Hannes och Sara är ihop. Tillsammans med vännerna Aisha, Hamdi, Emil, Niklas, Mårten, Ester och Alice har de riktigt roligt tillsammans. Särskilt roligt är det på fotbollsplanen där de spelar så ofta de kommer åt.
En dag kommer en ny tjej till klassen. Hon heter Vilma och kommer från Stockholm. Till en början verkar hon trevlig, fast att hon säger att hon längtar tillbaka till Stockholm och menar att hon nu har kommit till "landet" fastän hon flyttat till en stad.
Ganska snart börjar Vilma säga elakare saker. Hon talar exempelvis nedsättande om Hannes bästa kompis, Aisha, som är jätteduktig på fotboll. Hon kommer ursprungligen från Somalia men har bott i hela sitt liv i Sverige. Vilma säger att hon är "svart". "Hon är väl inte svart. Brun isåfall", säger Hannes. "Brun låter väl inte bättre. Brun låter som bajs", säger Vilma då.
Flera i klassen fnissar åt det Vilma säger. Är det bara Hannes som tycker att det är elakt och rasistiskt? Han märker att sedan Vilma kom har den goda gemenskapen och vänskapen i klassen brutits. Istället börjar fler och fler säga elaka saker och uttrycka sig dumt om andra.
Det värsta är ändå att Vilmas ankomst har inneburit att Hannes och Sara kommit ifrån varandra. Sara verkar inte se de dåliga sakerna som Vilma gör. Dessutom har Sara börjat bli svartsjuk på att Hannes är så bra kompis med Aisha. Finns det något man kan göra för att få tillbaka den goda sammanhållningen i klassen, utan rasism och skitsnack?
Vi vet sedan tidigare att Katarina von Bredow skriver om unga på ett sympatiskt och empatiskt sätt. Idén till denna bok, "Är du med oss", fick Katarina av sin 13-årige son Arvid. Han tyckte att mamma skulle skriva om rasism. Då gjorde han det, med den äran!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar