha så lite som möjligt  med andra människor att göra och hon stänger helt enkelt av och gör sig oåtkomlig både för elaka kommentarer och eventuella vänliga närmanden. Därför har hon svårt att ta in att Ocean James, som hon ska jobba ihop med på biologin, faktiskt verkar gilla henne och försöker få kontakt. Och när hon så småningom börjar inse att intresset inte bara är från hans sida och att de båda nog har mer än vänskapliga känslor för varandra får hon panik. Det går bara inte! En kille som Ocean - en snygg, populär, vit kille kan absolut inte vara tillsamman med en tjej som hon. Det kommer aldrig att accepteras och Ocean kommer bara att bli olycklig.

Här är det svårt att inte bli irriterad på Shirin, som bara ser svårigheter och inte vågar följa sina känslor. Det är svårt att inte tänka att hon överdriver, hur farligt kan det bli liksom? Men då får man påminna sig att det här är USA. Det är i största allmänhet väldigt konservativt och det är precis efter terrorattackerna när terroristskräcken är som störst. Att bära slöja är fullt tillräckligt för att bli misstänkliggjord och att vara tillsammans med någon som bör slöja är definitivt inte heller okej. Åtminstone inte på Shrins och Oceans skola. Ocean blir i princip utstött av både elever och personal och hans strålande karriär inom skolans basketlag hotar att gå om intet.

Det här är en bok som tar upp massor av viktiga frågor. Och när jag lyckas se bortom det väldigt amerikanska perspektivet, så hittar jag både en fin kärlekshistoria och en berättelse om att våga känna tillit till andra människor, fast man har blivit bränd så många gånger. 

Vad gömmer sig bakom väggen i rummet?

Patrik Bergström kommer nu med sin första bok i serien om Mysterieklubben. Denna gång handlar mysteriet om ett hemligt rum. Illustrationerna är gjorda av Filippo Vanzo. I händelsernas centrum är Amanda vars mamma som är bibliotekarie och pappa som är militär har fått nya jobb. Det lilla samhället de ska flytta till heter Vilunda.

Amanda är inte så pepp på att flytta. Hon saknar sina gamla vänner. När de kommer fram till huset de ska bo i känns det ändå rätt så bra. Amanda ska bo i ett stort rum, med högt i tak och fönster som vetter ut mot trädgården. Amanda börjar undersöka sitt rum och upptäcker att någon har tapetserat över en öppning i väggen. Vad är nu detta? Mysteriet tar sin början. Vad är det som ligger bakom öppningen? Ett hemligt rum?

Amanda hittar snart ett gömställe som ligger upp på vinden. Där ser hon initialerna "MK" och "HK" inkarvade i väggen. Frågorna blir alltså inte färre utan fler.

En tid går och Amanda kommer inte vidare i sökandet efter hemligheter. Hon har långtråkigt och går ut en stund. Där träffar hon grannen Holger, en äldre man som står och fixar med sin båt. De börjar prata och Holger berättar att hans bror en gång har bott i Amandas hus. När Holger får reda på vilket rum som Amanda bor i säger han lite kryptiskt: "Ja, det är ju ett spännande rum".

Vad menar Holger med det? Vet han något om initialerna? Genom Holger får Amanda reda på att det förr i tiden fanns något som kallades för Mysterieklubben. Amanda blir nyfiken. Vilunda kanske inte är så tokigt ändå? Det blir ännu roligare när hon träffar en ny kompis som heter Carl.

Tillsammans kanske de kan lösa mysteriet med det hemliga rummet?

Patrik Bergström har skrivit en lagom spännande bok med en del intressanta sidospår. Till hösten kommer uppföljaren Mysterieklubben och ubåten. 

Är Wilma den enda som bryr sig om miljön?

Sommarlovet är slut och Wilma ska börja sexan. För Wilma känns det dock inte bra att börja skolan igen, hon känner sig nervös och obehaglig till mods. Hon tycker att de andra tjejerna i klassen har förändrats. Det enda som verkar betyda något är kläder, smink, Tiktok och Sims.

När Wilma kommer till skolan pratar klasskompisarna Kajsa och Märta om vad de har gjort på sommarlovet. Resor har gjorts till USA och Grekland och Wilma som bara fiskat med morfar och varit i Kalmar och på Öland.

Wilma vägrar dock att skämmas. Det är inte hon som ska skämmas för att hon och hennes familj tänker på miljön tänker hon. Det är Kajsa och Märta som borde skämmas för att de smutsar ned miljön genom att flyga.

Ändå är det just tjejer som Kajsa och Märta som verkar gälla på skolan. Wilma känner sig utanför. Mest av allt önskar hon att någon mer i klassen skulle vara mer som hon, någon som bryr sig mer än bara om de senaste Youtubeklippen. Nu vill hon vara kvar i den här elaka klassen, med alla som säger taskiga kommentarer. Droppen blir när hon redan första skoldagen efter sommaren blir kallad för tönt.

När Wilma kommer hem känner hon att det är dags för förändring. Hon går in på toaletten och börjar klippa av sig håret. Hon färgar det till och med lila med karamellfärg. Nu ska ingen kalla henner för tönt mer!

När hon kommer till skolan nästa dag är det dock inte så många som verkar bry sig om hennes nya stil. Uppmärksamheten riktas istället mot något annat, det har börjat en ny tjej i Wilmas klass. Kanske är det denna vän som Wilma har sökt? Jag gillar den här boken mycket. Det är en bok om mod, att våga vara den som sticker ut trots att det tar emot. Berättelsen är också synnerligen aktuell, den handlar mycket om den klimatångest man som ung kan känna och hur man själv kan påverka så att vi får en bättre miljö på jordklotet.



Galet superhjälteäventyr med Ernst och Gudrun

Många barn kan nog känna igen sig, det hemska i att vara den som inte blir bjuden på kalaset. Det är vad som händer Ernst och Gudrun i boken Ernst och Gudrun Superhjältekalaset.

Berättelsen börjar med att Ernst väntar på inbjudan till Sixtens kalas. För hundrafjärde gången tittar han i den blå brevlådan, men nix, ingen inbjudan. I besvikelse springer han ner till skräpboden som ligger en bit ifrån huset. Han klättrar upp på taket för att kunna sitta och fundera i ensamhet. Då plötsligt hör han en röst nerifrån.

Det är Gudrun. Hon har heller inte blivit bjuden på kalaset. Snabbt klättrar hon också upp på taket. Tillsammans pratar de lite men sitter mest tysta och känner sig molokna.

Då plötsligt uppenbarar han sig. En man i röda solglasögon och skinnjacka. Och pyjamasbyxor. Därför blir han kallad för "Pyjamaskillen" av Ernst och Gudrun. Men egentligen är han Superhjältarnas superhjälte. Hur mycket grejer som helst verkar rymmas i superhjältens, eller Arnold som han själv kallar sig, skinnjacka. Bland annat ett par propellrar. Propellrarna spänns på Ernst och Gudruns ryggar och tillsammans med Arnold får de prova på hur det känns att flyga som en riktig superhjälte. När de är uppe i luften bestämmer de sig för att åka till Sixtens kalas.

När de kommer fram ser de en deppig Sixten sitta under ett träd med en lakritsrem i munnen. Barnen har gått hem, besvikna över att det inte fanns någon riktig superhjälte på kalaset. Men nu finns det ju plötsligt en!

Detta är första boken i serien om Ernst och Gudrun. Det är en fantastisk historia där det inte finns några gränser för fantasin. Berättelsen är trevlig med ett viktigt budskap i botten.



Att våga ge upp klarinetten

Love har bestämt sig. Han ska aldrig röra klarinetten mer. Trots att hans mamma och pappa vill. Hans pappa som själv spelar i en orkester och reser runt och har konserter.

Men hur ska Love berätta för sina föräldrar att han inte vill spela mer? Han vågar inte fastän det är det han vill mest av allt. Ja, förutom att lära känna Ebba bättre då. Efter att Love ljugit för sin mamma att han gjort sin spelläxa går han iväg från hemmet med en klump i magen. Han sätter sig på en bänk och känner sig ledsen. Funderar på hur han ska säga att han ska sluta. Men varför vill Love sluta? Han som spelar så bra att alla som sitter och lyssnar bara sitter och gapar.

När han sitter på bänken och grubblar kommer plötsligt Ebba, tjejen som han tycker är riktigt söt. Ebba frågar om han vill följa med henne hem. Det vill ju Love såklart, då får han ju något annat att tänka på än klarinetten. Hemma bjuder Ebba på ostmackor. De sitter på hennes säng och pratar. Det känns så bra att prata med henne tycker Love. Med henne kan han prata om allt. För henne berättar han varför han vill sluta. Hon lyssnar när han säger att han blivit retad och knuffad av många som tycker det är töntigt att spela klarinett. Han berättar också att han aldrig kommer bli lika bra som sin pappa och att han saknar sin pappa när han är ute och reser.

Så plötsligt frågar Ebba honom om han vill pussas...

Kerstin Svevar skriver väldigt bra om vardagliga saker, att man ibland kan se vissa saker som oöverstigliga hinder men att det alltid inte krävs så mycket för att situationen ska vända, att man plötsligt mår bättre.





Bra om ätstörningar och syskonkärlek

Edith har börjat högstadiet. Edith som i sin tidigare skola kallades för "Stink-Edith" av sina klasskompisar och möttes av oförstående lärare: "Men snälla Edith, se dig för! sa lärarna en gång när jag låg på korridorsgolvet", berättar Edith i boken. Även om hon inte trivs i högstadiet har hon fått det bättre. Hon har fått två kompisar hon kan umgås med. Det är i hemmet som Edith nu har problem, eller snarare är det hennes syster som har problem. När mamman har lagat vad som förut var systrarnas favoritmat, kasslergratäng med ris och broccoli, äter systern Elise knappt någonting. Författaren Malin Lundgren beskrivningar av hur livet med ätstörningar kan vara känns väldigt träffsäkra: "Jag ser hur Elise trycker fast en kasslerbit på gaffeln. Hårt. Sedan skrapar hon bort det mesta av gratängsåsen mot tallrikskanten. Noggrant."

Som i alla slags beroenden finns också medberoende. I detta fallet är det hela familjen, men framförallt lillasyster Edith som ser som sitt uppdrag att få Elise att äta. När de är ensamma hemma bakad Edith en kladdkaka. Till sin stora glädje tar Elise en bit, till och med en stor bit. Glädjen förbyts dock snart till tårar när Edith hör hur Elise senare på kvällen hulkar inne på toaletten. Hon förstår då att systern kräks och försöker göra sig av med det hon har ätit.

Det är inte roligt som läsare att följa hur systern blir allt sämre. En dag eskalerar allt när systern plötsligt får ett telefonsamtal om att systern tagits in akut på sjukhus på grund av näringsbrist.

Jag gillar den här boken mycket. Till en början tyckte jag att den har lite för många parallella historier, som exempelvis kompisen Alex problem med killar och rökning och pappan som har träffat en ny tjej. Sedan tänker jag ett varv till att det faktiskt är så här livet är. Malin Lundgren har fått ihop en bra historia om ätstörningar och syskonkärlek. 

Viggo och rädslolistan

Lisa Bjärbo är en mycket mångsidig författare, som har både bilderböcker, faktaböcker för barn, ungdomsböcker och böcker för yngre barn på sin meritlista. Hon har även skrivit flera vegetariska kokböcker och retroböcker om bilderböcker från 50-60- och 70-talen. Viggo och rädslolistan är skriven för lågstadieåldern och kom ut förra året.

Viggo är sju år och bor tillsammans med sin pappa och lillebror Nils. Mamma bor i Danmark och henne träffar Viggo och Nils varannan helg när hon kommer hem till Sverige. Viggo har en hemlighet - han har en rädslolista. På den ritar han saker som han är rädd för och ingen får någonsin se den. Att rita sakerna tar ganska lång tid, det hade gått mycket snabbare att skriva dem, men Viggor har inte lärt sig att skriva än. På listan finns massor av läskiga saker ritade: mörker, mördare, spöken och monster med och utan huvud. Men där finns också otäcka saker som kan hända, som att någon ska komma och ta Nils eller pappa när Viggo ligger och sover, eller att tåget ska krascha när mamma är på väg hem till Sverige. Ja, som ni märker är Viggo en känslig kille som funderar väldigt mycket.

Det har börjat en ny pojke i Viggos klass som heter Malte och som Viggo snabbt blir kompis med. Problemet är bara att Malte är väldigt cool och att han vill göra saker som Viggo inte törs, som att gå bus eller godis på halloween eller titta på skräckfilm. Och Viggo vågar inte säga som det är till pappa, sanningen om hur rädd han är...

För alla ängsliga barn (och vuxna) är det här en bok som sätter fingret exakt på hur det kan kännas att känna sig rädd och osäker. Det är också en bok som tar alla oroskänslorna på allvar. Förutom detta är det även klockren beskrivning av hur en sjuårings vardag kan te sig, med massor av igenkänning både för barn och föräldrar. Och en glad nyhet är att vi snart kan få läsa mer om Viggo - om lite drygt en månad släpps nämligen boken Viggo och mammalivet!

När man blir taskig mot de taskiga

"Ibland blir man så arg att man bara vill skrika. Så arg att man bara vill ta ett tennisrack och drämma till en viss person". Denne person är Henrietta Nilsson som ofta beter sig som en mobbare. Hon drar ner andra tjejers shorts på gympan och bjuder alla till födelsedagsfest utan Iris, Manda och Lilly. Det är om vänskapen hos de två sistnämnda som denna bok handlar om. Och om mobbning. Vad gör man då med en mobbare? Går man in på mobbarens Youtubekonto och skriver taskiga kommentarer? Det är iallafall vad Manda och Lilly gör. Det känns för Manda och Lilly helt rätt. En mobbare som får känna på sig egen medicin. Samtidigt är de ju lite rädda vad Henrietta ska säga om hon upptäcker att det är de som skrivit de taskiga sakerna.

Livet blir ännu lite mer komplicerat när mobbaren Henrietta dansar tryckare med Mandas bror. Varför gör hon det? När Manda har fullt upp med att fundera över vad Henrietta har i kikaren blir hon dessutom hembjuden till Henrietta. Hon går dit och till sin förvåning beter sig Henrietta riktigt schysst, hon bjuder på gott fika och de spelare roliga tevespel.

Dagen efter frågar Henrietta Manda om hon vill följa med på det jättestora leklandet Mega. Där har Manda aldrig varit. Samtidigt som Henrietta är en mobbare är hon ju lite spännande att vara med. Så Manda tackar ja. Problemet är bara att hon samtidigt måste ljuga för sin bästa vän Lilly om vad hon ska göra.

Ja, ni hör ju själva. Det är bäddat för en riktig konfrontation. Vad händer när hon har ljugit för bästa kompisen Lilly? Kommer hon förlora vänskapen med henne? Och hur känns det att bli vän med en mobbare? Och är inte Manda och Lilly mobbare som skrivit taskiga saker om Henrietta på nätet?

Frågorna är många men som läsare blir man inte besviken. En mycket bra debut om livet i mellanstadiet av Cina Friedner.



Russin mitt i ramadan ställer till bråk

Måns och Mahdi Ramadan är den sjätte boken i lättlästa serien om det omaka kompisparet. Serien är skriven av danske Kim Fupz Aakeson och på något sätt är det något danskt över den här boken. Förklaringen till mitt påstående, som är helt ovetenskapligt, kommer senare i inlägget. Berättelsen börjar med att Måns sitter hemma på sitt rum och kollar Youtube. Då plötsligt ringer det på dörren. Måns är så fast i videotittandet att han inte orkar öppna. In på rummet kommer Mahdi som blir erbjuden ett russin från paketet som Måns har bredvid datorn. Mahdi tackar nej. Måns undrar varför och får då förklaringen att det är ramadan och att Mahdi därför som muslim inte får äta något under något från dess att solen går upp tills den går ned igen. Detta gäller under en månad. Att Mahdi inte får äta något tycker Måns är fasligt roligt. Han börjar reta Mahdi och håller fram russinen framför ögonen på honom. Nu börjar vi närma oss det "danska". Jag tror att vi i många svenska böcker skrivna för barn i mellanstadieåldern skulle fått en bra förklaring om vad ramadan är och att sedan ett närmande kan ske mellan karaktärerna i boken. Det sker icke här. Det sägs ju att att våra danska grannar är lite mindre politiskt korrekta än vi svenskar och det kan man nog se prov på här.

Måns retar Mahdi till vansinne för att denne inte får äta och det slutar med att de båda vilt börjar slåss på golvet. Efter kampen kommer mamma in och får då höra av de tilltufsade kompisarna att de har slagits på grund av ett russin. "Man måste nog ha varit med för att förstå", avslutar Mahdi och det är nog min uppmaning också. Läs boken. Den är rolig! Och även lite befriande att barn faktiskt kan bråka om en så banal sak som ett russin trots ett i grunden angeläget ämne.





Projekt Gemini

Ett annat jag är det första samarbetet mellan författarna Petter Lidbeck och Carin Gerhardsen.

Tonåringarna Rasmus, Amanda och Malin sitter på ett café i Stockholm. En man kommer in, sätter sig men går nästan lika fort igen. Malin får se att mannen glömt sin väska. Hon springer ut och efter honom. Där och då sprängs Malin i luften i ett förmodat terrorattentat.

Amanda, som nyligen förlorat sina föräldrar i en trafikolycka, blir förstås helt knäckt av förlusten av sin bästa kompis. Rasmus, som har skilda föräldrar med nya familjer och inte känner sig hemma någonstans, har också förlorat sin trygga punkt i Malin.

Amanda bor med sin moster Bim. Strax efter olyckan hälsar Rasmus på. Då råkar han få se det sista fotot som tagits på Amandas föräldrar. När de skulle åka hem från fjällen för några månader sedan slumpade det sig att de stannade på samma rastplats som Malin och hennes familj. Amanda tjatade sig till att få åka med i Malins bil. Det räddar hennes liv, eftersom föräldrarna omkommer. På fotot som togs strax innan de skiljdes åt står det en man i bakgrunden. Rasmus känner igen honom. Det är ju mannen som glömde sin väska på caféet! Det kan inte vara en slump att mannen är på samma ställe som Amanda två gånger, och båda gångerna har hennes närstående förlorat livet.

Amanda, Bim och Rasmus ger sig i väg på den sen länge planerade resan till Europa. De ska åka till Bukarest för att hälsa på barnhemmet Amanda kommer ifrån. Det blir dock inte den lugna resan som de har tänkt sig. I stället blir det en jakt på liv och död, och pusselbitar läggs samman en efter en...

Det här en otroligt spännande historia som knappt går att lägga ifrån sig!

Efterlängtad fortsättning

Alla ni som läste och gillade Ann-Helén Laestadius Augustprisade bok Tio över ett kan nu glädjas åt att uppföljaren Inte längre min har kommit ut. Eller, egentligen kom den redan i höstas, men den har varit utlånad här på biblioteket hela tiden, så jag har inte kunnat läsa den förrän nu. Platsen (ett Kiruna i förvandling) och personerna är desamma, men allt är ganska annorlunda. Maja och hennes familj har nu tvingats flytta till andra sidan av stan och Maja försöker vänja sig. Men när hon får veta att hennes gamla hus inte ska rivas, som hon först trott, utan flyttas, väcks hoppet om att familjen ska kunna flytta tillbaka till den gamla lägenheten. Den idén får hon dock inte något gehör för hos övriga familjen. Speciellt inte från lillsyrran, som äntligen har fått ett eget rum. Bästisen Julia har flyttat med sin mamma till Luleå och även där finns en liten spira av hopp - att hon ska komma tillbaka igen. Men Julia känns mer och mer långt borta, inte bara fysiskt utan även mentalt. Hon har börjat skapa sig ett nytt liv och Maja känner mer och mer att Julia nog inte längre är hennes. På plussidan finns dock att Maja mår betydligt bättre och inte längre lider av panikångest. Och så Albin förstås, hennes kille. Även om han stundtals verkar bry sig mer om hockey än om sin flickvän. Sammantaget kan man nog säga att Maja har förvandlats till en ganska ensam och lite vilsen tjej. Och vem skulle inte känns sig vilsen när allt man är van vid plötsligt förändras och försvinner? Jag tycker att Ann-Helén Laestadius på ett alldeles strålande sätt skildrar de svårigheter som kan finnas med Kirunas stora flytt och vilka konsekvenser en så här stor förändring kan få för den enskilda människan.

Ett liv skört som papper

Emilia har en hemlighet. Inte någon rolig hemlighet som gör att det bubblar inombords av att veta något som ingen annan vet, utan en hemlighet som är som en mina. En mina som hotar att spränga inte bara hennes egen tillvaro utan mångas runtomkring. En hemlighet som gör att hon inte längre är glad och nästan aldrig gör saker som är roliga. Och allting började den där hemska dagen då Theresia dog. Theresia som gått i samma klass som Emilia, men som Emilia aldrig riktigt kände. Theresia som blev påkörd av ett tåg och lämnade en familj och en skola i chock. Nu har det gått en tid sedan dödsfallet, men på skolan har man inte riktigt hunnit hämta sig ännu. Därför har skolans ledning bestämt att en lektion varannan vecka ska vikas till gruppaktiviteter. Alla elever blir indelade i en grupp tillsammans med två elever från de andra årskurserna. Tanken är att man ska lära känna andra än de man brukar umågs med och på så sätt skapa en bättre sammanhållning på skolan. Emilia är inte särskilt pepp på den här idén och när hon får veta att hon har hamnat i samma grupp som Viktor Holmberg, Theresias bror, känns projektet inte bara lite jobbigt utan totalt omöjligt. Hon kan INTE vara i samma grupp som Viktor. Inte efter det som hände med Theresia. Förgäves försöker hon få byta till en annan grupp, men reglerna är stenhårda, alla ska stanna kvar i de grupper de har blivit tilldelade. Så Emilia har inget annat val än att gilla läget. Och Viktor, han förstår inte varför Emilia vill byta grupp. Han känner ju inte till hennes hemlighet...

När jag började läsa boken kände jag mig faktiskt ganska förvirrad och den känslan höll i sig en bra bit in i handlingen. Eftersom Emilias hemlighet inte bara är hemlig för människor runt omkring henne utan även för läsaren är det svårt att förstå varför hon agerar som hon gör. Men ju längre fram man kommer desto mer klarnar det och berättelsen växer. Papperssjälar är Emma Johanssons debut och den lovar gott inför framtiden. Det är en berättelse om skörheten i livet och om vänskap, kärlek och stor sorg. Ett extra plus får den för det mycket fina omslaget!