fredag 17 augusti 2018

Inuti huvudet är jag kul


Liv har flyttat från Stockholm till Växjö tillsammans med sin pappa. Eller, de har flyttat till en pytteby utanför ett mindre samhälle utanför Växjö. Liv tyckte egentligen inte att flytten var någon bra idé, men hennes pappa var så entusiastisk och lycklig när han upptäckte att huset som han alltid drömt om plötsligt var till salu. Han ville tillbaka till sina rötter, till platsen där han vuxit upp.


I hela sitt liv har Liv fått höra att hon är lite blyg. När hon var liten var det liksom okej. Pappa fanns med och kunde täcka upp och förklara varför hon tryckte sig mot hans ben i hallen när det kom gäster eller varför hon inte räckte upp handen och sa sitt namn högt och tydligt på simskolan. Sen har kravet på att våga ta plats, utamana sig själv och vara mer aktiv muntligt ökat och ökat med åren. Men på nåt sätt funkade ändå livet i Stockholm - hon var rätt ensam på fritiden men hade i alla fall ett par kompisar hon kunde hänga med i skolan och miljön var hyfsat välbekant och trygg.


I Växjö är allt nytt. Det finns ingen trygg punkt att klamra sig fast vid. Liv vet inte ens hur man gör när man ska gå på skolbussen. Stannar den av sig själv när den kommer till hållplatsen eller måste hon typ vinka för att chauffören ska se att hon ska med? Första skoldagarna blir katastrof och det är när jag läser om dem som jag inser att Livs blyghet liksom har tagit blygheten till en ny nivå. Vi är ju många som inte gillar nya situationer, stora sociala sammanhang eller att prata inför grupp, men Liv klarar knappt av att svara på tilltal eller föra ett vanligt samtal, om det är med en person som hon inte känner. Liv är inte dum, hon vet hur ett samtal går till och inuti huvudet kan hon prata hur mycket som helst. Inuti huvudet är hon kul! Men även om hon inte själv förstår hur det går till så verkar den där roligheten som hon bär inom sig på något sätt sippra ut och hon får mot alla odds två nya vänner i Växjö. Hennes första riktiga vänner, som vill vara med henne trots hon ger ett så kantigt och nästan otrevligt intryck, trots att hon blir röd som en tomat så fort någon pratar med henne och trots att hon får en panikattack och svimmar när hon ska hålla föreläsning på franskan. Och man blir så glad över de här två personerna, Alia och Gunnar, för man känner sån sympati för Liv och vill bara att hon ska få vara glad. Pappan känner man också mycket symapti för. Ibland har han lite svårt att förstå sin dotter, eftersom han själv är superextrovert, men det enda han vill är att Liv ska må bra. Det är så mycket värme och kärlek i den här boken att jag blir alldeles rörd och jag längtar redan efter nästa bok av Lisa Bjärbo!

torsdag 2 augusti 2018

I huset där jag bor

https://biblioteket.vetlanda.se/web/arena/results?p_p_id=crDetailWicket_WAR_arenaportlets&p_p_lifecycle=1&p_p_state=normal&p_p_mode=view&p_p_col_id=column-2&p_p_col_count=3&p_r_p_687834046_search_item_id=156102&p_r_p_687834046_facet_queries=&p_r_p_687834046_agency_name=ASE506851&p_r_p_687834046_search_item_no=0&_crDetailWicket_WAR_arenaportlets_back_url=https%3A%2F%2Fbiblioteket.vetlanda.se%2Fweb%2Farena%2Fsearch%3Fp_p_id%3DsearchResult_WAR_arenaportlets%26p_p_lifecycle%3D1%26p_p_state%3Dnormal%26p_p_mode%3Dview%26p_p_col_id%3Dcolumn-2%26p_p_col_count%3D3%26p_r_p_687834046_facet_queries%3D%26_searchResult_WAR_arenaportlets_agency_name%3DASE506851%26p_r_p_687834046_search_item_no%3D0%26p_r_p_687834046_search_query%3Di%2Bhuset%2Bd%25C3%25A4r%2Bjag%2Bboer%26p_r_p_687834046_search_type%3Dsolr%26p_r_p_687834046_sort_advice%3Dfield%253DRelevance%2526direction%253DDescending%26_searchResult_WAR_arenaportlets_arena_member_id%3D186524583&p_r_p_687834046_search_query=i+huset+d%C3%A4r+jag+boer&p_r_p_687834046_search_type=solr&p_r_p_687834046_sort_advice=field%3DRelevance%26direction%3DDescending&p_r_p_687834046_arena_member_id=186524583
Jag älskar bilderböcker på rim, men får rysningar i hela kroppen av nödrim och dålig rytm, något man aldrig behöver oroa sig över när det gäller Lena Sjöbergs berättelser - där är den rimmade texten alltid en ren njutning. I kombination med underbara bilder gör det hennes böcker till stora favoriter i bilderboksgenren.

Sjöbergs senaste bok, I huset där jag bor, utspelar sig i ett höghus, där ett av barnen i huset berättar om livet och om sina många grannar.

I huset där jag bor
finns alla sorters typer.
Någon går med käpp
och någon annan kryper.

Någon jobbar hemifrån,
andra knegar på kontor.
Alla är vi olika
i huset där jag bor.

Och det är verkligen ett hus med många olikheter, både vad gäller familjekonstellationer, etnicitet, ålder, intressen med mera. Allt framställt med en värme som väl matchar den dova och mjuka färgskalan i bilderna. Bilderna är också väldigt detaljrika och det finns massor att upptäcka när man tittar noga. Som bonus medföljer en affisch av höghuset och ett antal frågor som man kan leta upp svaren på (vill man ha fler frågor finns det att hämta på Rabén och Sjögrens hemsida) - en grej som min sjuåring verkligen älskade! Och själv älskade jag slutklämmen i boken:

Nur står jag är i natten,
jag funderar på en sak.
Vi lever vägg i vägg,
under ett och samma tak.

Och när jag tänker efter
är detta vad jag tror:
Vi är ändå rätt så lika
i huset där jag bor.

fredag 29 juni 2018

Semester semester semester!!

Äntligen är det dags att gå på semester! Jag är så redo som man kan bli. Efter en intensiv termin kan det behövas lite tid att bara vara.
Jag plockar med mig lite böcker hem, allra mest ser jag fram emot att läsa Johan Theroins Slaget om Salajak. Jag har så höga förväntningar på den. Men jag längtar också efter att få läsa mer om Alex Sharp i Katarina Wennstams Pojken under bron och en ny Magnus Nordin, Midsommarmorden, kan man ju bara inte missa. Nu gäller det bara att hitta lugnet i skuggan också. :-)

tisdag 26 juni 2018

Vi odlar smultron

https://biblioteket.vetlanda.se/web/arena/results?p_p_id=crDetailWicket_WAR_arenaportlets&p_p_lifecycle=1&p_p_state=normal&p_p_mode=view&p_p_col_id=column-2&p_p_col_count=3&p_r_p_687834046_search_item_id=156790&p_r_p_687834046_facet_queries=&p_r_p_687834046_agency_name=ASE506851&p_r_p_687834046_search_item_no=0&p_r_p_687834046_search_query=vi+odlar+smultron&p_r_p_687834046_search_type=solr&p_r_p_687834046_sort_advice=field%3DRelevance%26direction%3DDescending

Till min stora glädje ÄLSKAR min son Vi odlar smultron av Sarah Vegna och Astrid Tolke. Den är ju så fin och pedagogisk om den ljuvliga odlingsprocessen, även om det är lite svårt att förklara just det här med "vänta". Han har i alla fall nu fått plantera egna smultron att vattna och vänta på. Den inspirerar verkligen till att göra saker tillsammans!

torsdag 7 juni 2018

Lättläst skräck

https://biblioteket.vetlanda.se/web/arena/search?p_p_id=searchResult_WAR_arenaportlets&p_p_lifecycle=1&p_p_state=normal&p_p_mode=view&p_r_p_687834046_facet_queries=publicationYear_facet%3D2018&p_r_p_687834046_search_query=en+l%C3%A4tt+pocket&p_r_p_687834046_search_type=solr
Jag satte med glädje tänderna i de här fyra korta skräckberättelserna ifrån LL-förlaget. De är alla skrivna av kända namn i genren. Jack Werners Under Slussen har jag väntat på med spänning och John Ajvide Lindqvists Vårt blod våra ben är en bearbetning av hans novell Våran hud, vårat blod, våra ben. 
Det är också dessa två som jag tycker allra bäst om. Samtliga fyra är väldigt obehagliga och är ju skrivna för vuxna läsare. Vårt blod våra ben är en klassisk spökhistoria med ett hemsökt hus och mördade barn. Under Slussen leker med tanken om vad en urban explorer kan finna långt ner under Slussens tunnlar och är nog den som främst även lämpar sig för något yngre läsare (tonåringar). Långhelgen av Camilla och Viveca Sten är också spännande och är en rätt så klassisk spökberättelse. Som väntat hade jag svårast för Lådan av Madeleine Bäck, den är ju helt klart obehaglig men på ett sätt som jag inte riktigt uppskattar. Jag minns att jag även hade svårt för hennes Vattnet drar, det är nog helt enkelt så att den typen av skräckberättelser inte riktigt tilltalar mig. 
En naggande god liten samling för den skräcktålige!

måndag 28 maj 2018

Haj-Jenny

https://biblioteket.vetlanda.se/web/arena/results?p_p_id=crDetailWicket_WAR_arenaportlets&p_p_lifecycle=1&p_p_state=normal&p_p_mode=view&p_p_col_id=column-2&p_p_col_count=3&p_r_p_687834046_search_item_id=152674&p_r_p_687834046_facet_queries=&p_r_p_687834046_agency_name=ASE506851&p_r_p_687834046_search_item_no=0&p_r_p_687834046_search_query=haj-jenny&p_r_p_687834046_search_type=solr&p_r_p_687834046_sort_advice=field%3DRelevance%26direction%3DDescending

Lisa Lundmark vann debutantpriset Slangbellan 2017 för bästa barn- och ungdomsbok. Haj- Jenny handlar om Jenny som går i andra klass. Det bästa hon vet är att läsa, speciellt om hajar. Jenny känner sig nämligen som en haj. Hon gillar att vara ensam, tyst och att göra vad hon vill. Ingen bråkar med en haj. Hon har till och med en vass hajtand. Jennys lärare däremot tycker att alla elever ska vara som bläckfiskar med åtta armar som de kan räcka upp. Varje gång han ställer en fråga till Jenny ber han henne PRATA HÖGRE!

Jenny har en kompis som heter Amina. Hon bor i samma hus men går i en annan skola. När de umgås brukar Amina rita och Jenny läsa. Jenny brukar få vara hos Amina när hennes mamma jobbar, vilket hon gör ofta. Ibland hälsar Jenny på sin morfar. Han saknar sin fru som gick bort för ett par år sedan. Jenny tycker att huset har förvandlats till ett mormor-museum och vill hjälpa sin morfar att gå vidare.

Jennys lärare har förvarnat henne om att de måste prata om att hon är så tyst under det kommande utvecklingssamtalet. Hur ska Jenny få läraren att förstå att hon faktiskt är en haj och att det är bra? Allt förändras när klassen besöker stadens akvarium och Jenny får träffa en riktig haj. En stenkrabba rymmer och den enda som kan tänka klart är Jenny.

Haj-Jenny är en väldigt fin berättelse om vänskap, blyghet och olika sorters ensamhet. Charlotte Ramel har gjort de fina illustrationerna.

onsdag 23 maj 2018

Läslängtan

https://biblioteket.vetlanda.se/web/arena/results?p_p_id=crDetailWicket_WAR_arenaportlets&p_p_lifecycle=1&p_p_state=normal&p_p_mode=view&p_p_col_id=column-2&p_p_col_count=3&p_r_p_687834046_search_item_id=156854&p_r_p_687834046_facet_queries=&p_r_p_687834046_agency_name=ASE506851&p_r_p_687834046_search_item_no=0&_crDetailWicket_WAR_arenaportlets_back_url=https%3A%2F%2Fbiblioteket.vetlanda.se%2Fweb%2Farena%2Fsearch%3Fp_p_id%3DsearchResult_WAR_arenaportlets%26p_p_lifecycle%3D1%26p_p_state%3Dnormal%26p_p_mode%3Dview%26p_p_col_id%3Dcolumn-2%26p_p_col_count%3D3%26p_r_p_687834046_facet_queries%3D%26_searchResult_WAR_arenaportlets_agency_name%3DASE506851%26p_r_p_687834046_search_item_no%3D0%26p_r_p_687834046_search_query%3Den%2Bg%25C3%25A5ng%2Bf%25C3%25B6r%2Balla%26p_r_p_687834046_search_type%3Dsolr%26p_r_p_687834046_sort_advice%3Dfield%253DRelevance%2526direction%253DDescending%26_searchResult_WAR_arenaportlets_arena_member_id%3D186524583&p_r_p_687834046_search_query=en+g%C3%A5ng+f%C3%B6r+alla&p_r_p_687834046_search_type=solr&p_r_p_687834046_sort_advice=field%3DRelevance%26direction%3DDescending&p_r_p_687834046_arena_member_id=186524583Det är härligt med inbitna fans. Och det är härligt med den där känslan av att faktiskt längta efter en bok så mycket så att man går och tänker på den nästan dagligen.
 Troligtvis hinner eleverna på skolan gå på sommarlov innan Sarah Dessens nya bok En gång för alla hinner komma till skolbiblioteket. Men bedjande ögon gör att jag gärna fixar speciallösningar för att en elev ska få läsa boken i sommar. När man har längtat så länge som hon och när hon dessutom meddelar att hon nästan började gråta bara hon läste beskrivningen av boken så förtjänar hon det!

En gång för alla kommer ut 11:e juni.

onsdag 9 maj 2018

Gökungen

https://biblioteket.vetlanda.se/web/arena/results?p_p_id=crDetailWicket_WAR_arenaportlets&p_p_lifecycle=1&p_p_state=normal&p_p_mode=view&p_p_col_id=column-2&p_p_col_pos=2&p_p_col_count=3&p_r_p_687834046_search_item_id=154907&p_r_p_687834046_facet_queries=&p_r_p_687834046_agency_name=ASE506851&p_r_p_687834046_search_item_no=0&_crDetailWicket_WAR_arenaportlets_back_url=https%3A%2F%2Fbiblioteket.vetlanda.se%2Fweb%2Farena%2Fresults%3Fp_p_id%3DlistResult_WAR_arenaportlets%26p_p_lifecycle%3D0%26p_p_state%3Dnormal%26p_p_mode%3Dview%26p_p_col_id%3Dcolumn-2%26p_p_col_pos%3D2%26p_p_col_count%3D3%26_listResult_WAR_arenaportlets_facet_queries%3D%26_listResult_WAR_arenaportlets_agency_name%3DASE506851%26_listResult_WAR_arenaportlets_search_item_no%3D0%26p_r_p_687834046_search_query%3Dauthor%253A%2522Hardinge%252C%2BFrances%2522%2BNOT%2Btitle%253A%2522L%25C3%25B6gnernas%2Btr%25C3%25A4d%2522%2BNOT%2Buberkey%253A8ade8d9d-5949fa37-0159-ff2ad958-4ab9%26_listResult_WAR_arenaportlets_search_type%3Dsolr%26_listResult_WAR_arenaportlets_sort_advice%3Dfield%253DRelevance%2526direction%253DDescending%26_listResult_WAR_arenaportlets_arena_member_id%3D186524583&p_r_p_687834046_search_query=author%3A%22Hardinge%2C+Frances%22+NOT+title%3A%22L%C3%B6gnernas+tr%C3%A4d%22+NOT+uberkey%3A8ade8d9d-5949fa37-0159-ff2ad958-4ab9&p_r_p_687834046_search_type=solr&p_r_p_687834046_sort_advice=field%3DRelevance%26direction%3DDescending&p_r_p_687834046_arena_member_id=186524583Gökungen. Ja, den här boken gjorde vad den skulle för fantasin och läsmagin. Och det fantastiskt fina omslaget blir bara finare när man kommit in en bit i berättelsen och man börjar förstå huvudpersonen Tris. Om det nu är hon som är Tris. För hon är inte helt säker på att det är så när hon vaknar upp efter en feberattack. Hennes minnen är liksom lite skeva och hon känner att hennes kostym skaver lite mot hur hon förväntas bete sig. Hennes lillasyster Pen är inte den som skräder med orden när hon kommer in i Tris sjukrum: "Hon låtsas bara! Ser ni inte det? Hon är inte på riktigt! Är det ingen av er som märker skillnaden?" Vad är det Pen ser men inte de andra? Vad är det Pen vet? Tris börjar minnas mer och mer samtidigt som hon inser vad som är felet med henne, och att det är inte något som har hänt via en olycka. Hon är en del av något annat, något större, någons plan.

Gökungen av Frances Hardinge är vacker och mörk. Det vilar hela tiden något tragiskt över det som händer, där finns sorg, djupa sprickor och känslan av att vara den som står utanför. Men det är också väldigt spännande och det är väldigt lätt att fastna och bli sittande när man läser.
Jag har inte läst hennes tidigare Lögnernas träd (som också har ett så sjukt fint omslag) men det får jag nog ta tag i. Till sommaren kanske.

tisdag 24 april 2018

Var är Audrey?

https://biblioteket.vetlanda.se/web/arena/results?p_p_id=crDetailWicket_WAR_arenaportlets&p_p_lifecycle=1&p_p_state=normal&p_p_mode=view&p_p_col_id=column-2&p_p_col_count=3&p_r_p_687834046_search_item_id=142139&p_r_p_687834046_facet_queries=&p_r_p_687834046_agency_name=ASE506851&p_r_p_687834046_search_item_no=0&p_r_p_687834046_search_query=var+%C3%A4r+audrey&p_r_p_687834046_search_type=solr&p_r_p_687834046_sort_advice=field%3DRelevance%26direction%3DDescending
Sophie Kinsella är mest känd för sin Shopaholicserie och andra böcker inom chic lit-genren, men har även skrivit ungdomsboken Var är Audrey?, som jag nyligen hade nöjet att läsa. Boken handlar om fjortonåriga Audrey som på sätt och vis är försvunnen. Både fysiskt och mentalt faktiskt. Hon har inte varit i skolan på flera månader och alla där undrar var hon är någonstans. Och den gamla person som hon brukade vara verkar ha gömt sig någonstans djupt inom henne. Det hände nämligen en grej i skolan - Audrey vill inte berätta vad, men det var så hemskt att Audrey drabbades av både depression, social fobi och ångest. Hon klarar helt enkelt inte av att gå någonstans, framför allt inte utan sina mörka solglasögon. Dem har hon alltid på sig, även inomhus, eftersom hon inte fixar att se någon i ögonen. Ingen utom sin lillebror Felix. Hon lever med andra ord ett ganska isolerat liv. Men även om Audrey tvivlar på om hon någon gång kommer att må bra igen, så betonar hennes pyskolog gång på gång att hennes tillstånd är fullt behandlingsbart och att hon kommer bli helt frisk igen, även om det kommer att ta lite tid. Och faktiskt går tillfrisknandet snabbare än någon kunnat ana efter att Audrey lärt känna storebrorsans kompis Linus. Linus arbetar sig bit för bit igenom Audreys skal och det dröjer inte länge innan han och Audrey har blivit tillsammans. För Audreys del är alltså kärlek den bästa medicinen (ska dock tilläggas att vetenskapligt beprövad medicin också har ett finger med i spelet, samt de mörka solglasögonen och Audreys envisa psykolog).

Man kan ju tycka att en bok med huvudtemat psykiskt ohälsa inte kan vara sådär jätterolig att läsa, men Var är Audrey? är bitvis riktigt underhållande. Speciellt de partier där Audreys mamma försöker få Audreys spelberoende bror Frank att sluta spela dataspel. Det går sådär... Och så är ju det här ett så himla viktigt ämne också, och jag kan inte påminna mig att jag läst särskilt många ungdomsböcker som handlat om så här pass svåra psykiska åkommor. En bok om att vara nere på botten och trevande ta sig upp igen!

torsdag 19 april 2018

För dig som vill lyssna!

Gillar du att lyssna på böcker? Då kan vi tipsa dig om Barnradion Sveriges Radio! För mig var den mest känd för Barnradions Bokpris, där en barnjury varje år utser årets bästa bok för 9-12-åringar. Men när de här snygga affischerna damp ner med posten häromdagen insåg jag att där finns mer att hämta. Bland annat sagor på både svenska och våra fem minoritetsspråk och dramatiseringar för unga av klassiker och nyutgivna böcker. Till och med en bebispodd för de allra yngsta! Så på med radion eller ladda ner appen Sveriges Radio Play och sätt igång att lyssna!

onsdag 11 april 2018

Monster, spöken och kanelbullar

https://biblioteket.vetlanda.se/web/arena/results?p_p_id=crDetailWicket_WAR_arenaportlets&p_p_lifecycle=1&p_p_state=normal&p_p_mode=view&p_p_col_id=column-2&p_p_col_count=3&p_r_p_687834046_search_item_id=152053&p_r_p_687834046_facet_queries=&p_r_p_687834046_agency_name=ASE506851&p_r_p_687834046_search_item_no=1&_crDetailWicket_WAR_arenaportlets_back_url=https%3A%2F%2Fbiblioteket.vetlanda.se%2Fweb%2Farena%2Fsearch%3Fp_p_id%3DsearchResult_WAR_arenaportlets%26p_p_lifecycle%3D1%26p_p_state%3Dnormal%26p_p_mode%3Dview%26p_p_col_id%3Dcolumn-2%26p_p_col_count%3D3%26p_r_p_687834046_facet_queries%3D%26_searchResult_WAR_arenaportlets_agency_name%3DASE506851%26p_r_p_687834046_search_item_no%3D1%26p_r_p_687834046_search_query%3Dmonster%2Bsp%25C3%25B6ken%26p_r_p_687834046_search_type%3Dsolr%26p_r_p_687834046_sort_advice%3Dfield%253DRelevance%2526direction%253DDescending%26_searchResult_WAR_arenaportlets_arena_member_id%3D186524583&p_r_p_687834046_search_query=monster+sp%C3%B6ken&p_r_p_687834046_search_type=solr&p_r_p_687834046_sort_advice=field%3DRelevance%26direction%3DDescending&p_r_p_687834046_arena_member_id=186524583
Alexander Jansson har illustrerat flera av mina favoritböcker, bland annat Katarina Genars serie Mystiska skolan och Frida Nilssons Ishavspirater. I Monster, spöken och kanelbullar har han inte bara gjort bilderna utan debuterar även om som författare. Boken handlar om kompisarna Ebba och August som ska ha picknick med nybakta kanelbullar. De sätter sig på en äng inte långt från det beryktade slottet där sägs det finnas både monster och spöken. Men när Ebba ska sträcka sig för att ta en bulle upptäcker barnen till sin förvåning att bullarna är borta! Och spår av bullsmulor leder mot slottet. Ska de våga följa spåren? Tänk om det är sant att det finns monster och spöken därinne? Men de vill ju så gärna ha sina bullar...

Så börjar en magisk promenad där Ebba och August tar sig genom rum och efter rum i det stora slottet och möter den ena varelsen märkligare än den andra. För monster och spöken finns det verkligen i slottet, fast lyckligtvis inte så läskiga. Janssons text är helt okej, men det stora vinsten med boken är helt klart de fantastiska bilderna. De är mystiska och fantasieggande och fulla med små detaljer. Ett riktigt härligt bilderboksäventyr för barn som vill läsa samma bok många gånger och ändå upptäcka något nytt varje gång!

torsdag 5 april 2018

Theorin hjärta Fantasy

Hur glad blir man inte över det här? I maj kommer första delen i en fantasyserie för mellanåldern, skriven av Johan Theorin! Inte nog med det, den utspelar sig även till viss del i 1300-talets Småland. Givetvis med en massa feer och andra mystiska ting som skapar en magisk värld. Mina förväntningar är skyhöga!
Slaget om Salajak första delen i Krönikan i Jarmaland kommer alltså i slutet av maj och än så länge finns inget officiellt omslag även om jag har sett det på bild :-)