Hugo och Jessica berättar i vartannat kapitel om den vidriga ångesten, rädslan och litenheten som de båda två känner efter att ha varit med om det allra värsta. Under sommarlovet förlorade Hugo sin lillasyster i en olycka, hon var den enda stabila punkten i hans tillvaro. Hans pappa har stuckit till Kanada och hör aldrig av sig, hans storebror flyttade till Kenya för flera år sedan och de har inte mycket kontakt alls. Hans mamma finns knappt, i alla fall inte på samma ställe som Hugo, hon sluter in sig i sig själv och lämnar Hugo ensam. Under samma sommarlov är Jessica med om en bilolycka där hon förlorar båda sina föräldrar. Hon tillbringar första tiden på sjukhuset där hon inser att hon inte vet hur hon ska gå vidare. Hennes faster, som hon inte haft mycket kontakt med innan, är den som tar hand om henne.
Hugo och Jessica har gått i samma klass ett tag men har väl inte stenkoll på varandra. Men nu efter sommaren så kanske den andre är den enda som överhuvudtaget kan ha en aning om hur det känns.
Hjärtat fortsätter att slå är fin och tung. Sorgen är genomgående, de kommer inte ur den, och det är väl inte heller meningen, men de hittar olika sätt att ta sig igenom stunden. Och de hittar ljusglimtar. Den här boken blev en fin liten paus från verkligheten och stimmet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar