onsdag 10 oktober 2018

När apokalypsen har ett datum

Min läsning har verkligen fått stryka på foten den senaste tiden. Jag har lovat mig själv tusen gånger att ge mig själv lite tid, lite tid att i alla fall öppna en bok och börja läsa så att jag kanske fastnar och så ger det sig automatiskt. Men inte ens så långt har jag kommit.
Så nu lovar jag mig själv igen. Och nu tänker jag låta det bli av. För nu har jag Mats Strandbergs nya ungdomsroman Slutet i min hand. Prologen är redan läst.
Slutet är en pro-apokalyptisk roman om jordens sista tid:

De sista beräkningarna är gjorda. Nu finns det ingen tvekan längre. Om en dryg månad är det verkligen över. Vi har till och med ett klockslag. Den 16 september, 04.12 på morgonen, träder kometen Foxworth in i Jordens atmosfär.

Det är synnerligen dags att ta tag i det här med läsningen nu. 

fredag 5 oktober 2018

Girlpower x 3


                                                    
Den senaste tiden har det kommit flera böcker på temat starka tjejer och tjejers rättigheter och mitt feministiska hjärta jublar! Tre av dem har jag framför mig nu, nämligen Banbrytande badass-brudar : 52 kvinnor som förändrade världen, Skamlös och Moxie. De två första har jag bara hunnit skumma i, men den sista läste jag för ett par veckor sen.

I Banbrytande badass-brudar beskriver författaren Mackenzi Lee den frustration hon kände som historiestudent över kvinnornas frånvaro i historieskrivningen. Vissa kvinnor dök naturligtvis upp, men de var få, vita, västerländska och heterosexuella och Lee ville hitta kvinnor även utanför denna krets. Så hon började forska, prata om de kvinnor hon hittade och så småningom också skriva om dem på Twitter. Och till sist samlades 52 av hennes favoritkvinnor i denna bok! Av dessa kvinnor känner jag bara igen ett namn: Drottning Kristina (eller Kung Kristina, som hon tituleras i boken). Det jag minns om henne från historielektionerna är att hon luktade illa (vilket hon knappast kan ha varit ensam om på 1600-talet) och att filosofen Descartes dog av kyla när han hälsade på henne i Stockholm. Så efter att ha läst kapitlet om henne i boken har jag ökat på mina Drottning Kristina-kunskaper betydligt. Tänk då vad jag kommer att kunna när jag har läst om de övriga 51 kvinnorna!

När det gäller Skamlös räcker det med att läsa inledningen för att inse vilken viktig bok det här är! Och eftersom jag inte har läst den ännu så nöjer jag mig med att citera den och ge mig själv ett löfte om snarast möjlig läsning!

Kära du
som får höra att du ska vara tyst och inte ta så mycket plats
som inte får ha vilka vänner du vill, eller välja utbildning och jobb själv
som aldrig blir myndig och aldrig får äga ditt liv
som får höra att förälskelse är synd
som tvingas leva dubbelliv i rädsla och med dåligt samvete
som blir skambelagd oavsett om du har på dig eller tar av dig hijaben
som blir kallad invandrarjävel och svartskalle, skamlös och trolös
som får höra att rasism och social kontroll är ett icke-problem
som bär familjens heder på dina axlar
som inte får betsämma över din kropp
som blivit utsatt för övergrepp, och fått höra att det är ditt eget fel
som tvingas leva med att mödomshinnan bestämmer ditt värde

Kära du som inte är fri
Den här boken är till dig

Moxie är det skönlitterära inslaget i denna trio av böcker. Boken utspelar sig i USA och huvudperson är 16-åriga Vivian. Vivian är en tjej som inte gör så mycket väsen av sig. Hon är skötsam, duktig i skolan och en stolthet för sin mormor och morfar som fick en överdos av rebelliskhet när hennes mamma var i tonåren. Vivians skola är till bredden fylld av orättvisor, där killarna tillåts ta hur mycket plats som helst och till och med trakassera och tafsa på tjejerna utan att skolledningen rör ett finger. En kväll plockar Vivian ner sin mammas gamla låda med texten MIN FÖRSPILLDA UNGDOM från garderobshyllan. Det var länge sen hon tittade i den och lådan är full med mammans minnen från en svunnen tid. Där finns kassettband med punkrock och små feministiska fanzines (hemgjorda tidningar). Och där börjar ett frö gro hos Vivian. Varför ska tjejerna på skolan bara sitta tysta och acceptera den ordning som råder? Hon startar ett eget fanzine som hon döper till Moxie. Det lägger hon i hemlighet ut på väl valda platser i skolan med uppmaningen om att tjejerna ska slå tillbaka. Ingen vet att det är hon som har skapat det. Gensvaret blir trevande till en början, men i takt med fanzinen blir fler blir också uppslutningen bland skolans tjejer större. Helt plötsligt finns det ett helt stort gäng med Moxietjejer och till slut tvingas faktiskt skolan att lyssna på vad de har att säga.

Moxie känns väldigt amerikansk med mycket cheerleading och amerikansk fotboll och sextonåringar som kör bil. Men budskapet är allmängiltigt och jag hoppas att den här boken väcker kämparglöd hos alla som läser den och skapar massor av nya Moxietjejer!

fredag 28 september 2018

Ellinor

Förra veckan var det premiär för SmåBUS (Barn- och Ungdomslitteratur Småland) internationella barnboksfestival på Ädelfors folkhögskola. Som en del i festivalen var biblioteket med och anordnade ett författarbesök med smålandsförfattaren Katarina von Bredow. Jag har ivrigt slukat i princip alla hennes böcker, men inte sett henne live förut. Snabbt kunde konstateras att det är lika lustfyllt att lyssna på henne som det är att läsa hennes böcker. Vilken berättarglädje!

Bredow har främst skrivit ungdomsböcker, men även böcker för yngre barn. Just nu är hon aktuell med en trilogi där man får följa tre barn i slutet av mellanstadiet. Först ut i serien är boken om Ellinor, som precis ska fylla tretton. Det där att bli tonåring är ingen stor grej för Ellinor, inget hon direkt ser fram emot. Men för de flesta andra i klassen verkar det vara jättestort. Kompisen Meja, till exempel, verkar inte vilja någonting hellre än att sluta vara barn. Ellinor är en tjej som liksom ofta får gå balansgång mellan olika personers viljor och åsikter. I skolan balanserar hon mellan den dominanta Meja och Leo, som båda är hennes bästa vänner, men som inte alls gillar varandra. Och hemma är det mamma som ständigt vill hålla koll på Ellinors pappa och hans nya familj. Allra bäst trivs nog Ellinor i klätterhallen, när hon klättrar verkar hon känna sig fri.
En dag kommer det en ny kille till klassen, Viktor. Och om Ellinors liv var komplicerat innan så är det inget mot hur det blir nu. Meja slår genast sina lovar kring Viktor. Hon är populär och van vid att få det hon vill, men Viktor känner ju inte till de sociala spelreglerna i klassen och verkar inte heller bry sig om dem. Han hänger hellre med Ellinor! Och nu händer det saker med Ellinor som hon inte varit med om innan – hon blir kär. Leo blir sur och Meja blir ännu surare. Hon hämnas på Ellinor genom att sprida ut lögner om henne på sociala medier. Ellinor blir fast i en röra som hon inte vet hur hon ska ta sig ur. Måste hon välja mellan kärleken och vänskapen?
Katarina von Bredow kan som ingen annan det här med att beskriva kompicerade känslor, kärlek och vänskap. Man sugs fast i hennes böcker och det är svårt att lägga dem ifrån sig! Nu har jag bok nummer två i serien, Leo, i min hand och jag bara längtar efter att få börja läsa!

torsdag 6 september 2018

Om förortsliv

https://biblioteket.vetlanda.se/web/arena/results?p_p_id=crDetailWicket_WAR_arenaportlets&p_p_lifecycle=1&p_p_state=normal&p_p_mode=view&p_p_col_id=column-2&p_p_col_count=3&p_r_p_687834046_search_item_id=156100&p_r_p_687834046_facet_queries=&p_r_p_687834046_agency_name=ASE506851&p_r_p_687834046_search_item_no=0&p_r_p_687834046_search_query=falafelflickorna&p_r_p_687834046_search_type=solr&p_r_p_687834046_sort_advice=field%3DRelevance%26direction%3DDescending
Christina Wahldén är en författare som skriver om brännande och aktuella ämnen, inte sällan med tjejers utsatthet som tema. Hennes senaste bok Falafelflickorna utspelar sig i en storstadsförort, som är utpekad som ett problemområde.  Där bor Hawa, som inte riktigt känner igen bilden som finns av hennes bostadsområde, för henne är det ju hemma. Visst finns det problem, men det finns också mycket som är bra. Och problemen vill Hawa gärna vara med och hjälpa till att lösa. Hennes stora dröm är nämligen att bli polis! Dels för att det är ett jobb där man för folk tryggare, men också för att det inte finns så många kvinnliga poliser som ser ut som hon gör. Hawa har varit inne på polisens hemsida på nätet och hon är tveksam till om hon skulle klara inträdesprovet till Polishögskolan, det är många moment som verkar väldigt svåra. Dessutom dröjer det ju väldigt många år innan hon kan söka in. Därför startar hon detektivbyrån Hemliga Hawa, som åtar sig alla typer av uppdrag under fullständig diskretion. Och Hawa hinner inte ens få upp reklamskylten för sin detektivbyrå innan uppdragen börjar ramla in. Först är det hennes kompis Halima. Hennes föräldrar vill gifta bort henne fast hon bara är tretton år. Sen är det Leia, vars pappa hotar att döda henne efter att ha kommit på henne med att hångla med sin flickvän.

Hawa är god vän med bibliotekarien, Barbro, som jobbar på det lokala biblioteket. Barbro har åkt på semester till Indien och bett Hawa att passa hennes hund Bilbo under tiden. Hawa bor trångt i en liten lägenhet med fyra syskon, pappa och en höggravid mamma. Det finns inte plats för någon hund hemma hos henne. Därför får Bilbo bo i biblioteket och Hawa har fått nyckeln dit för att kunna gå dit och se till honom. Nu blir biblioteket inte bara bostad för hunden utan även för Halima och Leia. Hawa gömmer dem nämligen där under tiden som hon försöker fundera ut vad hon ska göra för att kunna hjälpa dem.

Jag tyckte väldigt mycket om Falafelflickorna. Det är en extremt viktig bok där författaren lyckas med konststycket att behandla frågor som barnäktenskap, hedersrelaterat våld och gängkriminalitet på ett lättläst och spännande sätt. Den funkar jättebra som underlag till diskussioner, men lika bra att sätta i händerna på alla barn som gillar deckare och mysterier.

måndag 3 september 2018

Andreas gästbloggar...


Kan man skriva en intressant bok om 1800-talets gruvdrift för mellanåldern? Ja, Sara Lövestam kan. Med ordentligt flyt i språket mixar hon spänning med historiska nyttigheter.

Halvvägs in i Gruvan kommer jag på mig själv med att inte lagt undan boken en enda gång.

12-åriga Ellen tillbringar sin sommar på Utö med sin familj och bonusmamma som hon avskyr. För att få vara själv övernattar hon i ett skjul på gården. Trots att Utöskräcken kan komma och skrapa på väggarna om nätterna…

Hennes sommardagar får en ny vändning då hon hittar en dagbok i skjulets vägg. Den är från 1848, skriven av jämnåriga Anton som snart ska börja jobba i gruvan på Utö. Ellen blir helt uppslukat av Antons liv som är fyllt av mobbning och orättvisor. Gruvans hårda miljö påverkar Anton och sakta börjar Ellen vakna till ett större medvetande. Både kring sociala orättvisor och hur hon behandlar sin bonusmamma. Sara Lövenstam lyckas balansera vardagsspänning med gripande historia på ett mycket bra sätt.


/Andreas

fredag 17 augusti 2018

Inuti huvudet är jag kul


Liv har flyttat från Stockholm till Växjö tillsammans med sin pappa. Eller, de har flyttat till en pytteby utanför ett mindre samhälle utanför Växjö. Liv tyckte egentligen inte att flytten var någon bra idé, men hennes pappa var så entusiastisk och lycklig när han upptäckte att huset som han alltid drömt om plötsligt var till salu. Han ville tillbaka till sina rötter, till platsen där han vuxit upp.


I hela sitt liv har Liv fått höra att hon är lite blyg. När hon var liten var det liksom okej. Pappa fanns med och kunde täcka upp och förklara varför hon tryckte sig mot hans ben i hallen när det kom gäster eller varför hon inte räckte upp handen och sa sitt namn högt och tydligt på simskolan. Sen har kravet på att våga ta plats, utamana sig själv och vara mer aktiv muntligt ökat och ökat med åren. Men på nåt sätt funkade ändå livet i Stockholm - hon var rätt ensam på fritiden men hade i alla fall ett par kompisar hon kunde hänga med i skolan och miljön var hyfsat välbekant och trygg.


I Växjö är allt nytt. Det finns ingen trygg punkt att klamra sig fast vid. Liv vet inte ens hur man gör när man ska gå på skolbussen. Stannar den av sig själv när den kommer till hållplatsen eller måste hon typ vinka för att chauffören ska se att hon ska med? Första skoldagarna blir katastrof och det är när jag läser om dem som jag inser att Livs blyghet liksom har tagit blygheten till en ny nivå. Vi är ju många som inte gillar nya situationer, stora sociala sammanhang eller att prata inför grupp, men Liv klarar knappt av att svara på tilltal eller föra ett vanligt samtal, om det är med en person som hon inte känner. Liv är inte dum, hon vet hur ett samtal går till och inuti huvudet kan hon prata hur mycket som helst. Inuti huvudet är hon kul! Men även om hon inte själv förstår hur det går till så verkar den där roligheten som hon bär inom sig på något sätt sippra ut och hon får mot alla odds två nya vänner i Växjö. Hennes första riktiga vänner, som vill vara med henne trots hon ger ett så kantigt och nästan otrevligt intryck, trots att hon blir röd som en tomat så fort någon pratar med henne och trots att hon får en panikattack och svimmar när hon ska hålla föreläsning på franskan. Och man blir så glad över de här två personerna, Alia och Gunnar, för man känner sån sympati för Liv och vill bara att hon ska få vara glad. Pappan känner man också mycket symapti för. Ibland har han lite svårt att förstå sin dotter, eftersom han själv är superextrovert, men det enda han vill är att Liv ska må bra. Det är så mycket värme och kärlek i den här boken att jag blir alldeles rörd och jag längtar redan efter nästa bok av Lisa Bjärbo!

torsdag 2 augusti 2018

I huset där jag bor

https://biblioteket.vetlanda.se/web/arena/results?p_p_id=crDetailWicket_WAR_arenaportlets&p_p_lifecycle=1&p_p_state=normal&p_p_mode=view&p_p_col_id=column-2&p_p_col_count=3&p_r_p_687834046_search_item_id=156102&p_r_p_687834046_facet_queries=&p_r_p_687834046_agency_name=ASE506851&p_r_p_687834046_search_item_no=0&_crDetailWicket_WAR_arenaportlets_back_url=https%3A%2F%2Fbiblioteket.vetlanda.se%2Fweb%2Farena%2Fsearch%3Fp_p_id%3DsearchResult_WAR_arenaportlets%26p_p_lifecycle%3D1%26p_p_state%3Dnormal%26p_p_mode%3Dview%26p_p_col_id%3Dcolumn-2%26p_p_col_count%3D3%26p_r_p_687834046_facet_queries%3D%26_searchResult_WAR_arenaportlets_agency_name%3DASE506851%26p_r_p_687834046_search_item_no%3D0%26p_r_p_687834046_search_query%3Di%2Bhuset%2Bd%25C3%25A4r%2Bjag%2Bboer%26p_r_p_687834046_search_type%3Dsolr%26p_r_p_687834046_sort_advice%3Dfield%253DRelevance%2526direction%253DDescending%26_searchResult_WAR_arenaportlets_arena_member_id%3D186524583&p_r_p_687834046_search_query=i+huset+d%C3%A4r+jag+boer&p_r_p_687834046_search_type=solr&p_r_p_687834046_sort_advice=field%3DRelevance%26direction%3DDescending&p_r_p_687834046_arena_member_id=186524583
Jag älskar bilderböcker på rim, men får rysningar i hela kroppen av nödrim och dålig rytm, något man aldrig behöver oroa sig över när det gäller Lena Sjöbergs berättelser - där är den rimmade texten alltid en ren njutning. I kombination med underbara bilder gör det hennes böcker till stora favoriter i bilderboksgenren.

Sjöbergs senaste bok, I huset där jag bor, utspelar sig i ett höghus, där ett av barnen i huset berättar om livet och om sina många grannar.

I huset där jag bor
finns alla sorters typer.
Någon går med käpp
och någon annan kryper.

Någon jobbar hemifrån,
andra knegar på kontor.
Alla är vi olika
i huset där jag bor.

Och det är verkligen ett hus med många olikheter, både vad gäller familjekonstellationer, etnicitet, ålder, intressen med mera. Allt framställt med en värme som väl matchar den dova och mjuka färgskalan i bilderna. Bilderna är också väldigt detaljrika och det finns massor att upptäcka när man tittar noga. Som bonus medföljer en affisch av höghuset och ett antal frågor som man kan leta upp svaren på (vill man ha fler frågor finns det att hämta på Rabén och Sjögrens hemsida) - en grej som min sjuåring verkligen älskade! Och själv älskade jag slutklämmen i boken:

Nur står jag är i natten,
jag funderar på en sak.
Vi lever vägg i vägg,
under ett och samma tak.

Och när jag tänker efter
är detta vad jag tror:
Vi är ändå rätt så lika
i huset där jag bor.

fredag 29 juni 2018

Semester semester semester!!

Äntligen är det dags att gå på semester! Jag är så redo som man kan bli. Efter en intensiv termin kan det behövas lite tid att bara vara.
Jag plockar med mig lite böcker hem, allra mest ser jag fram emot att läsa Johan Theroins Slaget om Salajak. Jag har så höga förväntningar på den. Men jag längtar också efter att få läsa mer om Alex Sharp i Katarina Wennstams Pojken under bron och en ny Magnus Nordin, Midsommarmorden, kan man ju bara inte missa. Nu gäller det bara att hitta lugnet i skuggan också. :-)

tisdag 26 juni 2018

Vi odlar smultron

https://biblioteket.vetlanda.se/web/arena/results?p_p_id=crDetailWicket_WAR_arenaportlets&p_p_lifecycle=1&p_p_state=normal&p_p_mode=view&p_p_col_id=column-2&p_p_col_count=3&p_r_p_687834046_search_item_id=156790&p_r_p_687834046_facet_queries=&p_r_p_687834046_agency_name=ASE506851&p_r_p_687834046_search_item_no=0&p_r_p_687834046_search_query=vi+odlar+smultron&p_r_p_687834046_search_type=solr&p_r_p_687834046_sort_advice=field%3DRelevance%26direction%3DDescending

Till min stora glädje ÄLSKAR min son Vi odlar smultron av Sarah Vegna och Astrid Tolke. Den är ju så fin och pedagogisk om den ljuvliga odlingsprocessen, även om det är lite svårt att förklara just det här med "vänta". Han har i alla fall nu fått plantera egna smultron att vattna och vänta på. Den inspirerar verkligen till att göra saker tillsammans!

torsdag 7 juni 2018

Lättläst skräck

https://biblioteket.vetlanda.se/web/arena/search?p_p_id=searchResult_WAR_arenaportlets&p_p_lifecycle=1&p_p_state=normal&p_p_mode=view&p_r_p_687834046_facet_queries=publicationYear_facet%3D2018&p_r_p_687834046_search_query=en+l%C3%A4tt+pocket&p_r_p_687834046_search_type=solr
Jag satte med glädje tänderna i de här fyra korta skräckberättelserna ifrån LL-förlaget. De är alla skrivna av kända namn i genren. Jack Werners Under Slussen har jag väntat på med spänning och John Ajvide Lindqvists Vårt blod våra ben är en bearbetning av hans novell Våran hud, vårat blod, våra ben. 
Det är också dessa två som jag tycker allra bäst om. Samtliga fyra är väldigt obehagliga och är ju skrivna för vuxna läsare. Vårt blod våra ben är en klassisk spökhistoria med ett hemsökt hus och mördade barn. Under Slussen leker med tanken om vad en urban explorer kan finna långt ner under Slussens tunnlar och är nog den som främst även lämpar sig för något yngre läsare (tonåringar). Långhelgen av Camilla och Viveca Sten är också spännande och är en rätt så klassisk spökberättelse. Som väntat hade jag svårast för Lådan av Madeleine Bäck, den är ju helt klart obehaglig men på ett sätt som jag inte riktigt uppskattar. Jag minns att jag även hade svårt för hennes Vattnet drar, det är nog helt enkelt så att den typen av skräckberättelser inte riktigt tilltalar mig. 
En naggande god liten samling för den skräcktålige!

måndag 28 maj 2018

Haj-Jenny

https://biblioteket.vetlanda.se/web/arena/results?p_p_id=crDetailWicket_WAR_arenaportlets&p_p_lifecycle=1&p_p_state=normal&p_p_mode=view&p_p_col_id=column-2&p_p_col_count=3&p_r_p_687834046_search_item_id=152674&p_r_p_687834046_facet_queries=&p_r_p_687834046_agency_name=ASE506851&p_r_p_687834046_search_item_no=0&p_r_p_687834046_search_query=haj-jenny&p_r_p_687834046_search_type=solr&p_r_p_687834046_sort_advice=field%3DRelevance%26direction%3DDescending

Lisa Lundmark vann debutantpriset Slangbellan 2017 för bästa barn- och ungdomsbok. Haj- Jenny handlar om Jenny som går i andra klass. Det bästa hon vet är att läsa, speciellt om hajar. Jenny känner sig nämligen som en haj. Hon gillar att vara ensam, tyst och att göra vad hon vill. Ingen bråkar med en haj. Hon har till och med en vass hajtand. Jennys lärare däremot tycker att alla elever ska vara som bläckfiskar med åtta armar som de kan räcka upp. Varje gång han ställer en fråga till Jenny ber han henne PRATA HÖGRE!

Jenny har en kompis som heter Amina. Hon bor i samma hus men går i en annan skola. När de umgås brukar Amina rita och Jenny läsa. Jenny brukar få vara hos Amina när hennes mamma jobbar, vilket hon gör ofta. Ibland hälsar Jenny på sin morfar. Han saknar sin fru som gick bort för ett par år sedan. Jenny tycker att huset har förvandlats till ett mormor-museum och vill hjälpa sin morfar att gå vidare.

Jennys lärare har förvarnat henne om att de måste prata om att hon är så tyst under det kommande utvecklingssamtalet. Hur ska Jenny få läraren att förstå att hon faktiskt är en haj och att det är bra? Allt förändras när klassen besöker stadens akvarium och Jenny får träffa en riktig haj. En stenkrabba rymmer och den enda som kan tänka klart är Jenny.

Haj-Jenny är en väldigt fin berättelse om vänskap, blyghet och olika sorters ensamhet. Charlotte Ramel har gjort de fina illustrationerna.

onsdag 23 maj 2018

Läslängtan

https://biblioteket.vetlanda.se/web/arena/results?p_p_id=crDetailWicket_WAR_arenaportlets&p_p_lifecycle=1&p_p_state=normal&p_p_mode=view&p_p_col_id=column-2&p_p_col_count=3&p_r_p_687834046_search_item_id=156854&p_r_p_687834046_facet_queries=&p_r_p_687834046_agency_name=ASE506851&p_r_p_687834046_search_item_no=0&_crDetailWicket_WAR_arenaportlets_back_url=https%3A%2F%2Fbiblioteket.vetlanda.se%2Fweb%2Farena%2Fsearch%3Fp_p_id%3DsearchResult_WAR_arenaportlets%26p_p_lifecycle%3D1%26p_p_state%3Dnormal%26p_p_mode%3Dview%26p_p_col_id%3Dcolumn-2%26p_p_col_count%3D3%26p_r_p_687834046_facet_queries%3D%26_searchResult_WAR_arenaportlets_agency_name%3DASE506851%26p_r_p_687834046_search_item_no%3D0%26p_r_p_687834046_search_query%3Den%2Bg%25C3%25A5ng%2Bf%25C3%25B6r%2Balla%26p_r_p_687834046_search_type%3Dsolr%26p_r_p_687834046_sort_advice%3Dfield%253DRelevance%2526direction%253DDescending%26_searchResult_WAR_arenaportlets_arena_member_id%3D186524583&p_r_p_687834046_search_query=en+g%C3%A5ng+f%C3%B6r+alla&p_r_p_687834046_search_type=solr&p_r_p_687834046_sort_advice=field%3DRelevance%26direction%3DDescending&p_r_p_687834046_arena_member_id=186524583Det är härligt med inbitna fans. Och det är härligt med den där känslan av att faktiskt längta efter en bok så mycket så att man går och tänker på den nästan dagligen.
 Troligtvis hinner eleverna på skolan gå på sommarlov innan Sarah Dessens nya bok En gång för alla hinner komma till skolbiblioteket. Men bedjande ögon gör att jag gärna fixar speciallösningar för att en elev ska få läsa boken i sommar. När man har längtat så länge som hon och när hon dessutom meddelar att hon nästan började gråta bara hon läste beskrivningen av boken så förtjänar hon det!

En gång för alla kommer ut 11:e juni.