Ellinor

Förra veckan var det premiär för SmåBUS (Barn- och Ungdomslitteratur Småland) internationella barnboksfestival på Ädelfors folkhögskola. Som en del i festivalen var biblioteket med och anordnade ett författarbesök med smålandsförfattaren Katarina von Bredow. Jag har ivrigt slukat i princip alla hennes böcker, men inte sett henne live förut. Snabbt kunde konstateras att det är lika lustfyllt att lyssna på henne som det är att läsa hennes böcker. Vilken berättarglädje!

Bredow har främst skrivit ungdomsböcker, men även böcker för yngre barn. Just nu är hon aktuell med en trilogi där man får följa tre barn i slutet av mellanstadiet. Först ut i serien är boken om Ellinor, som precis ska fylla tretton. Det där att bli tonåring är ingen stor grej för Ellinor, inget hon direkt ser fram emot. Men för de flesta andra i klassen verkar det vara jättestort. Kompisen Meja, till exempel, verkar inte vilja någonting hellre än att sluta vara barn. Ellinor är en tjej som liksom ofta får gå balansgång mellan olika personers viljor och åsikter. I skolan balanserar hon mellan den dominanta Meja och Leo, som båda är hennes bästa vänner, men som inte alls gillar varandra. Och hemma är det mamma som ständigt vill hålla koll på Ellinors pappa och hans nya familj. Allra bäst trivs nog Ellinor i klätterhallen, när hon klättrar verkar hon känna sig fri.

En dag kommer det en ny kille till klassen, Viktor. Och om Ellinors liv var komplicerat innan så är det inget mot hur det blir nu. Meja slår genast sina lovar kring Viktor. Hon är populär och van vid att få det hon vill, men Viktor känner ju inte till de sociala spelreglerna i klassen och verkar inte heller bry sig om dem. Han hänger hellre med Ellinor! Och nu händer det saker med Ellinor som hon inte varit med om innan – hon blir kär. Leo blir sur och Meja blir ännu surare. Hon hämnas på Ellinor genom att sprida ut lögner om henne på sociala medier. Ellinor blir fast i en röra som hon inte vet hur hon ska ta sig ur. Måste hon välja mellan kärleken och vänskapen?

Katarina von Bredow kan som ingen annan det här med att beskriva kompicerade känslor, kärlek och vänskap. Man sugs fast i hennes böcker och det är svårt att lägga dem ifrån sig! Nu har jag bok nummer två i serien, Leo, i min hand och jag bara längtar efter att få börja läsa!

På spökresa genom Sverige

För ett par år sedan hade vi besök av Lena Arro i våra bokklubbar. Då berättade hon att hon besökte olika platser runt om i landet där det hade hänt mystiska saker och att detta skulle bli material till en ny bok. Nu har boken kommit och den heter Från Döda fallet till Ales stenar : Platser med (spök)historia. Jag har än så länge bara hunnit bläddra i boken, men tycker att det ser lovande ut! Framförallt blir jag förtjust i de fina svartvita illustrationerna av Filippo Vanzo. Vi får följa med på en resa mellan tio olika platser från norr till söder där märkliga saker har inträffat och efter beskrivningen av varje plats finns det även med en spökhistoria, som kanske är sann - eller kanske inte.  En av platserna är Hökensås i Västergötland där Jonas Falk avrättades år 1855 efter ett rånmord. Sedan dess sägs det att det strövar omkring ett huvudlöst spöke på åsen. Den här historien återkommer även i Lena Arros bok Blommor på Höökens grav, som är första delen i hennes serie om tjejerna Mirja och Marie. Jag kan tänka mig att detta kan bli en fin julklapp till den spök- och historieintresserade eller något att plocka med sig när man är ute och reser och har tid att ta en avstickare för att besöka en äkta spökplats!

Författarbesök!

Bokklubbarna som huserar på Vetlanda bibliotek hade terminsavslutning förra torsdagen. Och då fick vi finbesök av ingen mindre än självaste Ingelin Angerborn. Hon berättade väldigt inspirerande om sina böcker, om hur det är att vara författare och varifrån hon får sina idéer. Dessutom så läste hon ett kapitel ur sin nya bok, Hjärta av damm, som kommer ut i juni. Det var mycket spännande och vi misstänker att kön till den boken kommer att bli lång...
Hon är ju fantastiskt populär och Vetlandas ungdomar är verkligen inga undantag. Efteråt tog de flesta chansen att få prata med Ingelin, ta bilder och såklart få sina böcker signerade. Alla hade tidigare fått Tredje tecknet, men några hade med sig alla Ingelins böcker som de hade hemma :-) Så pennan gick varm.
Här kommer lite frågor och svar från det som Ingelin berättade om:

Hur länge har du jobbat som författare?
Det är 12 år sedan min första bok, Pelle Pyton på friarstråt, kom ut.

Vet du alltid början och slutet på berättelsen innan du börjar skriva?
Ja, jag brukar ha slutet klart för mig. Sedan kan det hända att jag ändrar slutet om jag kommer på något bättre eller om berättelsen har tagit en annan väg.

Tror du på spöken?
Jag hoppas på spöken. Jag vill att de ska finnas. Jag har varit med om några spökiga saker.

Många av dina böcker handlar ju om djur. Har du några djur själv?
Jag har haft väldigt många djur, allt från hamstrar till akvariefiskar. Men just nu har jag inga. Min kanariefågel dog tyvärr för två veckor sedan.

Varför skriver du mysrysare?
Jag började med roliga böcker för jag trodde att det skulle vara lätt. Sedan visade det sig att det var ungefär det svåraste man kunde skriva. Men som ung blev jag inspirerad av Maria Gripes böcker och har sedan dess alltid haft en önskan att skriva lite rysliga böcker.

Är det jobbigt att skriva en bok?
Både och. Det är roligt innan man börjar skriva, när man funderar på idén. Mitt i processen blir det jobbigt, när man ska ta beslut åt vilka vägar berättelsen ska ta. Sedan när man börjar få ihop trådarna i slutet blir det kul igen. Det är många olika faser man går igenom.

Är det roligt att vara författare?
Ja, men man är ju väldigt ensam i sitt arbete. Det är bra att trivas i sitt eget sällskap.

Saknar man karaktärerna när man skrivit klart en bok?
Nä, jag är dödstrött på dem och vill aldrig träffa dem igen :-)

Kan du spanska?
Nej, jag fick ta hjälp när jag skrev Tredje tecknet.

Får du skriva vad du vill för ditt förlag?
Ja, i stort sett. I bland kan de komma med önskemål.