Historiens dömda kvinnor

I Dömda kvinnor- Förbryterskor i Sveriges historia får vi lära känna några av de kvinnor som blivit dömda för brott från 1400-talet och framåt. De flesta av brotten som beskrivs räknas inte som brott idag, t.ex. äktenskapsbrott, häxeri och fosterfördrivning. Här är förbryterskorna snarare offer för sin tid och den samhällssyn som då rådde. Medan andra brott som barnamord, mord och spioneri är mer ”riktiga” brott med ”riktiga” förbryterskor.

I boken får vi träffa 17 olika kvinnor med 17 olika öden. Vi får träffa Ärmgard som 1475 dömdes till att naken gå genom Stockholm med tunga stenar hängande runt halsen för att hon hade haft sex utanför äktenskapet. Vi får också läsa om Märet som dömdes som häxa efter det att hennes styvdotter ljugit om hur hon blivit tagen till Blåkulla. Och om Britta som ensam födde sitt oäkta barn ute i en snöstorm och som sedan dömdes för barnamord sedan barnet dött av förlossningsskadorna. Däremot får jag mindre sympati för änglamakerskan Hilda som 1917 dömdes för mord på minst åtta fosterbarn. Men jag får ”upp på barrikaderna”-känsla av att läsa om Clary som drev på hungerkravallerna under första världskrigets nödår och om Britt som sände piratradio på 1960-talet. 

Kapitlen är korta och historierna presenteras på ett väldigt lättillgängligt och läsvänligt sätt. Det här är ett väldigt bra sätt att få sig en god dos historia och kunna förfära sig över orättvisa människo(kvinno)öden samtidigt. Bör väl tilläggas vissa av historierna och straffen är rätt så otäcka.  

Elin Hägg är etnolog och har skrivit en bra och viktig bok om den historia som också är vår.

Nådeår eller plågoår?

Flickorna i Garner County vet vad som väntar dem - det år de fyller sexton är det dags för deras nådeår. Då förpassas de i grupp till en avskild och öde plats i skogen. Under detta år kommer deras magi att väckas till liv och meningen är att den ska släppas ut i naturen innan de får komma tillbaka. Magin är nämligen farlig för männen. Dagen före nådeårets start infaller slöjdagen. Då blir vissa av dem utvalda av jämnåriga pojkar för att bli deras hustrur. När de kommer tillbaka från nådeåret ska de gifta sig. Som en symbol tilldelas de utvalda flickorna varsin slöja. De flickor som blir utan slöja sätts i arbete efter nådeårets slut. För de allra flesta flickor är det en katastrof att inte få någon slöja. Men för bokens huvudperson, Tierney, skulle det vara en katastrof att få en. Hon har gjort sitt allra bästa för att ingen av pojkarna ska vilja gifta sig med henne och hennes förhoppning är att hon ska få arbeta på fälten när nådeåret är slut. Ett tungt och farligt arbete, men ändå ett liv i någon slags frihet.

Tidigt morgonen efter slöjdagen ger flickorna sig ut i skogen tillsammans med sina ledsagare. Det är en lång och besvärlig vandring och i skogen väntar tjuvjägare på minsta felsteg. Tjuvjägarna dödar nådeårsflickor och säljer deras kroppsdelar för dyra pengar, eftersom de anses vara magiska. Huset de kommer fram till är primitivt och de har inte fått med sig mycket mat. Man skulle kunna tro att det hårda livet i vildmarken skulle bli flickornas största hot under nådeåret. Eller tjuvjägarna som lurar i skogen. Men när isolationen gör att galenskap sprider sig och hierarkier skapas visar det sig att det är de andra flickorna som är det allra farligaste. Tierney hamnar snabbt i onåd hos resten av gruppen och får hjälp från ett helt oväntat håll. Något som får henne att ompröva allt hon någonsin trott på. Och magin, som är orsaken till hela nådeåret, finns den ens?

Det sextonde året innehåller en hel del våldsamheter, tortyr och ond bråd död, men den känns ändå inte som en våldsam bok. Snarare har Kim Liggett skrivit en ganska lågmäld historia (som ibland blir väl långsam) om männens makt och en längtan efter en tillvaro i starkt systerskap.

Kanske Jägerfelds viktigaste bok

Jenny Jägerfeld har skrivit många bra ungdomsromaner. I flera år har hon även haft en frågespalt i Svenska Dagbladet Junior. Nu samlar hon dessa frågeställningar i bokform, och detta är en ännu viktigare bok än hennes romaner.
Frågorna som ställs i "Fråga Jenny, om kroppen, själen och allt runtomkring" har stor bredd. Det fina med Jenny Jägerfeld är hennes empatiska och engagerade svar, hon står verkligen på barnens sida!
En 13-årig kille är orolig över att han är så kort, en 11-årig tjej blir illröd i ansiktet när hon ska tala inför klassen och en kille tycker det är jobbigt med finnar. En 8-årig kille är rädd att hans snögubbe Ölle Frost ska smälta och en kille är mycket irriterad på sina föräldrar som inte kan sluta lyssna på bandet Kents låtar. Jägerfeld svarar alla med samma inlevelse och tar alla frågor på samma allvar.
Här finns frågor som kan ha allvarligare konsekvenser. Exempelvis undrar en tjej hur hon ska agera eftersom hon misstänker att hennes kompis har en ätstörning och en tjej känner sig pressad när en kille tjatat på henne att skicka nakenbilder på Snapchat.
Enligt en undersökning är det en femtedel av tjejer i åldern 10-16 år som har blivit utsatta för sexuella trakasserier på nätet. När det gäller frågor av denna karaktär ryter Jägerfeld ifrån och uppmanar alla drabbade att polisanmäla. Hon får läsaren och brevskrivaren att förstå, att det är förövaren som ska skämmas och absolut inte den utsatta.

Är det nu allt börjar?

Alltså, wow! Jag är faktiskt lite tagen efter att ha läst Siri Sponts första ungdomsbok Är det nu allt börjar?. Huvudpersonen Tilda känns igen från Sponts mellanålderstrilogi som inleds med Utan djur så dör jag. De böckerna tyckte jag var riktigt bra, men Är det nu allt börjar? är STRÅLANDE!

Tilda går i åttan och bor i ett litet samhälle som heter Knivsjö och ligger i Dalarna. Hon är less på ALLT! Kompisarna (som inte känns som kompisar på riktigt), alla störiga killar, att dricka sig full utanför Folkandiscot på helgerna, att vara en som inte syns, att bli kallad ful av killarna... Ja, listan kan göra hur lång som helst. Men som en gnistrande stjärna i allt det vardagsgrå finns Emmy. Emmy bor i Skåne och hon och Tilda har aldrig träffats. Men de har chattat och sms:at  med varandra i ett halvår och båda drömmer om att göra något annat. Att ta sig iväg, bort. Allra helst till London! När Emmy föreslår att de båda ska åka på språkresa till Brighton under sommarlovet är det som om något faller på plats inne i Tilda. Det vore bara så perfekt! Och någonstans så märker mamma och pappa hur viktigt det här är för Tilda, för de låter henne åka, fast det egentligen är alldeles för dyrt.

I Brighton ska Tildas liv äntligen börja! Där vet ingen vem hon är och hon kan få börja om från noll. Tillsammans med sin tvillingsjäl Emmy. Och allt börjar så bra, med pubbesök där ingen frågar efter ålder och snygga, spännande killar i språkkursklassen. Men snart märker Tilda att de sociala hierarkierna är lika tydliga i Brighton som hemma i Knivsjö. Att det är lika svårt att bli en som räknas, att de coola och självsäkra tar lika mycket plats, att festerna blir lika urspårade... Och alla Tildas tankar och känslor är så fantastiskt bra beskrivna. Alla stämningar, varenda nyans, är fångade mitt i prick! Jag behöver kanske inte säga att Brighton inte blir vad Tilda har tänkt sig. Och att Emmy inte heller är som hon har tänkt sig. Men hon hittar nåt annat i England - en del av henne själv som helt enkelt har tröttnat på att ta skit från andra.

Girlpower x 3

                                                    

Den senaste tiden har det kommit flera böcker på temat starka tjejer och tjejers rättigheter och mitt feministiska hjärta jublar! Tre av dem har jag framför mig nu, nämligen Banbrytande badass-brudar : 52 kvinnor som förändrade världen, Skamlös och Moxie. De två första har jag bara hunnit skumma i, men den sista läste jag för ett par veckor sen.

I Banbrytande badass-brudar beskriver författaren Mackenzi Lee den frustration hon kände som historiestudent över kvinnornas frånvaro i historieskrivningen. Vissa kvinnor dök naturligtvis upp, men de var få, vita, västerländska och heterosexuella och Lee ville hitta kvinnor även utanför denna krets. Så hon började forska, prata om de kvinnor hon hittade och så småningom också skriva om dem på Twitter. Och till sist samlades 52 av hennes favoritkvinnor i denna bok! Av dessa kvinnor känner jag bara igen ett namn: Drottning Kristina (eller Kung Kristina, som hon tituleras i boken). Det jag minns om henne från historielektionerna är att hon luktade illa (vilket hon knappast kan ha varit ensam om på 1600-talet) och att filosofen Descartes dog av kyla när han hälsade på henne i Stockholm. Så efter att ha läst kapitlet om henne i boken har jag ökat på mina Drottning Kristina-kunskaper betydligt. Tänk då vad jag kommer att kunna när jag har läst om de övriga 51 kvinnorna!

När det gäller Skamlös räcker det med att läsa inledningen för att inse vilken viktig bok det här är! Och eftersom jag inte har läst den ännu så nöjer jag mig med att citera den och ge mig själv ett löfte om snarast möjlig läsning!

Kära du

som får höra att du ska vara tyst och inte ta så mycket plats

som inte får ha vilka vänner du vill, eller välja utbildning och jobb själv

som aldrig blir myndig och aldrig får äga ditt liv

som får höra att förälskelse är synd

som tvingas leva dubbelliv i rädsla och med dåligt samvete

som blir skambelagd oavsett om du har på dig eller tar av dig hijaben

som blir kallad invandrarjävel och svartskalle, skamlös och trolös

som får höra att rasism och social kontroll är ett icke-problem

som bär familjens heder på dina axlar

som inte får betsämma över din kropp

som blivit utsatt för övergrepp, och fått höra att det är ditt eget fel

som tvingas leva med att mödomshinnan bestämmer ditt värde

Kära du som inte är fri

Den här boken är till dig

Moxie är det skönlitterära inslaget i denna trio av böcker. Boken utspelar sig i USA och huvudperson är 16-åriga Vivian. Vivian är en tjej som inte gör så mycket väsen av sig. Hon är skötsam, duktig i skolan och en stolthet för sin mormor och morfar som fick en överdos av rebelliskhet när hennes mamma var i tonåren. Vivians skola är till bredden fylld av orättvisor, där killarna tillåts ta hur mycket plats som helst och till och med trakassera och tafsa på tjejerna utan att skolledningen rör ett finger. En kväll plockar Vivian ner sin mammas gamla låda med texten MIN FÖRSPILLDA UNGDOM från garderobshyllan. Det var länge sen hon tittade i den och lådan är full med mammans minnen från en svunnen tid. Där finns kassettband med punkrock och små feministiska fanzines (hemgjorda tidningar). Och där börjar ett frö gro hos Vivian. Varför ska tjejerna på skolan bara sitta tysta och acceptera den ordning som råder? Hon startar ett eget fanzine som hon döper till Moxie. Det lägger hon i hemlighet ut på väl valda platser i skolan med uppmaningen om att tjejerna ska slå tillbaka. Ingen vet att det är hon som har skapat det. Gensvaret blir trevande till en början, men i takt med fanzinen blir fler blir också uppslutningen bland skolans tjejer större. Helt plötsligt finns det ett helt stort gäng med Moxietjejer och till slut tvingas faktiskt skolan att lyssna på vad de har att säga.

Moxie känns väldigt amerikansk med mycket cheerleading och amerikansk fotboll och sextonåringar som kör bil. Men budskapet är allmängiltigt och jag hoppas att den här boken väcker kämparglöd hos alla som läser den och skapar massor av nya Moxietjejer!