Frida kommer från en välordnad familj där pappan är präst. Hon är van vid stabilitet hemma och ganska mycket frihet. Hon gillar att måla och att äta kakor ihop med sin bästa kompis Linn.
Jakob lever med en mamma som smygsuper och en överaktiv lillebror som det strular för i skolan. Pappan är ganska arg av sig. Jakob hänger mycket i hockeyhallen och hemma hos Jocke, som har en egen lägenhet. Det blir rätt mycket alkohol och ganska ofta sysslar de också med starkare saker än så.
En dag möts Fridas och Jakobs blickar i korridoren i skolan. Frida hälsar, det är liksom bara de två där, så det känns fånigt att inte göra det. Jakob hälsar tillbaka, lite förvånat. Trots att de inte känner varandra överhuvudtaget blir Frida kär. Det är något med hans blick. Sen upptäcker hon att det är något med hela honom: huden, håret, läpparna, nacken. Det enda hon vill är att få röra vid honom.
Genom gemensamma kompisar börjar Frida och Jakob röra sig i varandras riktningar, men det händer inget. Inte förrän en dag när de hamnar bredvid varandra i korridoren igen och börjar prata lite trevande. Jakob vet inte vad han ska säga, så han berättar om kattungen som hans lillebrorsa släpat hem. Frågar om Frida vill följa med hem och titta på den. Och så plötsligt sitter de bredvid varandra i Jakobs säng och lyssnar på Metallica, fast de egentligen har lektion. Lite närmre än man gör om man bara är kompisar. Och snart är de inte bara kompisar längre.
Men lyckan vara inte så jättelänge. Hemma hos Frida bryts den stabila tillvaron av att pappan plötsligt säger upp sig från sitt jobb. Han vill flytta och börja om. Frida har bara ett år kvar på gymnasiet och vill varken flytta ifrån skolan, kompisarna eller Jakob. Och så får hon på omväg veta att Jakob håller på med droger. Själv festar hon gärna, men droger är hon absolut emot. Kanske är hon och Jakob trots allt för olika för att kunna vara tillsammans?
