Haj-Jenny

Lisa Lundmark vann debutantpriset Slangbellan 2017 för bästa barn- och ungdomsbok. Haj- Jenny handlar om Jenny som går i andra klass. Det bästa hon vet är att läsa, speciellt om hajar. Jenny känner sig nämligen som en haj. Hon gillar att vara ensam, tyst och att göra vad hon vill. Ingen bråkar med en haj. Hon har till och med en vass hajtand. Jennys lärare däremot tycker att alla elever ska vara som bläckfiskar med åtta armar som de kan räcka upp. Varje gång han ställer en fråga till Jenny ber han henne PRATA HÖGRE!

Jenny har en kompis som heter Amina. Hon bor i samma hus men går i en annan skola. När de umgås brukar Amina rita och Jenny läsa. Jenny brukar få vara hos Amina när hennes mamma jobbar, vilket hon gör ofta. Ibland hälsar Jenny på sin morfar. Han saknar sin fru som gick bort för ett par år sedan. Jenny tycker att huset har förvandlats till ett mormor-museum och vill hjälpa sin morfar att gå vidare.

Jennys lärare har förvarnat henne om att de måste prata om att hon är så tyst under det kommande utvecklingssamtalet. Hur ska Jenny få läraren att förstå att hon faktiskt är en haj och att det är bra? Allt förändras när klassen besöker stadens akvarium och Jenny får träffa en riktig haj. En stenkrabba rymmer och den enda som kan tänka klart är Jenny.

Haj-Jenny är en väldigt fin berättelse om vänskap, blyghet och olika sorters ensamhet. Charlotte Ramel har gjort de fina illustrationerna.

Läslängtan

Det är härligt med inbitna fans. Och det är härligt med den där känslan av att faktiskt längta efter en bok så mycket så att man går och tänker på den nästan dagligen.
 Troligtvis hinner eleverna på skolan gå på sommarlov innan Sarah Dessens nya bok En gång för alla hinner komma till skolbiblioteket. Men bedjande ögon gör att jag gärna fixar speciallösningar för att en elev ska få läsa boken i sommar. När man har längtat så länge som hon och när hon dessutom meddelar att hon nästan började gråta bara hon läste beskrivningen av boken så förtjänar hon det!

En gång för alla kommer ut 11:e juni.

Gökungen

Gökungen. Ja, den här boken gjorde vad den skulle för fantasin och läsmagin. Och det fantastiskt fina omslaget blir bara finare när man kommit in en bit i berättelsen och man börjar förstå huvudpersonen Tris. Om det nu är hon som är Tris. För hon är inte helt säker på att det är så när hon vaknar upp efter en feberattack. Hennes minnen är liksom lite skeva och hon känner att hennes kostym skaver lite mot hur hon förväntas bete sig. Hennes lillasyster Pen är inte den som skräder med orden när hon kommer in i Tris sjukrum: "Hon låtsas bara! Ser ni inte det? Hon är inte på riktigt! Är det ingen av er som märker skillnaden?" Vad är det Pen ser men inte de andra? Vad är det Pen vet? Tris börjar minnas mer och mer samtidigt som hon inser vad som är felet med henne, och att det är inte något som har hänt via en olycka. Hon är en del av något annat, något större, någons plan.

Gökungen av Frances Hardinge är vacker och mörk. Det vilar hela tiden något tragiskt över det som händer, där finns sorg, djupa sprickor och känslan av att vara den som står utanför. Men det är också väldigt spännande och det är väldigt lätt att fastna och bli sittande när man läser.
Jag har inte läst hennes tidigare Lögnernas träd (som också har ett så sjukt fint omslag) men det får jag nog ta tag i. Till sommaren kanske.