torsdag 18 februari 2016

Jag och Earl och tjejen som dör

Redan från början så gör Greg klart för oss att "Den här boken innehåller absolut inga viktiga lektioner om livet, okända sanningar om kärlek eller trådrypande ögonblick när vi insåg att vi lämnat barndomen bakom oss [...] För mig personligen blev ingenting mer meningsfullt för att jag lärde känna Rachel innan hon dog. Snarare mindre meningsfullt." 


I Jag och Earl och tjejen som dör av Jesse Andrews har Greg kommit på att det bästa sättet att ta sig igenom High School är att inte ha några vänner och försöka vara en del i utkanten i alla skolans konstilationer. På det sättet undviker man att bli utsatt för någons dumheter. Den enda han egentligen umgås med är Earl. Och de har egentligen mer av en samarbetesrelation när de gör riktigt dåliga filmer tillsammans. Men så övertygar Gregs mamma honom att börja umgås lite med Rachel, för att muntra upp henne. Hon har nyligen fått leukemi och för Greg är hon en ytlig bekantskap från förr..

Som sagt var så blir det här ingen tårdrypande kärlekshistoria där de lär känna varandra och Greg ger Rachel kärlek och stryka. Det här är inte en bok om cancer eller om Rachel. Det här är en bok om Greg. Det handlar om hur HAN känner när han måste umgås med Rachel, hur HAN känner när hon blir sämre, hur HAN tar sig igenom dagarna i skolan och på fritiden. Och det är befriande, ärligt och underbart. Jag småfnittrar lite ibland. Håller lite för ögonen ibland. Gråter dock inte alls (även om det skulle kunna finnas en öppning för tårar i slutet men jag har helt enkelt lite svårt för att gråta samtidigt som jag läser). Det är roligt och ofta rätt så grovt. Formatet varierar mellan berättande, manus och punktlistor och jag tycker att det är fantastiskt. 

Förra året kom även filmen. Och det är klart att man tänker att det kan ju inte bli annat än underbart. Trailen ger mig dock lite oroande vibbar om att de har gjort historien sötare och snyggare än vad den ska vara. Jag är lite orolig för att den inte riktigt bär med sig den råa och egoistiska känsla som liksom är hela boken.  Men men, kan ju funka :-)




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar