Hämnd

Jag läste ut den rätt så snabbt, den grafiska boken Hämnd av Kalle Güettler och Viktor Engholm. Men efteråt var jag tvungen att sitta och fundera lite.

Som så många andra lättlästa böcker så handlar det om en strulig kille som bor i förorten. En kille vars hela väsen uppfylls av tanken på hämnd. Men där slutar likheterna. För det är inte en stulen mobiltelefon som han vill hämnas, eller på ett gäng med dålig attityd. Den som han vill hämnas på är en krigsförbrytare, en man som lever kvar i hans mammas mardrömmar sen kriget de flydde ifrån. Det han vill är att hans mamma ska må bra igen och inte vakna gråtande. Men hämnden är ju aldrig självklar, hämnden är inget löfte om att allt kommer att bli bra igen.

Det är tungt och efter jag har läst ut den är det definitivt ingen lättnad. Historien liksom sätter sig. Mycket har det att göra med samspelet mellan orden och bilderna (fantastiskt snygg bok!). Där orden lämnar tar bilderna över och tvärtom. Den här tror jag att jag kommer prata mycket om.