Jägaren

Att läsa Harlan Coben’s thrillers om Mickey Bolitar är sannerligen att streckläsa. För det måste man, dels för att man bara måste få veta vad som händer, och dels för att komma ihåg alla olika trådar och händelseutvecklingar. För det händer verkligen en hel del.

I Jägaren (man bör ha läst första boken, Beskyddaren, innan man sätter tänderna i den här) fortsätter Mickey att nysta i mysteriet med sin pappas död. Eller är han verkligen död? Kan det vara så att Tokkärringen hade rätt när hon sa att han fortfarande lever? Och vem är egentligen ”Bödeln från Łódź”, mannen som är med på en bild från Andra världskriget men som Mickey VET var ambulansmannen som körde iväg med hans pappa efter olyckan?

När Mickeys kompis Rachel blir skjuten så blir han misstänksam. Det verkar som att polisen faktiskt försöker dölja vad som verkligen hände den kvällen. Så Mickey börjar själv nysta i fallet, tillsammans med Ema och Spoon såklart. Och återigen så verkar det som att det har kopplingar till saker som är såååå mycket större.

Precis som i Beskyddaren så händer det saker hela hela tiden, inte en tråkig minut. Och det gäller att hänga med i svängarna för det är mycket att hålla reda på. Men så spännande! Och bra. Och underhållande. Och fantastiska Mickey, fantastiska Ema och fantastiska Spoon! Tack och lov att de finns! För utan Emas sarkastiska kommentarer och Spoons faktautläggningar så hade nog världen varit lite tråkigare.