Finstämt om ljus och mörker

Igår tillkännagavs nomineringarna till årets Augustpris. En av de nominerade böckerna i kategorin Årets svenska barn- och ungdomsbok är Sara Stridsbergs bilderbok Dyksommar, som jag läste för ett tag sedan. 

Boken handlar om Zoe som bor med sin mamma och pappa. Men plötsligt en dag är pappan bara borta. Han har hamnat på ett sjukhus med låsta dörrar. På sjukhuset finns det ängar som ser till att pappa håller sig på jorden och inte flyger iväg, för pappa är så ledsen att han inte vill leva. Och Zoe ställer sig frågan som troligtvis alla barn till suicidala föräldrar ställer sig: Hur kan man inte vilja leva när jag finns? En dag vill inte pappa ha besök längre. Men i hemlighet fortsätter Zoe åka till sjukhuset ändå, fast ingen där vet var pappa finns. Där blir hon vän med Sabina, som planerar att simma över Stilla havet och som lär Zoe att flickor kan göra allt de vill. Det blir en speciell vänskap som bär Zoe genom sommaren tills pappa en dag är tillbaka. 

Dyksommar är definitivt inte någon okomplicerad bilderbok. När jag läste den för mina barn blev de märkvärdigt tysta när jag hade läst klart. Jag vet inte om de tyckte att boken var märklig eller om de helt enkelt blev mållösa av allvaret i den. Att det finns människor som mår så dåligt att de inte vill leva är något de inte konfronterats med tidigare. Hur som helst är det här är en bok man som vuxen gärna kan läsa igenom innan man högläser, för att vara beredd på eventuella frågor. Det är dock inte en bok man behöver undvika - barn klarar ofta mer än man tror och svåra saker drabbar ju oss alla förr eller senare. Dyksommar är vacker, både textmässigt och bildmässigt. Sara Lundbergs färgstarka, men samtidigt stillsamma, bilder passar så väl ihop med berättelsen. Och vissa textrader etsar sig liksom fast i medvetandet: Min pappa blev aldrig riktigt glad, men det gick ganska bra för honom ändå. Så sorgligt, men samtidigt hoppfullt! 

Visar en otrevlig bild inom idrotten

Såg ni den där bögjäveln, utbrast Robin skrattande och alla i laget skrattade glatt med. 

Så börjar Hockey, bänkvärmare och bögar av Maria Skotte Pekkari. Tyvärr det ingen överdrift att det ofta kan låta så här i omklädningsrum. Jag har själv varit involverad i idrottsrörelsen och har hört sådana här uttalanden med jämna mellanrum. 

Boken handlar om ishockeyspelaren Adrian. Han har fått lära sig att inte visa sig svag, inte visa att något gör ont. "Det gällde att alltid vara tuff och alltid ge järnet", resonerar han med sig själv. 

Adrian är mycket talangfull och trots att han är ett år yngre än de andra i laget tillhör han de bästa. Maria Skotte Pekkari tecknar ändå en bild av Adrian som gör att man finner honom sympatisk. Till en början. När en ny kille börjar i laget och han känner att hans plats som center kan vara hotad, då visar han helt andra sidor. Fruktansvärda sidor till och med. Han går från att vara kaxig till att utöva ren mobbing. Den nya killen Martin försöker hävda sig men får snart vika ned sig. Från att ha varit en livlig kille som älskar kille förvandlas han mer och mer till ett "spöke". Han går försiktigt längs med väggarna och hoppas att ingen ska se honom. Det är hemsk läsning.  

En dag kommer Adrians bästa kompis Robin och presenterar sin nya flickvän. Robin tycker att det skulle vara en bra idé om Adrian också skaffar en tjej så kan de umgås alla fyra. Innerst inne är detta inte något som Adrian alls vill, men han känner sig tvingad att bli tillsammans med en tjej. 

Adrian känner att han är tvungen att sätta upp en fasad, att vara någon han inte är. Han mår allt sämre, känner sig missförstådd och tyvärr så blir han också allt otrevligare. Detta gör ju såklart att han hamnar i en massa trubbel. 

Kulmen nås när Adrian ligger och sover. Han drömmer då att han pussas med någon. Det är inte sin tjej han drömmer om. Det är bästa kompisen Robin. När han vaknar upp inser han att drömmen kan vara sann. 

Vad ska Adrian ta sig till nu? Hur kan han vara gay och samtidigt vara macho och spela ishockey?

Boken tecknar som sagt en mycket otrevlig bild av hur det kan gå till i idrottens värld. Den är mycket läsvärd! 

Frallan funderar över kärleken

Frallan och kärleken av Sara Ohlsson och Lisen Adbåge är en ny efterlängtad bok om Frallan. Frallan som älskar sin mormor och alla djur. Det hon tycker är allra tråkigast i hela världen är att sitta still i skolan. Ja, och lök då. Det är allra värst.
Nu har Frallan börjat tänka lite på kärlek. Många i skolan är kära, men inte Frallan. Hon vill hellre leka häst eller klättra.
Hur känns det då att vara kär? Det funderar Frallan mycket på. Känns det som att ha vattkoppor? Eller känns det som när man har feber? Frallan börjar tänka på att hennes kompis Ester kanske är kär i henne. Hon sa ju att hon ville vara kär och på sistone har hon dragit sig undan mycket. Hon verkar ju också lite ledsen, tycker Frallan.
Det här är kärleksfullt, roligt och knasigt!

Spännande om fixade fotbollsmatcher

Jag har nyligen fått upp ögonen för Torsten Bengtssons Splejserie. Lättlästa och spännande böcker för barn i mellanstadieåldern. Splej handlar om kompisgänget Peo, Lollo, Ester och Jamal som tillsammans har en egen tevekanal där man lägger ut program på nätet.
När de som bäst håller på att leta efter uppslag till ett nytt program hamnar Peo i trubbel. Han håller på att spela fotboll i närheten av ett hus där två fotbollsbröder bor. Han råkar då höra ett telefonsamtal där en av bröderna säger att han ska få laget att förlora. För detta ska de få 100 000 kronor. Han säger också något om att få en skuld struken.
Peo förstår ju att detta inte är bra och han blir också upptäckt av brodern som hotar honom. Han blir tillsagd att inte säga något, men till slut brister det och han berättar storgråtande för sina kompisar i Splej vad som har hänt.
Tillsammans försöker de utreda vad som har hänt och vad det är som gjort att bröderna med flit vill förlora matchen.
Innehållet är en bra mix av fotboll och spänning. Läsarna får också reda på vad "fixade matcher" innebär och vad spel och tips kan leda till om det vill säg riktigt illa.