Galgbacken

Galgbackar är ju mystiska företeelser som gärna återkommer i spökhistorier, och man förstår ju helt klart varför. Galbacken av Ewa Christina Johansson är en bok som man egentligen borde läsa i juni, inte i november som jag gjort. Främst för att den utspelar sig på midsommarafton och det är försommarens kvällsdimma som skapar den kusliga stämningen.

På midsommarafton för över 200 år sedan skedde en avrättning på galgbacken utanför byn, den satte sina spår. Men först handlar det om nutid. Lykkes familj har hyrt några stugor i en by på landet där de ska fira midsommar. Lykke vill egentligen inte vara där utan hade hellre stannat hemma i stan. När hennes favoritmoster Teddy kommer så får hon en försenad födelsedagspresent: en berlock som tillhört Lykkes mormor. På berlocken finns orden In Aeternum inristade. För att slippa umgås med släktingarna så ger sig Lykke ut på en upptäcktspromenad. Hon hamnar uppe på en kulle där det finns ett förfallet utsiktstorn. Men Lykke det ser är något helt annat. Hon ser som en mörk galge som höjer sig från kullen och bakom snaran ser hon en gestalt, i dimman hör hon röster som viskar: In Aeternum. Synen försvinner rätt så snabbt men berlocken som hon har i ett armband börjar liksom leva sitt eget liv, den snurrar och rör sig snabbare och snabbare... Vad är det som Lykke har sett och har det någonting med henne att göra? Någonting har helt klart vaknat till liv på midsommarkvällen.

Jag tycker att Ewa Christina är bra på att skriva kusliga berättelser. De är liksom hela tiden så där på gränsen till att bli lite extra obehagliga men håller sig ändå på rätt sida. Galgbacken är inte riktigt lika skrämmande som Anden i glaset men den ger definitivt ljuvliga rysningar utmed ryggraden och det fungerar helt klart som höstkur också!