tisdag 30 september 2014

Spårlöst borta

Täcknamn Mattias är första delen i serien Spårlöst borta av Jørn Jensen. Del två, Nätet dras åt kom ut i augusti i år.
Förr var Rasmus pappa med i ett MC-gäng. Men han har lämnat gänget och ska dessutom vittna mot dem i en rättegång. Gänget svor att hämnas och de har redan börjat. Det var de som satte sprängladdningen under bilen som dödade Rasmus mamma. Polisen har bestämt att Rasmus och hans pappa måste flytta, långt bort, att de måste gå under jorden, få nya identiteter och att de inte får berätta för någon vilka de verkligen är. Men ändå så verkar det som att gänget på något sätt har full koll på vart de tar vägen…

Täcknamn Mattias är lättläst och fartfyllt och mycket spännande. Jag ska genast sätta tänderna i del två för att fortsätta följa Rasmus…

torsdag 25 september 2014

3 x Rose Lagercrantz

Rose Lagercrantz har skrivit de tre böckerna om Dunne. Mitt lyckliga liv, Mitt hjärta hoppar och skrattar och Sist jag var som lyckligast. I första boken ska Dunne precis börja första klass. Det har hon längtat efter i hela sitt liv. Fast ju mer hon tänker på det, desto mer nervös blir hon. Hon gick ju förskoleklassen på en annan skola. Tänk om hon inte får någon kompis? Redan andra dagen löser det sig då hon ser en annan ensam tjej på skolgården. Ella-Frida och Dunne blir bästa vänner direkt. De gör allt tillsammans. Dunne är så lycklig, tills fröken en dag berättar att Ella-Frida ska flytta.

Alla tre böckerna utspelar sig under Dunnes första skolår och det händer mycket omtumlande under det året.
Böckerna är så fina både innehållsmässigt och bildmässigt. Eva Eriksson har gjort de fantastiska illustrationerna, som berättar så mycket om handlingen. Det är lagom mycket text också. Mittemellan "Börja läsa" och vanliga kapitelböcker. De passar också bra som högläsning. Jag tror att det är många barn som känner igen sig i Dunnes känslor.

torsdag 11 september 2014

20 över 7

20 över 7 är ännu en rysarhistoria av Ewa Christina Johansson.
Ladan hos Luddes kusiner Hella och Mille har brunnit ner. Och nu är de spårlöst försvunna. Den allmänna åsikten är att de av någon anledning varit i ladan och brunnit inne, trots att man egentligen inte hittar några spår som visar att det gick till exakt så. Ludde vägrar tro på att kusinerna är föralltid försvunna. När han är med sina föräldrar i huset för att hämta lite grejer så går han upp på vinden. Där hittar han den första ledtråden till att något helt annat har hänt än det som polisen säger. Och ju mer han börjar forska i det, desto farligare blir det. Men det verkar som att det finns någon någonstans som vill hjälpa honom att hitta Hella och Mille. Nån som lämnar meddelanden på vinden…

Jag är tyvärr inte fullkomligt övertygad den här gången. Jag tyckte om Anden i glaset som också är en rätt så lättläst rysare, precis som 20 över 7 är. Men den här gången så går det inte riktigt ihop och jag tycker att det är på gränsen till FÖR övertydligt i beskrivningarna. Alldeles för mycket av bakgrundsberättandet kommer liksom in dialogen och det känns lite onaturligt. Men det är ändå lagom spännande och framförallt så är det ju rätt så lättläst vilket alltid brukar locka dem som vill ha mycket spänning på liten plats :-)

måndag 8 september 2014

Bobo i apskolan

 
Malte Persson har skrivit Bobo i apskolan : en bildningsroman. Mattias Adolfsson har illustrerat.
Den handlar om den vetgiriga apan Bobo, som äntligen blivit stor nog att börja apskolan. Han får lära sig att det finns en bokstav som heter A och att man måste räcka upp foten innan man pratar. Men han tycker att apläraren går alldeles för långsamt fram.Finns det inte fler bokstäver?
 
Av den buttre apan Brynolf får han reda på att det finns en bokstav som heter B. Han frågar apläraren när när de får lära sig mer om den. Kanske på högstadiet, får han till svar. Det här duger inte. Bobo tar saken i egna fötter, skolkar från apskolan och ger sig ut för att leta efter det där biblioteket han har hört ska finnas någonstans. Tillslut hittar han det, i en rutten trädstam med kassa öppettider. Politikerna i apkommunen vill inte betala för det. Moderna apor läser ändå inte säger de. Men det gäller inte Bobo, han bestämmer sig för att skolka från skolan och ta hjälp av bibliotekarieapan för att lära sig mer om bokstäver. Kanske kan han en dag bli författare?
 
Rolig, finurlig och lärorik bok som passar perfekt till barn i skolstartsåldern.

onsdag 3 september 2014

En hel drös med spöken

Jag tog mig en stund för att plöja Den skrikande trappan av Jonathan Stroud. Jag var egentligen inte jättepepp på den efter att ha läst lite på baksidan men tyckte att den nog ändå förtjänade en chans. Och det är jag mycket glad för att jag gjorde! För jag måste nog säga att baksidan inte ger en riktig rättvis bild av boken.

I London härjar Problemet. Det vill säga en invasion, typ, av spöken och gastar. Agenturer som har som affärsidé att utrota spökena blomstar. På dessa agenturer jobbar främst barn eftersom det är barn som kan ha de Talanger som krävs för att upptäcka och utrota spökena. Lucy är en mycket lovande Talang från en mindre stad. Hennes anställning där slutar dock i katastrof och hon sticker till London med hopp om en ljusnande framtid. Men eftersom hon inte riktigt vill prata om sitt förflutna så får hon inte någon anställning på nån av de framgångsrika agenturerna som hon hoppats på. Men hon får jobb hos Anthony Lockwood. Han också bara ett barn som har sin egen agentur. Och resultatet för den agenturen är väl i sanningens namn… sådär. Dessutom så får de nu ett uppdrag som visar sig vara svårare än vad de tror, de råkar bränna ner huset och inte alls göra slut på spöket. Efter det så är deras rykte ännu mer nersmutsat än innan och de har svårt att få det att gå runt. Så när de får erbjudande om ett uppdrag som kan rädda hela firman har de inte råd att säga nej. Även om uppdraget i sig är ett självmordsuppdrag….

Och det här är alltså sjukt spännande och bra. Det tog några sidor innan man riktigt fattade grejen men sen så var man fast. Och det händer väldigt mycket hela tiden så det blir aldrig tråkigt. Dessutom är både Lucy och Anthony väldigt sympatiska personer som man inte kan annat än att tycka om.  Väntar helt enkelt med spänning på uppföljaren.