Märtas otursdag i stallet

 Ni känner ju Märta! Tjejen som är helt galen i hästar och är glad för det mesta! 

Men idag är det en dum dag. En riktig otursdag känner Märta när hon vaknar. För det första är hennes hästkompis Maja sjuk, så hon kan inte rida idag. Då blir det inte lika roligt som vanligt, menar Maja. Dessutom måste hon springa i ösregn för att hinna till bussen. I bussen sitter några äldre tjejer och pratar om Julia, Märtas älsklingshäst. De säger att ingen får rida Julia längre eftersom hon är så gammal och har ont. Men det värsta är att de säger att ridläraren Kattis kanske måste sälja Julia!

Som om inte allt detta elände vore nog får Julia när hon kommer till ridhuset istället rida Smulan, stallets minsta häst och som är så dum och envis. 

Allt går alltså precis så dåligt som Märta har trott. Det bästa kanske är om hon slutar rida, funderar Märta. 

Erika Eklund Wilson har med sina böcker om hästtjejen Märta fått till en perfekt kombination av vardagsbekymmer som barn kan grunna på samt en rejäl dos humor.

Hästen Isabell är Nisses bästa vän

 Författaren Lin Hallberg är mest känd för sina böcker om Sigge och Teddy. Hon har även skrivit hästböcker för äldre barn och unga, exempelvis om Indra Larsson. Nu har jag fått upp ögonen för böckerna om Isabell och Nisse, vackert och hjärtligt illustrerade av Karin Åström Bengtsson. 

Isabell trivs bäst ute i sin vackra hage. Där kan hon äta vad hon vill. Hon är Nisses bästa vän, och Isabell är hans. Med Isabell kan Nisse prata om vad som helst. Det bästa Nisse vet är att ligga tillsammans med Isabell under en gran och bara mysa. 

Idag börjar skolan för Nisse. Han går till skolan glad efter att ha haft ett toppenbra sommarlov tillsammans med Isabell. Han hinner dock inte mer än att komma in på skolgården då han blir retad av de andra killarna i klassen. De tycker han har "tjejstövlar". Rasterna för honom blir mycket ensamma. 

När Nisse går hem är han ledsen. Han känner att det är tur att han har Isabell som väntar i mörkret under granen. 

Snart blir det ännu värre för Nisse, när killarna får reda på att han är kompis med en häst. Då får Nisse nog. Han bestämmer sig för att lära sig rida. Han tror att det är enda sättet att få killarna att sluta reta honom. Det här med ridning visar sig dock inte vara så lätt. Det är mycket att hålla reda på! 

Den här boken är en varm och härlig historia som handlar om vänskap och utanförskap.

Jordgubbar växer ju inte på vintern

Maria och Gabriel är nästan tvillingar. De är födda samma år, fast den ena i början och den andra i slutet. De bor i en vanlig by på en vanlig gata. Fast deras hus är ovanligt litet. Mamma och pappa har byggt det själva och det har bara ett enda rum. På TV har barnen sett att de flesta hus som andra bor i är mycket lyxigare än deras. TV:n måste de förresten ställa ner på golvet när de ska äta, för huset har bara ett bord. Men trots att Maria och Gabriel har det fattigt har de det ändå ganska bra. De har varandra, sina föräldrar, hästen Bobbi, kompisen Iulia och en egen hund, som de får precis i början av boken.


Men så kommer torkan. Det regnar inte ordentligt på hur länge som helst och gräset i Bobbis hage blir bara gulare och gulare. Och så ramlar Gabriel ner från taket när han och Maria försöker laga ett läckande hål med tuggummi (var tänkt som en överraskning till mamma och pappa) och det finns inga pengar att betala sjukhusräkningen för. Då händer det hemska - en dag går pappa iväg med Bobbi och kommer hem utan honom. Han har sålt hästen för att få ihop pengar till bussbiljetter. Han och mamma ska åka buss, ända till Sverige. Där finns det jordgubbar att plocka. De är stora som äpplen och för pengarna de tjänar ska de laga taket och köpa kläder och mat. Och köpa tillbaka Bobbi!


Maria och Gabriel vet många barn vars föräldrar har åkt till Sverige för att plocka jordgubbar. De kallas för jordgubbsbarn och nu ska alltså de två också bli det. Nästan inget kan vara värre än detta! Men ännu värre blir det när föräldrarna har varit borta ett tag och barnen inser att det inte växer några jordgubbar i Sverige på vintern. Mamma och pappa har ljugit - de plockar inte jordgubbar i Sverige, de tigger...


Sara Olausson har skrivit den här boken efter att ha lärt känna Felicia Iosif, en kvinna som brukade tigga i närheten av Olaussons hem. Tillsammans skrev de boken Det kunde varit jag (vuxenbok) och Jordgubbsbarnen är en slags fortsättning på den, fast de egentligen inte hör ihop. Båda böckerna är författarens sätta att försöka skapa större förståelse för människor i Felicias situation. Och där tycker jag att Jordgubbsbarnen är ett mycket lyckat projekt! Svåra saker, som fattigdom och tigger, kan ju vara knepiga att förklara för barn som lever i en helt annan miljö. Här får man förståelsen liksom på köpet, samtidigt som man får läsa en härlig berättelse om kärlek och längtan.

Som stjärnor faller

Tess och Liv är bästa vänner. Liv säger att det var förutbestämt att just de två skulle bli bästisar. När Liv, som sprudlar av just liv, kom ny till klassen ville alla vara med henne, men Tess var den enda som inte fjäskade och Liv såg med en gång att Tess var speciell. Sen dess har det varit de två! Men nu ska deras duo brytas. Tess och hennes föräldrar ska flytta. Till mormor hus som heter Bäckafallet och ligger långt ute på landet, många timmar från stan där hon vuxit upp. Mormor har nyligen dött och Bäckafallet är deras, men Tess fattar inte hur hon ska kunna vara i huset, bo i huset, när mormor inte längre är där. Och hon fattar inte hur hon ska kunna klara sig utan Liv.

 

Första tiden blir tung. Allt i huset påminner om mormor, men ändå är hon inte där. Och Tess har bestämt att hon ska tillbaka till stan till hösten och orkar inte engagera sig i de nya klasskompisarna. För Liv verkar livet har fortsatt utan Tess, men Tess känner sig bara ensam. Men så en dag möter hon en kille i skogen, som rider barbacka på en häst. Det blir ett kort möte, ett Hej! och sen galopperar han iväg. Men de möts flera gånger, får kontakt, blir vänner och kanske mer än bara vänner? Killen heter Tom och hans häst Stjärna. Tom är märklig på många sätt, han verkar tillbringa nästan all tid i skogen, alltid klädd i samma ylletröja, och bandet mellan honom och hästen är starkt att hon verkar betyda allt för honom. Tom vill att Tess ska lära känna Stjärna, lära sig rida och så småningom kunna hjälpa honom att ta hand om henne. Det hela gör Tess förvirrad – är det bara för Stjärnas skull Tom vill träffa henne? Vem är han egentligen och vad vill han med henne? Det är frågor som i slutet av boken får mycket oväntade svar.

Lin Hallbergs bok är vackert, nästan poetiskt skriven. Man liksom längtar ut till skogen när man läser den, till det enkla och fria, och jag tror att både den hästintresserade och den som aldrig har suttit på en hästrygg kan tycka mycket om att läsa om Tom och Tess!

Rebell på ridskolan

Jag läser inte mycket Börja läsa-böcker just nu. Men då och då händer det ändå och nu fick jag tipset om Rebell på ridskolan av Camilla Kuhn. Och det är verkligen en bok helt i min smak! Jag skrattade högt flera gånger och fick gå tillbaka för att läsa vissa delar igen för att de var så bra. 

Rebell ska börja på ridskola, han får en unge på ryggen och hårda förhållningsorder om att inte tappa ungen. Men trots att Rebell är försiktig så verkar det som att ungen ändå har trillat av någonstans. Var kan den va?

Roligt och lättläst med bara versaler.

Millan - mellan hopp och förtvivlan

Millan har en dröm. Hon ska ha en egen häst, hon ska tävla med den och hon ska vinna. Hon ska bli bäst. Men för att nå dit så måste hon jobba hårt. Hon har det nämligen inte riktigt lika väl förspänt som en del andra. De som har rika föräldrar som köper en egen häst till sin dotter eller som ens har råd att låta henne ta lektioner på ridskola. I stället så jobbar Millan i Mariannes stall. Hon mockar och tar hand om hästarna och ibland så får hon faktiskt en lektion av Marianne på hennes dressyrchampion.

Hemma finns en trasig familj. Millans pappa är arbetslös och dränker sina sorger i alkohol. Mamman är sjuk och orkar ingenting utan står mest under fläkten och röker. Där finns också Josef, Millans älskade och finaste lillebror som hon försöker ta hand om så gott hon kan. För ingen, ingen, ska få reda på hur de har det hemma. Millan vill inte visa någon vilken verklighet hon har, för det skulle vara som att förråda sina föräldrar, säga att de inte duger. Och hon älskar dem ju faktiskt ändå, trots att de inte är så lätta att leva med.

Än så länge finns det två böcker om Millan (Millan och Sveket) av Pia Hagmar. Och man kastas bokstavligt talat mellan hopp och förtvivlan när man läser dem. Ibland händer något så bra, som gör att Millan känner sig lycklig och lätt, i nästa stund blir hoppet en besvikelse och hon vet inte längre vad hon ska göra. Det är en rätt så lättläst och fin berättelse. Man känner väldigt mycket för Millan och hennes kamp för sin familj, som hon bara vill ska fungera.