Ninjakatt bjuder på episkt ostäventyr

 Toto är en riktig ninjakatt. Hon kan det värdefulla "Dubbla-väggstuds-öppna-kylskåpet" och många andra tricks. Med tiden har Toto blivit något av en kändis på gatan i London där de bor. Hon har ju klarat andra uppdrag som beskrivits i tidigare böcker galant.

Brorsan Silver försöker förgäves lära sig några tricks. Tyvärr är han inte lika "ninjamottaglig" som sin syster. Trots detta är Silver oumbärlig för Toto. Hon är nämligen halvblind så hon behöver hans "ögon" för att klara sina hemliga uppdrag. 

Nu har syskonen ånyo blivit kallade till premiärministerns bostad på 10 Downing Street. En ny uppgift väntar och denna gång blir det tuffare än någonsin. 

Hela London är nämligen på ett uruselt humör. Varenda bit ost i hela Storbritannien har nämligen blivit stulen och det dagen före den viktiga fredskonferensen. Om inte osten hittas kan kaos hota hela världen! 

Vi får följa med i ett episkt äventyr, på skumma barer vid Themsen, på hisnande flygturer på fiskmåsar över vackra London och till vildsinta dobermanns. 

Blir detta övermäktigt, till och med för en ninjakatt? En mycket trevlig, lärorik och lekfull bok för äventyrssugna i lågstadieåldern.

Hur ska Jack kunna lura trollen?

 Välkomna. Här kan Drakarlanda. 

- Övermålad stentavla, gömd i brännässlor, vid Arlanda flygplats. 

Den nya boken i serien om legenden om Jack, tar dock inte sin början vid Arlanda. Bergadrottningen har tagit Jacks föräldrar och lillasyster Ebba till fånga, längst ner i Kirunas järngruva. Jack är på väg dit med sin hårdrocksälskande moster Betty, vännen Rurik som är vätte och trollpojken Nåni för att frita dem. Det visar sig inte bli en enkel uppgift. Någon, läs trollen, har nämligen demolerat Högakusten-bron. 

Luften går ur dem, hur ska de nu komma förbi trollen och komma till järngruvan där familjen hålls inspärrad? Då kommer Jack på en idé. Han vänder sig till trolldomsboken. Den enda chansen är att använda magi, farlig magi, magi som ingen har använt på hundratals år. Att använda sig av svartkonster är förbundet med stora risker. 

Frågan är om ens det hjälper för att lura trollen?

I boken "Vidunder på Arlanda" kommer Arlanda naturligtvis att spela en roll. Men jag lovar att det är på ett sätt som du som läsare absolut inte kommer att tro. Sättet är dock helt enligt den stil som Martin Olczaks böcker om Jack är skrivna. Precis som John Ajvide Lindqvist, fast för barn skriver Martin Olczak om fantastiska saker som troll, talande ormar och gripar som att de faktiskt kan finnas.

Mustig skröna om legendarisk apa

 Vill du läsa en helt fantastisk, spännande och nervkittlande berättelse av episka mått i höst ska du läsa "Legenden om Sally Jones"! Den har några år på nacken, men fångade mitt intresse eftersom författaren Jakob Wegelius i år gav ut den tredje boken i serien, "Den falska rosen". 

Jag tänker på mustiga skrönor, Robinson Crusoe eller varför inte Indiana Jones när jag läser. I denna legend händer det massor. Historien tar sin början en mörk och regnig natt för hundratals år sedan, när en gorillaunge föds djupt inne i den afrikanska regnskogen.Varken måne eller stjärnor lyser vilket gör att flockens äldsta spår att den nyfödda ungen kommer att drabbas av många olyckor i framtiden. 

När gorillaungen är ett par år gammal kommer belgiska officerare till djungeln för att tjuvjaga. I bytet ingår den lilla ungen som fångas in för att skeppas till en djurmarknad. En turkisk elfenbenshandlare intresserar sig för apan som köper denne som en förlovningspresent till sin tilltänkta fru. Handlaren vill inte betala några dyra tullavgifter utan stuvar ner apan i en barnvagn, fixar ett falskt pass åt djuret som passerar genom tullen som människobarnet Sally Jones. 

När presenten anländer till Istanbul blir mottagaren av gåvan, den turkiska tilltänkta frun, så besviken över presenten att hon slår upp förlovningen. Elfenbenshandlaren finner dock på råd, som den affärsman han är, och säljer apan dyrt vidare till den rika änkan frau Schultz. Hon har vigt sitt liv åt att rädda djur som plågas i fångenskap.  Sally Jones olyckliga öde ser äntligen ut att vända till något bättre. 

Under frau Schultz omvårdnad växer Sally upp till en stark och lycklig apa. Det bästa Sally vet är leken där hon ska leta reda på saker gömda på finurliga ställen. Ganska snart börjar dock Sallys färdigheter att användas i oärliga syften. Apan vill bara vara duktig och inte göra frau Schultz besviken. 

Snart inträffar en rad oförklarliga inbrott i Istanbul. Polisens enda ledtråd är att tjuven måste vara en superb klättrare. Jakten på "Den flygande tjuven" kan ta sin början! 

Ni hör, det händer otroliga saker runt Sally Jones, och denna tjuvhistoria är bara början. Utöver spänningen är "Legenden om Sally Jones" också både sorglig och hoppingivande. För trots hur många grymma svek och förluster Sally är med om kommer hon ändå på något vis tillbaka. Nu ska jag ta tag i att läsa de övriga böckerna om Sally för att kunna följa med på hennes livsvandring.

Vem stjäl lersoldaterna i Kina?

 Kusinerna Marvin, Ramses och Neffi ska under en vecka bo hos farbror Valdemar i Klamparbo. Valdemar är arkeolog och har samlat på sig en massa saker genom åren. Mycket av det är skräp. I hans trädgård finns det exempelvis maskiner precis överallt. Valdemar är bra på att komma på uppfinningar men han är inte så bra på att städa. 

Kusinerna har först svårt att hitta Valdemar. De hittar honom i ett gammalt garage. Snart ser de Valdemars senaste skapelse, en raket. Den är byggd av reservdelar från gamla vitvaror. Bränslet som används är kobajs! 

Hastigt och lustigt berättar Valdemar att de genast ska åka till Kina. De förskrämda barnen försöker protestera, men raketen har redan startat så det är bara att spänna för säkerhetsbältena. 

I Kina väntar ett nytt mysterium. Någon har börjat stjäla statyer från den så kallade terrakottaarmén. En arme med underjordiska lersoldater som byggdes för över 2 000 år sedan för att kejsaren skulle få beskydd i sitt nästa liv. 

Valdemar anar vem det är som står bakom stölderna. Spåren leder mot att det är hans gamle chef och numera ärkefiende Grävberg som är tjuven. Men hur ska man stoppa honom?

"Arkeologdeckarna och den underjordiska armén" är en spännande, rolig bok fylld med kunskap för den vetgirige!

Afia hittar ovanlig vän i spelet

Jag letade efter en ny bok att blogga om på vår hylla med nyutkommen barn- och ungdomslitteratur och fann den här, Skuggan i spelkoden av Eira A Ekre. Som liten uppvuxen med Atari, Commodore 64 och Nintendo har jag fascinerats av spelvärlden. Tänk då en bok där ett litet barn blir vän med spelkaraktären! 

Huvudrollsfiguren i berättelsen är Afia som spenderar mycket tid ensam hemma. Hennes mamma är spelutvecklare och jobbar väldigt mycket. När Afia är ensam upptäcker hon många konstiga fenomen. Ljus blåser ut sig själva och diskmaskinen öppnas oförklarligt. 

En dag ber Afia sin mamma att få testa ett av hennes spel. Det är en demoversion av ett action- och äventyrsspel. Afia vill lära sig programmera och får en del råd av sin mamma, bland annat om hon sätter en hashtag framför spelkoden så kan hon förändra hela spelet. 

Afia är nyfiken och gör såklart detta. Ganska snart börjar det hända saker. I spelet, som finns i hennes mobiltelefon, ser hon snart en varelse med mörk tjock päls torna upp sig. Monstret har stora muskulösa lår, iklädd ett höftskynke, en sliten ringbrynja och med vapen i hand. En kompis till Afia berättar att det kan vara en minotaur hon sett. 

Det visar sig att minotauren kan kommunicera med Afia. Varelsen blir Afias bästa vän och Afia spenderar all ledig tid med minotauren, så till den grad att hon glömmer bort sina andra vänner. 

Minotauren, som får namnet Lina, flätar Afias hår, något man som krigare gör för att visa respekt. Hon hjälper också Afia när hon blir trakasserad av ett killgäng i tunnelbanan. 

Allt är frid och fröjd tills Afias mamma en dag kommer hem och säger att hon ska avinstallera demoversionen vilket innebär att Lina kommer att försvinna!

Detta är en berättelse om vänskap. Det är en gullig historia men jag saknar lite nerv. Jag hade gärna sett fler intriger. Men gillar du spel, lär du inte bli besviken. 

Nomadfamilj tar flytten genom Gobiöknen

När jag nyligen skulle sortera in nya böcker till bilderbokstråget på en filial upptäckte jag en mycket intressant och rolig bok. Den är skriven av det äkta paret Ichinnorov Ganbaatar och Baasansuren Bolormaa som kommer från Mongoliet. De båda har studerat på konstakademien i Mongoliet och deras konstnärliga kvaliteter kommer väl fram i den här boken. Illustrationerna är fina och innehållsrika. Precis som många av parets andra böcker handlar denna om det traditionella livet i Mongoliet. Huvudpersonen är en flicka vid namn Toya som tillsammans med sin familj ska flytta. Djuren måste få komma till nya betesmarker med större tillgång till vatten och gräs. Toyas familj är nomader och då ingår det i livsstilen att flytta för att förbättra livssituationen.
Den stora utmaningen för familjen är att ta sig över Gobiöknen. Här är det stekhett på dagarna och på nätterna lurar faror som exempelvis ylande vargar som vill sätta tänderna i familjens boskap.
Utöver de fantastiska bilderna får man lära sig mycket när man läser denna bok. Om nomaders liv och kultur, om olika djur och man får in nya ord i vokabulären.

Mordön

Tolvåriga Ellen ska tillbringa en månad av sommarlovet hos sin mormor och morfar som bor vid kusten. Hennes föräldrar jobbar väldigt mycket och har inte riktigt tid med henne. De jobbar faktiskt till och med på midsommarafton. Ellen trivs bra med mormor och morfar, men önskar nog att mamma och pappa skulle ägna sig lite mer åt henne. Mormor och morfar har flyttat ganska nyligen och det är första gången som Ellen är och hälsar på dem i det nya huset. Granne med mormor och morfar bor Karzan, en kille i hennes egen ålder. De träffas för första gången när Ellen står och blickar ut över ett märkligt hus som ligger på en ö alldeles i närheten.

Huset stod mitt på ön. Ellen hade aldrig sett ett så märkligt hus förut. Det var både fint och kusligt på samma gång. Den som hade ritat huset hade säkert försökt få det att likna ett slott, fast i miniatyr. Huset hade samma grå färg som dimma och gaveln bestod av ett torn med rostigt plåttak. 

Karzan berättar att ön i folkmun kallas Mordön, efter att en ung kvinna blivit mördad där för 70 år sen. Efter det har ingen velat flytta dit och huset har stått och förfallit. Karzan berättar också att blodfläcken efter den mördade kvinnan finns kvar i ett av rummen och Ellen blir nyfiken på huset. De bestämmer att de ska ge sig ut till ön på midsommarnatten och det är ett beslut som de snabbt kommer att ångra.

Jag har tyckt väldigt mycket om Camilla Lagerqvists historiska böcker och kanske hade jag därför lite för höga förväntningar när jag började läsa Mordön. Kanske var historien också lite för osannolik för min smak (även om barnrysare förstås har all rätt att vara just det). Och kanske har det också gått lite inflation i den här typen av böcker: Sommarlovsmysterier med en tjej och en kille som nyss lärt känna varandra som huvudpersoner. Men det är onekligen en genre som är populär hos mellanåldern och Mordön är bitvis väldigt spännande, även om jag inte tycker att den hör till Camilla Lagerqvists bästa böcker.

Allra käraste syster

Tidsresor är bland det mest spännande jag kan tänka mig och en tidsmaskin står definitivt högst upp på min önskelista. En som får uppleva att resa i tiden är Ylva-li i boken Systrarna av Silverdalen. När hennes klass ska titta på en solförmörkelse får hon se en flicka i gammaldags kläder som vinkar åt henne. Ylva-li följer efter och plötsligt är allt helt obekant samtidigt som det är välbekant. Platsen är densamma, Ylva-lis skola, men den ser inte ut som den brukar. Dörrarna är låsta och när hon inte kommer in i sitt eget klassrum knackar hon på hos fyrorna. Först tror hon att det är ett skämt - alla bänkar och stolar är utbytta mot sängar i långa rader. I en av sängarna ligger en brunhårig tjej i nattlinne. Kan det vara så att fyrorna förbereder en teaterföreställning? Tjejen i sängen verkar i alla fall vara en bra skådespelare - hon påstår både att det inte finns några klassrum på våningen över och att hon aldrig har hört talas om Astrid Lindgren. Mycket märkligt! Och märkligt är det också att hon heter Barbro. Ylva-li och Barbro, precis som systrarna i Ylva-lis favoritberättelse Allra käraste syster.

Efter många om och men inser Ylva-li att Barbro inte spelar något rollspel. Hon har färdats bakåt i tiden och hamnat i år 1945. Då var henne skola ett hem för övergivna flickor och styrdes med järnhand av föreståndaren fröken Olsson. Ylva-li funderar förstås på varför hon har rest bakåt i tiden och ännu mer på hur hon ska göra för att komma tillbaka till sin egen tid igen. Innan hon har funnit svaren på de frågorna har hon hunnit lära sig hur mycket vänskap kan betyda och hur viktigt det är att stå upp mot orättvisor.

Systrarna av Silverdalen är en trevlig mix av magi, spänning och historiebeskrivning. Och inte minst en berättelse om vänskap. För bandet mellan Ylva-li och Barbro är starkt nog för att övervinna både tid och rum.

Monster, spöken och kanelbullar

Alexander Jansson har illustrerat flera av mina favoritböcker, bland annat Katarina Genars serie Mystiska skolan och Frida Nilssons Ishavspirater. I Monster, spöken och kanelbullar har han inte bara gjort bilderna utan debuterar även om som författare. Boken handlar om kompisarna Ebba och August som ska ha picknick med nybakta kanelbullar. De sätter sig på en äng inte långt från det beryktade slottet där sägs det finnas både monster och spöken. Men när Ebba ska sträcka sig för att ta en bulle upptäcker barnen till sin förvåning att bullarna är borta! Och spår av bullsmulor leder mot slottet. Ska de våga följa spåren? Tänk om det är sant att det finns monster och spöken därinne? Men de vill ju så gärna ha sina bullar...

Så börjar en magisk promenad där Ebba och August tar sig genom rum och efter rum i det stora slottet och möter den ena varelsen märkligare än den andra. För monster och spöken finns det verkligen i slottet, fast lyckligtvis inte så läskiga. Janssons text är helt okej, men det stora vinsten med boken är helt klart de fantastiska bilderna. De är mystiska och fantasieggande och fulla med små detaljer. Ett riktigt härligt bilderboksäventyr för barn som vill läsa samma bok många gånger och ändå upptäcka något nytt varje gång!

Monstress

Under min julledighet har jag njutit något oerhört av valet av läsning. Alltså Monstress. En grafisk roman av Marjorie Liu och Sana Takeda, fantasy med härlig steampunk-känsla som får det att rysa utmed ryggraden. Det är vackert, spännande, brutalt och magiskt. Allt.
Världen är ett matriarkaliskt, gammalt Asien, styrt av mäktiga häxor som tagit makten genom våld och krig. Maika Halfwolf är ett tonårigt halvblod: halvt mänsklig, halvt en av de uråldriga. Hon lider av hemska minnen från kriget och söker svaret på vad som egentligen hände med hennes mamma. Inom sig bär hon på en demon och hennes speciella egenskaper gör att hon är ett villebråd för både häxorna, de uråldriga, halvbloden och de gamla gudarna.
Det här är så värt att söka upp och att läsa. Än så länge finns det två samlingsvolymer att gotta ner sig i. Sa jag att det är galet snyggt också? För det är det.

Barnradions bokpris - vinnaren!

Det blev Ylva Hällens Ylvania - sagan om ljusbäraren som vann Barnradions bokpris!
Min dotter fick den i födelsedagspresent, så vi håller faktiskt på att läsa den hemma just nu. Det är himla mysigt att ha en gemensam högläsningsbok som hela familjen läser. Vi gillar den starkt allihop, men vi har bara kommit en fjärdedel in i boken så vi har mycket kvar att se fram emot!

Svarta rosorna

Jag har länge gått och sneglat på Camilla Lagerqvists serie Svarta rosorna och tänkt att jag skulle läsa den - både för att böckerna ser så spännande ut på framsidan och för att jag gillar historiska böcker. Nu blev det äntligen av och bok 1, Uppdraget, var så bra att jag raskt slukade både bok 2 och bok 4 (som jag i ivern trodde var nummer 3).

Böckerna handlar om Maja, som sommaren 1943 fyller 13 år. Runt om i Europa härjar Andra världskriget och för Maja kommer kriget nära inpå. Hon bor nämligen nära den norska gränsen och Norge har blivit ockuperat av Tyskland. Trots att Maja vet att det händer hemska saker bara några kilometer bort så lever hon ändå ett ganska vanligt liv.

Den här sommaren får Maja två nya kompisar: norska Hilde och judiske Ben. De flyttar till Majas by från Norge ungefär samtidigt. Till att börja med ägnar Maja, Hilde och Ben dagarna åt sol och bad, men snart kommer krigets verklighet ikapp dem. Bens pappa är motståndsman i Norge, vilket gör att Ben ständigt är orolig för honom. Att arbeta mot tyskarna är riktigt, riktigt farligt. Speciellt om man dessutom är jude. Hilde bär också på en farlig hemlighet. När de tre vännerna får vetat att Bens farbror och småkusiner har blivit förda till koncentrationsläger och dödats där bestämmer de sig för att de ska bilda en egen motståndsgrupp. De ska jobba mot tyskarna, precis som Bens pappa gör. De kallar sin motståndsgrupp för Svarta rosorna och de uppdrag de utför är egentligen alldeles för farliga för barn. Det är faktiskt så spännande och läskigt att man nästan glömmer bort att andas när man läser! Maja, Ben och Hilde är påhittade personer, men allt känns ändå väldigt verkligt. Vill du ha riktigt bra och nagelbitande läsning så rekommenderar jag varmt den här serien! Att man dessutom får en rejäl dos svensk historia är ju en fantastiskt bra bonus!

Askfödd

Till en början så ser Askfödd av Sabaa Tahir rätt så tjock och kompakt ut. Det ändrar sig snart när man börjar läsa. Det går förvånansvärt snabbt att läsa boken, sidorna är luftiga, språket är rätt så lätt och kapitlena är alldeles lagom långa. Och jag gillar det här. Det är spännande, driven, intensiv fantasy som känns igen men som ändå känns ny.

Kapitlena berättas växelvis av Laia och Elias. Laia är en lärd, ett förslavat folk efter det att krigarna invaderade Imperiet. Hon bor tillsammans med sin mormor, morfar och storebror. Hennes föräldrar och äldre syster dog för flera år sedan. De tillhörde motståndsrörelsen. Laia misstänker att hennes bror håller på med något skumt och en natt så gör krigarna en räd mot deras hem. En Mask (deras elitsoldater) kommer med soldater, mördar mormodern och morfadern och griper hennes bror. Laias enda chans att rädda honom är att söka hjälp hos motståndsrörelsen. För att gå med på att hjälpa henne så vill de att hon utför ett uppdrag. Hon ska ta sig in på militärskolan Blackcliff, som slav, och spionera på Kommendanten.

På Blackcliff tar Elias precis examen som en av skolans bästa elever och är nu en äkta Mask. Men han är en ovillig Mask, han längtar efter frihet men hans planer på att fly krossas när fyra aspiranter, skolans bästa elever, ska tävla om att bli Imperiets nya kejsare. Däribland Elias.

Laias och Elias vägar korsas. De förstår varandra trots sina olikheter, trots att hon är en slav och han är en Mask. Snart blir det tydligt att de behöver den andre för att nå sina respektive mål.

I början blir jag nästan lite stressad av att kapitlena växlas och berättelserna avbryts. Men efterhand kommer de närmre varandra och deras berättelser går liksom mer in i varandra. Boken beskriver en bra fantasvärld som blir bättre efterhand i berättelsen. Jag tycker om både Laia och Elias. Ingen av dem är genombra och ingen av dem känns svag. De har sina svagheter och sina styrkor och känns liksom mänskliga. Jag gillar det här och ser fram emot att läsa fortsättningen. 

I ljusets makt

Alina är allt som en hjälte inte är. Liten, tanig, otränad, grå och passar sällan in i några sammanhang. Hon och hennes bästa vän Mal växte upp som fosterbarn, de växte upp och de växte liksom ihop. Nu är hon kartritarlärling i landet Ravkas arme och Mal ingår i spanargruppen. När truppen ska ta sig genom landet måste de passera Skuggsänkan, ett mörker där det döljer sig hiskeliga och farliga monster, volkror. Under övergången så blir de attackerade och när Mal blir skadad väcks något inom Alina. En enorm kraft som får mörkret att skingras och volkrorna att försvinna. Det här är kraften som Ravka har väntat på. Alina skickas genast till grishorna, den magiska eliten i landet, för att tränas upp. Men hon har svårt att hitta sin kraft, hon orkar inte med träningen och hon känner att hon inte passar in i palatset och bland alla lärda. Hon har överhudtaget svårt att förstå att hon skulle kunna ha någon kraft alls, hon väntar hela tiden på att bli avslöjad som det misslyckande som hon själv tycker att hon är. Men grishornas ledare, Skuggmästaren, är övertygad om att hon är Solbringaren, den som ska skingra mörkret.

När jag läste I ljusets makt av Leigh Bardugo så fick jag lite samma känsla som när jag läste Tankeläsaren, första delen i De utvalda, även om det inte var riktigt, riktigt lika bra. Men det betyder inte att jag inte tycker om boken, för det gör jag. Det är bra, magisk fantasy som börjar lite trevande men som tar sig efterhand. Men stundtals så tycker jag ändå att det kommer in lite fåniga sekvenser, som när Alina och Genya provar klänningar i drottningens garderob, jag kan inte riktigt se syftet med den scenen och det gör absolut inget för Alinas karaktär förutom att hon blir just lite fånigare. För egentligen tycker jag ju om Alina, jag tycker om att ingenting med henne är självklart och hon har långt till den klassiska hjälterollen. Men hon ger heller inte upp, trots att allt går henne emot och trots att hon inte ens kan använda sin kraft. Hon analyserar grishornas spel runt omkring henne och hon går starkare ur varje motgång. Och som vanligt efter att jag har läst ut en bra fantasy så önskar jag att jag väntat så jag hade kunnat streckläsa hela serien på än gång. Men del två, I stormens öga, kommer faktiskt redan i september så väntan blir ju inte överdrivet lång. :-)

Järnprovet

Järnprovet  är första delen i ny fantasyserie, Magisterium, som skrivs av inga mindre än Holly Black (Spiderwick, Berörarna) och Cassandra Clare (The Mortal Instruments). Och jag som har gillat både Berörarna och The Mortal Instruments tycker att det här samarbetet bådar gott. Järnprovet riktar sig dock till en något yngre målgrupp än just de serierna, men Hey, fantasy är ju ålderslöst!

Järnprovet är en riktig trollkarlshistoria med magi, äventyr och trollkarlsskola. Javisst, det är inte svårt att göra kopplingar till Harry Potter och det finns en hel del likheter. Men det gör liksom ingenting, ibland är det skönt att få känna igen sig och Järnprovet står sig mycket bra som helt egen.

Callum Hunt har levt hela sitt liv med vetskapen om att det finns magi och att hans pappa är en trollkarl. Allt detta är dock förknippat med ren och skär ondska, det har Call alltid fått höra av sin pappa. Nu är det dags för Call att göra inträdesprovet till trollkarlsmagisteriet och trots att han medvetet gör riktigt dåligt ifrån sig och provet blir till en katastrof, så blir Call antagen som lärling till magisteriets högste trollkarl, mäster Rufus. Hans pappa protesterar och Call lovar att göra allt för att bli utslängd så snart som möjligt. Till en början tycker han att mycket riktigt att det är hemskt på skolan och han tycker verkligen inte om de andra i lärlingsgruppen (eller några andra elever på skolan). Ju längre tiden går desto bättre går det, och Call får till och med känna på hur det är att ha riktiga vänner. Men varför vill inte hans pappa att han ska gå i trollkarlsskolan eller ens ha med magi att göra? Vad är det han döljer?

Helt klart är det här bra fantasy och jag blir flera gånger överraskad av handlingen. Karaktärerna är också bra, de följer till viss del sina stereotyper men de utvecklas under tiden och bjuder de också på flera överraskningar. Läs den!

Odinsbarn (igen)

Ja, den höll hela vägen, Odinsbarn, första delen i sereien Korpringarna, av Siri Pettersen. Om man gillar fantasy så är det här helt enkelt ett måste.
Hirka, den svanslösa, växer upp i en värld där svans är normen och de svanslösa (menskr) tillhör mytologin. Det sägs att de utan svans är Odinsbarn, och att de kommer med rötan. Och det sägs att de står i kontakt med den gamla fienden, De Blinda, de som kommer från en annan värld. De Blinda har åter synts till och Hirka är helt plötsligt världens mest eftersökta varelse.
Ack, det kryllar av magi, äventyr, kamp, revolution och känslor. Precis som det ska, precis som jag vill.
I oktober 2014 kom fortsättningen (Råta) ut på norska. Så jag misstänker att vi får vänta ett tag till på den svenska översättningen.

Åh nej!

Idag är det den 12:e mars och det är datumet då jag måste lämna tillbaka Odinsbarn (av Siri Pettersen) till bibblan (nej, jag får inte låna om den för den är reserverad såklart) och jag har inte hunnit läsa ut den!! MEN, så mycket jag tycker om den. Den triggar igång samtliga mina fantasynerver och jag har blivit förtjust i huvudpersonen Hirka och den fantasyvärld som så tydligt har kopplingar till nordisk mytologi. I like. Förvisso så finns det vissa språkliga detaljer som jag liksom hänger upp mig på, detta överanvändande av ordet "jänta" ger mig lite krypningar. Det kan jag dock stå ut med för det här är en bok som jag behöver.

Sista stridens bok

Sista stridens bok. Sista delen i fantasytrilogin Trolldomens tre skrifter. Som jag läst och fastnat i. Och nu är den slut.

I sista delen är det mycket som ska knytas ihop, mycket som ska hända. Och det gör det också. Inte en lugn stund skulle man kunna säga. Kate, Michael och Emma kastas mellan magiska världar i jakten på den sista av Trolldomens tre skrifter, Domens bok. Men de är inte ensamma i sitt sökande. Den Ohygglige är också ute efter boken. Med den kommer han på riktigt att kunna ta över världen. Det är också boken som är det enda sättet för barnen att göra sig av med den Ohygglige för alltid.

När jag läser den här boken tar det ett litet tag innan jag är helt med på banan. Jag tycks ha glömt bort lite vad som hände i de andra delarna och en del personer som man uppenbarligen borde ha koll på kan jag inte alls placera in. Men det tar sig och snart hänger historien samman igen. Däremot så håller den lite röriga känslan i sig boken igenom. Det är mycket som händer och det är rätt tvära kast när de flyttar sig genom världen med hjälp av portaler. Men på det stora hela känner jag mig ändå nöjd med den här avslutningen. Striden är över.

Spännande, magiskt och vintrigt

Om kampen för frihet. Så avslutas baksidetexten på Dömd av Pascale Vallin Johansson.

Lo, Amir och Vidar har något gemensamt. Deras mammor är dömda för mord och deras pappor har på olika sätt försvunnit ur deras liv. En sak till har de gemensamt, de är alla övertygade om att deras mammor är oskyldiga till de brott som de dömts för. Barnen till dömda mördare blir placerade i fosterhem. De här tre har alla hamnat på gården Himmelsfrid, mitt ute i den vintriga, norrländska landsbygden. Men det är inte mycket till himmelsfrid över det stället. På gården finns Gunvor, hon kräver att barnen kallar henne för fostermor och styr med järnhand över allt de gör. Vidar som har bott på gården några år är på väg att brytas ner, han börjar tro att Gunvor har rätt när hon kallar honom för värdelös och misslyckad. När Lo och Amir kommer har han svårt att välja sida. Om han litar på dem kommer de kanske bara att göra allt värre? Men Lo är inte den som är van vid att ge upp. Hon ser Himmelsfrid som det fängelse det är och är fast besluten att rymma. Men för att göra det behöver de hålla ihop, alla tre. Berättelsen blir magisk när barnen får kontakt med djur i närheten, deras egider. Djuren bevakar dem och skickar meddelande till dem via tankar och drömmar. Det verkar som att det finns något alldeles särskilt som väntar på de tre på andra sidan stängslet.

Längtan efter frihet genomsyrar verkligen hela boken och jag tycker att det är en spännande blandning av äventyr, verklighet, fantasy, magi, vinter och obehagliga fosterföräldrar. Och typ samma vinterkänsla som i Narnia… :-)

Ormgudinnans besvärjelse

Ormgudinnans besvärjelse är  tredje delen i Michelle Pavers serie Bronsdolken. Och ja, givetvis bör man ha läst övriga två delar för att ha någon behållning av den här…
Pira och Hylas återvänt till Piras hemö Keftiu. Men de är inte längre tillsammans. När Hylas stiger iland på Keftiue så möts han av en fruktansvärd upptäckt. Ön har drabbats av både naturkatastrofer och pesten, och byarna som han stöter på är tomma och smittade. Men han har bara ett mål, att hitta Pira som han är säker på fortfarande finns där, någonstans bland all förödelse.

Som vanligt: älskar Hylas, Pira och Amok. Karaktärerna gör verkligen de här böckerna. Men i den här boken tycker jag dessutom att spänningen har återvänt. Andra delen tappade farten lite ibland men den här läser man lätt utan att lyfta blicken en enda gång (trots att det egentligen inte är några stora, avgörande händelser i boken).

Väldigt läsvärd serie.