"Donny" av produktive Thomas Halling är ingen feelgoodläsning, det kan vi slå fast med en gång. Man kan kalla det för diskbänksrealism när det är som allra värst.
13-årige Donny hatar skolan. Hans mamma är alkoholist. Pappan har han aldrig träffat. Efter ytterligare en dålig dag i skolan, då han blivit mobbad och trakasserad, ger han sig ut på stan. Där hamnar han i brist på annat i dåligt sällskap. Hemma finns ingen mat, Donny är hungrig och ser ingen annan råd att be en av de "nya kompisar" om att få låna pengar. Visst, det är inga problem. Zac räcker över en femhundring och precis när Donny tar pengen säger Zac med kall och hård röst "I morgon är det 700".
Hamburgaren som Donny äter för de lånade pengarna smakar inget vidare. Donny har ont i magen och det beror inte på maten. Allt han kan tänka på är varför han har gett sig i lag med dessa gangsters han förstår det handlar om. Hur ska han kunna betala tillbaka?
I Donnys liv finns det en person som bryr sig om honom. Risto, hans assistent i skolan. Efter att Donny blivit utpressad av gänget ser han ingen annan utväg än att vända sig till Risto. Risto förstår och bestämmer sig för att gå med Donny och prata med långivaren Zac. Detta blir ett möte som slutar allt annat än bra.
Det här är en tuff bok att läsa. För vissa är Donnys liv dock en verkligheten och Thomas Halling väjer inte för dessa livsvillkor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar