Snöängeln

Nu när snön och kylan har kommit så passar det ju faktiskt rätt så bra att plocka fram en riktigt vinterbok. En bok där det snöar ordentligt och det går att åka skridskor på sjön. 
Första boken om Agnes och Noel av Camilla Jönsson, Svart vatten, är en typisk sommarrysare. Snöängeln är en typisk vinterrysare, en snarare mer vintermysrys. För handen på hjärtat, det är inte inte jätteläskigt. Men det infinner sig helt klart en kall vinterkänsla när Noel än en gång besöker sitt sommarställe där Agnes finns. Den här gången är det jullov, och förutom Noel så är Agnes rätt så ensam. Hennes vän Linn är egentligen inte hennes vän längre och dessutom har hon åkt till Thailand över jul. Det sista de gjorde innan Linn åkte var att bråka och skrika elaka grejer till varandra. Nog för att det gnager lite i Agnes men det var ju lika mycket Linns fel...
Men när Noel kommer så blir allt bra igen. De umgås och har roligt. Tills det börjar hända skumma saker runt omkring dem. De ser en mystisk skuggfigur som följer dem när de går. Och Linn ser en snöängel, inget konstigt med det men det leder inga som helst fotspår fram till ängeln, det är som att den flugit dit. De har lärt sig känna igen tecknen på att det finns ett spöke i närheten. Men vem är det och vad vill det egentligen? Mer än att störa och förstöra?

Snöängeln är rätt så finstämd, det snöar, det är jul, det lyser i fönstren och det tänds brasor i stugorna. Det blir inte särskilt läskigt men det behöver inte alla spökhistorier vara, för alla spöken är inte farliga. Här är det egentligen mer sorgligt och lite tungt. En bok att plocka med sig hem över jullovet.