Lo, Amir och Vidar har något gemensamt. Deras mammor är dömda för mord och
deras pappor har på olika sätt försvunnit ur deras liv. En sak till har de
gemensamt, de är alla övertygade om att deras mammor är oskyldiga till de brott
som de dömts för. Barnen till dömda mördare blir placerade i fosterhem. De här
tre har alla hamnat på gården Himmelsfrid, mitt ute i den vintriga, norrländska
landsbygden. Men det är inte mycket till himmelsfrid över det stället. På
gården finns Gunvor, hon kräver att barnen kallar henne för fostermor och styr
med järnhand över allt de gör. Vidar som har bott på gården några år är på väg
att brytas ner, han börjar tro att Gunvor har rätt när hon kallar honom för
värdelös och misslyckad. När Lo och Amir kommer har han svårt att välja sida.
Om han litar på dem kommer de kanske bara att göra allt värre? Men Lo är inte
den som är van vid att ge upp. Hon ser Himmelsfrid som det fängelse det är och
är fast besluten att rymma. Men för att göra det behöver de hålla ihop, alla
tre. Berättelsen blir magisk när barnen får kontakt med djur i närheten, deras
egider. Djuren bevakar dem och skickar meddelande till dem via tankar och
drömmar. Det verkar som att det finns något alldeles särskilt som väntar på de
tre på andra sidan stängslet.
Längtan efter frihet genomsyrar verkligen hela boken och jag
tycker att det är en spännande blandning av äventyr, verklighet, fantasy, magi,
vinter och obehagliga fosterföräldrar. Och typ samma vinterkänsla som i Narnia… :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar