Zombieapokalypsen är här.

Jag väntar. På Zombieapokalypsen alltså (och ja, jag har läst The Zombie survival guide så jag är beredd). I De vassa tändernas skog av Carrie Ryan är den i högsta grad verklighet. Zombierna, eller de oheliga, är alldeles för många och de människor som överlevt smittspridningen bor i en liten värld, omgärdad av stängsel för att hålla de oheliga utanför. Där har Mary levt hela sitt liv. Men hennes mamma berättade historier för henne om de äldre generationerna som levt ett annat liv, och hon berättade om havet. Mary tror verkligen att det finns en värld bortanför De vassa tändernas skog där de oheliga bor. Kanske finns det fler överlevande någon annanstans, kanske finns havet på riktigt.

Byn styrs av systerskapet och de hindrar Mary från att tala om sina drömmar. Men en dag händer det värsta: de oheliga bryter sig in i byn och människorna hinner knappt fly. Mary, hennes bror och några till lyckas ta sig till en av systerskapet hemlighållen stig som är skyddad av stängsel. Stigen leder ut i skogen och verkar vara deras enda chans att komma undan. Men vart leder stigen och hur ska gruppen egentligen lyckas överleva i en värld av oheliga?

Mary måste göra stora val i boken, följa sina drömmar eller välja ett tryggt liv. Hon lockas av sin kärlek till Travis men binds av sin trolovning med hans bror Harry. Och ja, kvinnosynen i boken känns ibland så där... Kvinnorna blir tingade till äktenskap av männen och lagar mat och tvättar medan männen utbildar sig till väktare. Men jag tror att det ändå fyller sitt syfte för historien, Marys vilja till något mer blir inte bara ett stort hinder utan ett gigantiskt. Och åh vad jag ändå tycker om det här boken och Marys berättarperspektiv ger så mycket. Det är spännande och det är kärlek och det är drömmar och jag vill har fler zombieböcker, nu tack.