Lägret

Jag känner mig så kluven till Lägret av Lena Ollmark. Den är spännande och det är ju en så otroligt bra idé, den mörka skogen runt det lilla, intima konfirmationslägret. Ondskan som lurar i skuggorna och i blickarna. Godheten som ibland känns krystad. Som upplagt för mörker, intriger och obehagliga händelser. Men ändå så sitter jag och liksom väntar, jag väntar på att det ska komma igång, jag väntar på att det ska börja krypa. Och när det är slut så kan jag inte släppa känslan av att det är något som saknas. Jag vill ha mer av allt det som bara nämns, av det som man inte får svaren på.

Hannah har bestämt sig för att åka på konfirmationsläger. Inte för att hon egentligen tror på Gud och Jesus och allt det där, utan för att hon hoppas på att hitta tillbaka till sin kompis Emil som av någon anledning ska konfirmera sig. De har alltid hängt ihop, hon och Emil. Men den senaste tiden har han varit annorlunda och betett sig helskumt. Hannah hoppas att de under tiden på lägret ska bli vänner igen. Dessutom är lägret även ett musikläger och det intresserar Hannah. Hon vill verkligen vara en sån där cool tjej som spelar gitarr på ett avslappnat sätt. På lägret utvecklas en naturlig gemenskap mellan lägerdeltagarna som alla verkar vara goda kristna och fantastiska musiker. Hannah känner sig utanför, de andra drar gärna med henne i gemenskapen men hon kan inte riktigt känna den. Hon känner att hon är en betraktare och att hennes tvivel gör henne till en sämre människa. 

Med på lägret finns också Jonatan. Även han står utanför gemenskapen och han är kritisk till det mesta. En natt går Hannah i sömnen och hittar Jonatan i skogen; rädd, chockad och nerblodad. Vad är det som har hänt? Finns det någon sanning i de spökhistorier som berättas om gården? Finns det en ondska som lurar i skuggorna och kanske även bland deltagarna? 

Som sagt. Ett superbra upplägg och en mycket spännande historia. Finns även tusen saker att diskutera så den fungerar säkert superbra i bokcirklar och boksamtal. Men jag saknar något, man får känslan av att det egentligen är något mer som ligger under ytan än vad som sen kommer fram i upplösningen. Jag vill veta vad.