Kanske Jägerfelds viktigaste bok

Jenny Jägerfeld har skrivit många bra ungdomsromaner. I flera år har hon även haft en frågespalt i Svenska Dagbladet Junior. Nu samlar hon dessa frågeställningar i bokform, och detta är en ännu viktigare bok än hennes romaner.
Frågorna som ställs i "Fråga Jenny, om kroppen, själen och allt runtomkring" har stor bredd. Det fina med Jenny Jägerfeld är hennes empatiska och engagerade svar, hon står verkligen på barnens sida!
En 13-årig kille är orolig över att han är så kort, en 11-årig tjej blir illröd i ansiktet när hon ska tala inför klassen och en kille tycker det är jobbigt med finnar. En 8-årig kille är rädd att hans snögubbe Ölle Frost ska smälta och en kille är mycket irriterad på sina föräldrar som inte kan sluta lyssna på bandet Kents låtar. Jägerfeld svarar alla med samma inlevelse och tar alla frågor på samma allvar.
Här finns frågor som kan ha allvarligare konsekvenser. Exempelvis undrar en tjej hur hon ska agera eftersom hon misstänker att hennes kompis har en ätstörning och en tjej känner sig pressad när en kille tjatat på henne att skicka nakenbilder på Snapchat.
Enligt en undersökning är det en femtedel av tjejer i åldern 10-16 år som har blivit utsatta för sexuella trakasserier på nätet. När det gäller frågor av denna karaktär ryter Jägerfeld ifrån och uppmanar alla drabbade att polisanmäla. Hon får läsaren och brevskrivaren att förstå, att det är förövaren som ska skämmas och absolut inte den utsatta.

Girlpower x 3

                                                    

Den senaste tiden har det kommit flera böcker på temat starka tjejer och tjejers rättigheter och mitt feministiska hjärta jublar! Tre av dem har jag framför mig nu, nämligen Banbrytande badass-brudar : 52 kvinnor som förändrade världen, Skamlös och Moxie. De två första har jag bara hunnit skumma i, men den sista läste jag för ett par veckor sen.

I Banbrytande badass-brudar beskriver författaren Mackenzi Lee den frustration hon kände som historiestudent över kvinnornas frånvaro i historieskrivningen. Vissa kvinnor dök naturligtvis upp, men de var få, vita, västerländska och heterosexuella och Lee ville hitta kvinnor även utanför denna krets. Så hon började forska, prata om de kvinnor hon hittade och så småningom också skriva om dem på Twitter. Och till sist samlades 52 av hennes favoritkvinnor i denna bok! Av dessa kvinnor känner jag bara igen ett namn: Drottning Kristina (eller Kung Kristina, som hon tituleras i boken). Det jag minns om henne från historielektionerna är att hon luktade illa (vilket hon knappast kan ha varit ensam om på 1600-talet) och att filosofen Descartes dog av kyla när han hälsade på henne i Stockholm. Så efter att ha läst kapitlet om henne i boken har jag ökat på mina Drottning Kristina-kunskaper betydligt. Tänk då vad jag kommer att kunna när jag har läst om de övriga 51 kvinnorna!

När det gäller Skamlös räcker det med att läsa inledningen för att inse vilken viktig bok det här är! Och eftersom jag inte har läst den ännu så nöjer jag mig med att citera den och ge mig själv ett löfte om snarast möjlig läsning!

Kära du

som får höra att du ska vara tyst och inte ta så mycket plats

som inte får ha vilka vänner du vill, eller välja utbildning och jobb själv

som aldrig blir myndig och aldrig får äga ditt liv

som får höra att förälskelse är synd

som tvingas leva dubbelliv i rädsla och med dåligt samvete

som blir skambelagd oavsett om du har på dig eller tar av dig hijaben

som blir kallad invandrarjävel och svartskalle, skamlös och trolös

som får höra att rasism och social kontroll är ett icke-problem

som bär familjens heder på dina axlar

som inte får betsämma över din kropp

som blivit utsatt för övergrepp, och fått höra att det är ditt eget fel

som tvingas leva med att mödomshinnan bestämmer ditt värde

Kära du som inte är fri

Den här boken är till dig

Moxie är det skönlitterära inslaget i denna trio av böcker. Boken utspelar sig i USA och huvudperson är 16-åriga Vivian. Vivian är en tjej som inte gör så mycket väsen av sig. Hon är skötsam, duktig i skolan och en stolthet för sin mormor och morfar som fick en överdos av rebelliskhet när hennes mamma var i tonåren. Vivians skola är till bredden fylld av orättvisor, där killarna tillåts ta hur mycket plats som helst och till och med trakassera och tafsa på tjejerna utan att skolledningen rör ett finger. En kväll plockar Vivian ner sin mammas gamla låda med texten MIN FÖRSPILLDA UNGDOM från garderobshyllan. Det var länge sen hon tittade i den och lådan är full med mammans minnen från en svunnen tid. Där finns kassettband med punkrock och små feministiska fanzines (hemgjorda tidningar). Och där börjar ett frö gro hos Vivian. Varför ska tjejerna på skolan bara sitta tysta och acceptera den ordning som råder? Hon startar ett eget fanzine som hon döper till Moxie. Det lägger hon i hemlighet ut på väl valda platser i skolan med uppmaningen om att tjejerna ska slå tillbaka. Ingen vet att det är hon som har skapat det. Gensvaret blir trevande till en början, men i takt med fanzinen blir fler blir också uppslutningen bland skolans tjejer större. Helt plötsligt finns det ett helt stort gäng med Moxietjejer och till slut tvingas faktiskt skolan att lyssna på vad de har att säga.

Moxie känns väldigt amerikansk med mycket cheerleading och amerikansk fotboll och sextonåringar som kör bil. Men budskapet är allmängiltigt och jag hoppas att den här boken väcker kämparglöd hos alla som läser den och skapar massor av nya Moxietjejer!

Om förortsliv

Christina Wahldén är en författare som skriver om brännande och aktuella ämnen, inte sällan med tjejers utsatthet som tema. Hennes senaste bok Falafelflickorna utspelar sig i en storstadsförort, som är utpekad som ett problemområde.  Där bor Hawa, som inte riktigt känner igen bilden som finns av hennes bostadsområde, för henne är det ju hemma. Visst finns det problem, men det finns också mycket som är bra. Och problemen vill Hawa gärna vara med och hjälpa till att lösa. Hennes stora dröm är nämligen att bli polis! Dels för att det är ett jobb där man för folk tryggare, men också för att det inte finns så många kvinnliga poliser som ser ut som hon gör. Hawa har varit inne på polisens hemsida på nätet och hon är tveksam till om hon skulle klara inträdesprovet till Polishögskolan, det är många moment som verkar väldigt svåra. Dessutom dröjer det ju väldigt många år innan hon kan söka in. Därför startar hon detektivbyrån Hemliga Hawa, som åtar sig alla typer av uppdrag under fullständig diskretion. Och Hawa hinner inte ens få upp reklamskylten för sin detektivbyrå innan uppdragen börjar ramla in. Först är det hennes kompis Halima. Hennes föräldrar vill gifta bort henne fast hon bara är tretton år. Sen är det Leia, vars pappa hotar att döda henne efter att ha kommit på henne med att hångla med sin flickvän.

Hawa är god vän med bibliotekarien, Barbro, som jobbar på det lokala biblioteket. Barbro har åkt på semester till Indien och bett Hawa att passa hennes hund Bilbo under tiden. Hawa bor trångt i en liten lägenhet med fyra syskon, pappa och en höggravid mamma. Det finns inte plats för någon hund hemma hos henne. Därför får Bilbo bo i biblioteket och Hawa har fått nyckeln dit för att kunna gå dit och se till honom. Nu blir biblioteket inte bara bostad för hunden utan även för Halima och Leia. Hawa gömmer dem nämligen där under tiden som hon försöker fundera ut vad hon ska göra för att kunna hjälpa dem.

Jag tyckte väldigt mycket om Falafelflickorna. Det är en extremt viktig bok där författaren lyckas med konststycket att behandla frågor som barnäktenskap, hedersrelaterat våld och gängkriminalitet på ett lättläst och spännande sätt. Den funkar jättebra som underlag till diskussioner, men lika bra att sätta i händerna på alla barn som gillar deckare och mysterier.

Vi kommer snart hem igen

Den är så lätt att läsa och så lätt att ta till sig, och det gör den så extra viktig. I seriealbumet Vi kommer snart hem igen av Jessica Bad Bonde och Peter Bergting får vi sex personliga berättelser och vittnesmål från personer som överlevde förintelsen.
När man läser hela boken från början till slut så blir det väldigt tungt. Berättelse efter berättelse som ska landa i en. Men det är så viktigt! Och formatet gör att alla kan läsa den och höra de berättelser som vi inte får glömma.

Peter Bergting har tecknat vackert och grymt.

Flickan på hotellet

Jag har varit sugen rätt så länge på att läsa Katarina Wennstams "Flickan på hotellet" men det har inte riktigt blivit av förrän nu. Men jag hade helt klart höga förväntningar och förhoppningar, en riktigt ungdomsdeckare som verkar bra på riktigt!

Alex är en helt vanlig tjej som går på gymnasiet och som älskar dans. Men en kväll råkar hon tjuvlyssna på ett samtal mellan sin pappa och bonusmamma, som är kriminalare, om hur en ung tjej, bara ett år äldre än Alex, har hittats mördad på ett hotellrum. Alex kan inte sluta tänka på det, trots att hon egentligen inte har en aning om vem tjejen var så har själva grejen fastnat hos henne. Vem kan göra en sån sak? Mörda en ung tjej och lämna henne där? 

Tillsammans med sina bästa vänner Charlie och Bianca tar de tag i fallet på sitt eget sätt. De finkammar sociala medier på information och Alex tar dessutom jobb på hotellet som frukostvärdinna. Men det är inte helt ofarligt att ge sig in i jakten på en mördare. Det blir de snart varse. 

Är jag nöjd då? Ja! Jag är nöjd. Jag gillar det här. Det är spännande rätt igenom på ett sätt som ungdomsdeckare ska vara. Det är rätt brutalt stundtals, men den verkligheten som Katarina vill beskriva här är faktiskt inte snäll och den bör inte lindas in bomull heller. Dessutom så blev jag smått förälskad i Alex Skarp. Hon är egentligen så himla vanlig men hon bär kaxigheten inom sig och ibland så sipprar den ut, när hon inte kan hålla tillbaka sin frustration över hur samhället ser ut. Det ska komma fler böcker om Alex Skarp. Bra, det behövs. 

Lägret

Jag känner mig så kluven till Lägret av Lena Ollmark. Den är spännande och det är ju en så otroligt bra idé, den mörka skogen runt det lilla, intima konfirmationslägret. Ondskan som lurar i skuggorna och i blickarna. Godheten som ibland känns krystad. Som upplagt för mörker, intriger och obehagliga händelser. Men ändå så sitter jag och liksom väntar, jag väntar på att det ska komma igång, jag väntar på att det ska börja krypa. Och när det är slut så kan jag inte släppa känslan av att det är något som saknas. Jag vill ha mer av allt det som bara nämns, av det som man inte får svaren på.

Hannah har bestämt sig för att åka på konfirmationsläger. Inte för att hon egentligen tror på Gud och Jesus och allt det där, utan för att hon hoppas på att hitta tillbaka till sin kompis Emil som av någon anledning ska konfirmera sig. De har alltid hängt ihop, hon och Emil. Men den senaste tiden har han varit annorlunda och betett sig helskumt. Hannah hoppas att de under tiden på lägret ska bli vänner igen. Dessutom är lägret även ett musikläger och det intresserar Hannah. Hon vill verkligen vara en sån där cool tjej som spelar gitarr på ett avslappnat sätt. På lägret utvecklas en naturlig gemenskap mellan lägerdeltagarna som alla verkar vara goda kristna och fantastiska musiker. Hannah känner sig utanför, de andra drar gärna med henne i gemenskapen men hon kan inte riktigt känna den. Hon känner att hon är en betraktare och att hennes tvivel gör henne till en sämre människa. 

Med på lägret finns också Jonatan. Även han står utanför gemenskapen och han är kritisk till det mesta. En natt går Hannah i sömnen och hittar Jonatan i skogen; rädd, chockad och nerblodad. Vad är det som har hänt? Finns det någon sanning i de spökhistorier som berättas om gården? Finns det en ondska som lurar i skuggorna och kanske även bland deltagarna? 

Som sagt. Ett superbra upplägg och en mycket spännande historia. Finns även tusen saker att diskutera så den fungerar säkert superbra i bokcirklar och boksamtal. Men jag saknar något, man får känslan av att det egentligen är något mer som ligger under ytan än vad som sen kommer fram i upplösningen. Jag vill veta vad. 

Om jag får stanna

Stella och Ilona går i 6:an och har varit bästa kompisar sedan förskoleklass, då Ilona kom till Sverige. Ilona bor tillsammans med sin familj (mamma, pappa, lillebror Milo) i ett kloster tillsammans med nunnorna, några ensamkommande flyktingar och ett helt gäng andra familjer som väntar på att få uppehållstillstånd. Ilona och Milo går i skolan i hemlighet och föräldrarna måste gömma sig och får inte lämna klostret.

Stella bor med sin mamma, pappa och storebror Sandro i en villa. De har andra bekymmer, Sandro är nämligen en hemmasittare. Han har inte varit i skolan på två år. Stella tycker att det är jättejobbigt att han är hemma och tycker att föräldrarna bara bryr sig om honom.

Ilona och Stella är berättaren i vartannat kapitel. Om jag får stanna är en väldigt varm och kärleksfull berättelse skriven av Kajsa Gordan. Som läsare får man en bra insikt om hur det kan vara att ryckas upp från sitt hemland och sedan behöva oroa sig över om man får stanna när man rotat sig i sitt nya land i sex år. Hur det är att behöva tränga ihop sig i ett rum med fördragna gardiner när man samtidigt går i skolan och spelar fotboll som vilket barn som helst. Jag skulle tro att den passar utmärkt som högläsningsbok också.

Pudlar och pommes

Ullis, Ludde och Katta har det bra. Där de bor finns det gott om potatis och de har en fin pool.  Men plötsligt en dag blir allt sämre. Det finns bara 17 potatisar kvar och det blir inga nya. Dessutom har någon kastat en stenbumling i deras pool. De bestämmer sig för att åka till ett annat land. De packar sig själva, vovven samt en väska med den sista potatisen och pyjamasar och åker i väg i sin lilla båt. Till slut kommer de fram till ett nytt land där det står två pudlar och hälsar dem välkomna. Fast alla är inte lika glada. Den dumma pudeln tycker inte det är alls roligt med nya hundar som ska komma och äta upp deras mat.
Pija Lindenbaums nya bok Pudlar och pommes är mycket tänkvärd och temat är brinnande aktuellt.

Aktuella ämnen

Christina Wahldén skriver alltid om aktuella och svåra ämnen. För Nypon förlag skriver hon lättlästa böcker med teman som det finns mycket att diskutera omkring. Jag har läst Det här är privat och Brott på nätet.
Det här är privat handlar om Jojo som är tillsammans med Ivar. Han vill ta nakenbilder av Jojo. Hon tycker inte att det känns helt bra, men han lovar att han inte ska visa dem för någon. Men plötsligt säger Jojos bästa kompis att hon har sett nakenbilder på Jojo på Instagram. Karusellen är igång. Den här boken tar ju upp ett högaktuellt ämne och den passar bra att läsa och diskutera på högstadiet. Förutom det här med foton på Internet, kan man även diskutera omgivningens reaktioner, Jojos reaktion, pengar, sex, svek m.m.

Brott på nätet tror jag passar utmärkt som diskussionsunderlag på främst mellanstadiet men även högstadiet. Boken handlar om Ronja, tjejen som känner sig lite osäker och klumpig och som helst av allt vill bli kompis med Lisa. En dag när Ronja loggar in på Facebook har Lisa skickat ett meddelande där det står "Tjockis!". Sedan kommer det fler meddelanden och i skolan blir hon utfryst av populära Lisa med följeslagare. När Ronjas storasyster Hanna för nys om det skickar hon ett meddelande till Lisa om att det är från Polisen och att de vet vad hon håller på med. Det i sin tur gör att Lisa blir rädd. I den tid vi lever i där nätmobbning tyvärr är vardagsmat är detta en viktig bok att ta upp till diskussion.

Försvunnen

Försvunnen av Torsten Bengtsson är helt klart en spännande berättelse. Men det är inte spänningen som skapar den där klumpen i magen.

Olle och Adam är bästa vänner och spelar i samma fotbollslag. De har känt varandra hela livet men ändå så vet Olle egentligen inte så jättemycket om Adams familj och hur han har det hemma. Oftast är det Adam som är kommer hem till honom. Men Olle vet att Adams pappa inte är helt stabil. Han är arbetslös och dricker alldeles för mycket. Ofta kommer han till deras matcher, då är han full och skriker på både domaren och Adam.

Efter en match försvinner Adams mobil. Hans pappa blir som vanligt alldeles galen och den här gången orkar inte Adam mer utan han springer iväg, bort från sin pappa och lägenheten. Nästa dag dyker inte Adam upp när han och Olle ska gå på bio med ett par tjejer. Inte heller kommer han till skolan på måndagen. Olle och kompisarna blir såklart jätteoroliga och bestämmer sig för att de måste hitta Adam.

Det här är en bok om utsatthet, ensamhet och skam. Och om vänskap och tillhörighet.

Snöret, fågeln och jag

Ellen Karlssons debut Snöret, fågeln och jag belönades, för någon vecka sedan, med Lilla Augustpriset årets bästa barn- och ungdomsbok.
Det är en fin historia om 7-åriga Selma. Hon ska åka till mormor och morfar på landet och tillbringa sommarlovet där. Till hösten ska hon börja en ny klass på en ny skola. Kanske kommer hon att få en bästis där? Fågeln i Selmas kropp påminner hela tiden Selma om att hon faktiskt inte har någon bästis. Den pickar rakt in i hennes hjärta.
Plötsligt dyker Snöret upp från ingenstans. Snöret är en jämnårig tjej som också bor hos sin mormor över sommarlovet. De passar varandra perfekt. De bildar en Naturklubb i Selmas nya klubbhus (lekstuga). Fågeln pickar inte alls lika ofta i Selmas hjärta nu.
Jag gillar Snöret, fågeln och jag väldigt mycket. Selmas fågel pickar till en början även i mitt hjärta. Selma är så klok och gör så finurliga betraktelser av livet, vilket gör att jag bara vill att hon ska vara lycklig.

Jagger, Jagger

Frida Nilssons Jagger, Jagger är nominerad till Augustpriset för årets bästa barn- och ungdomsbok. Jag tycker jättemycket om hennes böcker. Jag har nästan alltid med mig Apstjärnan när jag är på mellanstadiet och bokpratar. Böckerna om Hedvig brukar jag ge som tips till högläsning för de yngre barnen.

Att läsa Jagger, Jagger gör att jag får ont i magen. Den handlar om Bengt, ett äckligt barn. I alla fall om man får tro de andra barnen på gården. Astrid, Allan och Gustav säger det till Bengt hela tiden, så det är klart att han själv också tycker det. De gör elaka saker mot Bengt så fort de ser honom, smetar in hans cykelsadel med lera, slänger in hans nya fotboll med eldflammor i ån. Men gränsen går när de en dag stänger in honom i soprummet. Efter ett antal timmar av rädsla kommer plötsligt en hund och öppnar dörren. Det är Jagger, en hemlös hund som kommer för att leta soppor.

Bengt och Jagger blir kompisar och Bengt växer för varje dag de umgås. Nu känner han sig inte så utsatt längre. Det är nästan som att han har en sköld runt sig. En dag kommer de på att de ska klä ut sig. Jagger lånar pappans finrock, mammans klänning och solglasögon och Bengts pistol. Bengt nöjer sig med solglasögon och pistol. Nu är de rustade för hämnd. Jagger menar att de måste hämnas på de andra barnen för att de ska förstå att de är elaka. Det börjar med den döda råttan i Astrids brevinkast och sedan hamnar visst Gustavs nya cykel i ån. I början tycker Bengt att det känns bra, men sedan börjar det skava lite. Jagger däremot har inga skrupler.

Till saken hör också att alla föräldrar på gården går runt och låtsas som ingenting. Nä, men de andra barnen är inte dumma mot Bengt. Det är ju så barn leker och han såg ut som han var med på det. Ingen vågar ta tag i problemet. Först när hämnden börjar drabba en efter en menar föräldrarna att det kanske är Bengt som är det skyldiga, eftersom de andra gjort lite dumma saker mot honom. Exempelvis kommer det kommentarer som: "Och när Gustav varit ordentligt och erkänt den saken, då tycker jag att du också kan ta och erkänna". Det gör ont i mig.

Det här är en bra bok att läsa högt för barn och sedan diskutera. Om något barn (eller föräldrer) får en tankeställare över hur man behandlar andra är jag nöjd.

Easy going

Joanna börjar få panik. Hennes mamma har sagt att de inte kommer att ha råd hämta ut Joannas välbehövliga medicin. Utan medicin blir det fullständigt kaos i hennes huvud. Anledningen till att de inte har pengar är för att pappan är en sjukskriven, deprimerad psykolog utan examen och mamman har fem refuserade böcker i bagaget. Bara för att hon vann pris för sin debut betyder inte det att hon kan fortsätta skriva lysande böcker. Pappan sitter dag ut och dag in framför meningslösa frågesportprogram med sin rutiga filt över mysbrallorna och mamman sitter och jobbar med sitt misslyckade författarskap ute i köket. Under tiden kämpar Joanna för sin överlevnad.

För att få in en liten inkomst säljer hon utgångna kondomer för en billig penning. Men de pengarna räcker bara till cigaretter då och då, mat till familjen och kanske till något linne på rea. Samtidigt som hennes tabletter mot adhd snart är slut blir hon mer och mer desperat. Hon får av misstag reda på ett sätt att få snabba pengar. 17500 kronor som skulle kunna bli hennes, att köpa medicin för. 17500!

Samtidigt finns också Audrey, tjejen som hon läser tyska ihop med. Hon får henne fullständigt ur balans, totalt blixtförälskad. Hon måste fixa de där pengarna. Hon fungerar inte utan sin medicin och föräldrarna är så inne i sina egna desperata liv att de inte märker Joanna. Hennes enda utväg är att ge sig in i affärer som inte på något sätt är bra.

Jenny Jägerfeld vann Augustpriset 2010 för sin bok Här ligger jag och blöder. Och hon lyckas (tvärtemot Joannas mamma) fortsätta skriva bra böcker. I Jag är ju så jävla easy going beskriver Jägerfeld hur det är att leva med adhd på ett väldigt trovärdigt sätt. Man får även en oerhörd insikt i hur det är att hela tiden leva på minimalt med pengar och hur man kan tvingas att ta till allt mer desperata metoder för att klara sin överlevnad, när föräldrarna sviker.

Åsikter omvärderas

Jag har läst Sanningar i solen av Anna Hellerstedt. Den handlar om en femtonårig tjej som har det lite struligt. Hon har precis slutat nian med ofullständiga betyg. Hon har en osympatisk, rasistisk fotbollshuligan till pojkvän. Hon har varit på väg att ta livet av sig. Hon grälar konstant med sin mamma och får därför flytta till sin pappa i stället. Han har gift sig med en kvinna från Ghana med förhoppningar att kunna göra fina affärer ihop med sin svärfar som han tror äger en guldgruva.
På sommarlovet måste hon åka med sin pappa och hans fru till Ghana. De ska göra affärer. Hon tänker att hon ska stanna på hotellrummet hela tiden. Allt känns främmande och obehagligt. Men efter några veckor i Ghana förändras hennes synsätt och hon får lite andra värderingar i livet.
Den här boken kan nog passa bra som diskussionsunderlag i en skolklass. Det finns nämligen mycket att prata om; främlingsfientilighet, homosexualitet, föräldrar som sviker m.m.  Boken innehåller dock inga värderingar om vad som är rätt eller fel. Men känslan som stannar kvar hos mig är irritation på den osympatiske pojkvännen, mamman och pappan.

Många okidoki och en inre resa som blir en uppsättning Rödluvan

 
Jättemyrsloken tycker att världen är så ful så ful, kottarna är fula och träden med och inte ens göken eller svalan har kommit tillbaka än efter vintern men när han säger det till hasselmusen säger hon att det inte är samma sak att tycka att världen är ful som att den verkligen är ful. "Världen är faktiskt mycket större än det här"... "Större än din och min värld tillsammans"  men jättemyrsloken kunde inte komma över att han ändå tyckte att hans värld var ful och så suckade han så högt att det nästan lät som en snyftning. 

Det var precis då som han fick sig en hård dunk i ryggen av en liten dvärgelefant som trodde att han hade satt i halsen. "Du kan kalla mig Sven"... " Visst! Eller Måns eller Hans eller Jack. Vad du vill! Det är bara namn, vet du. Jag är inte mitt namn. Okidoki?" sa dvärgelefanten men så tillade han vänligt "Men kalla du mig Arne, det blir bra". Det är när han träffar Sven eller Måns eller Hans eller Jack eller Arne som jättemyrsloken vaknar till och får för sig att det är en resa han ska göra för att upptäcka världen. Han hämtar sin stora resväska med cyklop och sololja och myggolja och lite annat smått och gott. Hasselmusen undrar varför han packat ner en rosa hårtork, han som inte brukar torka håret, vilken knasig fråga tycker jättemyrsloken, det är ju en resehårtork. Man ska ha den när man reser. 

Det är efter det konstaterandet som de två börjar dividera om vart jättemyrsloken ska resa, världen är ju stor och efter denna skogen är det bara en annan skog och i den skogen kanske det finns en annan jättemyrslok som längtar bort från den skogen och efter den finns en annan skog..... Tja helt enkelt kanske inte så mycket mer spännande än i denna skogen försöker hasselmusen myrsloken att förstå. Det är först när hasselmusen nämner något om en spruta som man ska ta för att inte bli sjuk när man reser som jättemyrsloken blir helt tyst en stund, sedan lättad och sedan utbrister "Vet du, hasselmus! Vi har ju faktiskt en bra skog här. Jag tycker att vi ska nöja oss med den. Om du inte blir besviken?"
Så börjar istället en diskussion om en annan sorts resa som inte kräver att man först tar en spruta.

En annan resa är fortsättningen efter Lotta Olssons Konstiga djur och det är inte utan att jag också tänker på Ost till alla möss av Ulf Nilsson när jag läser den. Det är stora tankar kring både små och stora ting i livet som vävs in i den humoristiska och mysiga handlingen om jättemyrsloken och hasselmusen. En kapitelbok att läsa högt!

Lättlästa böcker för diskussion

Christina Wahldén är journalist och skriver både barn-och ungdomsböcker och vuxendeckare. Hennes böcker handlar ofta om brott av något slag. Hon har bland annat skrivit Kort kjol, som handlar om en våldtäkt och Fallen flicka, som handlar om en flicka som blir utsatt för ett hedersrelaterat brott.

Nu har hon gett ut fyra lättlästa böcker på Nypon förlag: Gå ensam hem, Är det någon där?, Om ni bara visste och Värsta fyllan. Det är korta berättelser som handlar om aktuella ämnen som integritet, grooming, invandrarfientlighet och tonårsfylla. Jag tror att böckerna fungerar utmärkt som diskussionsunderlag i en högstadieklass, precis som det är tänkt.