torsdag 21 september 2017

Den underbara familjen Kanin


Hurra! En dag när man får ta med sig den senaste boken i serien om den underbara familjen Kanin hem kan ju inte vara annat än en lyckodag! I Den underbara familjen Kanin och farbror Elände anar man oråd redan från början. När mamma Kanin läser tidningen upptäcker hon nämligen att farbror Elände finns med i bakgrunden på varenda bild. Han brukar visa sig när något eländigt är på väg att hända. Och är det inte ovanligt många olyckor i tidningen just den här dagen? När mamma Kanin tar med sig Lillasyster och Lillebror ut i Sagoskogen för att plocka blåbär börjar olyckorna även för dem. Mamma försvinner in i skogen för att tvätta bort blåbär som hon oturligt nog kladdat ner sig med och när hon inte kommit tillbaka på en lång stund ger sig barnen iväg för att leta efter henne. Av misstag slår de följe med ingen mindre än... farbror Elände! Ve och fasa! Det blir ruskigt och farligt när barnen passerar den underbara delen av Sagoskogen och hamnar i den fruktansvärda. Det är till och med på väg att bli trollmat innan oturen vänder och tant Tur kommer till deras undsättning.

Både mina barn och jag älskar Jonna Björnstjernas detaljrika bilder och de alldeles lagom läskiga berättelserna om familjen Kanin. Speciellt kartorna över Sagoskogen som finns i slutet av varje bok är mycket uppskattade. Och har ni inte läst någon av böckerna innan så har ni inte mindre än fem härliga berättelser att sätta tänderna i. För vad sägs om att exempelvis träffa fru Skräck, ett sjöodjur eller ett godistroll, som kommer och tar barnen om de äter godis när det inte är lördag? Och slutet är förstås alltid gott!

Halvdan Viking blir film!

Martin Widmark

Just nu pågår inspelningarna av filmen Halvan Viking i en vikingaby utanför Vänersborg. Filmen beräknas ha premiär runt jul 2018 och bygger på Martin Widmarks böcker med samma namn. Peter Haber spelar smeden och Claes Månsson spelar Espen. Halvdan och Meja spelas av Vilgot Hedtjärn och Ellinea Siambalis.
2012 skrev jag såhär om Hövdingens bägare, som är första boken i serien. Jag ser med spänning fram emot att ta med mina barn på bio och se det här familjeäventyret!

torsdag 14 september 2017

Flame in the Mist

Jag sitter och renskriver recensioner som jag fick in efter årets upplaga av sommarläsningen på skolan. Och jag blir, som alltid, så imponerad av hur fina ungdomarna är och hur fint de skriver om böcker som de verkligen tycker om. Det gör mig alldeles varm i hjärtat.

En som jag direkt placerade i min läshög är Flame in the Mist av Renée Ahdieh. Vem kan motstå den här recensionen?
"Boken utspelar sig i antika Japan då Mariko, enda dottern till en samuraj, är trolovad med kejsarens andre son. Under resan till palatset blir hon attackerad av en grupp banditer vid namn The Black Clan. Mot alla odds lyckas hon fly och klär ut sig till en bondpojke. Då hon stöter på The Black Clan igen tvingas hon bli en medlem och för första gången i sitt liv blir hon uppskattad för sitt skarpa sinne.
En riktigt välskriven bok, som en modern Mulan-berättelse med stor kärlekstwist. Jag gillar att författaren använder sig av gamla japanska ord med ett register i slutet av boken. Jag gillar hur författaren verkligen fångar den grova och brutala historien som detta imperium har samt kvinnors roll i ett historiskt samhälle och hur de förväntas uppföra sig. Det är också intressant att Mariko har en tvillingbror då det blir en tydlig skillnad i deras uppväxt. Jag tror att hon annars inte hade varit riktigt lika rebellisk då in inte hade kunnat jämföra sitt liv med någon och fått en uppfattning om hur hennes liv hade kunnat varit om hon fötts som pojke."

Starka tjejer i ett historiskt Japan. Yes please.

måndag 11 september 2017

Maria Nilsson Thore

Jag och mina kollegor har haft förmånen att få grotta in oss i Maria Nilsson Thores bildvärld och böcker, då hon är huvudpersonen i vårt bilderboksprojekt.
Vetlanda bibliotek och Vetlanda museum samverkar kring projektet Bilderbokens möjligheter tillsammans med kommunens förskolor. Fram till 12 november går det se utställningen med Maria Nilsson Thores bilder på Vetlanda museum.

torsdag 31 augusti 2017

Farlig mark

https://biblioteket.vetlanda.se/web/arena/results?p_p_id=crDetailWicket_WAR_arenaportlets&p_p_lifecycle=1&p_p_state=normal&p_p_mode=view&p_p_col_id=column-2&p_p_col_count=3&p_r_p_687834046_facet_queries=&_crDetailWicket_WAR_arenaportlets_back_url=https%3A%2F%2Fbiblioteket.vetlanda.se%2Fweb%2Farena%2Fsearch%3Fp_p_id%3DsearchResult_WAR_arenaportlets%26p_p_lifecycle%3D1%26p_p_state%3Dnormal%26p_p_mode%3Dview%26p_p_col_id%3Dcolumn-2%26p_p_col_count%3D3%26p_r_p_687834046_facet_queries%3D%26p_r_p_687834046_search_item_no%3D1%26p_r_p_687834046_sort_advice%3Dfield%253DRelevance%2526direction%253DDescending%26_searchResult_WAR_arenaportlets_arena_member_id%3D186524583%26_searchResult_WAR_arenaportlets_agency_name%3DASE506851%26p_r_p_687834046_search_type%3Dsolr%26p_r_p_687834046_search_query%3Dfarlig%2Bmark&p_r_p_687834046_search_item_no=1&p_r_p_687834046_sort_advice=field%3DRelevance%26direction%3DDescending&p_r_p_687834046_arena_member_id=186524583&p_r_p_687834046_search_item_id=150301&p_r_p_687834046_agency_name=ASE506851&p_r_p_687834046_search_type=solr&p_r_p_687834046_search_query=farlig+mark
Tamaya och Marshall går på den fina privatskolan Woodridge Academy i Pennsylvania i USA. Där går också sedan en tid tillbaka en kille som heter Chad. Chad har blivit avstängd från tre skolor på två års tid, är kaxig och aggressiv och har utsett Marshall till sin privata hackkyckling. Eftersom alla är rädda för Chad, men samtidigt beundrar honom, har Marshalls kompisar dragit sig undan. Hans betyg har också sjunkit och för att avreagera sig på något sätt är han elak mot Tamaya, fast hon egentligen är den enda som är snäll mot honom.

Tamaya och Marshall brukar ha sällskap hem från skolan och en dag, när Chad hotat Marshall med stryk, tar de en genväg genom skogen för att slippa möta honom. Men genvägen visar sig bli en fälla och plötsligt står Chad framför dem. Han ger sig på Marshall och för att hjälpa honom sticker Tamaya ner handen och greppar en näve slemmig, trögflytande och geggig gyttja från marken som hon slänger rakt i Chads ansikte. Sen springer hon och Marshall hemåt det fortaste de kan.

På kvällen får Tamaya utslag på sin hand och det pirrar konstigt i den. Dagen därpå blir det bara värre och värre, hela området är täckt av stora blödande blåsor och utslag. När Chad inte dyker upp i skolan och ingen har någon aning om vart han har tagit vägen börjar Tamaya fundera över om det har hänt honom något. Kan det ha varit någonting med gyttjan?  Problemen med hennes hand började efter att hon tog i den. Och sen slängde hon den i ansiktet på Chad! I ansiktet…

Louis Sachar har skrivit en spännande bok om vad som kan när vetenskapliga experiment går snett. Det är också en bok om att alla är värda en andra chans och att man ibland måste vara väldigt modig och göra det som känns rätt i ens hjärta.


måndag 28 augusti 2017

En väktares bekännelser och lite ditt och datt

https://biblioteket.vetlanda.se/web/arena/results?p_p_id=crDetailWicket_WAR_arenaportlets&p_p_lifecycle=1&p_p_state=normal&p_p_mode=view&p_p_col_id=column-2&p_p_col_count=3&p_r_p_687834046_facet_queries=&p_r_p_687834046_search_item_no=0&p_r_p_687834046_sort_advice=field%3DRelevance%26direction%3DDescending&p_r_p_687834046_search_item_id=146871&p_r_p_687834046_agency_name=ASE506851&p_r_p_687834046_search_type=solr&p_r_p_687834046_search_query=en+v%C3%A4ktares+bek%C3%A4nnelserEn av de mer förvirrande, och roligaste, sakerna med att komma tillbaka till jobbet efter ett drygt år är att försöka få en överblick över allt som hänt på bokfronten och som jag har missat. Genast så inser jag också hur mycket jag har att läsa nu, så mycket att ta igen, så mycket böcker, så lite tid.
Jag började istället att re lite i vad som ska komma ut under hösten (för att slippa lägga upp böckerna i läsordning) och till min stora lycka så såg jag att fortsättningen på Elin Säfströms debut En väktares bekännelser kommer redan i början av september! Hur härligt är inte det?

I En väktares bekännelser får vi träffa Tilda som jobbar som väktare i Stockholm. En väktares uppgift är att se till att människor inte märker av att det kryllar av troll, älvor, vättar och tomtar. Tilda ska helt enkelt se till att de olika väsendena sköter sig och håller sig på mattan. Ibland är det lättare sagt än gjort. Medierna börjar rapportera om att flera människor försvunnit spårlöst och Tilda börjar misstänka att det är något onaturligt på gång. Men uppgiften känns stor och hon saknar sin trygga mormor som också är väktare.
Det här är fantasy på bra nivå. Storyn är kvick, spännande och rolig och det går inte att inte älska Tilde och hennes något gamla, slitna hund. Det som jag tycker extra bra om med svensk fantasy är just hur den gamla folktron med tomtar och troll uppdateras till vår tid och placeras in i en spännande urban fantasy värld där Stockholm gör oväntat bra ifrån sig.
Alltså: Visheten vaknar kommer i september.

torsdag 24 augusti 2017

Spökflickan



Jag trodde aldrig att jag skulle säga det, men jag börjar nästan bli lite trött på spökhistorier och böcker om mystiska hus. Det har kommit så många såna berättelser den senaste tiden. Ändå kunde jag inte låta blir att läsa Katarina Genars Spökflickan, som handlar om just detta. Spökhistorier är trots allt en av mina favoritgenrer och Katarina Genar brukar aldrig göra mig besviken!

Mycket i boken känns igen från andra liknande böcker. Bokens huvudperson Anna flyttar, mot sin vilja, från storstan till landet där föräldrarna har köpt ett hus. Hon längtar hem och saknar sin bästis och saken blir inte bättre av att hon får höra rykten om att det spökar i huset som blivit hennes nya hem. Samtidigt börjar hon drömma märkliga drömmar - det är som att drömmarna vill säga henne något. Det verkar finnas en hemlighet kring huset som hon måste ta reda på. Som sagt, en ganska välbekant spökhistoriestory, men Katarina Genar har något i sina böcker som skiljer dem från andra. De är ofta ganska tunna till formatet, lättlästa och spännande, men har samtidigt ett allvar och ett djup som gör att de blir bättre och bättre ju fler sidor man läser! Dessutom utspelar sig den här boken på sommaren, vilket gör den till perfekt sommarlovsläsning till lediga barn i slukaråldern!

måndag 21 augusti 2017

I bergets hjärta

Mårten Sandén

Sonja lämnar Göteborg och ger sig iväg på en resa upp till Norrland. Där ska hon träffa sin farfar, som är över hundra år. De har aldrig setts men det är mycket viktigt att hon skyndar sig dit. Sonjas pappa dog innan hon föddes så hon har aldrig varit i hans hembygd.

Redan på resan händer konstiga saker. Det är egentligen en buss som ska ta henne sista vägen fram till Årbergsholm. Men hon kommer till en gammaldags tågstation och hamnar på en tågvagn som dras av ett ånglok. Hon åker förbi ett torp och ser en kvinna med ett barn på armen ta farväl av en man. Samma man ser hon senare i tågfönstrets spegelbild och hur han byter om från enkla kläder till en kostym han inte verkar vara bekväm med. När hon kommer fram hämtar hennes pappas halvbror Carl henne. Han är otrevlig, skäller ut henne för att hon inte stått på hållplatsen som det var sagt och att hon ljuger om att hon åkt tåg eftersom inga tåg längre går. 

Sonja blir inte alls väl mottagen, huset hon ska bo i är stort och ogästvänligt. Det kommer en mycket obehaglig advokat och främmande män som ska diskutera något. Sonja vill åka tillbaka hem igen, men hennes kusin Seth tror henne när hon berättar om det konstiga som hänt och följer med henne på saker som anknyter till förr i tiden. De hittar ett viktigt brev i ett lönnfack i farfars skrivbord. De hamnar i ett farligt äventyr i den igenmurade grottan där det finns guld. Seth håller nästan på att dö eftersom han dessutom är svårt sjuk i en muskelsjukdom. Någon från förr i tiden vill att Seth och Sonja ska reda upp hemligheter som varit dolda i många år. Nutid och dåtid går mystiskt in i varandra och det blir bråttom att stoppa tilltänkt gruvdrift i berget.

Norrland är en intressant miljö att låta denna spännande berättelse äga rum. Boken heter I bergets hjärta och är skriven av Mårten Sandén. / Carina



tisdag 8 augusti 2017

Pass på!


Robin ser fram emot att vara med på älgjakt. Han och farbror Sven får sitta i ett torn som de lottar om. Robin hoppas verkligen att det är ett bra pass som älgen ska komma till. Hunden Dimma har fått upp älg som är på vägs till stället där Robin och Sven är. Det blir riktigt spännande när älgen kliver ut i gläntan framför dem och Sven skjuter älgen. Men på väg ner från tornet händer en olycka med Sven så Robin måste kalla på hjälp via jaktradion. Det är hemskt att se Sven skadad. Hunden Dimma är klok och ligger jämte honom. En ambulanshelikopter kommer för att landa i skogen. Jaktdagens avslutning blir verkligen inte som tänkt och Robin är orolig för Sven.

Författaren Martina Ericson har skrivit två lättlästa böcker om jakt; Pass på! och Bit ihop nu! Det märks att hon har kunskap och erfarenhet av jakt och hon beskriver hundarna och deras arbete så fint. Dessutom lägger hon in spännande moment i berättelsen. / Carina

måndag 31 juli 2017

Nya bilderböcker!

Det ser ut att bli en trevlig höst ur ett bilderboksperspektiv. Här är några kommande nyheter som jag ser mycket fram emot. Bockarna Bruse börjar skolan, Jag är inte din mamma, Utslängd från zoo, Sagan om den underbara familjen Kanin och Farbror Elände, Aldrig har jag sett, Vem ser Dim? och Dumma teckning.

måndag 24 juli 2017

När allt försvinner


I vintras kom fjärde och avslutande delen i Sofia Nordins serie som inleds med Spring så fort du kan. De här böckerna har länge funnits med på min vill-läsa-lista och när jag nu äntligen läste första boken gick det bara inte att sluta. Jag blev helt fast! Fjärde boken (Om du såg mig nu) har jag visserligen inte läst ännu - jag vill suga lite på karamellen eftersom jag vet att det är den sista.

I En sekund i taget får vi lära känna Hedvig. Hennes mamma, pappa och lillebror har just dött i en märklig feber. Allt gick så snabbt och det fanns inget hon kunde göra för dem mer än att hämta vatten att svalka dem med. Hon kunde inte ens ringa 112. Först var det upptaget och sen hördes det inget alls. Internet slutade också att fungera och när strömmen gick och Hedvig tittade ut på gatan insåg hon att det inte bara var hennes familj som hade drabbats. Det var helt tyst utanför. Tyst och mörkt och det fanns inte en enda människa. Ingen levande människa i alla fall. Vid ett hus hade en man sjunkit ned på marken med en soppåse i handen. Han hade överraskats av döden på väg ut till soptunnan. Och två bilar hade kört rakt in i varandra på vägen. 

Vad gör man när man bara är tretton år och verkar vara alldeles ensam kvar i hela världen? När ingenting av det man är van vid finns kvar. Hedvig agerar väldigt klokt, måste jag säga. Hon tar nyckeln till sin skola (hennes mamma jobbade där) och cyklar dit. Där plockar hon åt sig friluftsaker från ett förråd och packar med sig så mycket mat från skolköket som hon orkar bära. Sen tar hon cykeln och ger sig ut i skogen. Där kommer alla tankarna. Är det bara hon som har överlevt eller finns det andra människor där ute som hon borde leta efter? Hon bestämmer sig för att hon är ensam kvar och att det enda hon ska koncentrera sig på är att hålla sig mätt och varm. Och så kommer hon på att det finns en gård i närheten. Ett slags undervisningsgård, där ingen bor, men dit hon varit med skolan flera gånger för att lära sig om djur och odling och sånt. Där borde hon inte behöva stöta på några döda och där finns det kor och höns som kan ge henne mat. 

Och så börjar Hedvigs nya liv. Ett liv helt i ensamhet, förutom djuren då, där dagarna går åt till att försöka lära sig att mjölka kor och elda i vedspis. Redan så här tidigt i boken är mina egna tankar i full gång. Vad skulle jag själv göra om alla runtomkring mig hade dött? Skulle jag vara lika initiativrik som Hedvig eller skulle jag bara sätta mig ner och ge upp? Jag slås också på hur otroligt sårbart vårt samhälle är. Hur länge skulle vi klara oss utan el? Utan Internet och andra fungerande kommunikationer? Alla människor som bor i moderna lägenheter utan någon som helst tillgång till vedspis, utedass eller odlingsbar mark... Tanken svindlar och jag får lust att genast gå hem och packa ett överlevnadskit! Det var längesen jag blev så engagerad av en bokserie som jag blivit av den här! Jag går liksom och tänker hela tiden på hur det ska gå och det enda jag har att säga till er som ännu inte har läst böckerna är: Läs, läs, läs!!!

måndag 17 juli 2017

Att få vara den man är!

https://biblioteket.vetlanda.se/web/arena/results?p_p_id=crDetailWicket_WAR_arenaportlets&p_p_lifecycle=1&p_p_state=normal&p_p_mode=view&p_p_col_id=column-2&p_p_col_count=3&p_r_p_687834046_facet_queries=&p_r_p_687834046_search_item_no=0&p_r_p_687834046_sort_advice=field%3DRelevance%26direction%3DDescending&p_r_p_687834046_search_item_id=146124&p_r_p_687834046_agency_name=ASE506851&p_r_p_687834046_search_type=solr&p_r_p_687834046_search_query=brorsan+%C3%A4r+kung
Måns ska tillbringa sommaren i Malmö tillsammans med sin mamma. Mamman har världens konstigaste jobb - hon gör röster åt tecknade figurer i animerade filmer och nu har hon fått jobb nere i Skåne. Redan första dagen i Malmö träffar Måns jämnåriga Mikkel. I början tycker Måns att Mikkel ser totalt livsfarlig ut, med tatueringar över hela kroppen, guldigt gläns i ögonen och en skånska så grov att alla svordomar som kommer ur hans mun låter ungefär som dödshot. Men efter att ha tävlat på skateboardrampen (Måns är mer eller mindre född på skateboarden eftersom hans pappa gillar allt som rullar och samtidigt är miljövänligt) blir de vänner. Och inte bara vänner, de blir blodsbröder. Måns ramlar nämligen i rampen och får ett stort blödande sår i pannan. Mikkel anser att han har räddat hans liv och efter det blir de blodsbröder. Att vara blodsbröder innebär att man ställer upp för varandra och alltid säger sanningen och är ärliga.

För Måns är detta att vara någons blodsbror väldigt stort. Han har inga syskon, så det är ingen som har kallat honom för brorsa förut (eller brusha, som Mikkel säger på skånska). Men det är stort att bli kallad för brorsa av en annan anledning också: Måns är ju kille, men han är född med snippa. I hans pass står det inte Måns, utan Michelle. Måns har alltid vetat att han är kille, så för honom är det egentligen inget konstigt. Bara genom att googla lite har han kommit fram till att det finns tusentals som är som honom. Men för de runt omkring verkar det inte lika lätt att förstå. Mamma har fattat nu, men pappa grät i flera dagar när han fick veta. Han har fortfarande inte hämtat sig från chocken. Och Mikkel - hur ska han ta det? Måste Måns ens berätta? De har ju lovat att vara ärliga mot varandra, men det är ju inte som att han ljuger om han inte säger något, han är ju faktiskt bara sig själv.

Jenny Jägerfeld har skrivit en så himla fin och rolig och sorglig berättelse om vänskap och hur viktigt det är att få vara den man är. Jag blir glad av att läsa om hur Måns gradvis blir accepterad som Måns istället för Michelle, även om jag förstås hade önskat att han hade sluppit kämpa så mycket. Och jag hoppas att detta är en bok som kommer att läsas högt i många mellanstadieklassrum runt om i landet!