Millan - mellan hopp och förtvivlan

Millan har en dröm. Hon ska ha en egen häst, hon ska tävla med den och hon ska vinna. Hon ska bli bäst. Men för att nå dit så måste hon jobba hårt. Hon har det nämligen inte riktigt lika väl förspänt som en del andra. De som har rika föräldrar som köper en egen häst till sin dotter eller som ens har råd att låta henne ta lektioner på ridskola. I stället så jobbar Millan i Mariannes stall. Hon mockar och tar hand om hästarna och ibland så får hon faktiskt en lektion av Marianne på hennes dressyrchampion.

Hemma finns en trasig familj. Millans pappa är arbetslös och dränker sina sorger i alkohol. Mamman är sjuk och orkar ingenting utan står mest under fläkten och röker. Där finns också Josef, Millans älskade och finaste lillebror som hon försöker ta hand om så gott hon kan. För ingen, ingen, ska få reda på hur de har det hemma. Millan vill inte visa någon vilken verklighet hon har, för det skulle vara som att förråda sina föräldrar, säga att de inte duger. Och hon älskar dem ju faktiskt ändå, trots att de inte är så lätta att leva med.

Än så länge finns det två böcker om Millan (Millan och Sveket) av Pia Hagmar. Och man kastas bokstavligt talat mellan hopp och förtvivlan när man läser dem. Ibland händer något så bra, som gör att Millan känner sig lycklig och lätt, i nästa stund blir hoppet en besvikelse och hon vet inte längre vad hon ska göra. Det är en rätt så lättläst och fin berättelse. Man känner väldigt mycket för Millan och hennes kamp för sin familj, som hon bara vill ska fungera.