Jag ska precis lägga ut mina i princip oanvända Dr. Martens på Tradera när jag börjar läsa Mina smala axlars längtan av Maria Frensborg. De har följt mig i flytt efter flytt i snart tjugo år. Företrädarna gick jag tappert in under veckor av totalt inplåstrade fötter, sen satt de lika bekvämt som ett andra skinn. Men nu inser jag att jag är för gammal för att utsätta mig för den processen igen (eller har uppenbarligen varit för gammal ganska länge). Magda i Mina smala axlars längtan går i ettan på gymnasiet. Hon är hopplöst förälskad i Jens, som går i trean. Han är lång (197 cm för att vara exakt), smal, har axellångt hår och oxblodsfärgade Docs och är det ljuvligaste Magda någonsin har skådat. Hon vet allt om honom som går att ta reda på på Google, hon kan hans schema utantill och hon tänker på honom så mycket att hon en dag faktiskt tänker fram honom i mataffären. Plötsligt är han bara där, de möts och han börjar prata med henne. Här börjar historien om Magda och Jens, eller det som Magda hoppas ska bli historien om henne och Jens.
Via kryptiska meddelanden i tändsticksaskar som han placerar i hennes väg blir hon inbjuden att skriva i skoltidningen som han är chefredaktör för. Han är plötsligt en del av hennes liv på riktigt - de har fått kontakt! Magda gör allt för att vinna Jens hjärta: hon skaffar ett par Dr. Martens, som första dagen gör henne gråtfärdig av skoskav redan innan lunch (jag säger bara plåster!), hon ägnar en hel helg åt att skriva en fantastisk dikt till skoltidningen, hon går hem till Jens och lyssnar på Nirvana på så hög volym att det knappt går att tänka, hon börjar till och med röka, fast hon inte alls tycker att det är gott. I samma veva får hon en inbjudan att ingå i den ytterst hemliga föreningen KG (kvinnliga gymnasiesällskapet). KG har funnits i över sextio år och är en förening som, i alla fall enligt inbjudan, främst ägnar sig åt teater, konst, litteratur och film och vars medlemmar handplockas. Magda misstänker att den rebelliske Jens troligtvis inte har mycket till övers för något så konservativt som KG, ändå kan hon inte låta bli att gå med. Ja, det händer verkligen mycket kring Magda och någonstans i allt detta försöker hon hålla ihop sitt vardagsliv med bästa vännen Petra och en mamma som mest ligger hemma och sover och som binder Magda till sig med en alldeles för klistrig kärlek.
Det här är Maria Frensborgs första ungdomsbok och jag tyckte verkligen om den! För alla referenser till Nirvana, Edith Södergran, Karin Boye... För det fantastiska språket. För att Magda är så himla fin och härliga och modig och utvecklas så mycket under resans gång. För att hon vill att Jens ska vara Kurt Cobain och hon Courtney Love, och för att hon kommer på att hon nog trots allt inte vill det. Och jag letar upp Nevermind ur min skivsamling, tänker tillbaka på tiden när jag också memorerade avståndskärlekars skolscheman och funderar på att kanske, kanske strunta i den där Traderaannonsen - det finns ju faktiskt plåster.
