Mörker och mystik i Jämtlands skogar

Camilla Sten, som tidigare skrivit serien om Havsfolket (Djurgraven, Sjörök och Mareld) är nu tillbaka med del ett i en planerad trilogi vid namn Järvhögatrilogin. Järvhöga är en fiktiv liten ort i Jämtland och där bor Julia, som går på gymnasiet. Hon går på det allmänna gymnasiet, men på orten finns även Järvhöga Läroverk, som är en anrik internatskola. Det är vinter och mörkt och kallt och uppståndelsen blir stor när en av killarna, Markus, från läroverket en dag går ut i skogen och sedan inte kommer tillbaka. Polisen kopplas in och Missing people drar igång skallgångskedjor. Men av Markus syns inte ett spår. Under skallgången träffar Julia Markus rumskamrat Emil och de lär känna varandra. Markus är en extremt viktig person i Emils liv och han vill inget hellre än att hitta honom.

I skolan ska Julia skriva ett arbete om Järvhögas historia under 1900-talet. Att ha med den del om läroverket känns självklart eftersom det har präglat bygden så mycket. Men Julia inser att det underligt nog finns väldigt lite information att hitta om skolan. Hon inser också att Markus inte är den enda pojken i Järvshöga som har försvunnit spårlöst ut i skogen och att väldigt få vill prata om detta märkliga faktum. Istället verkar det vara något som de flesta har accepterat: Det är bara så här i Järvshöga. Ibland går pojkarna här ut i skogen och försvinner. Men Julia vägrar att acceptera och tillsammans med Emil börjar hon gräva i vad som kan ha hänt både Markus och pojkarna som har försvunnit längre bak i tiden. Har det hela en naturlig förklaring eller är det något annat som ligger bakom, något ännu mera skrämmande?

Bergtagen är helt klart en läsvärd bok, även om jag nog hade hoppats på att den skulle vara lite mera spännande. Kanske på grund av det fantastiskt fina omslaget, som bidrar till höga förväntningar på läsupplevelsen. I epilogen serveras dock en riktig cliffhanger, som gör att jag redan längtar efter att Camilla Sten ska skriva klart del två!

Mordön

Tolvåriga Ellen ska tillbringa en månad av sommarlovet hos sin mormor och morfar som bor vid kusten. Hennes föräldrar jobbar väldigt mycket och har inte riktigt tid med henne. De jobbar faktiskt till och med på midsommarafton. Ellen trivs bra med mormor och morfar, men önskar nog att mamma och pappa skulle ägna sig lite mer åt henne. Mormor och morfar har flyttat ganska nyligen och det är första gången som Ellen är och hälsar på dem i det nya huset. Granne med mormor och morfar bor Karzan, en kille i hennes egen ålder. De träffas för första gången när Ellen står och blickar ut över ett märkligt hus som ligger på en ö alldeles i närheten.

Huset stod mitt på ön. Ellen hade aldrig sett ett så märkligt hus förut. Det var både fint och kusligt på samma gång. Den som hade ritat huset hade säkert försökt få det att likna ett slott, fast i miniatyr. Huset hade samma grå färg som dimma och gaveln bestod av ett torn med rostigt plåttak. 

Karzan berättar att ön i folkmun kallas Mordön, efter att en ung kvinna blivit mördad där för 70 år sen. Efter det har ingen velat flytta dit och huset har stått och förfallit. Karzan berättar också att blodfläcken efter den mördade kvinnan finns kvar i ett av rummen och Ellen blir nyfiken på huset. De bestämmer att de ska ge sig ut till ön på midsommarnatten och det är ett beslut som de snabbt kommer att ångra.

Jag har tyckt väldigt mycket om Camilla Lagerqvists historiska böcker och kanske hade jag därför lite för höga förväntningar när jag började läsa Mordön. Kanske var historien också lite för osannolik för min smak (även om barnrysare förstås har all rätt att vara just det). Och kanske har det också gått lite inflation i den här typen av böcker: Sommarlovsmysterier med en tjej och en kille som nyss lärt känna varandra som huvudpersoner. Men det är onekligen en genre som är populär hos mellanåldern och Mordön är bitvis väldigt spännande, även om jag inte tycker att den hör till Camilla Lagerqvists bästa böcker.

Världens mesta Ester

Min dotter har äntligen kommit på grejen med kapitelböcker och jag ser en helt ny värld öppna sig framför oss. Inte för att jag har något emot bilderböcker, tvärtom, men det där med att fortsätta på samma berättelse kväll efter kväll och få lägga ett bokmärke där man slutade - det är ju nåt speciellt med det! Först ut i vårt nya kapitelboksliv blev boken Världens mesta Ester av Anton Berg och med illustrationer av Emma Adbåge.

Huvudpersonen Signe (redan här väcktes förtjusning eftersom min dotter bär samma namn) blir glad när en ny flicka börjar i hennes klass. Hon heter Ester och redan på första rasten frågar hon Signe om de kan bli kompisar. Äntligen har Ester någon att gunga två med, precis som Isabell och Molly alltid gör. Det är speciellt med Ester, hon behöver inte gå på fritids utan har en egen hemmanyckel runt halsen och får gå hem själv. Hon har mobil med sig till skolan också, fast man egentligen inte får. Själv har Signe inte fått någon mobil än. Hemma hos Ester är allt annorlunda mot hos Signe. Lägenheten är liten och Ester har sitt rum i hallen med sängen uppe på ett litet loft.  Pappan är sällan hemma och hennes mamma är skådespelerska och bor i USA. Hon heter Greta Garbo och Ester har en bild på henne ovanför sin säng. Ester får Signe att göra saker som hon inte brukar, som att smita från fritids och ljuga för sina föräldrar. Men när tiden går får Signe veta att det finns mycket som är sorgligt kring Ester. Hennes mamma är egentligen inte alls skådespelerska, hon är död. Och pappan har så mycket på sitt jobb att han ibland till och med måste lämna Ester ensam hemma på nätterna. Men det händer mycket roligt när man är med Ester också, hon har alltid något på gång, och själv säger hon att hon nog är världens mesta Ester! En finstämd och alldeles lagom dramatiskt bok om hur livet kan vara när man går på lågstadiet.



Tag min vita arm, tag mina smala axlars längtan...

Jag ska precis lägga ut mina i princip oanvända Dr. Martens på Tradera när jag börjar läsa Mina smala axlars längtan av Maria Frensborg. De har följt mig i flytt efter flytt i snart tjugo år. Företrädarna gick jag tappert in under veckor av totalt inplåstrade fötter, sen satt de lika bekvämt som ett andra skinn. Men nu inser jag att jag är för gammal för att utsätta mig för den processen igen (eller har uppenbarligen varit för gammal ganska länge). Magda i Mina smala axlars längtan går i ettan på gymnasiet. Hon är hopplöst förälskad i Jens, som går i trean. Han är lång (197 cm för att vara exakt), smal, har axellångt hår och oxblodsfärgade Docs och är det ljuvligaste Magda någonsin har skådat. Hon vet allt om honom som går att ta reda på på Google, hon kan hans schema utantill och hon tänker på honom så mycket att hon en dag faktiskt tänker fram honom i mataffären. Plötsligt är han bara där, de möts och han börjar prata med henne. Här börjar historien om Magda och Jens, eller det som Magda hoppas ska bli historien om henne och Jens.

Via kryptiska meddelanden i tändsticksaskar som han placerar i hennes väg blir hon inbjuden att skriva i skoltidningen som han är chefredaktör för. Han är plötsligt en del av hennes liv på riktigt - de har fått kontakt! Magda gör allt för att vinna Jens hjärta: hon skaffar ett par Dr. Martens, som första dagen gör henne gråtfärdig av skoskav redan innan lunch (jag säger bara plåster!), hon ägnar en hel helg åt att skriva en fantastisk dikt till skoltidningen, hon går hem till Jens och lyssnar på Nirvana på så hög volym att det knappt går att tänka, hon börjar till och med röka, fast hon inte alls tycker att det är gott. I samma veva får hon en inbjudan att ingå i den ytterst hemliga föreningen KG (kvinnliga gymnasiesällskapet). KG har funnits i över sextio år och är en förening som, i alla fall enligt inbjudan, främst ägnar sig åt teater, konst, litteratur och film och vars medlemmar handplockas. Magda misstänker att den rebelliske Jens troligtvis inte har mycket till övers för något så konservativt som KG, ändå kan hon inte låta bli att gå med. Ja, det händer verkligen mycket kring Magda och någonstans i allt detta försöker hon hålla ihop sitt vardagsliv med bästa vännen Petra och en mamma som mest ligger hemma och sover och som binder Magda till sig med en alldeles för klistrig kärlek.

Det här är Maria Frensborgs första ungdomsbok och jag tyckte verkligen om den! För alla referenser till Nirvana, Edith Södergran, Karin Boye... För det fantastiska språket. För att Magda är så himla fin och härliga och modig och utvecklas så mycket under resans gång. För att hon vill att Jens ska vara Kurt Cobain och hon Courtney Love, och för att hon kommer på att hon nog trots allt inte vill det. Och jag letar upp Nevermind ur min skivsamling, tänker tillbaka på tiden när jag också memorerade avståndskärlekars skolscheman och funderar på att kanske, kanske strunta i den där Traderaannonsen - det finns ju faktiskt plåster.

En väktares bekännelser och lite ditt och datt

En av de mer förvirrande, och roligaste, sakerna med att komma tillbaka till jobbet efter ett drygt år är att försöka få en överblick över allt som hänt på bokfronten och som jag har missat. Genast så inser jag också hur mycket jag har att läsa nu, så mycket att ta igen, så mycket böcker, så lite tid.

Jag började istället att re lite i vad som ska komma ut under hösten (för att slippa lägga upp böckerna i läsordning) och till min stora lycka så såg jag att fortsättningen på Elin Säfströms debut En väktares bekännelser kommer redan i början av september! Hur härligt är inte det?

I En väktares bekännelser får vi träffa Tilda som jobbar som väktare i Stockholm. En väktares uppgift är att se till att människor inte märker av att det kryllar av troll, älvor, vättar och tomtar. Tilda ska helt enkelt se till att de olika väsendena sköter sig och håller sig på mattan. Ibland är det lättare sagt än gjort. Medierna börjar rapportera om att flera människor försvunnit spårlöst och Tilda börjar misstänka att det är något onaturligt på gång. Men uppgiften känns stor och hon saknar sin trygga mormor som också är väktare.

Det här är fantasy på bra nivå. Storyn är kvick, spännande och rolig och det går inte att inte älska Tilde och hennes något gamla, slitna hund. Det som jag tycker extra bra om med svensk fantasy är just hur den gamla folktron med tomtar och troll uppdateras till vår tid och placeras in i en spännande urban fantasy värld där Stockholm gör oväntat bra ifrån sig.

Alltså: Visheten vaknar kommer i september.

Billie x 2

Billies mamma är sjuk och kan inte ta hand om Billie. Därför får Billie åka tåg sju timmar från Stockholm till ett litet samhälle långt ute i ingenstans som heter Bokarp. Där ska hon bo hos en fosterfamilj tills hennes mamma har blivit bättre och hon kan flytta hem igen. Förhoppningsvis ska det inte dröja så länge, men med Billies mamma går det inte så lätt att veta. Hemma hos Billie och mamma gör man lite som vill. Äter när man vill, går och lägger sig när man vill, kollar på serier på datorn hur länge man vill. Därför blir det en chock för Billie när hon kommer fram till Bokarp. Familjen Persson, som hon ska bo hos, har MASSOR  av regler. Billies fostersyskon verkar inte tycka att det är något konstigt med det, de gör alltid precis det som förväntas av dem, men för Billie, som aldrig behövt följa en enda regel hemma i hela sitt liv, känns det väldigt konstigt.

I skolan finns det också en massa regler för hur man ska bete sig. Man ska liksom vara lagom hela tiden. Billie är inte alls som de andra tjejerna och hon fattar oftast inte varför vissa saker är så viktiga, men hon anstränger sig ändå för att försöka förstå. Hon har lovat sin mamma det - att inte köra sitt eget race utan försöka passa in. Och de nya kompisarna tycker att hon är supercool med sina dreadlooks och sin alldeles egen stil. Hon blir faktiskt så populär att hon måste göra ett schema över vem hon ska följa med hem efter skolan, eftersom alla vill vara med henne. Hon lyckas även komma in under skinnet på familjen Persson, som verkar så perfekta, men bär på massor av sår och hemligheter om man skrapar lite på ytan. Men även om Billies mål är att vara som alla andra, så kan hon ändå inte låta bli att vara sig själv väldigt mycket. Och det är tur – för det behövs en Billie både i skolan och hos familjen Persson. Efter att ha läst de båda böckerna om Billie (Avgång 9:42 till nya livet och Du är bäst) känner jag mig övertygad om att det faktiskt skulle behövas en Billie i varenda skolklass! Nån som ruskar om och ifrågasätter och inte bara accepterar allt som det är. Heja Billie och heja Sara Kadefors, som skrivit dessa fantastiska böcker!

Det här kalla landet

Det är höst i det fiktiva landet Nordland och knappt två veckor kvar till valet. Hemma hos Noomi går de politiska diskussionerna varma. Noomis storebror Nick är aktiv i Nya Demokraterna, vars främst valfråga är att minska inflödet av utomgränskomna. Pappa Erland vill däremot fokusera på de positiva effekterna av folkförflyttningen. Nästan varje middag urartar till gräl där både Nick och Erland vägrar att ge sig.

Noomis föräldrar har fina jobb med bra betalt och Noomi har aldrig behövt uppleva hur det känns att inte ha råd att köpa något man vill ha. Men på senare tid har man kunnat märka av förändringar i Nordland. Fler och fler företag går i konkurs och i butikerna saknas varor som har funnits i sortimentet tidigare. Noomis mamma berättar att hon måste gå ner i tid på sitt jobb och för första gången säger hon nej när Noomi ber om pengar till en ny höstkappa. I samma veva blir Noomi rånad och trakasserad av ett folkförflyttargäng. Det blir droppen som får Noomi att bestämma sig för att allt dåligt som händer i Nordland är de utomgränskomnas fel. Hon ansluter sig till Nya Demokraterna, till Nicks och bästa kompisens Sus stora glädje. Sus är redan medlem. De som säger att Nya Demokraterna är arthatare har egentligen ingen aning, tänker Noomi. Det enda partiet vill ha är ju ett tryggare Nordland.

I skolan blir reaktionerna på Noomis och Sus politiska engagemang starkare än Noomi hade räknat med. Både bibliotekarien och favoritläraren tittar på tjejerna med någon som inte kan beskrivas som annat än besvikelse. För att inte tala om hur Zahra i klassen reagerar - hon har själv flytt till Nordland en gång i tiden och missar inte en chans att argumentera med Noomi och Sus. Egentligen fattar inte Noomi varför hon bryr sig om vad Zahra tycker, hon är ju bara en trashbrud från stans sämsta område. Men någonstans bryr hon sig ändå. Väldigt mycket till och med.

Pernilla Geséns bok är klassad som en dystopi. Skrämmande nog känns temat väldigt bekant... En mycket bra och välskriven bok som jag rekommenderar alla från 15 år och uppåt att läsa!

Du är inte ensam Stargirl

Jag är snart 13 år (fyller den 18 november) och söker en mejlvän som också går i sexan och inte är lättchockad. Kille eller tjej spelar ingen roll. Jag älskar film och drömmer om att bli skådespelare. Är rätt bra på att rita. Jag hatar min nya skola och stället där jag bor nu efter att vi flyttade. Känner mig ensam och behöver verkligen någon att prata med. Söker dig som är bra på att hålla hemligheter. 

Så skriver Milo när han söker en ny kompis att mejla med och så undertecknar han med Blondie. Snabbt får han svar från Stella, som kallar sig för Stargirl. Hon är bra på att bevara hemligheter och hon känner sig också ensam. Stella tycker att det känns som att hennes kompisar inte känner henne på riktigt och hon är trött på sin familj. Hon är också trött på att alltid gå klädd i rosa, som hon och hennes kompisar i rosa gänget bestämde för länge sen att de alltid skulle göra.

Milo och Stella blir snabbt vänner, fast de aldrig har träffats. De berättar saker för varandra som ingen annan får veta. Jag gillar formen på boken - att den är skriven i mejlform, det känns liksom mer äkta då. Jag gillar också att se hur mycket Milo och Stella förändras av att skriva till varandra. Det händer verkligen saker med dem båda två, de vågar vara mer sig själva. Tummen upp för Moa Eriksson Sandbergs Du är inte ensam Stargirl.

Svarta rosorna

Jag har länge gått och sneglat på Camilla Lagerqvists serie Svarta rosorna och tänkt att jag skulle läsa den - både för att böckerna ser så spännande ut på framsidan och för att jag gillar historiska böcker. Nu blev det äntligen av och bok 1, Uppdraget, var så bra att jag raskt slukade både bok 2 och bok 4 (som jag i ivern trodde var nummer 3).

Böckerna handlar om Maja, som sommaren 1943 fyller 13 år. Runt om i Europa härjar Andra världskriget och för Maja kommer kriget nära inpå. Hon bor nämligen nära den norska gränsen och Norge har blivit ockuperat av Tyskland. Trots att Maja vet att det händer hemska saker bara några kilometer bort så lever hon ändå ett ganska vanligt liv.

Den här sommaren får Maja två nya kompisar: norska Hilde och judiske Ben. De flyttar till Majas by från Norge ungefär samtidigt. Till att börja med ägnar Maja, Hilde och Ben dagarna åt sol och bad, men snart kommer krigets verklighet ikapp dem. Bens pappa är motståndsman i Norge, vilket gör att Ben ständigt är orolig för honom. Att arbeta mot tyskarna är riktigt, riktigt farligt. Speciellt om man dessutom är jude. Hilde bär också på en farlig hemlighet. När de tre vännerna får vetat att Bens farbror och småkusiner har blivit förda till koncentrationsläger och dödats där bestämmer de sig för att de ska bilda en egen motståndsgrupp. De ska jobba mot tyskarna, precis som Bens pappa gör. De kallar sin motståndsgrupp för Svarta rosorna och de uppdrag de utför är egentligen alldeles för farliga för barn. Det är faktiskt så spännande och läskigt att man nästan glömmer bort att andas när man läser! Maja, Ben och Hilde är påhittade personer, men allt känns ändå väldigt verkligt. Vill du ha riktigt bra och nagelbitande läsning så rekommenderar jag varmt den här serien! Att man dessutom får en rejäl dos svensk historia är ju en fantastiskt bra bonus!

Ljug för mig

Ljug för mig är en väldigt passande titel. Lögnerna snårar sig åt alla håll och snärjer in huvudpersonen Stella ordentligt. Men det är faktiskt inte bara hon som har hemligheter.

Stella är inte hennes riktiga namn. Hon blev vittne till ett hur en av Philadelphias största knarkkungar begick ett mord och nu kan man väl säga att hon är ett eftersökt byte. I väntan på rättegången sätter polisen henne under vittnesskydd och tvingar henne att byta identitet och flytta från sitt älskade Philly och pojkvännen Reed. Hon hamnar i Thunder Basin, mitt i Nebraskas ingenmansland. Hon hatar det från början och hon tänker inte göra det lätt, inte för sig själv eller för någon annan.
En av de första hon träffar på är Chet, en charmig kille som direkt naglar fast Stella med sina blå ögon. Trots hennes höga skyddsmurar så är det något med honom som gör att hon sakta börjar att acceptera sin nya identitet och själva Thunder Basin. Det blir en efterlängtad verklighetsflykt. Men sanningen tränger sig på och Stella vågar inte helt släppa taget. Lögnerna tonar upp sig och någonstans finns en farlig man som letar efter henne.

Jag fastnar faktiskt rätt ordentligt när jag läser det här, det ger kanske ingen djupare insikt eller stannar kvar särskilt länge men det fungerar alldeles utmärkt i stunden. Becca Fitzpatrick har även skrivit böckerna i serien Fallen ängel och ungdomsthrillern Black Ice. Och hon vet väl helt enkelt vilka knappar hon ska trycka på för att göra det lagom lättläst, spännande och romantiskt. Intrigen är inte särskilt krånglig och håller ett rätt så högt tempo och det hela kryddas med en ordentlig mängd tonårsromantik. Svårare än så behöver det inte heller alltid va.

Jag var här

För några år sedan läste jag Gayle Formans bok Om jag stannar, som jag tyckte var fantastisk. En av de bästa ungdomsböcker jag har läst faktiskt. (Filmen är också jättebra! Om ni inte har läst boken/sett filmen – gör det!!) Därför hade jag ganska höga förväntningar när jag började läsa hennes senaste bok Jag var här. Om man ska jämföra böckerna så har båda temat död och sorg gemensamt, men de skiljer sig mycket åt stämningsmässigt. Om jag stannar är en bok som jag upplevde som varm, medan Jag var här har en mörk, lite ruffigare ton.

Huvudperson är Cody. En dag när hon öppnar sin mailbox smulas hela hennes värld sönder i småbitar. Hennes bästa kompis, Meg, har skickat ett tidsinställt avskedsbrev till henne. När Cody läser det ligger Meg redan död på ett hotellrum. Cody tror först att det är ett skämt. Varför skulle Meg begå självmord, hon älskar ju att leva? Cody och Meg har varit bästa kompisar sen de var små och har praktiskt taget vuxit upp tillsammans. Cody har trott att hon har känt Meg utan och innan, men när Megs föräldrar ber henne att åka ner till Megs studentrum och hämta hem hennes saker, börjar bilden av Meg förändras. Kanske kände de inte varandra så väl som Cody har trott? Men även om Cody inser att det finns saker om Meg som hon inte haft en aning om, så kan hon ändå inte förlika sig med det faktum att Meg inte ville leva längre. Det måste ha hänt något. Någon måste ha gjort henne något för att hon skulle ta ett sånt beslut. Cody bestämmer sig för att ta reda på vad, och det blir början på ett detektivarbete som upptar nästan all hennes tid.

Jag måste erkänna att det tog ganska lång tid för mig att ta mig igenom den här boken. Den var svår att komma in i i början och sen glömde jag faktiskt helt bort den under flera veckor. Men när jag kommit framåt mitten tog den sig liksom, och blev både spännande, sorglig och gripande. Självmord är givetvis ett svårt ämne och det är bra att författaren avslutar boken med ett efterord, där hon berättar bakgrunden till boken och ger råd till personer som själva mår dåligt och kanske funderar på självmord som en utväg.  

Millan - mellan hopp och förtvivlan

Millan har en dröm. Hon ska ha en egen häst, hon ska tävla med den och hon ska vinna. Hon ska bli bäst. Men för att nå dit så måste hon jobba hårt. Hon har det nämligen inte riktigt lika väl förspänt som en del andra. De som har rika föräldrar som köper en egen häst till sin dotter eller som ens har råd att låta henne ta lektioner på ridskola. I stället så jobbar Millan i Mariannes stall. Hon mockar och tar hand om hästarna och ibland så får hon faktiskt en lektion av Marianne på hennes dressyrchampion.

Hemma finns en trasig familj. Millans pappa är arbetslös och dränker sina sorger i alkohol. Mamman är sjuk och orkar ingenting utan står mest under fläkten och röker. Där finns också Josef, Millans älskade och finaste lillebror som hon försöker ta hand om så gott hon kan. För ingen, ingen, ska få reda på hur de har det hemma. Millan vill inte visa någon vilken verklighet hon har, för det skulle vara som att förråda sina föräldrar, säga att de inte duger. Och hon älskar dem ju faktiskt ändå, trots att de inte är så lätta att leva med.

Än så länge finns det två böcker om Millan (Millan och Sveket) av Pia Hagmar. Och man kastas bokstavligt talat mellan hopp och förtvivlan när man läser dem. Ibland händer något så bra, som gör att Millan känner sig lycklig och lätt, i nästa stund blir hoppet en besvikelse och hon vet inte längre vad hon ska göra. Det är en rätt så lättläst och fin berättelse. Man känner väldigt mycket för Millan och hennes kamp för sin familj, som hon bara vill ska fungera.  

Härligt om att hitta sig själv

Jag tror banne mig jag har en till favoritförfattare. Jag tyckte så mycket om Jellicoe Road att jag tog in ytterligare en bok av Melina Marchetta; Looking for Alibrandi. Jag är lika förtjust i den.

Josephine Alibrandi är tredje generationens italienska invandrare i Australien. Hon lever ensam med modern, med mormor som en ständigt vakande och gnatande hök. Fadern har hon aldrig sett eller hört ifrån och lika bra är det. Ingen hon saknar.

Så en dag har mormor Katia besök av en man, som ser misstänkt bekant ut. Snart har både Josie och mormor listat ut att det är den förlorade fadern. Han är dock inte alls redo att bli pappa, än mindre tonårsfar på direkten. Josie vill inte heller ha något med honom att göra, men hamnar snart i en knipa och kontaktar honom för att få hjälp. Bit för bit trevar de sig fram och lär känna varandra, om än något motvilligt.

Där finns dessutom de två killar som Josie slits mellan - den väluppfostrade, intelligente och känslige John och så den mer ruffige, men charmige Jacob. Puppy love är inte så lätt alla gånger och kompliceras än mer av att Josie har svårt att hitta sin plats i livet. Hon är för mycket italienska för att passera som aussie, men har kommit för långt bort från traditionerna för att riktigt passa in som italienska. Åtminstone i mormors ögon. För tänk vad det skulle skvallras om familjen om Josie gjorde något som inte passade sig!

Så härligt skrivet om att växa upp och att hitta sig själv. Marchetta beskriver relationerna på ett underbart sätt som får mig att känna igen mig, att må bra och att fälla ett par tårar. Inga störtfloder, men några. Mmm... Härlig bok.

Jag upptäckte också att boken blev film år 2000. Gissa om jag ska se den?!

Krig, känslor, spänning och mycket mer

Jag tog in Jellicoe Road på prov efter att ha läst så goda saker om den i andra bloggar. Tänkte att den är i alla fall värd ett försök. Jag blev inte besviken.

I Jellicoe krigar eleverna vid Jellicoe School mot de ungdomar som bor i staden, the Townies , och mot kadetterna, the Cadets. Detta sker varje höst när kadetterna kommer för att ha bushträning. Ingen vet riktigt hur det startade, men det är näst intill på liv och död. Alla tar det här på fullaste allvar och det finns till och med en bok med detaljerade regler för hur kriget ska utkämpas.

Det här året har den föräldralösa Taylor blivit vald till ledare för skolan. De övriga i gruppen tycker inte om det, men hon tänker inte ge upp så lätt. Det visar sig att Jonah Griggs är ledare för kadetterna - och Griggs och Taylor har träffats tidigare. Då fick de båda se sidor av varandra som de nu döljer för att inte ge fienden övertaget.

Det faller sig så att medan övriga elever är på lov umgås Taylor, Griggs och Chaz Santangelo - ledare för the Townies - ganska intensivt och de kommer varandra närmare trots att de är fiender. Samtidigt försvinner Hannah, som tagit hand om Taylor sedan hennes mamma dumpade henne vid en bensinstation i Jellicoe. Ingen vet var hon är och Taylor är hemskt orolig. Hon misstänker dock att Hannahs försvinnande har med Taylors mor att göra.

Parallellt med den här historien får vi följa ett annat gäng ungdomar. En mycket tragisk historia. Tre av dem har förlorat allt i en bilolycka, den fjärde räddade livet på dem och den femte råkade stöta på dem och kunde inte glömma utan återvänder varje år. Pö om pö flätas deras historia samman med den nutida, vilket ger både förklaringar och nya frågor.

Ja, jag vet att det här verkar rörigt och jag kan verkligen inte förmedla hur bra den är. Jag kan berätta att jag mot slutet av läsningen gjorde ett litet uppehåll på ett par dagar, för jag ville inte att den skulle ta slut. Grät gjorde jag också, i slutet.

Det tar ett tag att komma in i handlingen och hålla isär alla personer, men det är SÅ värt det. Läs.

När det otänkbara händer

Alice är bara 11 år gammal när en olycka ödelägger det liv hon känner till. Hon förlorar både sin far och sin lillasyster. När uppståndelsen efter olyckan och begravningen har lagt sig börjar hennes mor bli alltmer frånvarande - och till slut åker hon bort och lämnar Alice ensam kvar. Ensam i det stora huset med alla minnen.

Gripande om sorg, relationer, vänskap och om hur man går vidare även när det tycks omöjligt. Boken är mycket välskriven och författarinnan lyckas verkligen få fram känslostormarna när Alice ska bearbeta sorgen och försöka komma på rätt köl i en tillvaro som har vänts upp och ned. Rekommenderas varmt!

Hundälskare se hit!

Bea 12 år är enda barnet och hennes föräldrar är båda journalister mitt i karriären. Hon känner sig ensam, hennes föräldrar lovar och lovar att hinna göra saker men sedan dyker ett nytt nyhetsstoff upp och de måste iväg. Hon har två goda vänner, Lulu och Kate, med dem har hon det bra men Kate har börjat bli så influerad av sin mamma om vad de ska göra, spa- helg, alginpackningar och manikyr!!

En dag får Bea en Golden Retrievervalp, kanske som en liten muta för att döva föräldrarnas dåliga samvete men i vilket fall som helst så älskar Bea hunden. Hunden får heta Danny, för om Bea hade fått en lillebror så hade hon önskat att det var så han skulle heta. Danny blir hennes stora stöd och sällskap men allt vänds upp och ner den dag då hennes mamma glömt stänga grinden och Danny är försvunnen. Om Bea varit besviken på sin mamma tidigare så blir detta droppen.

Jakten för att hitta Danny leder Bea till nya ställen och till nya bekantskaper. Den snyggaste killen i klassen, Ashton, som tidigare varit överlägsen och ointresserad av henne blir helt plötsligt en av de som hon berättar för om att Danny sprungit bort. Ashton visar sig vara hundälskare han också och trots sin perfekta yta har han också problem och grubblerier.

Bea får också möjlighet att hjälpa till på ett hundhem och där upptäcker hon att det finns så många övergivna och upphittade hundar att de som varit där längre än fem dagar måste avlivas. Tänk om Danny också blir avlivad....... Om han är på ett djurhem måste hon hitta honom fort!

Många intressanta ämnen i en finstämd bok som passar perfekt för hundälskare!