Kan man skriva en intressant bok om 1800-talets gruvdrift
för mellanåldern? Ja, Sara Lövestam kan. Med ordentligt flyt i språket mixar hon
spänning med historiska nyttigheter.
Halvvägs in i Gruvan kommer jag på mig själv med att inte
lagt undan boken en enda gång.
12-åriga Ellen tillbringar sin sommar på Utö med sin familj
och bonusmamma som hon avskyr. För att få vara själv övernattar hon i ett skjul
på gården. Trots att Utöskräcken kan komma och skrapa på väggarna om nätterna…
Hennes sommardagar får en ny vändning då hon hittar en
dagbok i skjulets vägg. Den är från 1848, skriven av jämnåriga Anton som snart
ska börja jobba i gruvan på Utö. Ellen blir helt uppslukat av Antons liv som är
fyllt av mobbning och orättvisor. Gruvans hårda miljö påverkar Anton och sakta
börjar Ellen vakna till ett större medvetande. Både kring sociala orättvisor
och hur hon behandlar sin bonusmamma. Sara Lövenstam lyckas balansera
vardagsspänning med gripande historia på ett mycket bra sätt.
/Andreas
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar