tisdag 27 mars 2018

Long way down

DON'T NOBODY

belive nothing
these days

wich is wyh I haven't 
told nobody the story
I'm about to tell you.

And truth is, 
you probably ain't
gon' belive it either
gon' think I'm lying
or I'm losing it,
but I'm telling you,

 this story is true.

It happened to me.
Really.

It did.

It so did.
(Reynolds, Jason (2017) Long way down s. 1.

Ibland kan en kort stund vara en evighet. I alla fall om man vet vart man är på väg, och man fasar för det. Så är det för Will.
Det finns tre regler: gråt inte, tjalla inte, hämnas. Han har inte gråtit, han har inte tjallat och nu är han på väg för att hämnas. För att det måste han. För att hans bror Shawn har blivit skjuten. Will vet vem som gjorde det, vem som MÅSTE ha gjort det, det finns inga alternativ. Han har tagit Shawns pistol och ska ta hissen ner. Den längsta hissfärden i hans liv. Sju våningar. Sju stop. Och när han kommer ner är inget som det var innan.

Det här är en sån där bok som går in i en som en hård, kall tagg. Den är skriven i poetiska fragment och det verkligen glöder av berättarlust. Det märks att berättelsen är viktig. Men den är också rå och det finns inget som lindar in handlingen till något snällare. Det här är Long way down av Jason Reynolds.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar