onsdag 10 oktober 2018

När apokalypsen har ett datum

Min läsning har verkligen fått stryka på foten den senaste tiden. Jag har lovat mig själv tusen gånger att ge mig själv lite tid, lite tid att i alla fall öppna en bok och börja läsa så att jag kanske fastnar och så ger det sig automatiskt. Men inte ens så långt har jag kommit.
Så nu lovar jag mig själv igen. Och nu tänker jag låta det bli av. För nu har jag Mats Strandbergs nya ungdomsroman Slutet i min hand. Prologen är redan läst.
Slutet är en pro-apokalyptisk roman om jordens sista tid:

De sista beräkningarna är gjorda. Nu finns det ingen tvekan längre. Om en dryg månad är det verkligen över. Vi har till och med ett klockslag. Den 16 september, 04.12 på morgonen, träder kometen Foxworth in i Jordens atmosfär.

Det är synnerligen dags att ta tag i det här med läsningen nu. 

fredag 5 oktober 2018

Girlpower x 3


                                                    
Den senaste tiden har det kommit flera böcker på temat starka tjejer och tjejers rättigheter och mitt feministiska hjärta jublar! Tre av dem har jag framför mig nu, nämligen Banbrytande badass-brudar : 52 kvinnor som förändrade världen, Skamlös och Moxie. De två första har jag bara hunnit skumma i, men den sista läste jag för ett par veckor sen.

I Banbrytande badass-brudar beskriver författaren Mackenzi Lee den frustration hon kände som historiestudent över kvinnornas frånvaro i historieskrivningen. Vissa kvinnor dök naturligtvis upp, men de var få, vita, västerländska och heterosexuella och Lee ville hitta kvinnor även utanför denna krets. Så hon började forska, prata om de kvinnor hon hittade och så småningom också skriva om dem på Twitter. Och till sist samlades 52 av hennes favoritkvinnor i denna bok! Av dessa kvinnor känner jag bara igen ett namn: Drottning Kristina (eller Kung Kristina, som hon tituleras i boken). Det jag minns om henne från historielektionerna är att hon luktade illa (vilket hon knappast kan ha varit ensam om på 1600-talet) och att filosofen Descartes dog av kyla när han hälsade på henne i Stockholm. Så efter att ha läst kapitlet om henne i boken har jag ökat på mina Drottning Kristina-kunskaper betydligt. Tänk då vad jag kommer att kunna när jag har läst om de övriga 51 kvinnorna!

När det gäller Skamlös räcker det med att läsa inledningen för att inse vilken viktig bok det här är! Och eftersom jag inte har läst den ännu så nöjer jag mig med att citera den och ge mig själv ett löfte om snarast möjlig läsning!

Kära du
som får höra att du ska vara tyst och inte ta så mycket plats
som inte får ha vilka vänner du vill, eller välja utbildning och jobb själv
som aldrig blir myndig och aldrig får äga ditt liv
som får höra att förälskelse är synd
som tvingas leva dubbelliv i rädsla och med dåligt samvete
som blir skambelagd oavsett om du har på dig eller tar av dig hijaben
som blir kallad invandrarjävel och svartskalle, skamlös och trolös
som får höra att rasism och social kontroll är ett icke-problem
som bär familjens heder på dina axlar
som inte får betsämma över din kropp
som blivit utsatt för övergrepp, och fått höra att det är ditt eget fel
som tvingas leva med att mödomshinnan bestämmer ditt värde

Kära du som inte är fri
Den här boken är till dig

Moxie är det skönlitterära inslaget i denna trio av böcker. Boken utspelar sig i USA och huvudperson är 16-åriga Vivian. Vivian är en tjej som inte gör så mycket väsen av sig. Hon är skötsam, duktig i skolan och en stolthet för sin mormor och morfar som fick en överdos av rebelliskhet när hennes mamma var i tonåren. Vivians skola är till bredden fylld av orättvisor, där killarna tillåts ta hur mycket plats som helst och till och med trakassera och tafsa på tjejerna utan att skolledningen rör ett finger. En kväll plockar Vivian ner sin mammas gamla låda med texten MIN FÖRSPILLDA UNGDOM från garderobshyllan. Det var länge sen hon tittade i den och lådan är full med mammans minnen från en svunnen tid. Där finns kassettband med punkrock och små feministiska fanzines (hemgjorda tidningar). Och där börjar ett frö gro hos Vivian. Varför ska tjejerna på skolan bara sitta tysta och acceptera den ordning som råder? Hon startar ett eget fanzine som hon döper till Moxie. Det lägger hon i hemlighet ut på väl valda platser i skolan med uppmaningen om att tjejerna ska slå tillbaka. Ingen vet att det är hon som har skapat det. Gensvaret blir trevande till en början, men i takt med fanzinen blir fler blir också uppslutningen bland skolans tjejer större. Helt plötsligt finns det ett helt stort gäng med Moxietjejer och till slut tvingas faktiskt skolan att lyssna på vad de har att säga.

Moxie känns väldigt amerikansk med mycket cheerleading och amerikansk fotboll och sextonåringar som kör bil. Men budskapet är allmängiltigt och jag hoppas att den här boken väcker kämparglöd hos alla som läser den och skapar massor av nya Moxietjejer!