Som stjärnor faller

Tess och Liv är bästa vänner. Liv säger att det var förutbestämt att just de två skulle bli bästisar. När Liv, som sprudlar av just liv, kom ny till klassen ville alla vara med henne, men Tess var den enda som inte fjäskade och Liv såg med en gång att Tess var speciell. Sen dess har det varit de två! Men nu ska deras duo brytas. Tess och hennes föräldrar ska flytta. Till mormor hus som heter Bäckafallet och ligger långt ute på landet, många timmar från stan där hon vuxit upp. Mormor har nyligen dött och Bäckafallet är deras, men Tess fattar inte hur hon ska kunna vara i huset, bo i huset, när mormor inte längre är där. Och hon fattar inte hur hon ska kunna klara sig utan Liv.

 

Första tiden blir tung. Allt i huset påminner om mormor, men ändå är hon inte där. Och Tess har bestämt att hon ska tillbaka till stan till hösten och orkar inte engagera sig i de nya klasskompisarna. För Liv verkar livet har fortsatt utan Tess, men Tess känner sig bara ensam. Men så en dag möter hon en kille i skogen, som rider barbacka på en häst. Det blir ett kort möte, ett Hej! och sen galopperar han iväg. Men de möts flera gånger, får kontakt, blir vänner och kanske mer än bara vänner? Killen heter Tom och hans häst Stjärna. Tom är märklig på många sätt, han verkar tillbringa nästan all tid i skogen, alltid klädd i samma ylletröja, och bandet mellan honom och hästen är starkt att hon verkar betyda allt för honom. Tom vill att Tess ska lära känna Stjärna, lära sig rida och så småningom kunna hjälpa honom att ta hand om henne. Det hela gör Tess förvirrad – är det bara för Stjärnas skull Tom vill träffa henne? Vem är han egentligen och vad vill han med henne? Det är frågor som i slutet av boken får mycket oväntade svar.

Lin Hallbergs bok är vackert, nästan poetiskt skriven. Man liksom längtar ut till skogen när man läser den, till det enkla och fria, och jag tror att både den hästintresserade och den som aldrig har suttit på en hästrygg kan tycka mycket om att läsa om Tom och Tess!