Sixten får ett riktigt otäckt kedjebrev

 Det går rykten om ett sms-kedjebrev i klassen. "Dessa brev är bara bluff och inget farligt", försäkrar läraren. 

Ändå kan inte eleverna undgå att känna annat än oro. På rasten pratar alla om kedjebrevet. Någon har till och med hört att en kille som fick kedjebrevet dog!

Sixten är en av dessa elever som känner sig mest nervös över dessa brev. Hans föräldrar säger att sådana här brev fanns även på deras tid, fast då som riktiga brev, och försöker lugna Sixten med att han inte behöver vara rädd. 

Som om detta skulle lugna Sixten! På natten drömmer han om underliga meddelanden i telefonen. Sixten sover dåligt och är tvungen att rusa iväg på morgonen för att hinna till skolan. Plötsligt piper det till i telefonen! Han har fått ett kedjebrev. Om han inte skickar detta vidare till minst tre personer så kommer han dö om 48 timmar...

Som vanligt i serien "Läs på egen risk" är detta otäckt på riktigt. Jag gillar det men kanske bör den modiga nybörjarläsaren ha en modig mamma eller pappa vid sin sida när boken läses.

Mörker och mystik i Jämtlands skogar

Camilla Sten, som tidigare skrivit serien om Havsfolket (Djurgraven, Sjörök och Mareld) är nu tillbaka med del ett i en planerad trilogi vid namn Järvhögatrilogin. Järvhöga är en fiktiv liten ort i Jämtland och där bor Julia, som går på gymnasiet. Hon går på det allmänna gymnasiet, men på orten finns även Järvhöga Läroverk, som är en anrik internatskola. Det är vinter och mörkt och kallt och uppståndelsen blir stor när en av killarna, Markus, från läroverket en dag går ut i skogen och sedan inte kommer tillbaka. Polisen kopplas in och Missing people drar igång skallgångskedjor. Men av Markus syns inte ett spår. Under skallgången träffar Julia Markus rumskamrat Emil och de lär känna varandra. Markus är en extremt viktig person i Emils liv och han vill inget hellre än att hitta honom.

I skolan ska Julia skriva ett arbete om Järvhögas historia under 1900-talet. Att ha med den del om läroverket känns självklart eftersom det har präglat bygden så mycket. Men Julia inser att det underligt nog finns väldigt lite information att hitta om skolan. Hon inser också att Markus inte är den enda pojken i Järvshöga som har försvunnit spårlöst ut i skogen och att väldigt få vill prata om detta märkliga faktum. Istället verkar det vara något som de flesta har accepterat: Det är bara så här i Järvshöga. Ibland går pojkarna här ut i skogen och försvinner. Men Julia vägrar att acceptera och tillsammans med Emil börjar hon gräva i vad som kan ha hänt både Markus och pojkarna som har försvunnit längre bak i tiden. Har det hela en naturlig förklaring eller är det något annat som ligger bakom, något ännu mera skrämmande?

Bergtagen är helt klart en läsvärd bok, även om jag nog hade hoppats på att den skulle vara lite mera spännande. Kanske på grund av det fantastiskt fina omslaget, som bidrar till höga förväntningar på läsupplevelsen. I epilogen serveras dock en riktig cliffhanger, som gör att jag redan längtar efter att Camilla Sten ska skriva klart del två!

Skräcken på Wakenhyrst

Vad hände egentligen den där dagen när historikern Edmund Stearne plötsligt blev en mördare vid hans gotiska gods Wake’s End vid kärret i Wakenhyrst?  Den enda som tycks ha en aning är dottern Maud. Men under årtionden har hon valt att gömma sig i godset och inte uttala sig mer än nödvändigt. Sanningen om sin far har hon valt att behålla för sig själv.  

Men nu har hon inget val. Hon måste berätta sin historia.

Edmund är en dominant herre som styr sin familj och gods med järnhand. Maud är förtryckt och ensam, särskilt efter mammans död.

I byns kyrka upptäcks en medeltida målning föreställande mänsklighetens straff i helvetet. Den får namnet Domen och verkar ha en nästan magisk påverkan på Edmund Stearne. Hans forskning tar honom allt djupare in i hans egna mörka förflutna och Maud följer hans mani genom att läsa hans dagböcker och följa hans arbete. Men vad är det han är rädd för? Vad är han beredd att göra för sin egen frid? Maud är en ensam, ung kvinna på 1910-talet som ingen av männen i närheten i beredd att lyssna på. Vad kan hon göra för att förhindra en katastrof?

Michelle Paver har gjort det igen och skrivit en gotisk rysare som man dras in i, upprörs av och som berör. Inledningen hintar om en häxroman men de spåren glöms snabbt bort i Wake’s Ends gotiska rum och i kärrets mörka dragningskraft. Och Maud. Fantastiska Maud. Som man känner med henne. Som man vill slåss med henne.

Welcome to Lovecraft (om du vågar)

Den som letar efter skräckfantasy på Netflix har med största sannolikhet börjat kolla på Locke & Key vid det här laget. Vad kan då passa bättre än att läsa den otroligt snygga och spännande serieromanen som den bygger på?
Locke & Key: Welcome på Lovecraft är skriven av Joe Hill och illustrerad av Gabriel Rodriguez. Det handlar om syskonen Locke som tillsammans med sin mamma Nina flyttar till det gamla familjegodset Keyhouse i Lovecraft, Massachusetts. De flyttar dit efter det att pappan i familjen blivit brutalt mördad och alla bearbetar sin sorg och ilska på olika sätt. Keyhouse gömmer på många gamla hemligheter, de flesta av dem är inte särskilt goda. Den yngste brodern Bode hittar en nyckel och en dörröppning som förvandlar honom till ett spöke, men det visar sig finnas fler nycklar och fler som vill åt dem. Vad är det för mörka skuggor som döljer sig på Keyhouse ägor?
Det här är grymt, blodigt, tragiskt och spännande, en familjetragedi med mörka hemligheter som är väl förankrade i de gotiska rötterna.

Familj flyttar in på kusligt hotell

Vi får i boken Hemsökt: En natt på spökhotellet av Steve Brezenoff följa en familj som alltid brukar semestra vid sjön Svartvattnet.
Denna sommar finns det dock ingen plats på pensionatet, där de vanligtvis brukar bo. Istället har de fått rum på ett annat hotell som ligger väldigt avsides.
Det heter Djävulens Hägring...
Familjen hittar ett visst besvär dit och blir visade till sitt rum av den läskige hotellägaren. Flickan i familjen, Jasmine, får ett alldeles speciellt rum. Det är fullt av dockor som stirrar med blanka ögon av glas.
Dockorna skrämmer självklart livet ur Jasmine. Hon får till och med för sig att de kan röra på sig! När familjen senare på eftermiddagen är på stan och äter pizza träffar Jasmine en pojke och hans gammelmormor. Gammelmormodern minns Djävulens Hägring, men säger att det har varit stängt i mer än 50 år...
Något konstigt är det alltså med det här hotellet. Och konstigare blir det när dockorna börja tala med Jasmine! Frågan är vad de vill?
En lagom läskig rysare för barn i tioårsåldern.

Rysare om Sveriges mest hemsökta hus

Borgvattnets prästgård är ett av Sveriges mest hemsökta platser. Många präster har genom åren vittnat om spöken som härjar i huset. Berättelsen om när en präst blev utslängd ur en gungstol blev en världsnyhet. Denna gungstol köptes för övrigt in till Hylands hörna senare.
Författaren Tobias Söderlund skriver om prästgården i en ny spökserie för mellanåldern.
12-åriga Vanessa har en Youtubekanal med massor av följare som uppskattar hennes spökjakter. Denna gång ska hon och hennes två kompisar försöka ta sig in i Borgvattnets prästgård för att filma. Självklart vet de om hur hemsökt stället är. Redan tidigt när de filmar börjar märkliga saker att hända. De hör bland annat knarrande steg, barngråt på nedervåningen och ser konturerna av ett ansikte i bildskärmen.
Upplevelsen blir till och med så stark för Vanessa att hon svimmar. Sedan minns hon inget mer.
Hon kommer hem och försöker bearbeta vad som har hänt. Hon blir alltmer övertygad om att det är ett spöke de har mött. Ganska snart börjar hon också känna närvaron av ett spöke i hemmet.
Har spöket följt med henne hem? I sådana fall, vad vill det?
Än en gång måste Vanessa och hennes kompisar tillbaka till spökprästgården för att ta reda på vilka andar det är som huserar där.
Boken är riktigt kuslig på sina ställen och kommer med all säkerhet att locka bokslukare i mellanåldern med en förkärlek för spökhistorier.

Skräckinjagande om ensamma barn hemma

Tobias Gard arbetar som skol- och ungdomsbibliotekarie i Trollhättan. Sedan han var barn har han älskat rysliga historier och nu har han fäst dessa berättelser på papper och fått dem publicerade. Tobias historier kan också lyssnas på, de finns på podden Död mans pod.
Knackaren och andra rysliga berättelser innehåller fyra skräckanekdoter. Som titeln anspelar på handlar en om just en knackare, en mystisk figur som om nätterna knackar på barns fönster och sedan kidnapper dem.
Abdi tror inte på detta. Han tycker att hans kompisar som berättar om Knackaren är mörkrädda och mesar. En kväll är Abdi ensam hemma. Då knackar det plötsligt på fönstret. Abdi tittar ut och ser då en smutsig och skäggig man. Plötsligt tittar mannen med vilda och galna ögon upp mot Abdi...
En annan historia handlar om Oliver som också är ensam hemma. Det är föräldrafritt. Det tycker Oliver är skönt. Han kan då spela hur mycket datorspel han vill och äta pizza. Det är när Oliver går ner till pizzerian på kvällen som problemen börjar.
Vid pizzerian står en gammal vithårig gubbe och glor på honom. Oliver känner sig illa till mods och vill bli av med mannen. Utanför pizzerian kommer mannen plötsligt fram och tar ett fotografi på Oliver. Oliver springer nästan hemma och låser och stänger dörren om sig.
Då plötsligt plingar ett sms till i hans telefon. Det är en suddig bild av en vettskrämd pojke. Det är han själv som står utanför pizzerian. Plötsligt plingar det till igen. Det är en bild av ett hus. Det är huset som Oliver bor i. Någon står i Olivers trädgård...
Skräckinjagande saker kan alltså hända när man är ensam hemma. 

Gökungen

Gökungen. Ja, den här boken gjorde vad den skulle för fantasin och läsmagin. Och det fantastiskt fina omslaget blir bara finare när man kommit in en bit i berättelsen och man börjar förstå huvudpersonen Tris. Om det nu är hon som är Tris. För hon är inte helt säker på att det är så när hon vaknar upp efter en feberattack. Hennes minnen är liksom lite skeva och hon känner att hennes kostym skaver lite mot hur hon förväntas bete sig. Hennes lillasyster Pen är inte den som skräder med orden när hon kommer in i Tris sjukrum: "Hon låtsas bara! Ser ni inte det? Hon är inte på riktigt! Är det ingen av er som märker skillnaden?" Vad är det Pen ser men inte de andra? Vad är det Pen vet? Tris börjar minnas mer och mer samtidigt som hon inser vad som är felet med henne, och att det är inte något som har hänt via en olycka. Hon är en del av något annat, något större, någons plan.

Gökungen av Frances Hardinge är vacker och mörk. Det vilar hela tiden något tragiskt över det som händer, där finns sorg, djupa sprickor och känslan av att vara den som står utanför. Men det är också väldigt spännande och det är väldigt lätt att fastna och bli sittande när man läser.
Jag har inte läst hennes tidigare Lögnernas träd (som också har ett så sjukt fint omslag) men det får jag nog ta tag i. Till sommaren kanske.

"Garanterat kalla kårar!"

Jag gillar starkt serien med fristående skräckberättelser som Magnus Nordin kommer med. Det är något med själva formatet, att de känns som spökhistorier men ändå som lite mer bokiga... på något sätt. Tidigare finns Offerträdet och Jordkällaren. I november kommer den efterlängtade tredje boken Nattskräck.

Än så länge tycker jag nog att Jordkällaren är något bättre än Offerträdet. Kanske för att den är lite mer sorglig. Fram tills det absoluta slutet är den nästan mer sorglig än obehaglig även om det kryper lite ut med ryggen. Simone och Alex är på cykelsemester på Gotland när de mitt under ett oväder cyklar vilse och söker skydd i ett gammalt öde hus. Det verkar ha varit tomt länge och varken elen eller telefonen fungerar. Ändå så vaknar de mitt i natten av att telefonen ringer...

Så bra att tipsa om och så bra att läsa högt, när man behöver något att kura till i höstmörkret. 

  

Lägret

Jag känner mig så kluven till Lägret av Lena Ollmark. Den är spännande och det är ju en så otroligt bra idé, den mörka skogen runt det lilla, intima konfirmationslägret. Ondskan som lurar i skuggorna och i blickarna. Godheten som ibland känns krystad. Som upplagt för mörker, intriger och obehagliga händelser. Men ändå så sitter jag och liksom väntar, jag väntar på att det ska komma igång, jag väntar på att det ska börja krypa. Och när det är slut så kan jag inte släppa känslan av att det är något som saknas. Jag vill ha mer av allt det som bara nämns, av det som man inte får svaren på.

Hannah har bestämt sig för att åka på konfirmationsläger. Inte för att hon egentligen tror på Gud och Jesus och allt det där, utan för att hon hoppas på att hitta tillbaka till sin kompis Emil som av någon anledning ska konfirmera sig. De har alltid hängt ihop, hon och Emil. Men den senaste tiden har han varit annorlunda och betett sig helskumt. Hannah hoppas att de under tiden på lägret ska bli vänner igen. Dessutom är lägret även ett musikläger och det intresserar Hannah. Hon vill verkligen vara en sån där cool tjej som spelar gitarr på ett avslappnat sätt. På lägret utvecklas en naturlig gemenskap mellan lägerdeltagarna som alla verkar vara goda kristna och fantastiska musiker. Hannah känner sig utanför, de andra drar gärna med henne i gemenskapen men hon kan inte riktigt känna den. Hon känner att hon är en betraktare och att hennes tvivel gör henne till en sämre människa. 

Med på lägret finns också Jonatan. Även han står utanför gemenskapen och han är kritisk till det mesta. En natt går Hannah i sömnen och hittar Jonatan i skogen; rädd, chockad och nerblodad. Vad är det som har hänt? Finns det någon sanning i de spökhistorier som berättas om gården? Finns det en ondska som lurar i skuggorna och kanske även bland deltagarna? 

Som sagt. Ett superbra upplägg och en mycket spännande historia. Finns även tusen saker att diskutera så den fungerar säkert superbra i bokcirklar och boksamtal. Men jag saknar något, man får känslan av att det egentligen är något mer som ligger under ytan än vad som sen kommer fram i upplösningen. Jag vill veta vad. 

Hemsökta

Magnus Nordins senaste bok heter Hemsökta. Framsidan avslöjar väldigt lite om vad boken handlar om, men en ryslig känsla infinner sig när man får boken i sin hand och börjar läsa. Det är Elin och Denise som är huvudpersonerna i boken, två glada tjejer som har fått det bästa sommarjobbet – att ta hand om ett hus på en skärgårdsö. Egentligen är ju bokens början med sol, bad och sommarlov raka motsatsen till ryslig, men en bit in i boken nystas öns historia upp bit för bit för läsaren. I princip så sträckläste jag boken och ett par gånger tänkte jag ”Nu dör hon, nu dör hon”.  Nordins historia fångande verkligen mig och jag gillar hans sätt att berätta en historia där saker inte händer som man har tänkt sig eller slutar som man tror. I efterhand förstår man ju precis varför boken heter som den heter och vad bokens framsida berättar. Läs den!

Lidbeck x 2

Den här hösten har varit lite som julafton eftersom favvoförfattaren Petter Lidbeck har kommit ut med inte mindre än TVÅ nya böcker med bara några veckors mellanrum; Det vita huset och Becca. Jag hade förstås hoppats att hinna läsa dem direkt när de kom ut, men så blev det inte riktigt.

Det vita huset är en thriller där huvudpersonen Yusef luras av några äldre kompisar att ta sig in ett okänt lyxhus, där han av misstag begår en stöld (låter lite märkligt, men så är det). Efteråt är Yussef fullkomligt skräckslagen - han har blivit kriminell, vad kommer att hända med honom om någon kommer på vad han har gjort? Kommer han att hamna i fängelse? Och varför är Hellman, som också var med vid inbrottet, plötsligt spårlöst försvunnen? Utöver den spännande storyn är detta än bok som också tar upp frågor om bland annat grupptryck och klasskillnader. 

Becca handlar om Daphne som bor på barnhem. Förutom att hon är föräldralös har hon dessutom oturen att ha fötts med en missbildning som är så hemsk att folk ryggar tillbaka när de får se henne. Både barnen och föreståndarinnan på barnhemmet gör sitt bästa för att aldrig låta Daphne glömma hur ful hon är. Att hon skulle bli vald av några av de vuxna som besöker barnhemmet för att hitta ett adoptivbarn kan hon bara glömma. Men en dag händer något fantastiskt - Daphne stöter på en man när hon är ute och promenerar. Mannen är precis på väg att kasta sig utför en klippa, men Daphne stoppar honom. Efteråt är mannen, som visar sig vara en berömd skådespelare, utom sig av tacksamhet för att Dapne räddat hans liv. Deras vänskap blir början på ett helt nytt liv för Daphne och äntligen får hon chans att lämna barnhemmet. För ingen plats på jorden kan väl vara värre att vara på än där? Eller...? Becca har lanserats som en krypande rysare, och krypande är den stundtals, men inte särskilt läskig. Läsare som förväntar sig att bli skrämda lär nog bli besvikna, men jag ger ändå tummen upp för Becca!

Djupgraven

Tuva bor ute på Harö och varje dag åker hon med skolbåten in till skolan på Runmarö. Hon sitter alltid ensam och de andra undviker henne för att de tycker att hon är så annorlunda och konstig. På sista tiden har Tuva börjat drömma mardrömmar och kan inte sova på nätterna. Trots att hon är van vid havet och har bott på ön i hela sitt liv så känner hon att havet har förändrats. Det har blivit farligt och opålitligt och flera båtar med besättning har försvunnit. Tuva vill helst inte åka båt alls längre, för det känns som om havet jagar henne.

Under en idrottslektion med orientering blir dimman ovanligt tjock och det är helt omöjligt att se något alls. När dimman lättat så är Axel i klassen spårlöst borta och många misstänker att Tuva ligger bakom försvinnandet. "Alla vet att det var du" skriker Isabelle. "Du är ett sånt freak. Alla fattar att du gjorde det! Alla vet att det var du som dödade honom!"

Tuva och Rasmus vet att de aldrig kan berätta sanningen om vad de såg i dimman. Ingen skulle tro dem och alla skulle tro att de var helt galna. Det dras in i en otrolig historia med kamp på liv och död och det ska visa sig att Tuva är mer annorlunda än vad någon hade kunnat föreställa sig.

Djupgraven är första delen i en planerad trilogi och är skriven av Viveca och Camilla Sten, som är mor och dotter. Det är en härligt spännande och ryslig bok och jag väntar med spänning på fortsättningen!
/Gabriella