Hemligheternas rike

Hemligheternas rike. Tredje delen i De utvalda, av Kristin Cashore, och jag har längtat. Jag har längtat efter att bli lika fast som jag blev när jag läste Tankeläsaren och Monstrets dotter. Men nej och tyvärr, det blev inte riktigt så som jag hoppats...

Platsmässigt så flyttar vi oss nu tillbaka till de sju kungadömena där första boken utspelar sig. Det är nio år senare och Lecks dotter Bitterblue är drottning i Monsea. Men hon vet inte mycket om sitt rike. Hennes rådgivare dränker henne i pappersarbete och hon känner att hon inte har någon koppling till verkligheten. Så hon börjar fly ut om nätterna. I stadens östra delar hittar hon sagorummen, pubar där det berättas historier om bl.a. Lecks tid som regent, och historier om Katsa och om Po. Bitterblue börjar ana att något inte riktigt är som det ska i riket, eller snarare att det inte är så som hon trodde att det skulle vara. Hon tycker att det verkar som att hon hålls undan från sanningen. Vad var det egentligen som hände under Lecks styre, vem är det som förstör de minnen som finns kvar och som gör att såren inte kan läkas? 

Tyvärr, tyvärr så är detta inte alls lika bra som de andra delarna. Det är mycket byråkrati och berättelsen får inte alls något driv eller magiskt känsla. Bitterblue måste tänka och pussla mycket för att få ihop alla delarna från det förflutna för att lista ut vad som händer i just nu. Hon vet inte vem hon kan lita på och lojaliteter skapas och bryts om vartannat. Hade lätt kunnat vara 200 sidor kortare och då tycker jag ändå inte att historien liksom ger något. Men någonstans där, i vissa kapitel, så tycker jag mig ana det som gjorde de andra två delarna så läsvärda. Det får dock aldrig chansen att byggas upp innan Bitterblue måste vända på ännu ett papper i sitt tornrum.

Anden i glaset

Här är en ny kuslig historia av Ewa Christina Johansson.

Jag tycker själv att Anden i glaset är en rätt så obehaglig grej och kommer ihåg hur man satt samlade kring planen med fingrarna på glaset när man var yngre… Känslan i magen som sa att det inte är helt okej… Så jag förstår helt och hållet Juni, huvudpersonen i Anden i glaset när hon totalvägrar vara med.

Fanny har föräldrafritt för första gången och Juni och Stella ska sova över. Fanny har peppat väldigt länge för den här kvällen och bestämt att de ska köra Anden i glaset. Juni vägrar. Hon tycker inte om sådana saker men Stella är mer lättpåverkad och Fanny är påstridig. Så de två ska minsann köra ändå, även om Stella verkar lite tveksam. När Juni går ner till köket för att hämta upp lite grejer att snaska på så kommer åskan plötsligt närmre. Så nära att strömmen i huset försvinner med en knall. Juni har svårt att hitta tillbaka till sina vänner och det tar några minuter innan strömmen återvänder. Och då är det Fanny som hittar henne. Stella däremot ser de inte till alls. Men på spelplanen är bokstaven C hårt inringad med röd färg… Vad är det för något som de släppt lös? Och vad betyder ledtrådarna som dyker upp, en efter en?

Det här är helt klart spännande och kusligt. Boken i sig är kort och rätt så lättläst men det gör också att kusligheten blir intensiv. Övervåningen utgör en obehaglig kuliss när Juni försöker ta reda på vad som hänt, däruppe ligger spelplanen kvar och bokstäverna som blir fler och fler.

Drömgångare

Idag fick jag Drömgångare av Samantha Shannon i min hand. Utan en enda tvekan kommer det här att bli min nästa måste-läsning. Jag är helt klart inne i en fantasysväng för tillfället och Drömgångare kittlar verkligen mitt lässinne. Kolla bara in boktrailen!

Verkar mörkt och magiskt, precis vad jag behöver just nu.

Skriv och vinn!

Prata om Alkohol har satt igång en novelltävling där ungdomar som går på högstadiet eller gymnasiet kan vinna pengar till sin klass och få sin novell publicerad.

Novellerna ska handla om ungdomar och om alkohol och får antingen vara helt påhittade historier eller något som är hämtat från verkligheten.
Så ta chansen och vinn en rejäl summa pengar till en klassresa! Tävlingen pågår till och med 28: november. Mer information finns på Prata om Alkohol’s hemsida.

Hämnd

Jag läste ut den rätt så snabbt, den grafiska boken Hämnd av Kalle Güettler och Viktor Engholm. Men efteråt var jag tvungen att sitta och fundera lite.

Som så många andra lättlästa böcker så handlar det om en strulig kille som bor i förorten. En kille vars hela väsen uppfylls av tanken på hämnd. Men där slutar likheterna. För det är inte en stulen mobiltelefon som han vill hämnas, eller på ett gäng med dålig attityd. Den som han vill hämnas på är en krigsförbrytare, en man som lever kvar i hans mammas mardrömmar sen kriget de flydde ifrån. Det han vill är att hans mamma ska må bra igen och inte vakna gråtande. Men hämnden är ju aldrig självklar, hämnden är inget löfte om att allt kommer att bli bra igen.

Det är tungt och efter jag har läst ut den är det definitivt ingen lättnad. Historien liksom sätter sig. Mycket har det att göra med samspelet mellan orden och bilderna (fantastiskt snygg bok!). Där orden lämnar tar bilderna över och tvärtom. Den här tror jag att jag kommer prata mycket om.

Vill läsa nu!

Jag tyckte väldigt mycket om Melina Marchettas förra bok Jellicoe Road. Kan man då bli annat än superpepp på hennes nya bok? Jag sitter med den i min hand och funderar på om det är den boken som ska få följa med mig till Grekland eller om jag rent av ska försöka hinna läsa ut den innan. Svåra frågor att brottas med, jag lovar:)

Rädda mig inte!

När jag läste Rör mig inte av Tahereh Mafi så blev jag smått besatt. Det var så intensivt och spännande och så... nära på något sätt. Nu har jag satt tänderna i uppföljaren Rädda mig inte. 
Precis som första boken så är det mycket närhet, mycket känslor, mycket ångest, mycket sexuell frustration. Juliette och Adam har kommit till rebellernas bas och de borde känna sig trygga och till freds. Men Juliette kan inte helt förlika sig med sin kraft, att alla hon får hudkontakt med dör, och har svårt att acceptera att andra tycker att hon borde lära sig att tämja kraften. Hon ser sig som en utstött, ett missfoster, ett monster. Utanför basens väggar börjar regimen rusta för krig och rebellerna måste göra sig redo. Och de behöver Juliette...

Ungefär det  är det väl som händer i den här boken. För mellan alla ack så intensiva möten mellan Juliette och Adam, som i och för sig får jorden att skälva, hinner det egentligen inte hända så mycket. Och jag börjar tillslut tröttna på upprepningarna kring monstertankarna som blandas med Juliette's längtan efter Adam och närhet. Det är egentligen inte så mycket övrig handling i boken vilket gör att spänningen blir lidande. Så tyvärr, för mig är Rädda mig inte en typisk mellanbok och jag hoppas, hoppas, hoppas att Mafi bara sparat på krutet till trean. För Rör mig inte var ju så himla bra!

Höstnytt!

Jahopp, som vanligt har jag inte betat av riktigt lika många böcker som jag hade tänkt mig under sommaren. Men det är väl tanken som räknas ändå? Läsa kan man ju göra i höst när mörkret och kylan kommer tänker jag :) Tills dess ska jag beställa hem några nyheter som jag såg hade kommit:

En varm vinter av Christina Wahldén

Fulast i världen av Ingrid Olsson

Millan - mellan hopp och förtvivlan

Millan har en dröm. Hon ska ha en egen häst, hon ska tävla med den och hon ska vinna. Hon ska bli bäst. Men för att nå dit så måste hon jobba hårt. Hon har det nämligen inte riktigt lika väl förspänt som en del andra. De som har rika föräldrar som köper en egen häst till sin dotter eller som ens har råd att låta henne ta lektioner på ridskola. I stället så jobbar Millan i Mariannes stall. Hon mockar och tar hand om hästarna och ibland så får hon faktiskt en lektion av Marianne på hennes dressyrchampion.

Hemma finns en trasig familj. Millans pappa är arbetslös och dränker sina sorger i alkohol. Mamman är sjuk och orkar ingenting utan står mest under fläkten och röker. Där finns också Josef, Millans älskade och finaste lillebror som hon försöker ta hand om så gott hon kan. För ingen, ingen, ska få reda på hur de har det hemma. Millan vill inte visa någon vilken verklighet hon har, för det skulle vara som att förråda sina föräldrar, säga att de inte duger. Och hon älskar dem ju faktiskt ändå, trots att de inte är så lätta att leva med.

Än så länge finns det två böcker om Millan (Millan och Sveket) av Pia Hagmar. Och man kastas bokstavligt talat mellan hopp och förtvivlan när man läser dem. Ibland händer något så bra, som gör att Millan känner sig lycklig och lätt, i nästa stund blir hoppet en besvikelse och hon vet inte längre vad hon ska göra. Det är en rätt så lättläst och fin berättelse. Man känner väldigt mycket för Millan och hennes kamp för sin familj, som hon bara vill ska fungera.  

Kommande zombier

Den som älskar zombier kan fortsätta sitt lyckorus för än är det inte slut på dem. De fortsätter att dyka upp, mitt ibland oss. Ännu en som hakat på trenden är rysarkungen Magnus Nordin. Hans grafiska ungdomsbok (illustrerad av Lars Gabel) Varelserna - Elias bok, utspelar sig på Gotland och handlar om två syskon som försöker överleva inuti en dödszon. Det här äventyret kommer i september!

Förbannelser i vildmarken

Helt klart är att detta är en av sommarens streckläsningsböcker: Saeculum av Ursula Poznanski. Jag går direkt igång på snyggsnygga omslaget och svarta sidor. Det kan ju inte bli dåligt!
Saeculum är namnet på en lajv-grupp. Det som utmärker just den här gruppen lite extra är att de gärna tar steget längre än andra grupper, de är möjligtvis lite mer extrema. De vill att deras medeltidslajv verkligen ska kännas verkliga och förbjuder all form av modernt leverne under sina konvent. Platserna som lajven utspelar sig på ska vara så öde som möjligt, så långt ute i vildmarken att ingen någonsin skulle kunna få för sig att ta vägen förbi.
Bastian är en läkarstudent som aldrig tänkt tanken på att han skulle tillbringa fem dagar ute i vildmarken och leka medeltid. Men nu har han träffat Sandra och hon lockar med honom till Saeculums konvent i skogen. I gruppen finns också Paul, gruppens ledare som har naturlig talang för ledarskap men som också har något som får Bastian att ibland rygga tillbaka. Och där finns Iris, som har håret i olika längder och färger, spelar harpa för att glömma världen och som helt klart bär på något mörkt. Platsen som årets konvent ska utspela sig på är inte obekant för större delen av gruppen, de var där förra året också. Men det betyder även att de vet vad platsen bär på; en förbannelse. En medeltida sägen som säger att en mördad bror håller kvar alla som beträder hans mark. Det är egentligen ingen som tror på förbannelsen men det dröjer inte länge förrän mystiska saker börjar hända. Gruppmedlemmar försvinner
spårlöst, kryptiska meddelanden på urgamla barkbitar, skrik om natten och saker som försvinner... Bastian kan för sitt liv inte tro på att det verkligen skulle finnas en förbannelse. Men helt klart är att det är något som är i görningen och gruppen är snart i vildmarkens våld.

Mystiken tätnar ju längre historien går och man sitter på helspänn och vänder gärna blad en gång till. Bara för att få veta. Boken är tjock men inte svårläst och jag tycker att den tar slut otippat snabbt.  Ledtrådarna om vad som är på gång kommer med jämna mellanrum och rätt så ofta så ligger jag som läsare steget före huvudpersonerna. Men att jag har listat ut lösningen ett par kapitel i förväg gör liksom ingenting för vägen dit är så spännande ändå. För den som längtar efter ett äkta äventyr är Saeculum en verklig hit!

Vad jag såg och när jag ljög

Vad hon såg: Året är 1947. Evie är femton år men längtar tills hon fyller 16. Då ska hon börja röka och börja använda läppstift, vad hennes alldeles för snygga mamma än säger. Evies styvfar Joe har återvänt efter att ha stridit i andra världskriget och nu går det bra för familjen. Plötsligt så kommer Joe med idén om att de ska åka på semester till Palm Beach, bara så där, trots att skolan snart ska börja. Där dyker Peter upp. En snygg ung man med mycket charm som stridit tillsammans med Joe i kriget. Evie faller genast för Peter. Och i hennes ögon så verkar det faktiskt som att han tycker om henne också. Hon blir så uppfylld av sin förälskelse att hon inte hinner läsa in tecknen i det som händer runt omkring henne. Spänningen mellan Peter och Joe, mammans golfutflykter, blommorna på hennes bil…

När hon ljög: ”Så mycket lögner omkring mig. Tillräckligt med lögner för att fylla tio drömhus”. Evie är egentligen den enda som inte ljuger. För hon är inte sån. Men runtomkring henne flödar lögnerna och det blir allt mer påtagligt att något är fel, ordentligt fel. Och när hon väl måste ljuga, vems parti ska hon ta?

Låt mig presentera Vad jag såg och när jag ljög av Judy Blundell. Hela stämningen i boken andas av 40-talet, av röda läppar, cigarettrök och av parfym. Och av lögner, de genomsyrar hela boken och bidrar till att det stegvis skapas en obehagskänsla i magen. Jag gillar det. Jag tar mig över första tröskeln, för det tar ett tag innan jag börjar sympatisera helt med Evie. Men snart så inser man att det är hon som är bra. Det är hon som har koll, hon som egentligen ser. Det är bara det att hon tror det bästa om människor, och hon vill dem väl.

Så läs och dras med. Rakt in i Floridas hetta, tunga parfymer, svek och riktig kärlek.