Familj flyttar in på kusligt hotell

Vi får i boken Hemsökt: En natt på spökhotellet av Steve Brezenoff följa en familj som alltid brukar semestra vid sjön Svartvattnet.
Denna sommar finns det dock ingen plats på pensionatet, där de vanligtvis brukar bo. Istället har de fått rum på ett annat hotell som ligger väldigt avsides.
Det heter Djävulens Hägring...
Familjen hittar ett visst besvär dit och blir visade till sitt rum av den läskige hotellägaren. Flickan i familjen, Jasmine, får ett alldeles speciellt rum. Det är fullt av dockor som stirrar med blanka ögon av glas.
Dockorna skrämmer självklart livet ur Jasmine. Hon får till och med för sig att de kan röra på sig! När familjen senare på eftermiddagen är på stan och äter pizza träffar Jasmine en pojke och hans gammelmormor. Gammelmormodern minns Djävulens Hägring, men säger att det har varit stängt i mer än 50 år...
Något konstigt är det alltså med det här hotellet. Och konstigare blir det när dockorna börja tala med Jasmine! Frågan är vad de vill?
En lagom läskig rysare för barn i tioårsåldern.

Rysare om Sveriges mest hemsökta hus

Borgvattnets prästgård är ett av Sveriges mest hemsökta platser. Många präster har genom åren vittnat om spöken som härjar i huset. Berättelsen om när en präst blev utslängd ur en gungstol blev en världsnyhet. Denna gungstol köptes för övrigt in till Hylands hörna senare.
Författaren Tobias Söderlund skriver om prästgården i en ny spökserie för mellanåldern.
12-åriga Vanessa har en Youtubekanal med massor av följare som uppskattar hennes spökjakter. Denna gång ska hon och hennes två kompisar försöka ta sig in i Borgvattnets prästgård för att filma. Självklart vet de om hur hemsökt stället är. Redan tidigt när de filmar börjar märkliga saker att hända. De hör bland annat knarrande steg, barngråt på nedervåningen och ser konturerna av ett ansikte i bildskärmen.
Upplevelsen blir till och med så stark för Vanessa att hon svimmar. Sedan minns hon inget mer.
Hon kommer hem och försöker bearbeta vad som har hänt. Hon blir alltmer övertygad om att det är ett spöke de har mött. Ganska snart börjar hon också känna närvaron av ett spöke i hemmet.
Har spöket följt med henne hem? I sådana fall, vad vill det?
Än en gång måste Vanessa och hennes kompisar tillbaka till spökprästgården för att ta reda på vilka andar det är som huserar där.
Boken är riktigt kuslig på sina ställen och kommer med all säkerhet att locka bokslukare i mellanåldern med en förkärlek för spökhistorier.

Åkalla aldrig Svarta madam på toaletten!

Har ni några läskiga böcker?
Det är nog den vanligaste frågan jag har fått sedan jag började jobba på bibliotek.
Här är en läskig bok, den har några år på nacken, men fungerar fortfarande fint för barn som vill ha en pulshöjning och något som framkallar kalla kårar.
Anna Hanssons "Svarta madam, kom fram!" är en bok i en spännande serie med läskiga och spökiga böcker. 
Det finns fyra ord man aldrig ska säga i mörkret på en skoltoalett. De fyra orden är "Svarta madam, kom fram!". Om Lukas hade vetat det kanske han fortfarande hade varit vid liv. 
 Lukas, Isa och Jack befinner sig i korridoren på skolan de går. De står utanför en skoltoalett. De vågar inte riktigt gå in. Då dyker vikarien upp och säger att lektionen har börjat. När lektionen är slut ber vikarien de tre eleverna att stanna kvar.
Vikarien berättar att han vet vad de tre gjorde utanför toaletten.
"Jag vet att ni försökte kalla på Svarta madam! Vi försökte med det när jag gick på skolan förr i tiden. Men det är inget jag rekommenderar", säger vikarien.
Han berättar för dem att de har varit på fel toalett. Svarta madam befinner sig på en undanskymd plats, på toaletten i källaren utanför bildsalen. Han varnar dem för att gå dit!
Eleverna tar dock inte lärarens varning på allvar utan återvänder till skolan senare på kvällen, när det är skoldisco. De smyger ner i källaren och Lukas går in på toaletten. Tydligt hör de andra två hur han kallar på Svarta madam!
Ja...Vad hände egentligen där inne på skoltoaletten? Vi vet att Lukas försvann.
Kanske letar man efter honom än idag?

Läs och låt dig skrämmas

Gillar du att bli rädd? Då har du kommit helt rätt.
Lena Ollmark har skrivit nya skräckhistorier för barn i lågstadieåldern. Faktum är att de är rätt så läskiga. Vi får träffa Mardrömssällskapet, en suspekt samling av människor som träffas för att berätta rysliga historier för varandra. Det är rysligt värre, bara platsen de träffas på, ett gammalt sjukhus mitt i natten.
"Det kommer hända obehagliga saker ikväll", säger den äldste i Mardrömssällskapet och skräckkvällen kan börja.
Den första berättelsen handlar om Vilda, en vild tjej som helst kör mountainbike eller bygger kojor i skogen. En dag ser hon att hennes kompisar lekar med bebisdockor. Bebisdockor vet hon inte riktigt vad det är men hon vill ju vara med och leka. Hon tjatar på sina föräldrar att köpa en.
Det här med att leka med dockor är inte Vildas grej. Det händer ju inget! Efter en gång har hon tröttnat och ger sig istället ut på en fartfylld cykeltur i skogen.
Den sockersöta dockan har hon kvar, men hon inser snart att allt inte är som det ska med dockan. Hennes lillebror får oförklarligt ett slag i ansikten när dockan sitter bredvid. Det hörs gråt när Vilda lägger in dockan i garderoben.
Problemet är att Vilda inte kan göra sig av med dockan. När hon kastar ut dockan genom fönstret så skadar hon sig själv. Familjen hittar efter en natt istället Vilda utanför fönstret. När mamma försöker bränna upp dockan så vaknar Vilda upp på ett sjukhus. Huset är förstört men dockan är kvar och sitter på en stol bredvid, dock inte sockersöt längre utan sitter där med ett elakt grin i dockansiktet.

Det är sammanlagt fem berättelser som berättas. En av dem handlar om Liam som råkar få ett kryp i maten när han äter middag. Han äter upp insekten och snart tror han att krypen bor inne i honom. Vi får också läsa om Elias och hans mörkrädda syster. Systern tror sig ha sett Nattmannen i en garderob, en gestalt som visar sig om man tänder och släcker lampan och säger hans namn tre gånger framför en spegel. En dag märker Elias att hans syster är ännu räddare än vanligt, vettskrämd till och med. Kan det vara så att Nattmannen har tagit henne i besittning?
Läs och låt dig skrämmas!

Nya skräckhistorier för orädda

För några år sedan härjade clownskräcken som värst. I länder som exempelvis USA och Storbritannien rapporterades om ondskefulla clowner som stod och lurade i skogsbrynet. I vissa fall attackerade clownerna sina ont anande offer men i vissa fall var förhållandet det omvända. Personer som var utklädda som clowner, kanske på väg till en maskerad, blev misshandlade av folk som i själva verket var livrädda för vad clownen kunde tänkas hitta på. 

När Andreas Palmaer, nu i samverkan med Åsa Anderberg Strollo, skriver nya skräcknoveller, är just fenomenet clownen något som står i fokus i en av berättelserna. En kille vid namn Elmar är på en cirkusföreställning och får då se en clown uppträda. Clownen blir bespottad och förnedrad och stora delar av publiken skriker att han ska gå av scenen. Efter showen när Elmar är på väg hem ser han den vettskrämde clownen som försöker springa ifrån sina plågoandar. Elmar tar sig an clownen och erbjuder att denna kan övernatta hemma hos honom. Clownen verkar snäll och tillverkar ballongfigurer som tack. Dagen efter slår Elmar på tv:n och får i nyhetssändningen veta att en människa har blivit mördad. Förövaren? En person iförd clownsminkning. Självklart sprider sig en stark olustkänsla hos Elmar och när han tittar i sovrummet där clownen sovit över så står rummet tomt...

Clownberättelsen inleder denna bok som varvas med kortare och underfundiga anekdoter av det mer gastkramande slaget. För de lite äldre som kanske vågat sig på att lyssna på Creepypodden. 

En historia som håller hela vägen till Frostbacken

"Skuggorna på Frostbacken" är en mycket spännande berättelse som handlar om syskonen Isak och Ines. De har nyligen förlorat sin pappa som dött i en cancersjukdom och mamma bestämmer sig för att familjen måste åka bort för att ta hand om varandra och umgås. De kommer fram till en röd liten stuga som ligger alldeles i närheten av en sjö.

Som 13-åriga killar är mest tycker inte Isak det är särskilt roligt att tillbringa flera långa veckor i obygden, med dålig till obefintlig täckning på mobilen och långt ifrån sina kompisar i stan.

Han tar med sig sin syster för att bada och de stöter då på en flicka som är jämnårig med Isak. Flickan som heter Elin är glad och Isak tycker det är roligt att umgås med henne. En stark vänskap växer fram. Ett problem och orosmoment är att Elin bor med sina syskon i något som ser ut som ett fallfärdigt torp. Här bor de med sin alkoholiserade far som är elak och som slår sina barn. Elins mamma har försvunnit berättar hon.

Isak berättar om hur Elin och hennes syskon har det för hans mamma som såklart blir orolig. Isak bestämmer sig för att hjälpa Elin, med deras livssituation och att hjälpa henne att hitta sin mamma. Elin i gengäld hjälper Isak flera gånger, bland annat räddar hon Ines från att drunkna och från att gå vilse i skogen.

När mamman tillsammans med Isak och Ines åker till socialkontoret för att göra en orosanmälan om Elin och hennes syskon möts de av förbryllade miner. De har inte hört talas om att det bor några barn i det fallfärdiga huset på Frostbacken.

Vad vill då Elin med Isak? Finns hon på riktigt? De obesvarade frågorna blir många. En historia som håller hela vägen till slutet.



Mordön

Tolvåriga Ellen ska tillbringa en månad av sommarlovet hos sin mormor och morfar som bor vid kusten. Hennes föräldrar jobbar väldigt mycket och har inte riktigt tid med henne. De jobbar faktiskt till och med på midsommarafton. Ellen trivs bra med mormor och morfar, men önskar nog att mamma och pappa skulle ägna sig lite mer åt henne. Mormor och morfar har flyttat ganska nyligen och det är första gången som Ellen är och hälsar på dem i det nya huset. Granne med mormor och morfar bor Karzan, en kille i hennes egen ålder. De träffas för första gången när Ellen står och blickar ut över ett märkligt hus som ligger på en ö alldeles i närheten.

Huset stod mitt på ön. Ellen hade aldrig sett ett så märkligt hus förut. Det var både fint och kusligt på samma gång. Den som hade ritat huset hade säkert försökt få det att likna ett slott, fast i miniatyr. Huset hade samma grå färg som dimma och gaveln bestod av ett torn med rostigt plåttak. 

Karzan berättar att ön i folkmun kallas Mordön, efter att en ung kvinna blivit mördad där för 70 år sen. Efter det har ingen velat flytta dit och huset har stått och förfallit. Karzan berättar också att blodfläcken efter den mördade kvinnan finns kvar i ett av rummen och Ellen blir nyfiken på huset. De bestämmer att de ska ge sig ut till ön på midsommarnatten och det är ett beslut som de snabbt kommer att ångra.

Jag har tyckt väldigt mycket om Camilla Lagerqvists historiska böcker och kanske hade jag därför lite för höga förväntningar när jag började läsa Mordön. Kanske var historien också lite för osannolik för min smak (även om barnrysare förstås har all rätt att vara just det). Och kanske har det också gått lite inflation i den här typen av böcker: Sommarlovsmysterier med en tjej och en kille som nyss lärt känna varandra som huvudpersoner. Men det är onekligen en genre som är populär hos mellanåldern och Mordön är bitvis väldigt spännande, även om jag inte tycker att den hör till Camilla Lagerqvists bästa böcker.

Snöängeln

Nu när snön och kylan har kommit så passar det ju faktiskt rätt så bra att plocka fram en riktigt vinterbok. En bok där det snöar ordentligt och det går att åka skridskor på sjön. 
Första boken om Agnes och Noel av Camilla Jönsson, Svart vatten, är en typisk sommarrysare. Snöängeln är en typisk vinterrysare, en snarare mer vintermysrys. För handen på hjärtat, det är inte inte jätteläskigt. Men det infinner sig helt klart en kall vinterkänsla när Noel än en gång besöker sitt sommarställe där Agnes finns. Den här gången är det jullov, och förutom Noel så är Agnes rätt så ensam. Hennes vän Linn är egentligen inte hennes vän längre och dessutom har hon åkt till Thailand över jul. Det sista de gjorde innan Linn åkte var att bråka och skrika elaka grejer till varandra. Nog för att det gnager lite i Agnes men det var ju lika mycket Linns fel...
Men när Noel kommer så blir allt bra igen. De umgås och har roligt. Tills det börjar hända skumma saker runt omkring dem. De ser en mystisk skuggfigur som följer dem när de går. Och Linn ser en snöängel, inget konstigt med det men det leder inga som helst fotspår fram till ängeln, det är som att den flugit dit. De har lärt sig känna igen tecknen på att det finns ett spöke i närheten. Men vem är det och vad vill det egentligen? Mer än att störa och förstöra?

Snöängeln är rätt så finstämd, det snöar, det är jul, det lyser i fönstren och det tänds brasor i stugorna. Det blir inte särskilt läskigt men det behöver inte alla spökhistorier vara, för alla spöken är inte farliga. Här är det egentligen mer sorgligt och lite tungt. En bok att plocka med sig hem över jullovet.

På spökresa genom Sverige

För ett par år sedan hade vi besök av Lena Arro i våra bokklubbar. Då berättade hon att hon besökte olika platser runt om i landet där det hade hänt mystiska saker och att detta skulle bli material till en ny bok. Nu har boken kommit och den heter Från Döda fallet till Ales stenar : Platser med (spök)historia. Jag har än så länge bara hunnit bläddra i boken, men tycker att det ser lovande ut! Framförallt blir jag förtjust i de fina svartvita illustrationerna av Filippo Vanzo. Vi får följa med på en resa mellan tio olika platser från norr till söder där märkliga saker har inträffat och efter beskrivningen av varje plats finns det även med en spökhistoria, som kanske är sann - eller kanske inte.  En av platserna är Hökensås i Västergötland där Jonas Falk avrättades år 1855 efter ett rånmord. Sedan dess sägs det att det strövar omkring ett huvudlöst spöke på åsen. Den här historien återkommer även i Lena Arros bok Blommor på Höökens grav, som är första delen i hennes serie om tjejerna Mirja och Marie. Jag kan tänka mig att detta kan bli en fin julklapp till den spök- och historieintresserade eller något att plocka med sig när man är ute och reser och har tid att ta en avstickare för att besöka en äkta spökplats!

Ryslig höstläsning

Såhär i Halloweentider finns det ju inget som passar bättre än lite härliga skräck- och spökberättelser. Jag har fått två splitternya spökhistorier för nybörjarläsarna på mitt skrivbord som jag är väldigt sugen på att läsa: Spöksången, som är den senaste boken i min favoritserie om Mystiska skolan av Katarina Genar och Räddast för spöken, som är den fjärde boken om Lydia av Gull Åkerblom. Om innehållet i böckerna håller samma klass som omslagen så tror jag inte att jag kommer att bli besviken!

"Garanterat kalla kårar!"

Jag gillar starkt serien med fristående skräckberättelser som Magnus Nordin kommer med. Det är något med själva formatet, att de känns som spökhistorier men ändå som lite mer bokiga... på något sätt. Tidigare finns Offerträdet och Jordkällaren. I november kommer den efterlängtade tredje boken Nattskräck.

Än så länge tycker jag nog att Jordkällaren är något bättre än Offerträdet. Kanske för att den är lite mer sorglig. Fram tills det absoluta slutet är den nästan mer sorglig än obehaglig även om det kryper lite ut med ryggen. Simone och Alex är på cykelsemester på Gotland när de mitt under ett oväder cyklar vilse och söker skydd i ett gammalt öde hus. Det verkar ha varit tomt länge och varken elen eller telefonen fungerar. Ändå så vaknar de mitt i natten av att telefonen ringer...

Så bra att tipsa om och så bra att läsa högt, när man behöver något att kura till i höstmörkret. 

  

Spökflickan

Jag trodde aldrig att jag skulle säga det, men jag börjar nästan bli lite trött på spökhistorier och böcker om mystiska hus. Det har kommit så många såna berättelser den senaste tiden. Ändå kunde jag inte låta blir att läsa Katarina Genars Spökflickan, som handlar om just detta. Spökhistorier är trots allt en av mina favoritgenrer och Katarina Genar brukar aldrig göra mig besviken!

Mycket i boken känns igen från andra liknande böcker. Bokens huvudperson Anna flyttar, mot sin vilja, från storstan till landet där föräldrarna har köpt ett hus. Hon längtar hem och saknar sin bästis och saken blir inte bättre av att hon får höra rykten om att det spökar i huset som blivit hennes nya hem. Samtidigt börjar hon drömma märkliga drömmar - det är som att drömmarna vill säga henne något. Det verkar finnas en hemlighet kring huset som hon måste ta reda på. Som sagt, en ganska välbekant spökhistoriestory, men Katarina Genar har något i sina böcker som skiljer dem från andra. De är ofta ganska tunna till formatet, lättlästa och spännande, men har samtidigt ett allvar och ett djup som gör att de blir bättre och bättre ju fler sidor man läser! Dessutom utspelar sig den här boken på sommaren, vilket gör den till perfekt sommarlovsläsning till lediga barn i slukaråldern!

Mysterier, katastrofer, spöken och bibliotek

Idag har vi äran att presentera en gästbloggare här på Booklover. Det är vår jobbarkompis Emina som kommer att tipsa om några nylästa favoriter. Böckerna utspelar sig alla i biblioteksmiljö och passar för barn i lågstadieåldern. Emina, och även andra av våra kollegor, kommer att dyka upp med fler boktips här på bloggen framöver.

Spökspanarna av Annika Widholm
Malva och Hannas klass är på bibblan för att låna böcker. Bibliotekarien visar vad som finns på biblioteket, hjälper till med boktips och berättar en historia om en elak bibliotekarie som fanns där för mer än 100 år sedan. Nu spökar han på biblioteket. Han letar efter en bok och kan inte få ro i graven förrän han har hittat den. Malva och Hanna går iväg upp på den gamla vinden och genom dunkla korridorer. De hör steg bakom sig. Det knarrar. De ser en mörk figur klädd i lång svart rock och med spindelnät över håret…  

Ada Granat och bibliotekskatastrofen av Henrik Almqvist
Ada Granat är sju år och en väldigt olydig unge. Hon skulle vilja uppfinna en jättestor vattenpistol för att hon kunna spruta vatten på solen tills den slocknar. Hon kallar sin pappa för Kalsong Fjuppe och bibliotekarien för Fru Datorskärm. Ada tycker att alla böcker på biblioteket är bruna och tar med en sprayflaska med färg som hon tagit ur sin pappas skåp. Hon sprayar mer och mer på böckerna. Vad händer när bibliotekarien upptäcker vad hon har gjort? 

Dolly Detektiv och bokstölden av Anna Hansson
Dolly är ingen vanlig hund. Hon är detektiv och löser olika brott. I den här berättelsen får hon uppdrag att lösa ett mysterium på ett bibliotek. Någon har stulit böcker och alla är misstänkta. Bakom en hylla är golvet dammigt och i dammet finns det spår…

Skräckhistorier för orädda

"Det är ett monster under min säng", sa min lillebror och såg på mig med stora, rädda ögon. Jag böjde mig ner och tittade under sängen. Där låg någon som såg ut exakt som... min lillebror. Hans röst lät skräckslagen när han sa: "Det ligger någon i min säng."

Vandraren utan ansikte av Andreas Palmaer är en samling med skräckhistorier av det lite modernare slaget. Han har hämtat inspiration från de vandringssägner som florerer på Internet och som går under namnet Creepypasta. I den här boken har han skrivit om dem något så att de utspelar sig i Sverige och skapar igenkänningsfaktor för den svenska läskretsen.

Jag tycker att det här är en lyckad samling med spökhistorier. Många av historierna är riktigt läskiga och mellan varje så har Andreas stoppat in en kortare berättelse, som den i inledningen. De skapar verkligen bilder i hjärnan och flera av dem hade man ju velat läsa mer om. Givetvis så dyker även Slenderman upp i ett par av skräckhistorierna, men här benämns han framförallt som Vandraren. Bäst i boken tycker jag att Världens bästa bilspel är. Den handlar, precis som det låter, om ett bilspel som känns så verkligt att det är för bra för att vara sant.

Det här är helt klart en bok för den som tycker om att få in lite spänning i vardagen och som behöver uppdatera sitt lager av spökhistorier att sprida vidare.

Galgbacken

Galgbackar är ju mystiska företeelser som gärna återkommer i spökhistorier, och man förstår ju helt klart varför. Galbacken av Ewa Christina Johansson är en bok som man egentligen borde läsa i juni, inte i november som jag gjort. Främst för att den utspelar sig på midsommarafton och det är försommarens kvällsdimma som skapar den kusliga stämningen.

På midsommarafton för över 200 år sedan skedde en avrättning på galgbacken utanför byn, den satte sina spår. Men först handlar det om nutid. Lykkes familj har hyrt några stugor i en by på landet där de ska fira midsommar. Lykke vill egentligen inte vara där utan hade hellre stannat hemma i stan. När hennes favoritmoster Teddy kommer så får hon en försenad födelsedagspresent: en berlock som tillhört Lykkes mormor. På berlocken finns orden In Aeternum inristade. För att slippa umgås med släktingarna så ger sig Lykke ut på en upptäcktspromenad. Hon hamnar uppe på en kulle där det finns ett förfallet utsiktstorn. Men Lykke det ser är något helt annat. Hon ser som en mörk galge som höjer sig från kullen och bakom snaran ser hon en gestalt, i dimman hör hon röster som viskar: In Aeternum. Synen försvinner rätt så snabbt men berlocken som hon har i ett armband börjar liksom leva sitt eget liv, den snurrar och rör sig snabbare och snabbare... Vad är det som Lykke har sett och har det någonting med henne att göra? Någonting har helt klart vaknat till liv på midsommarkvällen.

Jag tycker att Ewa Christina är bra på att skriva kusliga berättelser. De är liksom hela tiden så där på gränsen till att bli lite extra obehagliga men håller sig ändå på rätt sida. Galgbacken är inte riktigt lika skrämmande som Anden i glaset men den ger definitivt ljuvliga rysningar utmed ryggraden och det fungerar helt klart som höstkur också!

Ringar på svart vatten

Varje sommar ska man ha en sommarrysare. I år var det Ringar på svart vatten av Gull Åkerblom.

Ben är en ensamvarg och lite av en outsider. Han lever även med tron om att han egentligen är en bortbyting, att han egentligen tillhör någon annan. Kanske en trollfamilj. Därför så kallar han sina föräldrar vid förnamn och känner att han inte riktigt tillhör familjen. Det han tycker allra bäst om är att teckna och att vara ute i naturen, när han är ute så söker han efter sin tillhörighet. En dag så får hans hans pappa får för sig att familjen ska flytta till en gammal prästgård som de får hyra billigt. Resten av familjen tycker att det är en usel idé men Ben tycker inte att det är så farligt, där kommer han att ha skogen precis inpå knuten. Redan första dagen i huset så känner Ben ett vinddrag i nacken och han tycker att huset liksom låter, nästan pratar. Men ingen annan verkar ha upplevt något så han tror att det bara var inbillning. Men huset fortsätter att ge ifrån sig tecken och det visar sig att familjen som bott där innan varit med om en del olyckliga omständigheter.

Det här är rätt så spännande men inte särskilt rysligt och jag tycker inte riktigt att jag hamnar i rätt stämning när jag läser. Ändå så finns det en massa bra ingredienser: skogen, en mörk insjö, gamla hus och mystiska vindar.

Jag blir även lite irriterad på att jag som läsare hela tiden vet minst, även mindre än Ben. Han sitter och läser i en dagbok och får genast en massa svar. Men dem berättas det inte om utan som läsare så sitter man där och känner sig lite utanför. Givetvis så ska ju inte allt avslöjas på en gång men man vill gärna kunna vara med så pass så att man kan pussla lite själv.

Ringar på svart vatten är en helt okej spänningsbok och en helt okej läsupplevelse. Men som rysare vill jag ha lite mer kårar utmed ryggraden. 

Inmurade

1919 rasade en ordentlig snöstorm i det som då hette Solby. Snöstormen varade i flera veckor och några barn och byns lärarinna sökte skydd inne i skolan. Ingen av dem kom någonsin hem igen.

Idag heter byn Firnby (firn är ett ord för snö som inte försvinner någon gång under året, detta fenomen började i byn efter snöstormen).

Leo är ny i byn. Han hade vissa problem där han bodde innan och han hoppas att flytten till Firnby och till den nya skolan ska ge en nystart. Skolan är renoverad och de har bland annat fått en ny slöjdsal i källaren. Natta är klassens duktiga tjej som vill vara alla till lags. Teddy är son till klassens lärare och ser sig liksom stå över alla andra. Han är smart, behöver inte plugga så mycket och tillbringar så mycket tid han kan med att spela onlinespel. Han ingår i ett lag som han känner samhörighet med, även om han inte vet vilka de är egentligen. Men han trivs. Han vill helst inte umgås med någon i klassen, allra minst med Natta.
Av lite olika andledningar är de alla tre kvar på skolan en kväll och nere i den nya slöjdsalen upplever de någonting som de efteråt inte kan förklara. Blinkande lampor, barnskratt och onaturlig kyla... Vad är det egentligen som har grävts fram under renoveringen?

Inmurade av Lena Ollmark är en klassisk spökhistoria med en väldigt triggande grundidé. Stundtals är den riktigt spännande även om jag upplever att det inte alltid går riktigt hela vägen. Men här finns det som behövs för att göra en otäck spökhistoria som smyger sig på. Det ska komma fler delar i serien Firnbarnen och slutet öppnar sannerligen för en fortsättning.

20 över 7

20 över 7 är ännu en rysarhistoria av Ewa Christina Johansson.

Ladan hos Luddes kusiner Hella och Mille har brunnit ner. Och nu är de spårlöst försvunna. Den allmänna åsikten är att de av någon anledning varit i ladan och brunnit inne, trots att man egentligen inte hittar några spår som visar att det gick till exakt så. Ludde vägrar tro på att kusinerna är föralltid försvunna. När han är med sina föräldrar i huset för att hämta lite grejer så går han upp på vinden. Där hittar han den första ledtråden till att något helt annat har hänt än det som polisen säger. Och ju mer han börjar forska i det, desto farligare blir det. Men det verkar som att det finns någon någonstans som vill hjälpa honom att hitta Hella och Mille. Nån som lämnar meddelanden på vinden…

Jag är tyvärr inte fullkomligt övertygad den här gången. Jag tyckte om Anden i glaset som också är en rätt så lättläst rysare, precis som 20 över 7 är. Men den här gången så går det inte riktigt ihop och jag tycker att det är på gränsen till FÖR övertydligt i beskrivningarna. Alldeles för mycket av bakgrundsberättandet kommer liksom in dialogen och det känns lite onaturligt. Men det är ändå lagom spännande och framförallt så är det ju rätt så lättläst vilket alltid brukar locka dem som vill ha mycket spänning på liten plats :-)

Det ensamma huset

Jamies pappa har köpt ett gammalt hus som det är meningen att familjen ska flytta till. De två åker själva en helg för att fixa lite i huset, typ måla fönster och dra in el (en sån basic thing). Jamie får en lite halvskum känsla av huset, som att någon iakttar dem.

Helt plötsligt så dyker det upp en kille i Jamies ålder, Colin. Jamie följer med honom ut och det visar sig att Colin kan en massa om naturen och sådana saker, men han pratar lite konstigt, har lite konstigt meningsbyggnad liksom. T.ex. så säger han att han ”skulle ha fyllt tolv snart”. Jamie rättar honom och säger ”SKA fylla”. Colin berättar också att hans högsta önskan är att bli astronaut, det måste ju vara höjden av frihet att fly jorden på det sättet… För han har stora tyngder som han bär på Colin, tyngder som inte är så lätta att bli av med.

Det ensamma huset av Pippa Goodhart är en lättläst spökhistoria med en rätt så fin känsla. Det är inte rys-rysligt och snarare lite mysrys. Alldeles lagom helt enkelt.