Hon skrev om rasism efter uppmaning från sonen

 Hannes och Sara är ihop. Tillsammans med vännerna Aisha, Hamdi, Emil, Niklas, Mårten, Ester och Alice har de riktigt roligt tillsammans. Särskilt roligt är det på fotbollsplanen där de spelar så ofta de kommer åt. 

En dag kommer en ny tjej till klassen. Hon heter Vilma och kommer från Stockholm. Till en början verkar hon trevlig, fast att hon säger att hon längtar tillbaka till Stockholm och menar att hon nu har kommit till "landet" fastän hon flyttat till en stad. 

Ganska snart börjar Vilma säga elakare saker. Hon talar exempelvis nedsättande om Hannes bästa kompis, Aisha, som är jätteduktig på fotboll. Hon kommer ursprungligen från Somalia men har bott i hela sitt liv i Sverige. Vilma säger att hon är "svart". "Hon är väl inte svart. Brun isåfall", säger Hannes. "Brun låter väl inte bättre. Brun låter som bajs", säger Vilma då. 

Flera i klassen fnissar åt det Vilma säger. Är det bara Hannes som tycker att det är elakt och rasistiskt? Han märker att sedan Vilma kom har den goda gemenskapen och vänskapen i klassen brutits. Istället börjar fler och fler säga elaka saker och uttrycka sig dumt om andra. 

Det värsta är ändå att Vilmas ankomst har inneburit att Hannes och Sara kommit ifrån varandra. Sara verkar inte se de dåliga sakerna som Vilma gör. Dessutom har Sara börjat bli svartsjuk på att Hannes är så bra kompis med Aisha. Finns det något man kan göra för att få tillbaka den goda sammanhållningen i klassen, utan rasism och skitsnack?

Vi vet sedan tidigare att Katarina von Bredow skriver om unga på ett sympatiskt och empatiskt sätt. Idén till denna bok, "Är du med oss", fick Katarina av sin 13-årige son Arvid. Han tyckte att mamma skulle skriva om rasism. Då gjorde han det, med den äran!

Lite tonåringar, lite kärlek och en dos förutfattade meningar

”Alltså, jag har två namn. Frank Li är mitt amerikanska namn och därmed mitt namn-namn. Mitt andra namn är Sung-Min Li, och det är mitt koreanska namn. Ingen kallar mig Sung-Min, inte ens Ma-pa. De kallar mig bara Frank”.

Om vi blandar tonåringar, kärlek, en helt awesome fejkad dejtingplan och rasism så landar vi på ”Planeten Frank”. Den här boken är skriven av Daniel Yoon och det är hans debutroman. Yoon är uppväxt i USA, där även hans roman utspelar sig. 

Frank Li är huvudkaraktären i den här romanen och han går sista året i high-school och är som de flesta tonåringar är. Det som möjligtvis skiljer honom åt från de flesta av hans vänner, är att han är korean-amerikansk. Själv kallar han sig för ”Limbo”, det är korean-amerikanska tjejer och killar som sitter fast mellan sina föräldrars traditionella koreanska värderingar och sin egna uppväxt i USA. För det blir onekligen ett glapp. Franks föräldrar har, som flera av deras bekanta, invandrat till USA för många år sedan och kämpar både med att vara en del av det amerikanska samhället och samtidigt behålla sina koreanska rötter. Frank själv är född och uppvuxen i USA.  Franks Ma-pa har framförallt en tydlig regel som ställer till det lite; Frank får endast dejta koreanska tjejer. Det här är, som vi förstår, bäddat för problem när Frank träffar Brit som inte ens är nästan lite korean. Och Frank vet vad som händer om han går emot sina föräldrar. Då väntar samma öde som hans syster Hanna, som mer eller mindre är förvisad från familjen. Orsaken? Hon blev kär i en mörkhyad kille. Vad är då lösningen på Franks problem? Komma över sin förälskelse och bara gå vidare? Nej nej, den enklaste och bästa (?!?) lösningen måste väl ändå vara att fejk-dejta sin limbo-kompis Joy Song. Joy i sin tur dejtar en kille i smyg som inte skulle godkännas av hennes föräldrar. Genom att låtsas dejta varandra, fast de egentligen träffar andra personer, så kommer alla att vara nöjda och glada. Möjligtvis tills fasaden spricker…

Jag gillar verkligen den här romanen även om den på vissa sätt är förutsägbar. Den är romantisk, kärleksfull och handlar samtidigt om den där kluriga biten som handlar om att hitta sig själv, sin identitet och vad man egentligen vill innerst inne. För Frank får begreppet identitet en annan tyngd då han ska hitta sig själv både som korean och amerikan. En väsentlig tråd genom boken är även rasismen som ”limbosarna” får utstå, och även åt andra hållet när det gäller hans föräldrars, och deras bekantas, inställning till både vita och mörkhyade och deras motvilja att blanda sig med dessa. Det gör boken lite extra tänkvärd och ger den en ytterligare bredd. Ett exempel är en episod som utspelar sig när Frank ska gå på restaurang med Brit och hennes föräldrar och de hamnar på en koreansk restaurang: ”Brits pappa öppnar menyn, bläddrar igenom den och lägger ner den igen… och här kommer det: Det kanske är enklast om du bara beställer åt oss allihop Frank? Jag ler men inombords är jag irriterad…jag förväntas vara expert på allt som är koreanskt, oavsett om jag vet någonting om det eller inte. Med andra ord förväntas jag fortfarande vara korean i första hand, och därefter… amerikan. Den där förbannade dubbelheten försvinner helt enkelt inte”. Tänkvärt! Läs den!

En ocean av kärlek

Tahere Mafis bok En ocean av kärlek utspelar sig i USA år 2002. Det är ett år efter de stora 11 september-attackerna och det är en tid då det inte är lätt att vara amerikansk muslim med rötter från mellanöstern. En som vet allt om detta är 16-åriga Shirin. Hennes föräldrar kommer båda från Iran, men själv har hon bott i hela sitt liv i USA. Föräldrarna har alltid strävat efter att ge sin familj ett bättre liv och därför har de flyttat oändligt många gånger. Till större hus, bättre jobb, bättre skolor... En god tanke, men den har också fört med sig att Shirin och hennes bror inte har kunnat rota sig ordentligt någonstans. Nu har de precis bytt skola för tredje gången på bara ett år och Shirin har slutat försöka få några nya vänner. Hon kommer ändå aldrig att hinna lära känna dem innan det är dags för nästa flytt. Dessutom möts hon av så många rasistiska påhopp och fördomar på grund av sin familjs bakgrund att det ändå inte är lönt. På nya skolan är hon den enda som bär slöja och reaktionerna låter inte vänta på sig. Shirin har bestämt sig för att ha så lite som möjligt  med andra människor att göra och hon stänger helt enkelt av och gör sig oåtkomlig både för elaka kommentarer och eventuella vänliga närmanden. Därför har hon svårt att ta in att Ocean James, som hon ska jobba ihop med på biologin, faktiskt verkar gilla henne och försöker få kontakt. Och när hon så småningom börjar inse att intresset inte bara är från hans sida och att de båda nog har mer än vänskapliga känslor för varandra får hon panik. Det går bara inte! En kille som Ocean - en snygg, populär, vit kille kan absolut inte vara tillsamman med en tjej som hon. Det kommer aldrig att accepteras och Ocean kommer bara att bli olycklig.

Här är det svårt att inte bli irriterad på Shirin, som bara ser svårigheter och inte vågar följa sina känslor. Det är svårt att inte tänka att hon överdriver, hur farligt kan det bli liksom? Men då får man påminna sig att det här är USA. Det är i största allmänhet väldigt konservativt och det är precis efter terrorattackerna när terroristskräcken är som störst. Att bära slöja är fullt tillräckligt för att bli misstänkliggjord och att vara tillsammans med någon som bör slöja är definitivt inte heller okej. Åtminstone inte på Shrins och Oceans skola. Ocean blir i princip utstött av både elever och personal och hans strålande karriär inom skolans basketlag hotar att gå om intet.

Det här är en bok som tar upp massor av viktiga frågor. Och när jag lyckas se bortom det väldigt amerikanska perspektivet, så hittar jag både en fin kärlekshistoria och en berättelse om att våga känna tillit till andra människor, fast man har blivit bränd så många gånger. 

Vi kommer snart hem igen

Den är så lätt att läsa och så lätt att ta till sig, och det gör den så extra viktig. I seriealbumet Vi kommer snart hem igen av Jessica Bad Bonde och Peter Bergting får vi sex personliga berättelser och vittnesmål från personer som överlevde förintelsen.
När man läser hela boken från början till slut så blir det väldigt tungt. Berättelse efter berättelse som ska landa i en. Men det är så viktigt! Och formatet gör att alla kan läsa den och höra de berättelser som vi inte får glömma.

Peter Bergting har tecknat vackert och grymt.

Det här kalla landet

Det är höst i det fiktiva landet Nordland och knappt två veckor kvar till valet. Hemma hos Noomi går de politiska diskussionerna varma. Noomis storebror Nick är aktiv i Nya Demokraterna, vars främst valfråga är att minska inflödet av utomgränskomna. Pappa Erland vill däremot fokusera på de positiva effekterna av folkförflyttningen. Nästan varje middag urartar till gräl där både Nick och Erland vägrar att ge sig.

Noomis föräldrar har fina jobb med bra betalt och Noomi har aldrig behövt uppleva hur det känns att inte ha råd att köpa något man vill ha. Men på senare tid har man kunnat märka av förändringar i Nordland. Fler och fler företag går i konkurs och i butikerna saknas varor som har funnits i sortimentet tidigare. Noomis mamma berättar att hon måste gå ner i tid på sitt jobb och för första gången säger hon nej när Noomi ber om pengar till en ny höstkappa. I samma veva blir Noomi rånad och trakasserad av ett folkförflyttargäng. Det blir droppen som får Noomi att bestämma sig för att allt dåligt som händer i Nordland är de utomgränskomnas fel. Hon ansluter sig till Nya Demokraterna, till Nicks och bästa kompisens Sus stora glädje. Sus är redan medlem. De som säger att Nya Demokraterna är arthatare har egentligen ingen aning, tänker Noomi. Det enda partiet vill ha är ju ett tryggare Nordland.

I skolan blir reaktionerna på Noomis och Sus politiska engagemang starkare än Noomi hade räknat med. Både bibliotekarien och favoritläraren tittar på tjejerna med någon som inte kan beskrivas som annat än besvikelse. För att inte tala om hur Zahra i klassen reagerar - hon har själv flytt till Nordland en gång i tiden och missar inte en chans att argumentera med Noomi och Sus. Egentligen fattar inte Noomi varför hon bryr sig om vad Zahra tycker, hon är ju bara en trashbrud från stans sämsta område. Men någonstans bryr hon sig ändå. Väldigt mycket till och med.

Pernilla Geséns bok är klassad som en dystopi. Skrämmande nog känns temat väldigt bekant... En mycket bra och välskriven bok som jag rekommenderar alla från 15 år och uppåt att läsa!

Spårhunden 2015

Varje år delar Svenska Barnboksinstitutet ut priset Spårhunden till årets bästa barn- och ungdomsdeckare. Priset delas ut på Bok & Biblioteksmässan. I år fick Jessica Schiefauer priset, för hennes roman När hundarna kommer.
Boken handlar om Ester och Isak, som inleder en kärleksrelation i ett litet svenskt samhälle där de nynazistiska strömningarna växer sig allt starkare.

Åsikter omvärderas

Jag har läst Sanningar i solen av Anna Hellerstedt. Den handlar om en femtonårig tjej som har det lite struligt. Hon har precis slutat nian med ofullständiga betyg. Hon har en osympatisk, rasistisk fotbollshuligan till pojkvän. Hon har varit på väg att ta livet av sig. Hon grälar konstant med sin mamma och får därför flytta till sin pappa i stället. Han har gift sig med en kvinna från Ghana med förhoppningar att kunna göra fina affärer ihop med sin svärfar som han tror äger en guldgruva.
På sommarlovet måste hon åka med sin pappa och hans fru till Ghana. De ska göra affärer. Hon tänker att hon ska stanna på hotellrummet hela tiden. Allt känns främmande och obehagligt. Men efter några veckor i Ghana förändras hennes synsätt och hon får lite andra värderingar i livet.
Den här boken kan nog passa bra som diskussionsunderlag i en skolklass. Det finns nämligen mycket att prata om; främlingsfientilighet, homosexualitet, föräldrar som sviker m.m.  Boken innehåller dock inga värderingar om vad som är rätt eller fel. Men känslan som stannar kvar hos mig är irritation på den osympatiske pojkvännen, mamman och pappan.

Argasso- böcker!

Hårdfakta: Argasso bokförlag grundades 2002 och ger ut ungefär 15 titlar per år. Förlaget ger i första hand ut lättlästa böcker för barn och ungdomar med dyslexi eller andra typer av lässvårigheter och då i en serie som heter "Läsvänligt".

Argasso har verkligen satsat på att göra häftiga och ungdomliga framsidor på sina böcker på sistonde. Vad en bok har för omslag ger halva vinsten (eller förlusten...). Som egenväldig testperson kan jag dra slutsatsen att smaskiga eller djupa färger, gärna ett utmärkande typsnitt, sirligt, mystiskt och dramatiskt fångar mitt intresse på långt avstånd. Det är först därefter jag söker mig till baksidestexten för att utvärdera mitt "ögonplock". Finns det ingen baksidestext kan även jag som bibliotekarie frambringa en suck och trött lägga boken åt sidan. Därför kan jag mycket väl förstå om låntagare och då särskilt unga med lite lässvårigheter först och främst förlitar sig på bokens framsida för att veta om boken verkar passa eller inte.

Argasso har satsat mycket på spännande böcker för att fånga läsarna och enligt min erfarenhet så fungerar det väldigt bra på de unga annars "läsovilliga" låntagarna. Ämnen som kriminalitet, rasism, spöklikt och ondska är det som verkar intressera många (även mig..).



Jag har senast läst Fånge i tiden av Eric Brown. Två ungdomar, Al och Jenny, råkar komma in i ett "tidshål" och kommer till framtiden. En dyster framtid där rasistiska styrkor håller samhället i ett järngrepp. Dit Al och Jenny kommer är ALLA vita!! Eftersom att Al är mörkhyad stirrar alla på dem som om de är ufon och det dröjer inte länge förrän de blir gripna och kastade i häktet. Hur ska de nu ta sig tillbaka till sin egen tid? Det visar sig att det finns motståndsgrupper som gör allt för att denna framtid ska stoppas och mardrömmen får ett tänkvärt slut. En actionfylld och skrämmande bok som förhoppningsvis ger läsaren en del att tänka på! Upplösningen ger väl vissa kritiska följdfrågor hos mig som läsare men för att vara en lättläst bok så hinner det hända mycket och det hinner väcka känslor.