Vinterkampen

Einar och Julie är från Norge och Emma och Anton är från Sverige. De är kusiner. Det är sportlov och de ska träffas i släktgården i Frostviken. Redan innan de kommer fram till stugan är tävlingen igång. Det gäller att komma först till stugan för att välja sovplats. Givetvis väljer man storstugan framför ”utedasset” med de hårda bäddsofforna. Kusinerna från Norge vinner. När Emma ska gå och lägga sig första kvällen råkar hon hitta en gammal pokal. Det visar sig att hennes pappa och faster anordnade Vinterkampen under sju år då de var små. Norge hade vunnit sex år i sträck och tävlingen hade runnit ut i sanden. Nu bestämmer sig kusinerna för att ta upp tävlingen igen. Redan dagen efter startar Vinterkampen. De får bestämma tre grenar var och efter andra dagen ska resultatet summeras och de som har fått flest medaljer vinner storstugan, samt slipper disken och bäddningen. Samtidigt som kusinernas tävling är igång pågår även andra aktiviteter i byn. Mügel som äger en affär i byn har planer på att bygga ut. De ska bli köpcentrum, barnaktiviteter och annat positivt för bygden. Men är han riktigt ärlig med sina planer?

Vinterkampen är sportprofilen André Pops första bok. Jag gillar att han har valt Mügel (läs Mühlegg - den dopade figuren som pressade Per Elofsson till kollaps i OS 2002) som den tvivelaktiga figuren. En trevlig, lagom spännande bok innehållandes påhittiga, aktiva barn med mycket tävlingsinstinkt.

Årets Slangbella

Det blev Klara Perssons bilderbok Molly & Sus (Urax förlag) som tog hem årets debutantpris Slangbellan. 30 000 kr och en handtäljd slangbella är priset. Inte så illa.

Ytterligare ett måste!

Jag känner en tomhet. Hur ska jag någonsin kunna toppa det här?
Förr eller senare exploderar jag (originaltitel: The Fault in Our Stars) av Johan Green har fått fantastisk kritik världen över och med all rätt. Det här är bland det bästa jag har läst och den väcker en himla massa känslor hos mig. Jag grät som ett litet barn flera gånger och under långa partier. Jag blev pratiskt taget förälskad i de sympatiska, älskvärda, roliga och modiga huvudpersonerna Hazel och Augustus. Jag kände en rädsla för att någon i min absoluta närhet ska få cancer, denna fruktansvärda sjukdom som genomsyrar hela handlingen. Ja, helt enkelt en känslomässig berg- och dalbana.

I korta drag handlar den om sextonåriga Hazel som har levt med sin obotliga cancer i tre år. Hon tar en medicin som stoppar tumörernas tillväxt men som samtidigt gör så att hennes lungor fylls med vatten. Hon måste dra runt på sin syrgastub för att kunna leva. Hon går på stödgruppsmöten i källaren av en kyrka. Det är pest, men hennes mamma tycker att det är viktigt att hon kommer ut. En kväll är en ny deltagare med i stödgruppen, Augustus Waters. En canceröverlevare som nu är där som stöd till sin vän Isaac som förlorat ett öga i cancer och snart ska förlora nästa också. En fantastisk kärlekshistoria tar vid och trots att det är mycket sjukdom blir det inte sentimentalt på det sättet att ungdomarna tycker synd om sig själva. De har en mycket krass syn på livet och sitt öde som ”cancerungar”.
Det är fantastiska karaktärer i boken och jag skulle kunna skriva hur mycket som helst men jag tror att jag stannar där och ger en uppmaning till alla att LÄSA DENNA BOK!!

En liten parates - författaren John Green "freakin loves" det svenska omslaget till boken. Han pratar om det här. Jag håller med! Snyggt, passande och lockande...

Behaglig läsning

När Livia fyller elva år får hon en fin, röd, sammetslen kappa med svarta knappar av sina föräldrar. När hon kommer med den till skolan samma dag får hennes bästa vän Klara prova den. Klara får nästan panik i kappan. Hon tycker att den kliar, sticks och är trång. Konstigt, på Livia är den hur skön som helst. Samtidigt får man i boken följa elvaåriga Elin som ligger hemma med lungsot. Det är 1930-tal, mamman är ensamstående och jobbar hela dagarna på fabriken i närheten. Elin är isolerad och väntar på döden, eftersom mamman inte har råd att skicka henne till ett sanatorium. Livia börjar nysta i kappans historia och får så småningom fler och fler ledtrådar.

Den magiska kappan av Katarina Genar är en fin, stämningsfull berättelse. Jag har tidigare läst En hemlig vän och den gillade jag också mycket. Den här får absolut följa med till mitt bokprat i årskurs 4!



Korsad

Jag hade lite tur. Tjejen som står i kö på Korsad, andra delen i Matchad-trilogin av Ally Condie, glömde komma och hämta boken före lovet. Så jag passade helt enkelt på att haffa den.

Korsad tar vid där Matchad slutade och den här gången berättas historien av både Cassia och Ky i vartannat kapitel.

Cassia är satt i arbetsläger i väntan på sin arbetsplacering och Ky är bortforslad till de Yttre provinserna där han tillsammans med andra avvikelser agerar skenmål åt fienden. Deras enda mål är att hitta den andre. På varsitt håll startar de en varsin flykt. Samtidigt som de söker efter varandra så får de också ledtrådar om Revolten och motståndsrörelsen som finns och är aktiv någonstans.

Jag tycker faktiskt att historien blir bättre i den här än i första boken. Det är liksom mer kamp, mer motstånd och det gillar jag. Det är också mer Ky, och det är bra för Cassia framstår fortfarande som en rätt så ointressant människa. Jag önskar så att hon inte gjorde det. Det är inte så att jag tycker illa om henne, jag tycker snarare inte alls. Hon är inte larvig eller fånig, snarare är hon stark och driven. Men hennes handlingar kommer inte riktig fram i hennes karaktär. Så det kanske är tack och lov att en del berättas av Ky. Det är helt klart läsvärt och ett måste om man läst Matchad.

Mer från Engelsfors

Böckerna Cirkeln och Eld utspelar sig i den fiktiva staden Engelsfors. Där kämpar De utvalda, en grupp gymnasieelever med magiska krafter, en strid för att stoppa världens undergång.
  
I mars kommer Berättelser från Engelsfors ut. Författarna Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg har denna gång samarbetat med serietecknarna Kim W. Andersson, Karl Johnsson och Lina Neidestam. Resultatet är en utvecklig av historien i serieform.

Hemligheter från det förflutna kommer att avslöjas, och vi ska även få ledtrådar om vad som komma skall. Gamla berättelser kommer att ses ur nya perspektiv, och vi får ta del av hittills okända historier.

Uppföljaren till Cirkeln och Eld, heter Nyckeln och kommer senare i år.

Fågelbarn

 

Trots att jag inte har läst Kaninhjärta av Christin Ljungqvist så blir jag faktiskt lite sugen på hennes andra bok: Fågelbarn. ”Ett suggestivt thrillerdrama” kallas den och handlar om en av bikaraktärerna i Kaninhjärta. Hannas ena bror dog när hon var liten. Hon är inte helt säker, men det kan vara hennes andra bror, Jens, som dödade honom. Nu är han också död. Det kan ha varit en hämnd...

Kommer i mars.

Bronsdolken - mitt läsäventyr

Den utstötte är den första delen i serien Bronsdolken av författaren till Vargbröder, Michelle Paver. Den här gången är handlingen förlagd till den grekiska bronsåldern.

Hylas är tolv år och utstött från samhället eftersom han är föräldralös. Nu flyr han för sitt liv när han jagas av onda män i svarta rustningar. Krigarna har dödat hans hund och jagat iväg hans lillasyster Issi. Vart hon kan ha tagit vägen har Hylas ingen aning om. När han gömmer sig i en gravkammare stöter han på en döende man från ett annat land. Mannen ger honom en dolk av brons och säger åt honom att ta sig till havet.

Det handlar också om Pira, dotter till en prästinna. Pira har levt hela sitt liv instängd i templet. Nu ska hon giftas bort men hon drömmer om frihet. När hon rymmer från sitt öde korsas hennes flyktväg med Hylas. Men de som jagar är inte långt borta, men vad är det de egentligen vill? Varför är de ute efter en utsött?

Det här är faktiskt precis lika spännande och läsfrestande som Vargbröder och karaktärerna kan man väl säga känns igen till viss del därifrån. Hylas är en kille som är van vid att klara sig själv i vildmarken och han är van vid ett hårt liv. Men bortskämda Pira är tusen gånger mer modig än vad man först kan tro och hon tänker minsann inte vara den som är helt beroende av någon annan. Även Ulv får sin motsvarighet i delfinen Silver, ett intelligent och modigt djur som gör allt för ”sin” människa.

Bronsdolken är ett äkta äventyr som jag gärna vill läsa fortsättningen på. Men nu får man väl vänta till hösten innan del två ser dagens ljus.

Skyldighet som boknörd - rösta i Bokjuryn!

Då är det återigen dags att börja rösta till årets upplaga av Bokjuryn. Du har till 10:e april på sig att rösta på de allra bästa barn- och ungdomsböckerna som gavs ut under 2012. Om man är tveksam till vilka böcker det handlar om kan man söka upp barnbokskatalogen på närmsta bibliotek. Men man kan givetvis rösta på ALLA barn- och ungdomsböcker som gavs ut under året och man får rösta på högst fem.
Jag för min del läser ju mest ungdomsböcker och om jag var under 19 (och därmed röstberättigad) skulle jag lagt mina röster på de här fem:

Fel grav och andra berättelser av Kelly Link, Bronsdolken - Den utstötte av Michelle Paver, Jag väntar under mossan av Amanda Hellberg, Jellicoe Road av Melina Marchetta och Revolvern av Marcus Sedgwick.

Inte film men TV-serie

Det verkar som att Delirium av Lauren Oliver ska ta steget in mot TV-världen. Pilotavsnitt är beställt och sen får vi väl se vad som händer. Lauren Oliver själv verkar dock väldigt lycklig på sin blogg och menar att storyn nog gör sig bättre som serie än som film.
I vilket fall har del två i den dystopiska trilogin precis kommit ut på svenska: Pandemonium.

Loggböcker

 Tove Berggren har skrivit böckerna om Lennart Lordi, den första Utsikt från livets planet har jag läst och den andra Nödsignal från horisonten kommer ut i mars.

Lennart (kallas Lordi) bor med sin mamma, pappa, storasyster Inez, lillebror Ernst, Herr Muffin och Spindelkvinnan i en villa på Vintervägen. Loggboken, som egentligen är hans syrras dagbok, använder han till att skriva om allt mellan himmel och jord.
Åh, jag gillar Lordi. Han är ju så sympatisk. Han är finurlig, schysst, känslosam och rolig. Jag gillar också boken mycket. Fler sådana här böcker behövs till alla som gillar Bert, Sune och Dagbok för alla mina fans.
Lennart Lordi har också en egen blogg, som är riktigt rolig att följa. Sedan har han även gjort en egen låt som man kan höra här. Läs och följ! 

Källarhålet

Det är ju inte så att man blir mindre sugen på att läsa Dagboksanteckningar från ett källarhål efter det att man läst Johanna Lindbäcks recension på bokhora. Om det innan fanns ett sug, så är jag nu i nöd.