torsdag 6 september 2018

Om förortsliv

https://biblioteket.vetlanda.se/web/arena/results?p_p_id=crDetailWicket_WAR_arenaportlets&p_p_lifecycle=1&p_p_state=normal&p_p_mode=view&p_p_col_id=column-2&p_p_col_count=3&p_r_p_687834046_search_item_id=156100&p_r_p_687834046_facet_queries=&p_r_p_687834046_agency_name=ASE506851&p_r_p_687834046_search_item_no=0&p_r_p_687834046_search_query=falafelflickorna&p_r_p_687834046_search_type=solr&p_r_p_687834046_sort_advice=field%3DRelevance%26direction%3DDescending
Christina Wahldén är en författare som skriver om brännande och aktuella ämnen, inte sällan med tjejers utsatthet som tema. Hennes senaste bok Falafelflickorna utspelar sig i en storstadsförort, som är utpekad som ett problemområde.  Där bor Hawa, som inte riktigt känner igen bilden som finns av hennes bostadsområde, för henne är det ju hemma. Visst finns det problem, men det finns också mycket som är bra. Och problemen vill Hawa gärna vara med och hjälpa till att lösa. Hennes stora dröm är nämligen att bli polis! Dels för att det är ett jobb där man för folk tryggare, men också för att det inte finns så många kvinnliga poliser som ser ut som hon gör. Hawa har varit inne på polisens hemsida på nätet och hon är tveksam till om hon skulle klara inträdesprovet till Polishögskolan, det är många moment som verkar väldigt svåra. Dessutom dröjer det ju väldigt många år innan hon kan söka in. Därför startar hon detektivbyrån Hemliga Hawa, som åtar sig alla typer av uppdrag under fullständig diskretion. Och Hawa hinner inte ens få upp reklamskylten för sin detektivbyrå innan uppdragen börjar ramla in. Först är det hennes kompis Halima. Hennes föräldrar vill gifta bort henne fast hon bara är tretton år. Sen är det Leia, vars pappa hotar att döda henne efter att ha kommit på henne med att hångla med sin flickvän.

Hawa är god vän med bibliotekarien, Barbro, som jobbar på det lokala biblioteket. Barbro har åkt på semester till Indien och bett Hawa att passa hennes hund Bilbo under tiden. Hawa bor trångt i en liten lägenhet med fyra syskon, pappa och en höggravid mamma. Det finns inte plats för någon hund hemma hos henne. Därför får Bilbo bo i biblioteket och Hawa har fått nyckeln dit för att kunna gå dit och se till honom. Nu blir biblioteket inte bara bostad för hunden utan även för Halima och Leia. Hawa gömmer dem nämligen där under tiden som hon försöker fundera ut vad hon ska göra för att kunna hjälpa dem.

Jag tyckte väldigt mycket om Falafelflickorna. Det är en extremt viktig bok där författaren lyckas med konststycket att behandla frågor som barnäktenskap, hedersrelaterat våld och gängkriminalitet på ett lättläst och spännande sätt. Den funkar jättebra som underlag till diskussioner, men lika bra att sätta i händerna på alla barn som gillar deckare och mysterier.

måndag 3 september 2018

Andreas gästbloggar...


Kan man skriva en intressant bok om 1800-talets gruvdrift för mellanåldern? Ja, Sara Lövestam kan. Med ordentligt flyt i språket mixar hon spänning med historiska nyttigheter.

Halvvägs in i Gruvan kommer jag på mig själv med att inte lagt undan boken en enda gång.

12-åriga Ellen tillbringar sin sommar på Utö med sin familj och bonusmamma som hon avskyr. För att få vara själv övernattar hon i ett skjul på gården. Trots att Utöskräcken kan komma och skrapa på väggarna om nätterna…

Hennes sommardagar får en ny vändning då hon hittar en dagbok i skjulets vägg. Den är från 1848, skriven av jämnåriga Anton som snart ska börja jobba i gruvan på Utö. Ellen blir helt uppslukat av Antons liv som är fyllt av mobbning och orättvisor. Gruvans hårda miljö påverkar Anton och sakta börjar Ellen vakna till ett större medvetande. Både kring sociala orättvisor och hur hon behandlar sin bonusmamma. Sara Lövenstam lyckas balansera vardagsspänning med gripande historia på ett mycket bra sätt.


/Andreas

fredag 17 augusti 2018

Inuti huvudet är jag kul


Liv har flyttat från Stockholm till Växjö tillsammans med sin pappa. Eller, de har flyttat till en pytteby utanför ett mindre samhälle utanför Växjö. Liv tyckte egentligen inte att flytten var någon bra idé, men hennes pappa var så entusiastisk och lycklig när han upptäckte att huset som han alltid drömt om plötsligt var till salu. Han ville tillbaka till sina rötter, till platsen där han vuxit upp.


I hela sitt liv har Liv fått höra att hon är lite blyg. När hon var liten var det liksom okej. Pappa fanns med och kunde täcka upp och förklara varför hon tryckte sig mot hans ben i hallen när det kom gäster eller varför hon inte räckte upp handen och sa sitt namn högt och tydligt på simskolan. Sen har kravet på att våga ta plats, utamana sig själv och vara mer aktiv muntligt ökat och ökat med åren. Men på nåt sätt funkade ändå livet i Stockholm - hon var rätt ensam på fritiden men hade i alla fall ett par kompisar hon kunde hänga med i skolan och miljön var hyfsat välbekant och trygg.


I Växjö är allt nytt. Det finns ingen trygg punkt att klamra sig fast vid. Liv vet inte ens hur man gör när man ska gå på skolbussen. Stannar den av sig själv när den kommer till hållplatsen eller måste hon typ vinka för att chauffören ska se att hon ska med? Första skoldagarna blir katastrof och det är när jag läser om dem som jag inser att Livs blyghet liksom har tagit blygheten till en ny nivå. Vi är ju många som inte gillar nya situationer, stora sociala sammanhang eller att prata inför grupp, men Liv klarar knappt av att svara på tilltal eller föra ett vanligt samtal, om det är med en person som hon inte känner. Liv är inte dum, hon vet hur ett samtal går till och inuti huvudet kan hon prata hur mycket som helst. Inuti huvudet är hon kul! Men även om hon inte själv förstår hur det går till så verkar den där roligheten som hon bär inom sig på något sätt sippra ut och hon får mot alla odds två nya vänner i Växjö. Hennes första riktiga vänner, som vill vara med henne trots hon ger ett så kantigt och nästan otrevligt intryck, trots att hon blir röd som en tomat så fort någon pratar med henne och trots att hon får en panikattack och svimmar när hon ska hålla föreläsning på franskan. Och man blir så glad över de här två personerna, Alia och Gunnar, för man känner sån sympati för Liv och vill bara att hon ska få vara glad. Pappan känner man också mycket symapti för. Ibland har han lite svårt att förstå sin dotter, eftersom han själv är superextrovert, men det enda han vill är att Liv ska må bra. Det är så mycket värme och kärlek i den här boken att jag blir alldeles rörd och jag längtar redan efter nästa bok av Lisa Bjärbo!

torsdag 2 augusti 2018

I huset där jag bor

https://biblioteket.vetlanda.se/web/arena/results?p_p_id=crDetailWicket_WAR_arenaportlets&p_p_lifecycle=1&p_p_state=normal&p_p_mode=view&p_p_col_id=column-2&p_p_col_count=3&p_r_p_687834046_search_item_id=156102&p_r_p_687834046_facet_queries=&p_r_p_687834046_agency_name=ASE506851&p_r_p_687834046_search_item_no=0&_crDetailWicket_WAR_arenaportlets_back_url=https%3A%2F%2Fbiblioteket.vetlanda.se%2Fweb%2Farena%2Fsearch%3Fp_p_id%3DsearchResult_WAR_arenaportlets%26p_p_lifecycle%3D1%26p_p_state%3Dnormal%26p_p_mode%3Dview%26p_p_col_id%3Dcolumn-2%26p_p_col_count%3D3%26p_r_p_687834046_facet_queries%3D%26_searchResult_WAR_arenaportlets_agency_name%3DASE506851%26p_r_p_687834046_search_item_no%3D0%26p_r_p_687834046_search_query%3Di%2Bhuset%2Bd%25C3%25A4r%2Bjag%2Bboer%26p_r_p_687834046_search_type%3Dsolr%26p_r_p_687834046_sort_advice%3Dfield%253DRelevance%2526direction%253DDescending%26_searchResult_WAR_arenaportlets_arena_member_id%3D186524583&p_r_p_687834046_search_query=i+huset+d%C3%A4r+jag+boer&p_r_p_687834046_search_type=solr&p_r_p_687834046_sort_advice=field%3DRelevance%26direction%3DDescending&p_r_p_687834046_arena_member_id=186524583
Jag älskar bilderböcker på rim, men får rysningar i hela kroppen av nödrim och dålig rytm, något man aldrig behöver oroa sig över när det gäller Lena Sjöbergs berättelser - där är den rimmade texten alltid en ren njutning. I kombination med underbara bilder gör det hennes böcker till stora favoriter i bilderboksgenren.

Sjöbergs senaste bok, I huset där jag bor, utspelar sig i ett höghus, där ett av barnen i huset berättar om livet och om sina många grannar.

I huset där jag bor
finns alla sorters typer.
Någon går med käpp
och någon annan kryper.

Någon jobbar hemifrån,
andra knegar på kontor.
Alla är vi olika
i huset där jag bor.

Och det är verkligen ett hus med många olikheter, både vad gäller familjekonstellationer, etnicitet, ålder, intressen med mera. Allt framställt med en värme som väl matchar den dova och mjuka färgskalan i bilderna. Bilderna är också väldigt detaljrika och det finns massor att upptäcka när man tittar noga. Som bonus medföljer en affisch av höghuset och ett antal frågor som man kan leta upp svaren på (vill man ha fler frågor finns det att hämta på Rabén och Sjögrens hemsida) - en grej som min sjuåring verkligen älskade! Och själv älskade jag slutklämmen i boken:

Nur står jag är i natten,
jag funderar på en sak.
Vi lever vägg i vägg,
under ett och samma tak.

Och när jag tänker efter
är detta vad jag tror:
Vi är ändå rätt så lika
i huset där jag bor.

fredag 29 juni 2018

Semester semester semester!!

Äntligen är det dags att gå på semester! Jag är så redo som man kan bli. Efter en intensiv termin kan det behövas lite tid att bara vara.
Jag plockar med mig lite böcker hem, allra mest ser jag fram emot att läsa Johan Theroins Slaget om Salajak. Jag har så höga förväntningar på den. Men jag längtar också efter att få läsa mer om Alex Sharp i Katarina Wennstams Pojken under bron och en ny Magnus Nordin, Midsommarmorden, kan man ju bara inte missa. Nu gäller det bara att hitta lugnet i skuggan också. :-)

tisdag 26 juni 2018

Vi odlar smultron

https://biblioteket.vetlanda.se/web/arena/results?p_p_id=crDetailWicket_WAR_arenaportlets&p_p_lifecycle=1&p_p_state=normal&p_p_mode=view&p_p_col_id=column-2&p_p_col_count=3&p_r_p_687834046_search_item_id=156790&p_r_p_687834046_facet_queries=&p_r_p_687834046_agency_name=ASE506851&p_r_p_687834046_search_item_no=0&p_r_p_687834046_search_query=vi+odlar+smultron&p_r_p_687834046_search_type=solr&p_r_p_687834046_sort_advice=field%3DRelevance%26direction%3DDescending

Till min stora glädje ÄLSKAR min son Vi odlar smultron av Sarah Vegna och Astrid Tolke. Den är ju så fin och pedagogisk om den ljuvliga odlingsprocessen, även om det är lite svårt att förklara just det här med "vänta". Han har i alla fall nu fått plantera egna smultron att vattna och vänta på. Den inspirerar verkligen till att göra saker tillsammans!

torsdag 7 juni 2018

Lättläst skräck

https://biblioteket.vetlanda.se/web/arena/search?p_p_id=searchResult_WAR_arenaportlets&p_p_lifecycle=1&p_p_state=normal&p_p_mode=view&p_r_p_687834046_facet_queries=publicationYear_facet%3D2018&p_r_p_687834046_search_query=en+l%C3%A4tt+pocket&p_r_p_687834046_search_type=solr
Jag satte med glädje tänderna i de här fyra korta skräckberättelserna ifrån LL-förlaget. De är alla skrivna av kända namn i genren. Jack Werners Under Slussen har jag väntat på med spänning och John Ajvide Lindqvists Vårt blod våra ben är en bearbetning av hans novell Våran hud, vårat blod, våra ben. 
Det är också dessa två som jag tycker allra bäst om. Samtliga fyra är väldigt obehagliga och är ju skrivna för vuxna läsare. Vårt blod våra ben är en klassisk spökhistoria med ett hemsökt hus och mördade barn. Under Slussen leker med tanken om vad en urban explorer kan finna långt ner under Slussens tunnlar och är nog den som främst även lämpar sig för något yngre läsare (tonåringar). Långhelgen av Camilla och Viveca Sten är också spännande och är en rätt så klassisk spökberättelse. Som väntat hade jag svårast för Lådan av Madeleine Bäck, den är ju helt klart obehaglig men på ett sätt som jag inte riktigt uppskattar. Jag minns att jag även hade svårt för hennes Vattnet drar, det är nog helt enkelt så att den typen av skräckberättelser inte riktigt tilltalar mig. 
En naggande god liten samling för den skräcktålige!

måndag 28 maj 2018

Haj-Jenny

https://biblioteket.vetlanda.se/web/arena/results?p_p_id=crDetailWicket_WAR_arenaportlets&p_p_lifecycle=1&p_p_state=normal&p_p_mode=view&p_p_col_id=column-2&p_p_col_count=3&p_r_p_687834046_search_item_id=152674&p_r_p_687834046_facet_queries=&p_r_p_687834046_agency_name=ASE506851&p_r_p_687834046_search_item_no=0&p_r_p_687834046_search_query=haj-jenny&p_r_p_687834046_search_type=solr&p_r_p_687834046_sort_advice=field%3DRelevance%26direction%3DDescending

Lisa Lundmark vann debutantpriset Slangbellan 2017 för bästa barn- och ungdomsbok. Haj- Jenny handlar om Jenny som går i andra klass. Det bästa hon vet är att läsa, speciellt om hajar. Jenny känner sig nämligen som en haj. Hon gillar att vara ensam, tyst och att göra vad hon vill. Ingen bråkar med en haj. Hon har till och med en vass hajtand. Jennys lärare däremot tycker att alla elever ska vara som bläckfiskar med åtta armar som de kan räcka upp. Varje gång han ställer en fråga till Jenny ber han henne PRATA HÖGRE!

Jenny har en kompis som heter Amina. Hon bor i samma hus men går i en annan skola. När de umgås brukar Amina rita och Jenny läsa. Jenny brukar få vara hos Amina när hennes mamma jobbar, vilket hon gör ofta. Ibland hälsar Jenny på sin morfar. Han saknar sin fru som gick bort för ett par år sedan. Jenny tycker att huset har förvandlats till ett mormor-museum och vill hjälpa sin morfar att gå vidare.

Jennys lärare har förvarnat henne om att de måste prata om att hon är så tyst under det kommande utvecklingssamtalet. Hur ska Jenny få läraren att förstå att hon faktiskt är en haj och att det är bra? Allt förändras när klassen besöker stadens akvarium och Jenny får träffa en riktig haj. En stenkrabba rymmer och den enda som kan tänka klart är Jenny.

Haj-Jenny är en väldigt fin berättelse om vänskap, blyghet och olika sorters ensamhet. Charlotte Ramel har gjort de fina illustrationerna.

onsdag 23 maj 2018

Läslängtan

https://biblioteket.vetlanda.se/web/arena/results?p_p_id=crDetailWicket_WAR_arenaportlets&p_p_lifecycle=1&p_p_state=normal&p_p_mode=view&p_p_col_id=column-2&p_p_col_count=3&p_r_p_687834046_search_item_id=156854&p_r_p_687834046_facet_queries=&p_r_p_687834046_agency_name=ASE506851&p_r_p_687834046_search_item_no=0&_crDetailWicket_WAR_arenaportlets_back_url=https%3A%2F%2Fbiblioteket.vetlanda.se%2Fweb%2Farena%2Fsearch%3Fp_p_id%3DsearchResult_WAR_arenaportlets%26p_p_lifecycle%3D1%26p_p_state%3Dnormal%26p_p_mode%3Dview%26p_p_col_id%3Dcolumn-2%26p_p_col_count%3D3%26p_r_p_687834046_facet_queries%3D%26_searchResult_WAR_arenaportlets_agency_name%3DASE506851%26p_r_p_687834046_search_item_no%3D0%26p_r_p_687834046_search_query%3Den%2Bg%25C3%25A5ng%2Bf%25C3%25B6r%2Balla%26p_r_p_687834046_search_type%3Dsolr%26p_r_p_687834046_sort_advice%3Dfield%253DRelevance%2526direction%253DDescending%26_searchResult_WAR_arenaportlets_arena_member_id%3D186524583&p_r_p_687834046_search_query=en+g%C3%A5ng+f%C3%B6r+alla&p_r_p_687834046_search_type=solr&p_r_p_687834046_sort_advice=field%3DRelevance%26direction%3DDescending&p_r_p_687834046_arena_member_id=186524583Det är härligt med inbitna fans. Och det är härligt med den där känslan av att faktiskt längta efter en bok så mycket så att man går och tänker på den nästan dagligen.
 Troligtvis hinner eleverna på skolan gå på sommarlov innan Sarah Dessens nya bok En gång för alla hinner komma till skolbiblioteket. Men bedjande ögon gör att jag gärna fixar speciallösningar för att en elev ska få läsa boken i sommar. När man har längtat så länge som hon och när hon dessutom meddelar att hon nästan började gråta bara hon läste beskrivningen av boken så förtjänar hon det!

En gång för alla kommer ut 11:e juni.

onsdag 9 maj 2018

Gökungen

https://biblioteket.vetlanda.se/web/arena/results?p_p_id=crDetailWicket_WAR_arenaportlets&p_p_lifecycle=1&p_p_state=normal&p_p_mode=view&p_p_col_id=column-2&p_p_col_pos=2&p_p_col_count=3&p_r_p_687834046_search_item_id=154907&p_r_p_687834046_facet_queries=&p_r_p_687834046_agency_name=ASE506851&p_r_p_687834046_search_item_no=0&_crDetailWicket_WAR_arenaportlets_back_url=https%3A%2F%2Fbiblioteket.vetlanda.se%2Fweb%2Farena%2Fresults%3Fp_p_id%3DlistResult_WAR_arenaportlets%26p_p_lifecycle%3D0%26p_p_state%3Dnormal%26p_p_mode%3Dview%26p_p_col_id%3Dcolumn-2%26p_p_col_pos%3D2%26p_p_col_count%3D3%26_listResult_WAR_arenaportlets_facet_queries%3D%26_listResult_WAR_arenaportlets_agency_name%3DASE506851%26_listResult_WAR_arenaportlets_search_item_no%3D0%26p_r_p_687834046_search_query%3Dauthor%253A%2522Hardinge%252C%2BFrances%2522%2BNOT%2Btitle%253A%2522L%25C3%25B6gnernas%2Btr%25C3%25A4d%2522%2BNOT%2Buberkey%253A8ade8d9d-5949fa37-0159-ff2ad958-4ab9%26_listResult_WAR_arenaportlets_search_type%3Dsolr%26_listResult_WAR_arenaportlets_sort_advice%3Dfield%253DRelevance%2526direction%253DDescending%26_listResult_WAR_arenaportlets_arena_member_id%3D186524583&p_r_p_687834046_search_query=author%3A%22Hardinge%2C+Frances%22+NOT+title%3A%22L%C3%B6gnernas+tr%C3%A4d%22+NOT+uberkey%3A8ade8d9d-5949fa37-0159-ff2ad958-4ab9&p_r_p_687834046_search_type=solr&p_r_p_687834046_sort_advice=field%3DRelevance%26direction%3DDescending&p_r_p_687834046_arena_member_id=186524583Gökungen. Ja, den här boken gjorde vad den skulle för fantasin och läsmagin. Och det fantastiskt fina omslaget blir bara finare när man kommit in en bit i berättelsen och man börjar förstå huvudpersonen Tris. Om det nu är hon som är Tris. För hon är inte helt säker på att det är så när hon vaknar upp efter en feberattack. Hennes minnen är liksom lite skeva och hon känner att hennes kostym skaver lite mot hur hon förväntas bete sig. Hennes lillasyster Pen är inte den som skräder med orden när hon kommer in i Tris sjukrum: "Hon låtsas bara! Ser ni inte det? Hon är inte på riktigt! Är det ingen av er som märker skillnaden?" Vad är det Pen ser men inte de andra? Vad är det Pen vet? Tris börjar minnas mer och mer samtidigt som hon inser vad som är felet med henne, och att det är inte något som har hänt via en olycka. Hon är en del av något annat, något större, någons plan.

Gökungen av Frances Hardinge är vacker och mörk. Det vilar hela tiden något tragiskt över det som händer, där finns sorg, djupa sprickor och känslan av att vara den som står utanför. Men det är också väldigt spännande och det är väldigt lätt att fastna och bli sittande när man läser.
Jag har inte läst hennes tidigare Lögnernas träd (som också har ett så sjukt fint omslag) men det får jag nog ta tag i. Till sommaren kanske.

tisdag 24 april 2018

Var är Audrey?

https://biblioteket.vetlanda.se/web/arena/results?p_p_id=crDetailWicket_WAR_arenaportlets&p_p_lifecycle=1&p_p_state=normal&p_p_mode=view&p_p_col_id=column-2&p_p_col_count=3&p_r_p_687834046_search_item_id=142139&p_r_p_687834046_facet_queries=&p_r_p_687834046_agency_name=ASE506851&p_r_p_687834046_search_item_no=0&p_r_p_687834046_search_query=var+%C3%A4r+audrey&p_r_p_687834046_search_type=solr&p_r_p_687834046_sort_advice=field%3DRelevance%26direction%3DDescending
Sophie Kinsella är mest känd för sin Shopaholicserie och andra böcker inom chic lit-genren, men har även skrivit ungdomsboken Var är Audrey?, som jag nyligen hade nöjet att läsa. Boken handlar om fjortonåriga Audrey som på sätt och vis är försvunnen. Både fysiskt och mentalt faktiskt. Hon har inte varit i skolan på flera månader och alla där undrar var hon är någonstans. Och den gamla person som hon brukade vara verkar ha gömt sig någonstans djupt inom henne. Det hände nämligen en grej i skolan - Audrey vill inte berätta vad, men det var så hemskt att Audrey drabbades av både depression, social fobi och ångest. Hon klarar helt enkelt inte av att gå någonstans, framför allt inte utan sina mörka solglasögon. Dem har hon alltid på sig, även inomhus, eftersom hon inte fixar att se någon i ögonen. Ingen utom sin lillebror Felix. Hon lever med andra ord ett ganska isolerat liv. Men även om Audrey tvivlar på om hon någon gång kommer att må bra igen, så betonar hennes pyskolog gång på gång att hennes tillstånd är fullt behandlingsbart och att hon kommer bli helt frisk igen, även om det kommer att ta lite tid. Och faktiskt går tillfrisknandet snabbare än någon kunnat ana efter att Audrey lärt känna storebrorsans kompis Linus. Linus arbetar sig bit för bit igenom Audreys skal och det dröjer inte länge innan han och Audrey har blivit tillsammans. För Audreys del är alltså kärlek den bästa medicinen (ska dock tilläggas att vetenskapligt beprövad medicin också har ett finger med i spelet, samt de mörka solglasögonen och Audreys envisa psykolog).

Man kan ju tycka att en bok med huvudtemat psykiskt ohälsa inte kan vara sådär jätterolig att läsa, men Var är Audrey? är bitvis riktigt underhållande. Speciellt de partier där Audreys mamma försöker få Audreys spelberoende bror Frank att sluta spela dataspel. Det går sådär... Och så är ju det här ett så himla viktigt ämne också, och jag kan inte påminna mig att jag läst särskilt många ungdomsböcker som handlat om så här pass svåra psykiska åkommor. En bok om att vara nere på botten och trevande ta sig upp igen!

torsdag 19 april 2018

För dig som vill lyssna!

Gillar du att lyssna på böcker? Då kan vi tipsa dig om Barnradion Sveriges Radio! För mig var den mest känd för Barnradions Bokpris, där en barnjury varje år utser årets bästa bok för 9-12-åringar. Men när de här snygga affischerna damp ner med posten häromdagen insåg jag att där finns mer att hämta. Bland annat sagor på både svenska och våra fem minoritetsspråk och dramatiseringar för unga av klassiker och nyutgivna böcker. Till och med en bebispodd för de allra yngsta! Så på med radion eller ladda ner appen Sveriges Radio Play och sätt igång att lyssna!

onsdag 11 april 2018

Monster, spöken och kanelbullar

https://biblioteket.vetlanda.se/web/arena/results?p_p_id=crDetailWicket_WAR_arenaportlets&p_p_lifecycle=1&p_p_state=normal&p_p_mode=view&p_p_col_id=column-2&p_p_col_count=3&p_r_p_687834046_search_item_id=152053&p_r_p_687834046_facet_queries=&p_r_p_687834046_agency_name=ASE506851&p_r_p_687834046_search_item_no=1&_crDetailWicket_WAR_arenaportlets_back_url=https%3A%2F%2Fbiblioteket.vetlanda.se%2Fweb%2Farena%2Fsearch%3Fp_p_id%3DsearchResult_WAR_arenaportlets%26p_p_lifecycle%3D1%26p_p_state%3Dnormal%26p_p_mode%3Dview%26p_p_col_id%3Dcolumn-2%26p_p_col_count%3D3%26p_r_p_687834046_facet_queries%3D%26_searchResult_WAR_arenaportlets_agency_name%3DASE506851%26p_r_p_687834046_search_item_no%3D1%26p_r_p_687834046_search_query%3Dmonster%2Bsp%25C3%25B6ken%26p_r_p_687834046_search_type%3Dsolr%26p_r_p_687834046_sort_advice%3Dfield%253DRelevance%2526direction%253DDescending%26_searchResult_WAR_arenaportlets_arena_member_id%3D186524583&p_r_p_687834046_search_query=monster+sp%C3%B6ken&p_r_p_687834046_search_type=solr&p_r_p_687834046_sort_advice=field%3DRelevance%26direction%3DDescending&p_r_p_687834046_arena_member_id=186524583
Alexander Jansson har illustrerat flera av mina favoritböcker, bland annat Katarina Genars serie Mystiska skolan och Frida Nilssons Ishavspirater. I Monster, spöken och kanelbullar har han inte bara gjort bilderna utan debuterar även om som författare. Boken handlar om kompisarna Ebba och August som ska ha picknick med nybakta kanelbullar. De sätter sig på en äng inte långt från det beryktade slottet där sägs det finnas både monster och spöken. Men när Ebba ska sträcka sig för att ta en bulle upptäcker barnen till sin förvåning att bullarna är borta! Och spår av bullsmulor leder mot slottet. Ska de våga följa spåren? Tänk om det är sant att det finns monster och spöken därinne? Men de vill ju så gärna ha sina bullar...

Så börjar en magisk promenad där Ebba och August tar sig genom rum och efter rum i det stora slottet och möter den ena varelsen märkligare än den andra. För monster och spöken finns det verkligen i slottet, fast lyckligtvis inte så läskiga. Janssons text är helt okej, men det stora vinsten med boken är helt klart de fantastiska bilderna. De är mystiska och fantasieggande och fulla med små detaljer. Ett riktigt härligt bilderboksäventyr för barn som vill läsa samma bok många gånger och ändå upptäcka något nytt varje gång!

torsdag 5 april 2018

Theorin hjärta Fantasy

Hur glad blir man inte över det här? I maj kommer första delen i en fantasyserie för mellanåldern, skriven av Johan Theorin! Inte nog med det, den utspelar sig även till viss del i 1300-talets Småland. Givetvis med en massa feer och andra mystiska ting som skapar en magisk värld. Mina förväntningar är skyhöga!
Slaget om Salajak första delen i Krönikan i Jarmaland kommer alltså i slutet av maj och än så länge finns inget officiellt omslag även om jag har sett det på bild :-)

torsdag 29 mars 2018


tisdag 27 mars 2018

Årets ALMA-pristagare...

... blev den amerikanska författaren Jacqueline Woodson. Juryns motivering:
”Jacqueline Woodson låter oss möta unga människor som kämpar för att hantera sin utsatthet och finna en plats där tillvaron kan få fäste. På ett närmast tyngdlöst språk skriver hon fram berättelser med en djup och sammansatt klang. Jacqueline Woodson fångar en unik poetisk ton i en vardag som delas mellan sorg och hopp.”
http://www.alma.se/sv/Pristagare/2018/
Hon skriver för lite äldre ungdomar, men även för vuxna.
Jacqueline är dessutom utsedd till USA:s nationella läsambassadör, bara en sån sak! 

Long way down

DON'T NOBODY

belive nothing
these days

wich is wyh I haven't 
told nobody the story
I'm about to tell you.

And truth is, 
you probably ain't
gon' belive it either
gon' think I'm lying
or I'm losing it,
but I'm telling you,

 this story is true.

It happened to me.
Really.

It did.

It so did.
(Reynolds, Jason (2017) Long way down s. 1.

Ibland kan en kort stund vara en evighet. I alla fall om man vet vart man är på väg, och man fasar för det. Så är det för Will.
Det finns tre regler: gråt inte, tjalla inte, hämnas. Han har inte gråtit, han har inte tjallat och nu är han på väg för att hämnas. För att det måste han. För att hans bror Shawn har blivit skjuten. Will vet vem som gjorde det, vem som MÅSTE ha gjort det, det finns inga alternativ. Han har tagit Shawns pistol och ska ta hissen ner. Den längsta hissfärden i hans liv. Sju våningar. Sju stop. Och när han kommer ner är inget som det var innan.

Det här är en sån där bok som går in i en som en hård, kall tagg. Den är skriven i poetiska fragment och det verkligen glöder av berättarlust. Det märks att berättelsen är viktig. Men den är också rå och det finns inget som lindar in handlingen till något snällare. Det här är Long way down av Jason Reynolds.

torsdag 22 mars 2018

Som stjärnor faller



https://biblioteket.vetlanda.se/web/arena/results?p_p_id=crDetailWicket_WAR_arenaportlets&p_p_lifecycle=1&p_p_state=normal&p_p_mode=view&p_p_col_id=column-2&p_p_col_count=3&p_r_p_687834046_search_item_id=151580&p_r_p_687834046_facet_queries=&p_r_p_687834046_agency_name=ASE506851&p_r_p_687834046_search_item_no=0&_crDetailWicket_WAR_arenaportlets_back_url=https%3A%2F%2Fbiblioteket.vetlanda.se%2Fweb%2Farena%2Fsearch%3Fp_p_id%3DsearchResult_WAR_arenaportlets%26p_p_lifecycle%3D1%26p_p_state%3Dnormal%26p_p_mode%3Dview%26p_p_col_id%3Dcolumn-2%26p_p_col_count%3D3%26p_r_p_687834046_facet_queries%3D%26_searchResult_WAR_arenaportlets_agency_name%3DASE506851%26p_r_p_687834046_search_item_no%3D0%26p_r_p_687834046_search_query%3Dsom%2Bstj%25C3%25A4rnor%2Bfaller%26p_r_p_687834046_search_type%3Dsolr%26p_r_p_687834046_sort_advice%3Dfield%253DRelevance%2526direction%253DDescending%26_searchResult_WAR_arenaportlets_arena_member_id%3D186524583&p_r_p_687834046_search_query=som+stj%C3%A4rnor+faller&p_r_p_687834046_search_type=solr&p_r_p_687834046_sort_advice=field%3DRelevance%26direction%3DDescending&p_r_p_687834046_arena_member_id=186524583
Tess och Liv är bästa vänner. Liv säger att det var förutbestämt att just de två skulle bli bästisar. När Liv, som sprudlar av just liv, kom ny till klassen ville alla vara med henne, men Tess var den enda som inte fjäskade och Liv såg med en gång att Tess var speciell. Sen dess har det varit de två! Men nu ska deras duo brytas. Tess och hennes föräldrar ska flytta. Till mormor hus som heter Bäckafallet och ligger långt ute på landet, många timmar från stan där hon vuxit upp. Mormor har nyligen dött och Bäckafallet är deras, men Tess fattar inte hur hon ska kunna vara i huset, bo i huset, när mormor inte längre är där. Och hon fattar inte hur hon ska kunna klara sig utan Liv.
 
Första tiden blir tung. Allt i huset påminner om mormor, men ändå är hon inte där. Och Tess har bestämt att hon ska tillbaka till stan till hösten och orkar inte engagera sig i de nya klasskompisarna. För Liv verkar livet har fortsatt utan Tess, men Tess känner sig bara ensam. Men så en dag möter hon en kille i skogen, som rider barbacka på en häst. Det blir ett kort möte, ett Hej! och sen galopperar han iväg. Men de möts flera gånger, får kontakt, blir vänner och kanske mer än bara vänner? Killen heter Tom och hans häst Stjärna. Tom är märklig på många sätt, han verkar tillbringa nästan all tid i skogen, alltid klädd i samma ylletröja, och bandet mellan honom och hästen är starkt att hon verkar betyda allt för honom. Tom vill att Tess ska lära känna Stjärna, lära sig rida och så småningom kunna hjälpa honom att ta hand om henne. Det hela gör Tess förvirrad – är det bara för Stjärnas skull Tom vill träffa henne? Vem är han egentligen och vad vill han med henne? Det är frågor som i slutet av boken får mycket oväntade svar.

Lin Hallbergs bok är vackert, nästan poetiskt skriven. Man liksom längtar ut till skogen när man läser den, till det enkla och fria, och jag tror att både den hästintresserade och den som aldrig har suttit på en hästrygg kan tycka mycket om att läsa om Tom och Tess!

fredag 9 mars 2018

Vi kommer snart hem igen

Den är så lätt att läsa och så lätt att ta till sig, och det gör den så extra viktig. I seriealbumet Vi kommer snart hem igen av Jessica Bad Bonde och Peter Bergting får vi sex personliga berättelser och vittnesmål från personer som överlevde förintelsen.
När man läser hela boken från början till slut så blir det väldigt tungt. Berättelse efter berättelse som ska landa i en. Men det är så viktigt! Och formatet gör att alla kan läsa den och höra de berättelser som vi inte får glömma.

Peter Bergting har tecknat vackert och grymt.

måndag 19 februari 2018

Wursten och Veganen

Wursten (som egentligen heter Bodil, men kallas för Wursten eftersom hon älskade korv så mycket när hon var liten) har sommarlov och den här sommaren är det mycket i hennes liv som kommer att förändras. Det beror främst på två personer: Veronika och Diana. Veronika är Wurstens bästa kompis. Eller var Wurstens bästa kompis - den här sommaren blir det mer och mer tydligt att de två kanske inte har så mycket gemensamt längre. Veronika hänger mer och mer med Emmy och att umgås alla tre funkar bara inte, för Wursten och Emmy gillar verkligen inte varandra. Emmy har stringtrosor, nagellack och kille. Och förutom att hon har en kille så pratar hon dessutom om killar hela tiden. Själv är Wursten liksom inte där än (och när man läser boken har man svårt att tro att hon någonsin kommer bli som Emmy). Diana träffar Wursten på sin morfars äldreboende. Dianas pappas nya tjej jobbar nämligen där. Diana är nyinflyttad och vegan (båda sakerna berättar hon väldigt snabbt) och på något sätt så glider hon bara in i Wurstens liv. Diana ser sånt som Wursten inte riktigt ser, som att hennes kompisar inte alls är särskilt schyssta mot henne. Hon får henne också att göra saker som hon aldrig trodde att hon skulle göra, exempelvis att utföra en politisk aktion mot kiosken vid badplatsen och att ge sig ut i skogen mitt i natten för att leta efter en bortsprungen iller. Med Diana blir det liksom aldrig händelselöst, även om man kan tycka att hon styr och ställer lite väl mycket ibland.


Det här är en bok som handlar om brytningstiden mellan barn och tonår och om hur svårt det kan vara när kompisar som hängt ihop sen de var små plötsligt växer ifrån varandra. Tyvärr blir det aldrig riktigt fängslande eller spännande, men Åsa Asptjärn har absolut skrivit en helt okej och läsvärd bok. Ett extra plus för vegantemat!


fredag 16 februari 2018

Fandom

https://biblioteket.vetlanda.se/web/arena/results?p_p_id=crDetailWicket_WAR_arenaportlets&p_p_lifecycle=1&p_p_state=normal&p_p_mode=view&p_p_col_id=column-2&p_p_col_count=3&p_r_p_687834046_search_item_id=155744&p_r_p_687834046_facet_queries=&p_r_p_687834046_agency_name=ASE506851&p_r_p_687834046_search_item_no=0&p_r_p_687834046_search_query=fandom&p_r_p_687834046_search_type=solr&p_r_p_687834046_sort_advice=field%3DRelevance%26direction%3DDescending
Fandom av Anna Day. Man får ju förväntningar på sjukt mycket fanlit och referenser åt höger och vänster. Och de infrias. Det här är fanlit, en kärleksförklaring till alla romantiska och spännande dystopier som existerar runt omkring oss. Och referenser finns det gott om, man behöver inte heller leta efter dem utan de skrivs ut rätt ut.

Violet, hennes lillebror Nate och hennes bästa vänner Alice och Katie älskar boken och filmen Galgdansen. En berättelse som utspelar sig i ett dystopiskt London och som befolkas av impar (typ vanliga människor) och gemmar (genetiskt förbättrade människor). Huvudpersonen Rose är rebell som försöker motverka gemmarnas hårda styra och vidriga behandling av imparna. Hon förälskar sig i gemmen Willow och i slutet startar revolutionen när han förklarar sin kärlek till henne när hon ska hängas i gemmarnas skådespel Galgdansen.
Violet och de andra är på besök på Comic con (givetvis utklädda till karaktärer från boken) när de på ett mystiskt sätt hamnar mitt Galgdansen. Genom ett lite obetänksamt beslut råkar de avslöja Rose's position och få henne dödad. De förs iväg av några andar impar som de känner igen från boken och inser snart att det hänger på dem att se till att historien ändå fulländas. Det måste starta en revolution för att de ska kunna återvända hem. Violet är mest lik Rose och får spela hennes roll. Nu måste hon alltså få den fantastiskt snygga och perfekta Willow att bli förälskad i henne, en helt vanlig tjej och inte alls är särskilt stark, modig eller hjältinnemässig. Violet och Alice har varit förälskade i karaktären Willow sedan de första gången läste boken och det pirrar i Violet när hon tänker på det. Men det dyker upp något annat på vägen dit. Ash. En imp som i boken bara är en bikaraktär men som så många andra så har även han en historia som aldrig berättas i boken och Violet faller för honom. Willow är istället ytlig och perfekt, med honom följer hon bokens manus, med Ash finns inget manus. Men berättelsen vill ändå framåt och för henne brutalt genom historien, ända fram till den slutgiltiga hängningen.

Jo, jag gillar det här. Jag blir lite fanlit glad och känner att man gärna dras med i den här förälskelsevärlden. Framförallt gillar jag Violet i allt det här. Hon är så himla bra och hon växer så fantastiskt fint under berättelsens gång. Jag gillar också Ash och deras relation. Den är fin. Kanske för att den är i så tydlig kontrast till tönt-Willow. Däremot så stör jag mig lite på att boken är så tydlig, referenser och ledtrådar och allt sånt där förklaras liksom i klartext. Ibland vill man få sitta och leta lite och tänka lite själv och pussla ihop hur det hänger ihop. För det händer ju en massa saker på vägen fram i den här boken och förtroenden sätts definitivt på spel.
Helt klart värt att läsa!

fredag 9 februari 2018

Sportlov!

Här börjar det dra ihop sig mot sportlov med allt vad det innebär. På skolan har vi en läsutmaning över sportlovet, läs en bok som passar in på så många, av mig bestämda, kriterier som möjligt. Eleverna har hämtat lappar och börjat klura :-) På Vetlanda bibliotek är det dags för Sportlovsboken och pyssel. Det finns alltså egentligen ingen anledning att inte plocka med sig en en bok hem över lovet. Något ska man ju ändå göra efter skidturerna och pulkaåkningen :-)

Jag för min del ska plöja klart Fandom av Anna Day. Jag har även börjat gå igenom årets bokrea och börjat kryssa för lite vad jag är sugen på där. Blev lite extra glad över att hitta Martin Emtenäs bok Vilda djurboken, den kommer att hamna i min sons bokhylla!

tisdag 30 januari 2018

Illusioner och tunnlar

https://biblioteket.vetlanda.se/web/arena/results?p_p_id=crDetailWicket_WAR_arenaportlets&p_p_lifecycle=1&p_p_state=normal&p_p_mode=view&p_p_col_id=column-2&p_p_col_count=3&p_r_p_687834046_search_item_id=149773&p_r_p_687834046_facet_queries=&p_r_p_687834046_agency_name=ASE506851&p_r_p_687834046_search_item_no=8&_crDetailWicket_WAR_arenaportlets_back_url=https%3A%2F%2Fbiblioteket.vetlanda.se%2Fweb%2Farena%2Fsearch%3Fp_p_id%3DsearchResult_WAR_arenaportlets%26p_p_lifecycle%3D1%26p_p_state%3Dnormal%26p_p_mode%3Dview%26p_p_col_id%3Dcolumn-2%26p_p_col_count%3D3%26p_r_p_687834046_facet_queries%3D%26_searchResult_WAR_arenaportlets_agency_name%3DASE506851%26p_r_p_687834046_search_item_no%3D8%26p_r_p_687834046_search_query%3Dde%2Bf%25C3%25B6rlorade%26p_r_p_687834046_search_type%3Dsolr%26p_r_p_687834046_sort_advice%3Dfield%253DRelevance%2526direction%253DDescending%26_searchResult_WAR_arenaportlets_arena_member_id%3D186524583&p_r_p_687834046_search_query=de+f%C3%B6rlorade&p_r_p_687834046_search_type=solr&p_r_p_687834046_sort_advice=field%3DRelevance%26direction%3DDescending&p_r_p_687834046_arena_member_id=186524583
Egentligen stämmer serietiteln Den sista illusionen bättre in på den här boken än själva titeln, De förlorade. För här ställs allt på sin spets när det gäller hjärntrixeri. Vad är egentligen verkligheten för någonting? När tar drömmen slut och när vet man att man drömmer i en dröm? Vad är äkta; det vi ser eller det vi anar? Och vad händer när man börjar tvivla på att det man ser och hör verkligen är verkligt och inte galenskap?

Ky hittar ett hålrum bakom väggen i sitt rum, ett hålrum som fortsätter bortom hennes hus och ner i tunnlarna under Stockholm. Adam börjar se och höra saker som ingen annan ser eller hör. Han tror att han håller på att bli galen när han kommer på att hela hans omgivning egentligen är en kuliss. Omständigheter gör att deras vägar korsas när Adam är nära att bli bortförd av några mystiska varelser i en grå bil. De dras in i händelser där deras värld helt plötsligt visar sig vara något annat och där det finns en dold agenda med allas existens. Det säkraste stället att vistas på är tunnlarna under staden.
Och det är många tunnlar i den här boken, på gränsen till för många. Tillräckligt många tunnlar för att jag ska börja hoppas att de inte ska gå ner igen när de väl har kommit upp. Förutom just tunnelmängden så tycker jag ändå att det här är en spännande och annorlunda dystopisk berättelse som jag uppskattade att läsa. Det är klart att det blir förvirrande när verklighet och dröm blandas ihop och skakas runt. Men det är ju en del av läsupplevelsen i den här boken. Jag tycker också att det brister lite i beskrivningen av relationen mellan Ky och killen Jaquin och av någon anledning har jag svårt att få in i huvudet att Adam faktiskt är femton år, jag ser honom hela tiden som yngre.

Men sammanfattningsvis: bra, spännande och annorlunda. Och i princip helt omöjlig att beskriva.

Del två, De ihåliga kommer i april.

torsdag 25 januari 2018

Spänning, teater och intriger i skolmiljö!


Norra Latin är en sån där bok som det har skrivits mycket om innan den kom ut och jag hade väldigt höga förväntningar när jag lånade hem den. Och boken lockar redan innan man börjar läsa - omslaget är så himla fint och så är den sådär härligt tjock (närmar 600 sidor) som man bara älskar om det är en riktigt bra bok.

Boken handlar växelvis om Tamar och Clea. De har båda kommit in på teaterlinjen på den anrika gamla skolan Norra Latin i Stockholm. Tamar är tjejen som har lämnat hela sitt liv hemma i Östersund för att följa sin dröm att spela teater. Clea är den rika skådespelardottern som vuxit upp på teatrar och filminspelningar och som stått på scen sen barnsben. Tamar och Clea är tidstvillingar. De är födda på exakt samma dag för 15 år sen. Det vet Tamar, för hon vet allt om Clea. Hon såg Clea på TV första gången när hon var tio år och sen dess har hon varit besatt av henne. Och nu ska de gå i samma klass, det är helt galet! Men ingenting blir som Tamar har  tänkt sig. I Sundsvall har hon alltid haft kompisar, absolut inte den mest populära, men långt ifrån ensam. På Norra Latin blir allt fel från början. Små grupper bildas redan de första dagarna och Tamar smälter inte in i någon av dem, medan kända Clea förstås hittar sin givna plats på en gång. Tamar blir en betraktare och Clea lever livet, men fester, uteliv och pojkvännen Tim.

Nu är det några veckor sen jag läste Sara Bergmark Elfgrens bok, men det räcker med att bläddra lite bland sidorna för att komma i rätt Norra Latin-stämning igen. Det är magiskt på ett sätt som det blir när teater blandas med gammal, historisk miljö. Dessutom finns det även en annan sorts magi - förutom de spel och intriger som finns klasskompisarna emellan finns det även något som lurar under ytan, något som inte går att förklara på naturlig väg. Jag tycker att det här är en fantastiskt bra bok, även om jag ibland tycker att det blir lite rörigt med de övernaturliga inslagen. Bäst är boken i beskrivningarna av Tamar och Clea och deras tankar och känslor. Om någon har läst och gillat Malin Persson Giolitos bok Störst av allt (visserligen klassad som vuxenbok, men funkar även för unga vuxna) kommer ni att tycka om den här boken också, för de har mycket gemensamt - skolmiljön, de storslagna överklassfesterna, pojkvänner som totalt spårar ur, pappor som gör ungefär alla fel man kan göra och den krypande känslan inför den annalkande katastrofen. Jag hoppas på att få läsa mycket mer av Sara Bergmark Elfgren och i väntan på det ska jag nog låna hem hennes Engelfors-trilogi (skriven ihop med Mats Strandberg, som är en annan favorit)! Den har jag av någon outgrundlig anledning inte läst ännu.

tisdag 16 januari 2018

I rosens mitt

Martin Widmark

Martin Widmark har skrivit en en ny spännande, historisk roman för mellanåldern. I rosens mitt utspelar sig 1918 i Stockholm. De vackra illustrationerna är gjorda av Ola Skogäng. 

Stefan och hans pappa firar jul på egen hand, då mamman tog livet av sig tidigare under hösten. Självmordet kom som en chock för dem båda och var totalt oväntat. På julafton, när pappan plötsligt måste åka till jobbet, hittar Stefan ett paket under granen. Det står "Till Stefan, god jul från din mammas vän". I paketet ligger det ett förstoringsglas. Stefan blir nyfiken och hittar brev som hans föräldrar skrivit till varandra. Genom breven, som är skrivna strax före mammans död, förstår han att hon är rädd. Stefan börjar nysta i ledtråd efter ledtråd, och han upptäcker strax att han är förföljd...

Spännande historia som först var jullovsföljetong i Sveriges radio julen 2015.

onsdag 10 januari 2018

Om hundra dagar ska jag dö så satans vackert att du vill följa med

En dag när Emil är i skolan får han ett mail från en okänd avsändare. Mailet innehåller en länk till en blogg som heter "Om hundra dagar ska jag dö så satans vackert att du vill följa med". Han är en av sju personer som blivit utvalda för att läsa bloggen. Först tror Emil att det är ett spam, men när han försöker spärra avsändaren hamnar han istället på bloggen.

Bloggen är skriven av någon som kallar sig Ikaros. Hen (man får inte veta förrän en bit in i boken om det är en kille eller tjej) ska snart fylla 16 år och beskriver sig själv som extremt vanlig. Ikaros är medelsnygg, medellång, har "normala" åsikter, bor i ett medelklassområde med medelklassföräldrar och en syster som tyvärr inte är medel, utan bättre än Ikaros på det mesta. Ikaros har kompisar, går på fester, men känner sig ändå ensam. Så här står det i första blogginlägget:

Livet gör mig illa. Varenda satans sekund. Ingen vet om det. För jag skär mig inte eller något sånt. Och jag varken super, knarkar, skolkar, svälter mig, är allmänt störig, kriminell eller så. Jag har kompisar som jag "hänger" med. Men ingen nära vän (för hade jag haft det så hade jag kanske inte behövt skriva på den här bloggen utan kunnat prata med min vän istället - en vän som sagt: JAG SER DIG, JAG LOVAR, SER INTE BARA DEN ROLL DU SPELAR UTAN JUST DIG OCH VET DU VAD - DU ÄR FAKTISKT HELT OK, RENTAV UNDERBAR, SÅ LÄGG NER DET DÄR MED ATT DÖ SÅ JÄVLA VACKERT ATT DE PERSONER SOM INTE SER/INTE HAR SETT DIG KOMMER ATT VILJA FÖLJA MED!)

Ja, det här att inte bli sedd på riktigt verkar vara det som är det svåraste för Ikaros och de sju personer som valts ut för att följa bloggen är sju personer som inte ser eller inte har sett Ikaros. De ska få följa med på en hundra dagar lång resa som ska avslutas med att Ikaros tar sitt liv.

Emil och hans kompis Filippa läser bloggen tillsammans och båda blir snabbt väldigt engagerade. Vem kan Ikaros vara? Vad har Emil gemensamt med de andra som också blivit utvalda. Emil bestämmer sig för att göra allt för att hitta Ikaros och stoppa självmordsplanerna. Han blir snabbt mer eller mindre besatt av projektet, men när han tar kontakt med de andra sex bloggläsarna märker han att inte alla är lika engagerade som han själv är. En som dock är engagerad är Karim. Han vill också till varje pris lista ut vem Ikaros är, men inte för att rädda hen, utan för att han vill följa med, ända till slutet...

Johanna Nilssons bok är lika välskriven  som hennes böcker brukar vara. Ämnet är tungt, men eftersom jakten på Ikaros blir som en lite deckargåta lättar det upp en del. Lite kärlek kommer också med i bilden. Ändå finns ju förstås hela tiden anledningen till bloggen med - att Ikaros faktiskt inte vill leva längre. Det här är fiktion, men i allra högsta grad verklighet för många människor, och tanken på det är outhärdligt smärtsam.

torsdag 4 januari 2018

Monstress

Under min julledighet har jag njutit något oerhört av valet av läsning. Alltså Monstress. En grafisk roman av Marjorie Liu och Sana Takeda, fantasy med härlig steampunk-känsla som får det att rysa utmed ryggraden. Det är vackert, spännande, brutalt och magiskt. Allt.
Världen är ett matriarkaliskt, gammalt Asien, styrt av mäktiga häxor som tagit makten genom våld och krig. Maika Halfwolf är ett tonårigt halvblod: halvt mänsklig, halvt en av de uråldriga. Hon lider av hemska minnen från kriget och söker svaret på vad som egentligen hände med hennes mamma. Inom sig bär hon på en demon och hennes speciella egenskaper gör att hon är ett villebråd för både häxorna, de uråldriga, halvbloden och de gamla gudarna.
Det här är så värt att söka upp och att läsa. Än så länge finns det två samlingsvolymer att gotta ner sig i. Sa jag att det är galet snyggt också? För det är det.