Läslov

Nu är läslovet i full gång. På skolan märks det främst på att det är tomt, tyst och öde... Förra veckan var det mer liv när vi hade Läslovspepp med mängder med nya böcker, bokmärkespyssel och "Läs en bok- få en bok"utmaning. På stadsbiblioteket firar vi lovet med Lego-event så det blir nog livat.
Men nu när det är lugnare så tänkte jag försöka ta mig igenom några av de böcker som ligger i min hög. De här har jag lagt dit nu, det gäller ju att utöka :-) Jag är grymt sugen på De förlorade av Henrik Fexeus och Sjörök av Camilla & Viveca Sten.

Alex Skarp alert!

... andra delen om Alex Skarp kommer förresten i mars. Den heter Pojken under bron. Håll utkik!

Flickan på hotellet

Jag har varit sugen rätt så länge på att läsa Katarina Wennstams "Flickan på hotellet" men det har inte riktigt blivit av förrän nu. Men jag hade helt klart höga förväntningar och förhoppningar, en riktigt ungdomsdeckare som verkar bra på riktigt!

Alex är en helt vanlig tjej som går på gymnasiet och som älskar dans. Men en kväll råkar hon tjuvlyssna på ett samtal mellan sin pappa och bonusmamma, som är kriminalare, om hur en ung tjej, bara ett år äldre än Alex, har hittats mördad på ett hotellrum. Alex kan inte sluta tänka på det, trots att hon egentligen inte har en aning om vem tjejen var så har själva grejen fastnat hos henne. Vem kan göra en sån sak? Mörda en ung tjej och lämna henne där? 

Tillsammans med sina bästa vänner Charlie och Bianca tar de tag i fallet på sitt eget sätt. De finkammar sociala medier på information och Alex tar dessutom jobb på hotellet som frukostvärdinna. Men det är inte helt ofarligt att ge sig in i jakten på en mördare. Det blir de snart varse. 

Är jag nöjd då? Ja! Jag är nöjd. Jag gillar det här. Det är spännande rätt igenom på ett sätt som ungdomsdeckare ska vara. Det är rätt brutalt stundtals, men den verkligheten som Katarina vill beskriva här är faktiskt inte snäll och den bör inte lindas in bomull heller. Dessutom så blev jag smått förälskad i Alex Skarp. Hon är egentligen så himla vanlig men hon bär kaxigheten inom sig och ibland så sipprar den ut, när hon inte kan hålla tillbaka sin frustration över hur samhället ser ut. Det ska komma fler böcker om Alex Skarp. Bra, det behövs. 

Världens mesta Ester

Min dotter har äntligen kommit på grejen med kapitelböcker och jag ser en helt ny värld öppna sig framför oss. Inte för att jag har något emot bilderböcker, tvärtom, men det där med att fortsätta på samma berättelse kväll efter kväll och få lägga ett bokmärke där man slutade - det är ju nåt speciellt med det! Först ut i vårt nya kapitelboksliv blev boken Världens mesta Ester av Anton Berg och med illustrationer av Emma Adbåge.

Huvudpersonen Signe (redan här väcktes förtjusning eftersom min dotter bär samma namn) blir glad när en ny flicka börjar i hennes klass. Hon heter Ester och redan på första rasten frågar hon Signe om de kan bli kompisar. Äntligen har Ester någon att gunga två med, precis som Isabell och Molly alltid gör. Det är speciellt med Ester, hon behöver inte gå på fritids utan har en egen hemmanyckel runt halsen och får gå hem själv. Hon har mobil med sig till skolan också, fast man egentligen inte får. Själv har Signe inte fått någon mobil än. Hemma hos Ester är allt annorlunda mot hos Signe. Lägenheten är liten och Ester har sitt rum i hallen med sängen uppe på ett litet loft.  Pappan är sällan hemma och hennes mamma är skådespelerska och bor i USA. Hon heter Greta Garbo och Ester har en bild på henne ovanför sin säng. Ester får Signe att göra saker som hon inte brukar, som att smita från fritids och ljuga för sina föräldrar. Men när tiden går får Signe veta att det finns mycket som är sorgligt kring Ester. Hennes mamma är egentligen inte alls skådespelerska, hon är död. Och pappan har så mycket på sitt jobb att han ibland till och med måste lämna Ester ensam hemma på nätterna. Men det händer mycket roligt när man är med Ester också, hon har alltid något på gång, och själv säger hon att hon nog är världens mesta Ester! En finstämd och alldeles lagom dramatiskt bok om hur livet kan vara när man går på lågstadiet.



Tag min vita arm, tag mina smala axlars längtan...

Jag ska precis lägga ut mina i princip oanvända Dr. Martens på Tradera när jag börjar läsa Mina smala axlars längtan av Maria Frensborg. De har följt mig i flytt efter flytt i snart tjugo år. Företrädarna gick jag tappert in under veckor av totalt inplåstrade fötter, sen satt de lika bekvämt som ett andra skinn. Men nu inser jag att jag är för gammal för att utsätta mig för den processen igen (eller har uppenbarligen varit för gammal ganska länge). Magda i Mina smala axlars längtan går i ettan på gymnasiet. Hon är hopplöst förälskad i Jens, som går i trean. Han är lång (197 cm för att vara exakt), smal, har axellångt hår och oxblodsfärgade Docs och är det ljuvligaste Magda någonsin har skådat. Hon vet allt om honom som går att ta reda på på Google, hon kan hans schema utantill och hon tänker på honom så mycket att hon en dag faktiskt tänker fram honom i mataffären. Plötsligt är han bara där, de möts och han börjar prata med henne. Här börjar historien om Magda och Jens, eller det som Magda hoppas ska bli historien om henne och Jens.

Via kryptiska meddelanden i tändsticksaskar som han placerar i hennes väg blir hon inbjuden att skriva i skoltidningen som han är chefredaktör för. Han är plötsligt en del av hennes liv på riktigt - de har fått kontakt! Magda gör allt för att vinna Jens hjärta: hon skaffar ett par Dr. Martens, som första dagen gör henne gråtfärdig av skoskav redan innan lunch (jag säger bara plåster!), hon ägnar en hel helg åt att skriva en fantastisk dikt till skoltidningen, hon går hem till Jens och lyssnar på Nirvana på så hög volym att det knappt går att tänka, hon börjar till och med röka, fast hon inte alls tycker att det är gott. I samma veva får hon en inbjudan att ingå i den ytterst hemliga föreningen KG (kvinnliga gymnasiesällskapet). KG har funnits i över sextio år och är en förening som, i alla fall enligt inbjudan, främst ägnar sig åt teater, konst, litteratur och film och vars medlemmar handplockas. Magda misstänker att den rebelliske Jens troligtvis inte har mycket till övers för något så konservativt som KG, ändå kan hon inte låta bli att gå med. Ja, det händer verkligen mycket kring Magda och någonstans i allt detta försöker hon hålla ihop sitt vardagsliv med bästa vännen Petra och en mamma som mest ligger hemma och sover och som binder Magda till sig med en alldeles för klistrig kärlek.

Det här är Maria Frensborgs första ungdomsbok och jag tyckte verkligen om den! För alla referenser till Nirvana, Edith Södergran, Karin Boye... För det fantastiska språket. För att Magda är så himla fin och härliga och modig och utvecklas så mycket under resans gång. För att hon vill att Jens ska vara Kurt Cobain och hon Courtney Love, och för att hon kommer på att hon nog trots allt inte vill det. Och jag letar upp Nevermind ur min skivsamling, tänker tillbaka på tiden när jag också memorerade avståndskärlekars skolscheman och funderar på att kanske, kanske strunta i den där Traderaannonsen - det finns ju faktiskt plåster.

"Garanterat kalla kårar!"

Jag gillar starkt serien med fristående skräckberättelser som Magnus Nordin kommer med. Det är något med själva formatet, att de känns som spökhistorier men ändå som lite mer bokiga... på något sätt. Tidigare finns Offerträdet och Jordkällaren. I november kommer den efterlängtade tredje boken Nattskräck.

Än så länge tycker jag nog att Jordkällaren är något bättre än Offerträdet. Kanske för att den är lite mer sorglig. Fram tills det absoluta slutet är den nästan mer sorglig än obehaglig även om det kryper lite ut med ryggen. Simone och Alex är på cykelsemester på Gotland när de mitt under ett oväder cyklar vilse och söker skydd i ett gammalt öde hus. Det verkar ha varit tomt länge och varken elen eller telefonen fungerar. Ändå så vaknar de mitt i natten av att telefonen ringer...

Så bra att tipsa om och så bra att läsa högt, när man behöver något att kura till i höstmörkret.