fredag 28 september 2018

Ellinor

Förra veckan var det premiär för SmåBUS (Barn- och Ungdomslitteratur Småland) internationella barnboksfestival på Ädelfors folkhögskola. Som en del i festivalen var biblioteket med och anordnade ett författarbesök med smålandsförfattaren Katarina von Bredow. Jag har ivrigt slukat i princip alla hennes böcker, men inte sett henne live förut. Snabbt kunde konstateras att det är lika lustfyllt att lyssna på henne som det är att läsa hennes böcker. Vilken berättarglädje!

Bredow har främst skrivit ungdomsböcker, men även böcker för yngre barn. Just nu är hon aktuell med en trilogi där man får följa tre barn i slutet av mellanstadiet. Först ut i serien är boken om Ellinor, som precis ska fylla tretton. Det där att bli tonåring är ingen stor grej för Ellinor, inget hon direkt ser fram emot. Men för de flesta andra i klassen verkar det vara jättestort. Kompisen Meja, till exempel, verkar inte vilja någonting hellre än att sluta vara barn. Ellinor är en tjej som liksom ofta får gå balansgång mellan olika personers viljor och åsikter. I skolan balanserar hon mellan den dominanta Meja och Leo, som båda är hennes bästa vänner, men som inte alls gillar varandra. Och hemma är det mamma som ständigt vill hålla koll på Ellinors pappa och hans nya familj. Allra bäst trivs nog Ellinor i klätterhallen, när hon klättrar verkar hon känna sig fri.
En dag kommer det en ny kille till klassen, Viktor. Och om Ellinors liv var komplicerat innan så är det inget mot hur det blir nu. Meja slår genast sina lovar kring Viktor. Hon är populär och van vid att få det hon vill, men Viktor känner ju inte till de sociala spelreglerna i klassen och verkar inte heller bry sig om dem. Han hänger hellre med Ellinor! Och nu händer det saker med Ellinor som hon inte varit med om innan – hon blir kär. Leo blir sur och Meja blir ännu surare. Hon hämnas på Ellinor genom att sprida ut lögner om henne på sociala medier. Ellinor blir fast i en röra som hon inte vet hur hon ska ta sig ur. Måste hon välja mellan kärleken och vänskapen?
Katarina von Bredow kan som ingen annan det här med att beskriva kompicerade känslor, kärlek och vänskap. Man sugs fast i hennes böcker och det är svårt att lägga dem ifrån sig! Nu har jag bok nummer två i serien, Leo, i min hand och jag bara längtar efter att få börja läsa!

torsdag 6 september 2018

Om förortsliv

https://biblioteket.vetlanda.se/web/arena/results?p_p_id=crDetailWicket_WAR_arenaportlets&p_p_lifecycle=1&p_p_state=normal&p_p_mode=view&p_p_col_id=column-2&p_p_col_count=3&p_r_p_687834046_search_item_id=156100&p_r_p_687834046_facet_queries=&p_r_p_687834046_agency_name=ASE506851&p_r_p_687834046_search_item_no=0&p_r_p_687834046_search_query=falafelflickorna&p_r_p_687834046_search_type=solr&p_r_p_687834046_sort_advice=field%3DRelevance%26direction%3DDescending
Christina Wahldén är en författare som skriver om brännande och aktuella ämnen, inte sällan med tjejers utsatthet som tema. Hennes senaste bok Falafelflickorna utspelar sig i en storstadsförort, som är utpekad som ett problemområde.  Där bor Hawa, som inte riktigt känner igen bilden som finns av hennes bostadsområde, för henne är det ju hemma. Visst finns det problem, men det finns också mycket som är bra. Och problemen vill Hawa gärna vara med och hjälpa till att lösa. Hennes stora dröm är nämligen att bli polis! Dels för att det är ett jobb där man för folk tryggare, men också för att det inte finns så många kvinnliga poliser som ser ut som hon gör. Hawa har varit inne på polisens hemsida på nätet och hon är tveksam till om hon skulle klara inträdesprovet till Polishögskolan, det är många moment som verkar väldigt svåra. Dessutom dröjer det ju väldigt många år innan hon kan söka in. Därför startar hon detektivbyrån Hemliga Hawa, som åtar sig alla typer av uppdrag under fullständig diskretion. Och Hawa hinner inte ens få upp reklamskylten för sin detektivbyrå innan uppdragen börjar ramla in. Först är det hennes kompis Halima. Hennes föräldrar vill gifta bort henne fast hon bara är tretton år. Sen är det Leia, vars pappa hotar att döda henne efter att ha kommit på henne med att hångla med sin flickvän.

Hawa är god vän med bibliotekarien, Barbro, som jobbar på det lokala biblioteket. Barbro har åkt på semester till Indien och bett Hawa att passa hennes hund Bilbo under tiden. Hawa bor trångt i en liten lägenhet med fyra syskon, pappa och en höggravid mamma. Det finns inte plats för någon hund hemma hos henne. Därför får Bilbo bo i biblioteket och Hawa har fått nyckeln dit för att kunna gå dit och se till honom. Nu blir biblioteket inte bara bostad för hunden utan även för Halima och Leia. Hawa gömmer dem nämligen där under tiden som hon försöker fundera ut vad hon ska göra för att kunna hjälpa dem.

Jag tyckte väldigt mycket om Falafelflickorna. Det är en extremt viktig bok där författaren lyckas med konststycket att behandla frågor som barnäktenskap, hedersrelaterat våld och gängkriminalitet på ett lättläst och spännande sätt. Den funkar jättebra som underlag till diskussioner, men lika bra att sätta i händerna på alla barn som gillar deckare och mysterier.

måndag 3 september 2018

Andreas gästbloggar...


Kan man skriva en intressant bok om 1800-talets gruvdrift för mellanåldern? Ja, Sara Lövestam kan. Med ordentligt flyt i språket mixar hon spänning med historiska nyttigheter.

Halvvägs in i Gruvan kommer jag på mig själv med att inte lagt undan boken en enda gång.

12-åriga Ellen tillbringar sin sommar på Utö med sin familj och bonusmamma som hon avskyr. För att få vara själv övernattar hon i ett skjul på gården. Trots att Utöskräcken kan komma och skrapa på väggarna om nätterna…

Hennes sommardagar får en ny vändning då hon hittar en dagbok i skjulets vägg. Den är från 1848, skriven av jämnåriga Anton som snart ska börja jobba i gruvan på Utö. Ellen blir helt uppslukat av Antons liv som är fyllt av mobbning och orättvisor. Gruvans hårda miljö påverkar Anton och sakta börjar Ellen vakna till ett större medvetande. Både kring sociala orättvisor och hur hon behandlar sin bonusmamma. Sara Lövenstam lyckas balansera vardagsspänning med gripande historia på ett mycket bra sätt.


/Andreas