Den femte systern

I april får bokklubbarna på Vetlanda bibliotek celebert besök av Mårten Sandén. Vi har lite smått börjat förbereda oss genom att läsa hans böcker. Jag får väl erkänna att jag innan detta inte läst jättemycket av Mårten. Bara En plats de kallar lyckan och den tyckte jag i och för sig väldigt mycket om. Jag har även börjat lite på någon av Petrinideckarna men inte läst ut (kan ha mer att göra med mitt läsbeteende än huruvida boken är bra eller inte).

I vilket fall så satte jag nu tänderna i Den femte systern. Jag har väl rätt länge känt att det här är en bok som jag borde ha läst med tanke på min fascination för rysare men det har liksom inte blivit av förrän nu. Och det här är ju indeed en obehaglig rysare.

För tvåhundra år sedan fanns det en man som hette Karmelius. Maktgalen som han var fick han för sig att han tillsammans med sina fem döttrar skulle öppna porten till helvetet.
Tillbaka i nutid så får vi träffa Jannike, en rätt så strulig tjej som nu har lyckats få en praktikplats på museet där hon mest får umgås med den gravida Elisabeth. Jannike känner nästan någon sorts samhörighet med Elisabeth, som att de hör ihop och att hennes uppgift är att beskydda henne på något sätt. En väldigt udda känsla. Så en dag blir de överraskande nog överfallna av en vätte. Det visar sig att händelsen kopplar tillbaka till familjen Karmelius, och en släkting som har ett uppdrag att utföra.

Det är spännande och jag vill inte sluta läsa, jag är fast och fascinerad. Men samtidigt inte övertygad. Jag lägger ifrån mig boken med viss otillfredsställelse men jag kan inte riktigt sätta fingret på varför. För jag tycker om boken, det gör jag (det kanske löser sig om jag läser fortsättningarna?). Och den är spännande och obehaglig och läsvärd. Och det ska bli kul att träffa Mårten!

Förresten, ett litet tips är ju att Den femte systern finns med på årets bokrea. Bra bok till billig peng!