Augustpriset 2015

Det blev Jessica Schiefauer som vann kategorin Årets svenska Barn-och ungdomsbok med När hundarna kommer! Samma bok vann ju även Spårhunden för ett tag sedan. Den bör nog läggas i att-läsa-högen:)

I kväll avgörs det...

Klockan 17.30 avgörs det vilka som vinner Augustpriset 2015. Här kan du se vilka som är nominerade i kategorin Årets svenska Barn-och ungdomsbok.

Poesi för nybörjare

Rassel prassel puss är en poesibok för nybörjare. Författaren Hanna Lundström beskriver barns vardag på ett lekfullt sätt. Den är också otroligt fint illustrerad av Maija Hurme. Jag skulle vilja tapetsera väggarna med de fina bilderna. Ja, den tilltalar mig verkligen på alla sätt! Läs!

att vara jag.

Att vara jag av Anna Höglund. Det här är ett viktigt statement. Om att vara tjej. Om att vara ung. Om att vilja bli sedd men ändå inte. Om att vilja vara snygg men samtidigt få vara ful och min alldeles egen.

Rosa är i början av tonåren. Hon väntar på sin mens, har bytt kompisar i klassen, är lite kär i Ville, tycker att syrran väljer dåliga killar och tänker mycket på det här med att vara. Så hon börjar rita en serie, om kvinnor och historia. Och hon drar slutsatsen att det inte är så konstigt att man inte vet hur man ska vara när kvinnor aldrig har fått vara som de vill.

Det är inte så mycket text i boken och det varvas med målande illustrationer.

Boken är bra. Skitbra. Alla tjejer borde läsa den. Punkt slut.

Galgbacken

Galgbackar är ju mystiska företeelser som gärna återkommer i spökhistorier, och man förstår ju helt klart varför. Galbacken av Ewa Christina Johansson är en bok som man egentligen borde läsa i juni, inte i november som jag gjort. Främst för att den utspelar sig på midsommarafton och det är försommarens kvällsdimma som skapar den kusliga stämningen.

På midsommarafton för över 200 år sedan skedde en avrättning på galgbacken utanför byn, den satte sina spår. Men först handlar det om nutid. Lykkes familj har hyrt några stugor i en by på landet där de ska fira midsommar. Lykke vill egentligen inte vara där utan hade hellre stannat hemma i stan. När hennes favoritmoster Teddy kommer så får hon en försenad födelsedagspresent: en berlock som tillhört Lykkes mormor. På berlocken finns orden In Aeternum inristade. För att slippa umgås med släktingarna så ger sig Lykke ut på en upptäcktspromenad. Hon hamnar uppe på en kulle där det finns ett förfallet utsiktstorn. Men Lykke det ser är något helt annat. Hon ser som en mörk galge som höjer sig från kullen och bakom snaran ser hon en gestalt, i dimman hör hon röster som viskar: In Aeternum. Synen försvinner rätt så snabbt men berlocken som hon har i ett armband börjar liksom leva sitt eget liv, den snurrar och rör sig snabbare och snabbare... Vad är det som Lykke har sett och har det någonting med henne att göra? Någonting har helt klart vaknat till liv på midsommarkvällen.

Jag tycker att Ewa Christina är bra på att skriva kusliga berättelser. De är liksom hela tiden så där på gränsen till att bli lite extra obehagliga men håller sig ändå på rätt sida. Galgbacken är inte riktigt lika skrämmande som Anden i glaset men den ger definitivt ljuvliga rysningar utmed ryggraden och det fungerar helt klart som höstkur också!

Jättemyrsloken och Hasselmusen

Femåriga dottern och jag håller just nu på att läsa böckerna om vännerna jättemyrsloken och hasselmusen. Vi började med den nya bilderboken Lämnad ensam. En berättelse om när hasselmusen plötsligt lämnar jättemyrsloken ensam för att gå på kursen Nyttiga godsaker med Stellan. Grannen Stellan är mullvaden som har bestämt sig för att börja leva ett nytt liv. Löjligt tycker jättemyrsloken som föredrar att vara hemma och äta kakor. Jättemyrsloken känner sig galet övergiven och många känslor bubblar upp och det blir ju så fint när hasselmusen äntligen kommer hem igen. 

Dottern gillade Lämnad ensam jättemycket så därför lånade jag hem kapitelböckerna om jättemyrsloken och hasselmusen. Den första heter Konstiga djur. Sedan följer En annan resa och Meningen med livet.

Hasselmusen tycker att jättemyrsloken är jättekonstig, med sin långa näsa och allt. Jättemyrsloken funderar lite på detta. Ja, han kanske är det konstigaste djuret i världen. Eller är han det? Han bestämmer sig för att ordna en "konstigaste djuret-tävling". Alla djur får skicka in sina bidrag till tävlingen. Motivering är nödvändigt och fotografi ett plus. Dottern och jag fnissar som bara den när hasselmusen och jättemyrsloken går igenom bidragen.

Lotta Olsson har skrivit böckerna om de två vännerna. Det är så roligt med böcker som tilltalar vuxna minst lika mycket som barn. Maria Nilsson Thore har illustrerat och jag måste säga att hon har seglat upp som en stor favorit hos mig, både som författare och illustratör.

Höstlov = Läslov

Att förvandla höstlovet till ett läslov är en läsfrämjande satsning från Läsrörelsen och Nätverket Läslov. Det är en bred satsning som involverar bibliotek, lärarförbund, elevorganisationer, bokhandlare och andra aktörer över hela Sverige.
Under vecka 44 arrangeras läsfrämjande aktiviteter och evenemang över hela landet. Det handlar om att stimulera barn och ungas lust till läsandet, berättandet och skrivandet i alla dess former och på alla möjliga platser.
På Vetlanda bibliotek har vi också lite läslovsaktiviteter och vi passar samtidigt på att fira att Lilla Spöket Laban fyller 50 år. Vi har bland annat tipspromenader, pyssel, filmvisning och mysrysarkväll för mellanstadiebarn. Trevligt läslov på er!

Fingrar lite på del tre.

Lyckan! Nu ligger den här och väntar på mig:

Tredje delen i serien Önskemånglarens dotter som började med Mörk ängel som jag skrev om för ett par veckor sedan. Den är lika snygg som sina föregångare och jag längtar efter att få sätta tänderna i den. Del två, Blod och stjärnstoft, peppade verkligen upp historien och utökade spänningen så nu är ju förväntningarna höga.
Lycko den som har hela serien framför sig :-)

Nominerade till Augustpriset 2015

För en stund sedan tillkännagavs nomineringarna till Augustpriset 2015.

Dessa böcker är nominerade i kategorin Årets svenska barn - och ungdomsbok:

 Nu är det sent! av Emma Adbåge

Iggy 4-ever av Hanna Gustavsson

Alla går iväg av Eva Lindström

Ishavspirater av Frida Nilsson

När hundarna kommer av Jessica Schiefauer

Din tur, Adrian av Kristin Lidström och Helena Öberg

Mycket Harry

Det verkar som att Harry Potter börjar öka lite i hipen igen. I början av oktober kom det ut en väldigt fin illustrerad upplaga (med illustrationer av Jim Kay) som passar som prydnad i alla hem.

Någonting som troligtvis är ÄNNU snyggare är att det kommer digitala utgåvor med rörliga animationer! Knasigt snyggt!

Lätt och läskigt

Greta går i första klass. En dag när de ska träna på att skriva bokstäver ser hon att ena hörnet på hennes papper är borta och hon ser spår av tänder. Samtidigt hör hon något som krafsar utanför klassrumsdörren. När Greta, Malte och Teo ska gå ut på rast träffar de Sally som går i trean. Hon berättar att det är spökhunden som har bitit i boken och gjort rivmärkena på dörren. Spökhunden? Det här måste de gå och prata med rektorn om. Det är bara ett problem. När de ska gå till rektorn hör de något som krafsar och en mörk skugga uppenbarar sig. Är rektorn i fara?

Spökhunden är den tredje fristående delen i Katarina Genars serie Mystiska skolan. Lagom läskiga berättelser för nybörjarläsarna. Jag tycker mycket om Alexander Janssons bilder också.

Mörk ängel

Det var rätt så längesen som min vän för första gången visade mig Mörk ängel och sa att ”den här är faktiskt helt okej”. Sen tog det ett tag. Sen lånade jag hem den. Nu har jag läst den. Och lånat hem del två.

Hon hade nämligen rätt. Mörk ängel av Laini Taylor är en faktiskt helt okej urbanfantasy som är helt klart värd att läsa.

Karou har blått hår, många tatueringar, bor i Prag, läser på konstskola och har ett hemligt liv. Hon är uppvuxen i Annonstädes, i en liten butik där Brimstone sysslar med affärer som har med tänder att göra. Riktigt vad har Karou aldrig fått veta, och hon har egentligen heller aldrig varit någon annanstans i Annonstädes än just i Brimstones butik. I butiken finns en portal som förflyttar henne till jorden där hon nu bor. Allt i sitt liv tecknar hon noga ner i sina teckningsblock och hon bär på en ständig känsla av att hon egentligen är menad att göra något annat. Men hon kan inte sätta fingret på vad.

Så stöter hon på Akiva. Han är en ängel, en seraf. Han som borde vara hennes dödsfiende men som visar sig vara något helt annat.

Det här är bra på ett typiskt urbanfantasy-sätt. Det är snabbt, magiskt och hett men blir aldrig sliskigt. Och trots att Akiva är skitsnygg, stark och typ oförstörbar så rer sig Karou alldeles utmärkt själv och lider inte det minsta av någon bristande självkontroll. Änglar är dock inte mina favoriter bland mytologiska varelser och Akivas vingar verkar ta sjukt stor plats i Karous pyttelilla etta. Men jag får väl ändå acceptera änglarnas roll i det här fallet. Akvia verkar ju kunna hantera det även om han beter sig lite ovant i människornas värld.

Så summa summarum: Ja, den är faktiskt helt okej och grymt svår att lägga ifrån sig.