Jag tog mig en stund för att plöja Den skrikande trappan av Jonathan Stroud. Jag var egentligen inte
jättepepp på den efter att ha läst lite på baksidan men tyckte att den nog ändå
förtjänade en chans. Och det är jag mycket glad för att jag gjorde! För jag måste nog säga att baksidan inte ger en riktig rättvis bild av boken.
I London härjar Problemet. Det vill säga en invasion, typ,
av spöken och gastar. Agenturer som har som affärsidé att utrota spökena
blomstar. På dessa agenturer jobbar främst barn eftersom det är barn som kan ha
de Talanger som krävs för att upptäcka och utrota spökena. Lucy är en mycket
lovande Talang från en mindre stad. Hennes anställning där slutar dock i
katastrof och hon sticker till London med hopp om en ljusnande framtid. Men
eftersom hon inte riktigt vill prata om sitt förflutna så får hon inte någon
anställning på nån av de framgångsrika agenturerna som hon hoppats på. Men hon
får jobb hos Anthony Lockwood. Han också bara ett barn som har sin egen
agentur. Och resultatet för den agenturen är väl i sanningens namn… sådär.
Dessutom så får de nu ett uppdrag som visar sig vara svårare än vad de tror, de
råkar bränna ner huset och inte alls göra slut på spöket. Efter det så är deras
rykte ännu mer nersmutsat än innan och de har svårt att få det att gå runt. Så
när de får erbjudande om ett uppdrag som kan rädda hela firman har de inte råd
att säga nej. Även om uppdraget i sig är ett självmordsuppdrag….
Och det här är alltså sjukt spännande och bra. Det tog några sidor innan man riktigt fattade grejen men sen så var man fast. Och det händer väldigt mycket hela tiden så det blir aldrig tråkigt. Dessutom är både Lucy och Anthony väldigt sympatiska personer som man inte kan annat än att tycka om. Väntar helt enkelt med spänning på uppföljaren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar